Kategoriarkiv: HEALTHY TRAVEL

HEALTHY TRAVEL

Barcelona levererar!

Vi kom till Barcelona sent igårkväll – Norwegian lyckades med 1,5 timme försening vilket gjorde att vi inte var på hotellet förrän efter kl. 1 på natten. Men vi hade lyxen att ha en bil som väntade på oss vid flygplatsen (tack vare arrangören till halvmaran) så allt gick smidigt när vi väl landat.

Idag har vi haft en riktig superdag! Här kommer en redogörelse i bilder (och lite mindre text) då klockan är mycket och vi måste sova för att orka med en lång dag imorgon.

Efter lite morgonmotion åt vi frukost på ett mysigt café (Café Cometa) där jag också lyckades klämma in en timmes telefonintervju.



Sen bar det av till mässan för att hämta upp nummerlappar.


Solen har skinit på oss nästan hela dagen!


Vi åt lunch på Brunch & Cake – ett underbart ställe nere vid vattnet som Elisabet rekommenderat. Maten var sjukt god och det var helt ok att ha solen gassande i ansiktet.

 


På eftermiddagen strosade vi runt på stan – rekade start- och målområdet, tog ett glas med våra vänner Emil och Helen (Helen ska också springa imorgon) och njöt av livet i största allmänhet.

Inför kvällen hade vi bokat bord på Flax & Kale som vi också fått rekommenderat. Men innan det hann vi med ett kort gympass; uppvärmning, lätt styrka och rörlighet.




Det var det hela från Barcelona! Nu är det sovdags! Hej svejs!

Jag springer som elitlöpare i NYC Marathon!

Foto: Fredrik Wannerstedt

Jag har inte riktigt vågat gå ut med det här än. Men nu gör jag det. Jag är en av de ”utvalda” som får springa som elitlöpare i NYC Marathon – världens största mara med över 50 000 fullföljande löpare! Vi är endast 40 kvinnor (och 40 män) som får den möjligheten. Det känns så himla stort och givetvis ger det ett litet extra pirr i magen.

När jag fick frågan om jag ville springa NYC Marathon i våras så hade jag tre alternativ som jag övervägde:

  • Satsa allt och springa så snabbt som möjligt (förhoppning om att starta elit eller sub-elit)
  • Springa tillsammans med Pär i ett ”lagom” jobbigt tempo som vi skulle komma överens om
  • Springa mitt eget lopp i ett behagligt tempo och passa på att njuta från start till mål

Jag valde det första alternativet och bara några veckor efter att jag bestämt mig så fick jag ett mail från David Monti som är ”Professional Athletes Consultant” som sa att jag var inbjuden att starta med elittjejerna.

Det är som sagt endast 40 kvinnor som får starta i elit-ledet. Vi kommer att starta 30 min före herreliten av den anledningen att de ”riktiga” världs-elittjejerna, d.v.s. de som placerar sig, inte ska få draghjälp av några killar. För några år sedan beslutades det nämligen att världsrekord för kvinnor endast ska kunna noteras i lopp med enbart kvinnliga deltagare, eller i lopp där de kvinnliga löparna startar så långt före männen att de inte blir upphunna. Denna regel har tagits bort (vad jag vet i alla fall) men tydligen har man en tidig start för elittjejerna i NYC Marathon ändå, vilket jag förstår för att göra det mer rättvist mellan män och kvinnor.

För min egen del är det givetvis inte optimalt att starta med en sån liten grupp av tjejer då risken är stor att jag efter bara några kilometer kommer att springa väldigt ensam. Det här är vad jag vet om de andra tjejerna i elit-fältet (mail från David Monti):

There are about 40 women in the elite field, from 2:17 to 2:50. We have several women trying to run in the 2:33 to 2:36 range, including Laurie Knowles (2:36:01 PB), Heather Lieberg (2:34:09 PB), Askale Merachi (2:32:25 PB), Beverly Ramos (2:36:31 PB), and Manuela Soccol (2:37:09 PB).

