Brunch- Vegan style

Det finns väldigt få saker som slår en lååång sovmorgon följt av en god brunchbuffe. Eller vad säger ni? Jag älskar som ni vet att njuta av god mat och jag skulle definitivt säga att just mat är en av mina hobbys ;). För några veckor sedan så fick jag testa på något (för mig) helt nytt, nämligen en brunch som var helt vegansk HÄR. Mina systrar är ju båda veganer, så jag är inte helt främmande för sådan mat. Men jag äter det inte speciellt ofta till vardags.

På brunchen fanns bland annat hemlagad kokosnötsyoghurt, superfrukten acai, smörgåsar med avokado, sötpotatisfries, falafelvåfflor, smoothies och mycket mer. Det finns nog många som har lite förutfattade meningar om vegansk mat. Att den skulle vara ”tråkig och torr”. Jag var en av dem tidigare. Men det finns ju SÅ mycket spännande och gott man kan göra av enbart veganska produkter. Ja ni ser själva på bilderna, MUMS!

Jag kommer själv aldrig att bli vegan, då jag mår bra av att äta som jag gör idag. Jag försöker dock alltid att ha ett öppet sinne och en nyfikenhet till att testa nya saker. Det borde alla ha 🙂




Man kan säga att vi åka därifrån och var väldigt mätta och glada!

KRAM

Ibland har man ingen jävla aning

”Erika… det känns som att det blivit bättre. Men skriver du fortfarande om allt du skrev i somras när du var i eldens öga?”

”Nej… jag vet inte… jag var så vilse då”

”Precis därför. Det är viktigt att det pratas om, och att det skrivs om att IBLAND HAR MAN INGEN JÄVLA ANING!”

Hon tittade på mig. Min nyfunna vän. Sa:

”För mig är det du. Du hade ingen jävla aning i somras. Och du hanterade det. Och DET är hälsa. Det inspirerar mig mer än vilken blåbärssmoothie som helst. Så skäms inte. Skriv om det. Berätta.”

Så okej… nu skriver jag om det. Om hur jag håller på att hämta mig nu. Har en ny glöd. Träffat människor på senare tid – nya vänner och gamla – och det känns som att universum planerat varenda möte, varenda resa att komma in i minsta detalj perfekt efter varandra och påverka mig på ett sätt som tar mig framåt. Jag har stadigare mark under fötterna igen. Stegen är försiktiga, lite ”kan det vara på riktigt”. Men jag tar dem. Ett i taget. Varje dag. För att visa för mig själv att jag är en person jag kan lita på. Men…

I somras. Jag hade ingen jävla aning. Alls. Min första sommar som skild. (Fy jag gillar inte det ordet. Fult. Och låter hundra år gammalt.)

Sommaren var på många sätt helt fantastisk! Vi som setts på instagram vet hur en iver att uppleva (i kombination med en rädsla för att drunkna i svarta hål, men det skrev jag aldrig för jag visste inte hur) gav mig energi att insupa mer av den här sommaren än jag nog någonsin gjort. Och jag ÄLSKADE all tältning, surf, barn, vänner, familj, roadtrips. Sååå mycket!!!

Men mellanrummen…

Jag är nog redo att skriva om dem nu. Berätta om de där samtalen till några få utvalda (ni vet vilka ni är och jag är evigt tacksam) när jag grät så att jag inte kunde andas. När jag hade legat på vardagsrumsgolvet och inte visste hur jag skulle komma upp. Eller kört ut i väggrenen för att jag inte vågade köra vidare. Djupa svarta hål av rädsla och ångest.

För jag hade ingen jävla aning. Hur man gjorde. Hur levde man ensam. Hur man kände sig älskad om det inte fanns någon där som sa att man var det? Hur man lämnade sina barn hos sin pappa och åkte utan att gå i tusen bitar.

Jag var inte förberedd på de stunderna. Och kunde inte skriva om dem. För jag hade ingen jävla aning. Om nåt. Allra minst om att uttrycka det. Så jag uttryckte det som också var sant: en helt fantastisk sommar!
Men… i dagens filtrerade flöden tycker jag att det finns ett värde i att påminna att vi inte bara består av en framsida. (Vi veeet ju det, men glömmer liksom lätt…)
Sätta lite ljus på den där platsen på baksidan av hjärtat. Det bor ju lika mycket kärlek där, men av det slaget som är lite svårare att uttrycka. Och jag tror att vi känner oss mindre ensamma och mera mänskliga om även den platsen kan få lite syre.