Mest troligt är att de tjejer som vill springa runt 2.35 kommer att öppna i 1.17-tempo vilket känns lite väl snabbt för min del…

Det är alltså inte helt optimalt för mig att starta i elitledet då jag säkert kommer att få springa rätt mycket ensam, och jag har faktiskt övervägt att be om att få starta med ”sub-eliten” istället (sub-eliten startar samtidigt som den manliga eliten och många duktiga motionärer). Men fördelarna att starta med eliten väger ändå upp:

  1. Upplevelsen! Hur coolt är det inte att få springa NYC marathon och vara bland de första som plöjer vägen fram till mål, och dessutom med en enastående publik som jag hittills bara har hört talas om.
  2. Jag får tillgång till all elitservice på Hilton-hotellet (elitlöparnas hotell) i form av fysio samt att både jag och Pär får äta frukost och lunch gratis varje dag, dessutom får jag 40 USD per dag för att täcka middagskostnaden.
  3. Elittransport till starten. Vi har en elitbuss som går på morgonen från Hilton till starten på Staten Island. Detta är en av de bästa grejerna med att starta i elitledet då jag har förstått att övriga måste vara på plats i kylan 3-4 timmar före start och det finns absolut ingenstans att ta vägen när man väl är ute vid starten (och heller inga alternativ att komma ut senare).
  4. Som elitlöpare kommer vi kunna värma upp före loppet, vara inomhus (eller  tält) timmarna före start och det kommer finnas mat och dryck in i det sista.
  5. Vi kommer att kunna lämna in våra överdragskläder vid starten och få allt transporterat till målet. Det kan man inte som ”vanlig” löpare. Då får man istället ta med sig kläder som man kan tänka sig att slänga, vilket vidare kommer att skänkas till de hemlösa i NYC.
  6. Vätskelangning. Alla elitlöpare (ej sub-elit) har möjlighet att lämna in flaskor med önskat innehåll som sedan placeras ut på speciella elitbord vid varje vätskestation.


Det här kan alltså vara en once in a life time opportunity som jag bara inte får missa! Jag hoppas givetvis på att loppet kommer gå så bra som jag önskar, men även om det inte gör det så ska jag försöka att njuta av hela jä*la upplevelsen!!!

Känslan när man korsar mållinjen på sitt första marathon

Jag har inte känslan av att korsa mitt första marathon färskt i minnet eftersom att det var över 10 år sedan när jag sprang mitt första marathon, Stockholm Marathon 2007, men jag vet att jag grät och var helt överväldigad med alla möjliga känslor. Det var fantastiskt! Igår fick jag återuppleva den känslan genom min adept och vän Helena som sprang sitt första marathon i Berlin. Det var SÅ häftigt och jag fick så otroligt mycket flash backs från min egen marathon-debut.

Så här gick det till:
Vi vaknade vid 7-tiden och gick ner till frukosten och åt. Helena var supernervös och jag fick påminna henne om att hon var tvungen att äta. Sen gjorde vi oss iordning, flätade Helenas hår, packade väska mm. När klockan var 8.40 började vi gå mot starten. Eliten startade 9.15 och Helena kl. 10.00. Vi kom lagom för att se lugnet före stormen följt av elit-starten. Det var mäktigt!







Sen var det Helenas tur! Hon var verkligen toknervös – precis så som det ska vara. Men till skillnad från mig så behövde hon inte springa på toa stup i kvarten och det var ju bra för annars kan ju bara det vara en stress i sig.



Helenas sambo Magnus tog överdragskläderna ca 30 min före start och strax därefter lämnade jag också Helena och började springa upp mot 4 km. Där hann jag ta en kaffe på en tvätteria och värma mig lite. Jag hade koll på när Helena skulle komma genom arrangörens app. Appen funkade inte så bra till en början då den visade fel data men efter ett tag kom den igång. Jag visste inte riktigt om jag skulle kunna springa med Helena eller om jag skulle bli tvungen att heja från sidan, springa en parallellgata och heja på nästa ställe. Men det visade sig vara hur enkelt som helst att smita in på banan och låtsas att man var en löpare. Så här i efterhand känner jag mig lite dum för det hade ju varit fint av mig att i alla fall köpa en startplats. Å andra sidan så ville jag inte springa hela loppet. Men jag fattar ju att det inte skulle funka om alla löpare hade en sidolöpare som sprang med typ hela vägen… Jaja, nu var det som det var. Jag gjorde en fuling helt enkelt. Så här ser banan ut i Berlin:


Jag sprang med Helena från 4 km till ca 9 km. Hon var stark som tusan vid det laget och hade ett lite högre tempo än planerat (6.00-6.10 första 10 km istället för 6.30). Men det är ju inte så lätt att springa i rätt tempo när man gör sin första mara. Allt kändes tipptopp för henne och hon såg jättepigg ut så det fanns ingen anledning för mig att säga åt henne att sakta ner. Hejarklacken med Magnus och Anitha stod vid 8 km och det blev ett bra delmål.