”Hur du hanterade det inspirerar mig”.
”Du menar att jag INSPIRERADE DIG när jag ringde dig och grät lungorna ur mig.”
”Ja, och hur du avbokade våra träffar för att åka ut och vara tyst i din stuga mitt i ingenstans.”

Trumvirvel.

Hon fick mig precis att känna mig stolt över sommarens lägsta stunder. Ny ljussättning var det enda som behövdes. Och lite distans. Jag hanterade dem ju. Jag åkte till skogen och hade mina tysta dygn. Jag djupdök i gråt. Jag skrev dagbok. Och… jag fyllde på med roliga, nya, urspännande upplevelser och möten. Det var de två lägena jag hade då. Ettan och femman – inga växlar däremellan. (Eller… vänta… jag hade inte ens ettan. Jag var frikopplad på tomgång eller femman).

Allt där emellan: i n g e n  j ä v l a  a n i n g  ! ! ! ) OCH DET VAR OKEJ! Jag ser det nu…

Så till dig som sliter just nu… det är okej. Och det blir bättre.

Amigos don´t lie, och ibland… har vi ingen jävla aning!

Stor kram!

Dela gärna detta om du tror att du vet någon som skulle få lite syre till sin baksida av att läsa detta.

Foto: Kitty Lingmerth

Motivationen kommer inte som ett brev på posten

FRÅGA: Hej Elin! Jag har följt dig under många år och vill börja med och säga tack för all inspiration du ger. Det har hjälpt mig många gånger då jag känt mig både omotiverad och trött. Jag har precis börjat komma igång med träningen igen nu, efter ett ganska långt uppehåll över sommaren. Jag är tyvärr en riktig periodare när det kommer till både träning och kost och jag har svårt att hålla motivationen upp en längre period. Oftast så handlar det nog om att jag inte hittar någon bra ”motivation” till varför jag ska träna. Jag har lixom inget svar på varför jag ska packa väskan och pallra mig iväg till gymmet. Så min fundering är egentligen, Vet du alltid varför du tränar? Å hur finner du energi?

SVAR: Hej fina du! Tack för din fråga. Du är inte den enda som känner så, det kan jag lova. Jag har skrivit om det här ämnet några gånger tidigare, men det är också för att jag tycker att det är en såpass viktig del att ta upp. Jag tror inte att det finns någon som alltid vaknar på morgonen och vet varför de tränar (säkert några). Även om det kanske verkar som att jag själv alltid vet varför jag tränar, så är det långt ifrån sanningen. Även jag måste ta till olika knep för att behålla motivationen i perioder. Den kommer tyvärr inte komma som ett brev på posten.

Först och främst så älskar jag ju att träna, vilket ger mig en energi till att hålla igång. Att anmäla mig till lopp, tävlingar etc har också gett mig motivation under åren. Den senaste tiden så har det varit väldigt viktigt att ha ett program som jag kan följa, alltså att jag har en röd tråd i min träning. Det gör det lättare att veta vad man ska köra när man väl är på gymmet. Sen blir resultaten bättre av att följa ett bra upplägg, vilket i sin tur ger motivation. Det är givetvis bara några enkla knep som funkar för mig och det är inte säkert att det funkar för alla.

Jag vet att jag tjatar så otroligt mycket om den där oslagbara känslan som man bara kan få efter ett grymt träningspass. Jag pratar inte bara om när jag tar ut mig till max, utan den där känslan av att få känna sig levande. En otroligt härlig och viktig känsla. Då menar jag känslan jag får på de passen då det fullkomligt brinner i musklerna, då jag känner blodet pulsera i hela kroppen och när jag nästan ”dränks i min egen svett” Men jag tänker också tillbaka på passen då jag springer lite långsammare för att det är så härligt väder ute, passen då jag stänger av musiken för att bara höra mina egna andetag, passen då jag känner mig starkare än någonsin och passen då jag släpper allt annat runtomkring och bara känner in min egen kropp. Å jag tänker tillbaka på passen då jag får svettas och skratta med mina allra bästa vänner. Det är just DEN känslan som gör att jag alltid hittar tillbaka, att jag hittar energi och glädje till träningen. Det spelar lixom ingen roll vilka lopp jag ska springa, eller hur tungt jag strävar efter att lyfta. Jag behöver känna den där glädjen, lyckan och energin, som är värt allt slit.