Medan Helena sprang 9-14 km så passade jag på att äta en overnight oat i farten samt springa de kilometrarna till nästa ställe. Helena såg fortfarande pigg ut när jag började springa med henne vid 14 km. Jag hängde i till 22,5 km. Tyvärr så missade Anitha och Magnus oss där de stod vid 19 km p.g.a. att appen inte funkade som den skulle. Jag var lite rädd att Helena skulle börja gråta när de inte stod där, men det gjorde hon inte. Jag vet ju själv hur det är när man är mitt uppe i en tävling – man är så skör och det krävs inte mycket för att man ska börja skratta, gråta eller visa andra känslor.

Helena sprang på egen hand från 22,5 km till 30,5 km. Undertiden sprang jag till en bensinmack för att ladda mobilen, fylla på med vatten och energidryck till Helena, gå på toa och äta en brödbit. Det var ett välbehövligt stopp helt enkelt.

När jag mötte Helena vid 30,5 såg hon lite tröttare ut än innan (vilket var helt förståeligt). Hon sa att krampen var nära, att hon hade ont i en tå och att hon var trött… Jag försökte peppa så gott jag kunde. Vi sprang sida vid sida resten av loppet. Magnus och Anitha stod vid 37 km vilket var ett utmärkt delmål. Helena bad mig börja berätta historier när det var 3 km kvar så jag berättade om min och Moas backpackerresa i Sydamerika 2006, om mina och Pärs alla utlandsresor och lite andra grejer. Jag tyckte att tiden och kilometrarna flög iväg men det var säkert en helt annan känsla för Helena. Jag visste att hon skulle fixa det hela tiden så jag var aldrig riktigt nervös. Jag ville bara få henne att inte fokusera på det dåliga. När Helena själv insåg att hon skulle fixa det så såg man lyckan i henne. Det ska tilläggas att hon ville bryta vid 40 km. Vi båda började gråta när vi såg Brandenburger Tor.

Alltså, det var bara SÅÅÅÅ HÄFTIGT. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Ni som har sprungit marathon vet. Ni som inte har gjort det borde göra det. Det är något visst och speciellt med att springa ett marathon.








Supporterklubben:


Direkt efter loppet gick vi till Magnus hotell och drack skumpa och kaffe. Det var välbehövligt. Jag var också rätt trött efter mina 32 km.



På kvällen åt vi middag på Kimchi Princess – en sjukt bra koreansk restaurang.




Att fira efter ett marathon är A och O. Det är liksom halva grejen!

I morse njöt jag av en morgonlöpning i Tiergarten och eftersom att det fortfarande var mycket avspärrat fick jag breda asfaltsvägar för mig själv.


Jag älskar Berlin – fantastisk stad på många sätt. Jag är så otroligt stolt över Helena som kom runt sin första mara! (om någon undrar så blev tiden 4.39.) Jag är så tacksam över att ha världens bästa familj som möter mig med blommor, trisslotter och massa kärlek när jag kommer hem. <3

Kickstart med löpardag på Bosön – häng med!

Toppa höstformen med en löpardag på Bosön den 3:e september.

Styrka, rörlighet, föreläsningar och – förstås – löpning. Allt det rymmer dagen på Bosön, som du upplever tillsammans med Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai, duktiga instruktörer från TSM Running, kostexperten och löparen Emma Lindholm samt löparen och pilates/yogainstruktören Wanda Mases.

Dagen börjar kl 09.00 och avslutas kl 16.00.

Missa inte en dag som ger dig en skjuts in i en inspirerande löparhöst!

Läs mer om programmet och anmäl dig hos Springtime.

Yoga-boosta hösten med Springtime

Tänk dig att möta höstmörkret lugn, stabil, mjuk och stark. Ta lite hjälp på vägen av några av Sveriges härligaste yoga-instruktörer och anmäl dig till en heldag i yogans tecken i mysiga Mariefred, den 21 oktober.