Vi jagar ständigt resultat, snabbare tider, tyngre vikter och nya rekord. Vi testar nya träningsformer, vi stirrar oss blinda på siffran på vågen, vi sätter upp allt för höga krav, får dåligt samvete vid utebliven träning och vi blir stressade om träningen ”går dåligt”. Hur vore det till exempel om vi kunde tillåta oss själva att släppa på det lite oftare? Att bara sluta ”jaga” och att träna för den där levande, och helt fantastiska känslan efteråt. Den känslan när vi tränar inte för något annat än att det får oss att må så enormt bra? Att bara svettas, andas och bara KÄNNA. Det är riktig träningsglädje för mig. Å det får mig att längta tillbaka till varje pass. Träning för mig handlar inte om ”quickfix” eller hets, det är en livsstil. Det är ett sätt att ta hand om kroppen, fylla på med energi och att faktiskt leva i nuet.

Jag vet att det kanske låter löjligt, men alla de gånger du kanske känner dig trött, omotiverad och seg, tänk tillbaka på ett riktigt lyckat pass. Tänk tillbaka på den känslan du hade i kroppen. Tänk tillbaka på hur du mådde eteråt och hur peppad du var inför nästa pass. Tänk på den styrkan, glädjen och motivationen då du kände dig som allra mest oslagbar. Tänk på hur grymt bra du mår av att träna och tänk på hur fantastisk din kropp är om orkar. Jag lovar att du kommer hitta betydligt fler anledningar till att faktiskt gå och träna då.

KRAM

Få en starkare baksida

Raka marklyft är definitivt en av mina favoritövningar. Den är bland annat grym för att stärka upp baksida lår, säte och rygg. Jag brukar alltid ha med den i mina benpass och oftast efter att jag har kört knäböj som första övning. Till skillnad från vanliga marklyft så har du bara en lätt böjning i knäleden genom hela lyftet när du kör. Fokus ligger på att skjuta bak höftleden, hålla ryggen rak och sedan låta vikten gå ”rakt ner och rakt upp”.

Raka marklyft är en bra övning för att träna stora delar av din baksida. Det gör ju även vanliga marklyft, men raka marklyft kan erbjuda en möjlighet att isolera arbetet till säte och baksida lår, utan att blanda in framsida lår eller behöva använda lika stor belastning. Med rätt utförande och teknik så är det en grym övning att ha med i din träningsplanering. Om du inte har testat övningen än, gör det! Tänk dock alltid på att börja med lättare vikter innan tekniken sitter.

KRAM på er!

Checkade in för att checka ut

När jag tittade på min sömnregistrering (på min fitbit-klocka) från helgen så visade den att jag hade ett snitt på över 9 timmar/natt. Med andra ord så behövde jag verkligen SOVA efter veckan som varit. När jag hade jobbat på lördag förmiddag, så ”checkade jag ut” från allt vad jobb och stress innebär. Jag stängde av alla notiser på mobilen och öppnade inte min mailbox på två hela dagar. Jag tror inte att det hade varit lika lätt att göra det om jag hade varit kvar inne i stan. Därför var det väldigt skönt att det var just den här helgen som vi lyxade till det med en staycation på hotell HÄR

Det tog bara 10-15 minuter att åka ut till Haga (där hotellet låg) från stan, så det var ingen lång resa direkt. Jag har gjort en staycation förut och jag tycker att det är supermysigt. Att bara bo på hotell över en natt och skämma bort sig själv lite extra, är definitivt en vardagslyx för mig. Det borde man göra lite mer ofta.

Efter att vi hade tagit en lång sovmorgon på söndagen och ätit frukostbuffe i lugn och ro, så gick vi ut på en promenad vid vattnet. Hotellet ligger precis vid Brunnsviken, så vi behövde inte gå många steg för att komma dit. Jag älskar att vara utomhus på hösten. Det är helt magiskt med alla färger och luften känns mycket mer frisk.

Hoppas att ni också har haft en skön helg och att ni hunnit ni känner er utvilade och redo för en ny vecka!

Checkar in



På det här underbara stället, precis vid vattnet i Hagaparken kommer jag att spendera resten av helgen. Rummet ligger med utsikt mot Brunnsviken och det är helt lugnt och tyst här ute. Det ska bli SÅ skönt att äta god mat, gå promenad i solen, halvsova i spaavdelningen, simma några längder i poolen och bara mysa. Nu är det snart dags för middag här på hotellet och sen tänkte jag gå ner och basta. Hoppas att ni också njuter av helgen vänner.

Puss

Glöm inte bort dig själv

Jag har funderat ganska mycket över hur jag behandlar mig själv den sista tiden. Alltså om jag verkligen lyssnar på kroppen och hjärnan i den utsträckning som jag behöver. Även om jag vet att det är otroligt viktigt att lägga fokus på mig själv, så kan det ändå vara lätt att glömma bort att prioritera det.  Jag har en tendens att ibland stressa igenom dagarna och i första hand vara mina vänner och familj till lags. Så har jag nästan alltid fungerat och jag mår såklart bra av att de jag älskar mår bra. Men i det långa loppet så går det inte att ge så mycket av sig själv om man inte lägger kraft och energi på sitt eget välmående.