Du kommer att ha möjlighet att prova en mängd olika yogaformer, dansa afrodans, träna SOMA, äta fantastisk mat och lyssna till intressanta föreläsningar. Vad sägs till exempel om Erika Kits Göleviks föreläsning ”Stark för livet – i livet” – om träningen som ger så mycket mer än bara större bicept och plattare mage, träningen som ger energi, lugn och styrka hela vägen inifrån.

Du hittar mer information om dagen och anmäler dig hos Springtime.

Grand Canyon #roadtripusa

Våra tre veckor har passerat och vi är nu återigen hemma i Växjö. Min mamma påminde om att fortsätta skriva, spara detaljrika stories att minnas. Vi har upplevt så mycket, nya platser, massor med intryck. Jag fortsätter skriva och bloggen får bli min resedagbok. Hoppas ni finner inspiration till egna upplevelser, drömresor.

”Gand Canyon, a land to inspire our spirit”

Det har hunnit bli kväll när vi är framme vid ett av de sju naturliga underverken. Bilfärden på Route 66 till Arizona var varm och full av upplevelser.

Grand Canyon överraskade med ett rejält monsunregn. Mörk och blöt incheckning på Yavapai Lodge. Enkelt men mysigt boende i nationalparken. Utanför fönstret betade hjortar.

Frisk luft mötte oss på morgonen och dagens äventyr, vandringen längs södra kanten i svensk sommarvärme går inte att beskriva i ord. Vi alla har sett bilder av den enorma dalen, men det är inte förrän man får uppleva som man förstår hur stor och hisnande den är.

Efter fyra timmars strosande räckte det för familjens yngsta. Med bilen nära kunde vi uppleva hela den södra kanten med stopp vid de bästa utkikspunkterna.

Palm Springs #roadtripusa

Efter Los Angeles och stadspuls längtade vi till lata dagar i Palm Springs och vårt spahotell i Palm Desert. Den cirka två timmars långa bilresan genom San Bernardino valley blev till fyra timmar på grund av bilköer. Hyrbilens bekväma temperatur skyddade oss från den stigande hettan som kulminerade uppåt 48 grader vid resans slut.

Hotellets majestätiska entré lovade gott. Bildörren öppnades av vår ”Valet” och den varma luften slog andan ur oss. Inne öppnades en ny värld, stort och överdådligt på amerikanskt vis. Fullservice med flera restauranger i olika smakinriktingar alltifrån japanskt till upscale amerikansk couisine. Shops, fitness center med komplett gym, spa och flera pooler. De hade till och med Biggest Loser center :-). Lite lustigt men ändå mysigt med båttransport från lobbyn till restauranger och spa.

Fyra dagar med god mat, bad och rekreation. Tidiga morgnar med rörlighet, styrka och jogg. Okej, även lite marklyft och svingar i luftkonditionerat gym.

Vi gillade:

Starbucks i lobbyn uppskattades av tjejerna. Baseball, vår stora fastnade för denna sport drickandes sin refresher, så nu följer hon LA dodgers slaviskt.

Poolområdet med grym musik och bra service. De var noga med att alla drack vätska i hettan. De som inte beställde från baren fick citron/lime/vattenmelon/jordgubbsvatten serverat med jämna mellanrum.

Maten skulle vi vuxna ha som bästa tips. Är man där en helg måste man prova deras seafood och prime rib buffé. Dessert bordet var sött och enormt.

Är man golffantast trivs man här, två fullstora 18 håls banor och en minigolfbana som är en exakt replika av de stora banorna.

 

Los Angeles #roadtripusa

Nu har jag landat, har en härlig USA feeling och redo att skriva. Vi är på en tre veckors roadtrip, en drömresa som Martin (mannen) överraskat oss med i julas. Tre veckor med bästa familjen i Kalifornien, Arizona och Nevada. Vi har nu varit här i snart en vecka och upplevt redan så mycket så jag får dela upp äventyret på flera inlägg.

Änglarnas stad, en stad på min ”Bucket list”, inleder vår roadtrip.