Den senaste veckan så har jag prioriterat bort träningen en hel del, för andras skull. Jag har valt att lägga tiden på annat än att ”gå till gymmet”.  Jag har inte prioriterat min egen träning, även om jag vet att den får mig att må bra. Ganska dumt egentligen. Jag vet ju att jag blir gladare och piggare av att träna och jag vet ju att min omgivning mår såklart bättre om jag är glad. Det klart att livet kommer emellan till och från och jag säger inte att man inte ska anpassa sig efter andra.  Det jag vill komma fram till är dock att vi måste sluta förminska våra egna behov. Vi bör prioritera vår hälsa och återhämtning precis på samma sätt som vi är måna om att ta hand om våra vänner, familj och andra relationer. Den här veckan har jag funderat mycket på just det och jag har definitivt gett mig själv mer tid och utrymme till saker jag mår bra av. Träningen till exempel.

KRAM på er!!

Jag borde köra yoga oftare

Varje gång jag har varit på ett yogapass så tänker jag att jag borde ta mig i kragen och köra oftare. Jag känner mig alltid så lugn och harmonisk efter ett pass och det är en känsla som jag aldrig tar för givet. Igår morse så var det iallfall dag för ett efterlängtat yogapass. Jag och min syster Ida var inbjuda till yogastudion DuCalme, för att köra deras pass ”B-Flow i samarband med att Wilma och Louise släppte sina nya yogamattor. Läs med om dem R.


Lite info om det bikraminspirerade passet som vi körde. B flow består i stort sätt av samma övningar som i Bikramserien men vi sätter dem samman i ett flöde, rör oss långsammare, tar färre pauser samt adderar två övningar för att stärka core/mage.Eftersom passet går långsammare och ingen belastning görs på armar/axlar eller handleder är denna serie väl anpassad till nybörjare eller till den typen av skador. B flow görs till musik i 40 graders värme och är ca 55 min långt.

Även om passet var både svettigt och utmanande, så var det ändå väldigt rogivande att få starta dagen med yoga. Jag kände mig pigg och glad när jag gick därifrån. En stor bonus var såklart att få köra tillsammans med Ida. Mattorna som vi fick köra på var superfina och greppet var grymt,så tummen upp för dem!

Sportamore x Abilica

I lördags så fick jag och min tvillingsyster Ida äran att leda en eventklass för ett gäng med helt fantastiska tjejer. Jag lever fortfarande på all härlig pepp och energi från det eventet!! Det var en dag som jag verkligen hade sett fram emot och både jag och Ida var båda taggade till tusen. Eventet var enbart för tjejer och det var Sportamore och Abilica som gjorde det hela möjligt.

Fokus för själva passet var att köra alla övningar med en viktväst från Abilica HÄR. Västen väger totalt 3 kg och det gör större skilland skilland än man kan tro att köra med en sådan på sig. Alla som var med på eventet fick varsin viktväst och de blev även kittade i träningskläder från Sportamore:s egna märke BLACCtraining.

Efter att Sportamore och Abilica haft en kort presentation av oss, så var det dags att börja svettas lite.

Vi hade delat upp passet i tre olika delar. Den första delen (ca 10 min) var uppvärmning, med fokus på dynamisk rörlighet.  

Efter att vi hade kört igenom en rad rörlightessövningar, så avslutade vi uppvärmningen med lite olika övningar för att träna upp reaktionsförmågan.

Den andra delen av passet var fokus på styrka (ca 25 min). Vi blandade basövningar för hela kroppen, parövningar och även isolerade övningar med västen som vikt. Jag och Ida både instruerade och körde passet samtidigt, så vi fick också upp pulsen rejält. Men jag gillar att kunna peppa och motivera då jag själv ger gärnet. Jag tror att det blir lättare för deltagarna att faktiskt vilja ge det lilla extra då.

 

Den sista och avslutande delen (ca 10 min) var lite mer ”upptempo” och fokus på att få upp flåset. Vi körde olika tabatavarianter och såg till att alla peppade varandra så mycket det bara gick. Sista övningen var burpees och med ”Who Run the World Girls” i högtalarna så var det inte speciellt svårt att bara känna glädje, gemenskap och ren träningsmagi. LOVE IT!

TACK alla ni som kom och svettades med oss och gjorde eventet till en dag som jag kan leva på ett bra tag framöver.