Bästa ”nu är jag äntligen i Los Angeles ” känslan vill jag ha och det får man från Griffith Park. En fantastisk utsikt över LA centrum, Hollywood skylten och Stilla havet. Staden är stor men med vår hyrbil tar vi oss lätt till Santa Monica, Hollywood, Beverly Hills och Malibu. Vi tar även chansen att promenera längs Sunset Boulevard, där vi bor, och Hollywood Walk of Fame. Universal Studios är en dröm för våra tjejer.

Vår bästa LA tips:

Universal Studios för tjejerna och överraskande nog även för mig som ogillar nöjesparker. Uppskattade touren, studios där älskade klassiker spelats in. Harry Potter ”staden” med butter beer och alla ställen, saker med de konstigaste namn som jag inte ens kan stava till. Inser att det är skämmigt att inte ha läst böckerna, sett filmerna ännu. Ändring på det. Universal City med shopping och mexikansk mat var en häftig upplevelse. Universal Studios har överträffat tjejernas förväntningar. Till nackdelarna hör långa köer i 28 gradig värme. Otroligt bra ordnat dock, med kyld vattenånga som ”cooling stations” i köerna.

Griffith Park med sin fantastiska utsikt över LA och Griffith Observatorium, här tränades piloter under andra världskriget i navigering och Apollo astronauter inför de första resorna till månen. Platsen har gett oss häftiga minnen, här upplevde vi vår första ”4th of july” och det är en upplevelse jämfört med vårt nationaldagsfirande hemma. Picknick från Whole Food Market, USAs hälsosammaste mat, i ljummet mörker upplyst av fyrverkerier.

Hollywood skylten är ju ett måste. Griffith Park ger en bra överblick men vill man komma riktigt nära så är Canyon Road ett bra tips. Lite otäckt dock med alla varningsskyltar för skallerormar.

Beachwood Café tipset fick vi av Lovisa och lämnar varmt vidare till er. Möts av en genuin stämning, cool inredning och supertrevlig personal, vilket man för övrigt möts av överallt. Man känner sig välkommen och jag gillar den raka tonen, trevligt men rakt. Frukosten är gudomlig,  jag är i granola och frukt himlen.

Hollywood Walk of Fame och Santa Monica Pier fick ingen hög prioritet, där tillbringar vi några timmar. Mycket folk och turismförsäljning drar ner stämningen.

Ska man välja en pir så rekommenderar jag Malibu Fishing Pier, dels för badet och de underbara vågorna men kanske främst för Malibu Farm som också är ett uppskattat tips av Lovisa. Swedish minipancakes avslöjar ursprunget hos ägaren. Matkvalitén är hög, njutning hela vägen.

Intelligentsia, kaffeupplevelse och något man inte får missa. Att sen besöka detta fik i Silver Lake och möta the locals gjorde det ännu mera minnesvärt.

Rodeo Drive, Beverly Hills flödar i lyx. Lite shopping och mycket fönstershopping.

Boendet på Luxe hotell var mycket bra. Bra service, stora rum, bekväma sängar och ett fint poolområde med poolservice.

Efter tre maxade dagar i behagligt klimat (28 grader) lämnar vi LA för Palm Springs och Palm Dessert. Hetta på nivåer vi aldrig upplevt innan. Ett nytt inlägg kommer om vårt nästa äventyr.

 

 

Jag drar till Santa Barbara!!!

Jag är så sjukt glad över att jag har bokat en resa till Santa Barbara! Resan bokades lite halvspontant under nyårshelgen när jag satt och deppade över förkylningar och smärta i benet. Jag kände att jag behövde ha något att se fram emot och skickade då iväg ett meddelande till mina vänner Julia och Christian som bor i Santa Barbara tillfälligt och frågade om jag fick komma och hälsa på. När jag hade fått check på den gick jag in på SAS och hittade direktflyg ToR till LA för 4100 kr. Då var saken avgjord. Nu är det mindre än tre veckor kvar och jag ska vara borta i över två veckor! Jag har aldrig tidigare varit på västkusten i USA så det kommer bli en helt ny upplevelse. Så om någon har tips på utflyktsmål, ställen att springa på, restauranger, barer, yoga-ställen, etc. så får ni mer än gärna dela med er. Jag kommer visserligen bo hemma hos mina vänner som garanterat har hunnit utforska stället och kunna visa mig många guldkorn, men tips är alltid välkommet ändå 🙂