Första långpasset!

Crosstrainer-passen blir färre och färre samtidigt som löpningen tilltar! Det är en fantastisk känsla. Dagligen påminner jag mig själv om att njuta över att jag kan röra mig obehindrat. Tänk bara för några månader sedan när jag inte kunde gå utan kryckor. Jag älskar motgångar (i efterhand) då det får en att uppskatta det man annars tar för givet i livet!


Innan jag blev skadad sprang jag i princip varje dag och jag ogillade mina löpvilodagar. Idag är jag glad att jag kan springa varannan eller var tredje dag – för oftare än så blir det inte.

I lördags sprang jag ett riktigt härligt pass tillsammans med Pär. Vi begav oss ut direkt efter att jag kommit hem från gymmet där jag kört 80 min crosstrainer. Jag gjorde ett snabbt ombyte till löparkläder samtidigt som jag tryckte i mig en croissant och tog några klunkar Vitamin Well. Målet med löpningen var 70 min. Det blev en superhärlig runda helt på känsla på Lidingö. Underbart trots att benen kändes lite sega efter crosstrainer-passet.



Söndagar brukar annars vara dagen för långpass men i och med att jag sprang i lördags fick jag inte springa igår. Istället blev det en underbar långpromenad tillsammans med världens bästa syster på Lidingö med lunchstopp på Långängens Gård.




På eftermiddagen tvingade jag mig till gymmet för ett crosstrainer-pass som skulle vara 90 min men som bara blev 65 min p.g.a. motivationsbrist. Jag kände mig värdelös men bättre än inget.


Glad Valborg!

For the love of glutes

Eftersom jag inte kan träna som vanligt just nu pga av min pollenallergi, så försöker jag att lägga mer fokus på andra delar i istället. Rörlighetsträning, korrektiv träning och kontaktövningar är några exempel. Det är delar som hjälper mig att utvecklas i min ”vanliga träning” och som jag faktiskt borde jobba ännu mer på. Det är egentligen lite tur i oturen att jag tvingas fokusera på sådant just nu ;).

Jag har alltid kört kontaktövningar för sätet som uppvärmning på mina benpass och idag baserade jag hela passet på just det istället. En favoritövning som jag ofta kör är enbensmarklyft. Det är en superbra övning för att aktivera sätet och för att hitta en bra kontakt (se video nedan). Det var så mycket folk på gymmet idag så jag ville bara filma lite snabbt. Med andra ord så får beskåda min obefintliga balans i videon också hehe.

Passet idag:
20 minuters promenad på bandet
20×4 set Hip Thrust med gummiband runt knäna
15×3 set Good mornings
20 reps/ben x 4 set RDL (videon)

Jag körde övningarna med många repetitioner och lätta vikter. Fokus låg på kontakt i sätet. 

Veckans träningslista – V. 17

VECKANS PASS

Lördag. Tjejmilen 21K duoklass – totalt ca 12 km inkl. uppvärmning

Söndag. 132 min crosstrainer uppdelat på 2 pass + 20 min rörlighet

Måndag. FM: 40 min crosstrainer + 15 min löpning löpband. EM: 2 km löpning med kunder

Tisdag. FM: 10×2 min löpbandsintervaller @ 3.30-3.40 + uppvärmning och nerjogg. EM: 50 min löpning på Alter G-band

Onsdag.FM: Megaformer-klass 50 min på The Place Stockholm. EM: 45 min crosstrainer + rehab

Torsdag. FM: 50 min löpning på Alter G-band. Lunch: Löpning 2 km med företag

Fredag. Vila. Behandling hos Ruud på Phyx

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS

Ingen träningskompis den här veckan 🙁

 VECKANS BÄSTA TRÄNING

Om man får räkna Tjejmilen 21K som träning så är det helt klart den (och det får man ju:)). Faktum är att det inte har varit några andra bra eller roliga pass den här veckan…

 VECKANS TRÄNINGSPODD

Maratonpodden med Göran Kenttä – tänkvärt, lärorikt, bra på alla sätt!

VECKANS MOTGÅNG

Livet! Den här veckan har varit tuff på många sätt. Jag har verkligen inte mått bra och det har satt sina spår i träningen.

VECKANS REFLEKTION

Livets tre ben gör sig påmind ibland. Det är viktigt att det finns en balans. Det kan inte vara kaos på alla ben samtidigt [1. Kärlek 2. Vänner 3. Arbete]. Det är sällan bra på alla ben samtidigt.

VECKANS HELL YEAH

Att jag sprang mitt första lopp i lördags och att jag inte har haft ont efter det!

Jag har börjat mitt nya jobb den här veckan! Ett ”vanligt” kontorsjobb och det känns så förbaskat bra!

Workshopen som jag hade i måndags!!!

VECKANS EXTRA

Dagens coachpass med bästa Petra! Det fick mig på bra humör!

VECKANS BÄSTA MÅLTIDER

Dagens lunch med min älskade pappa på Fosch.

Jag har hittat ett nytt favoritlunchställe i stan. Mercedez-Benz pop-up på Regeringsgatan. SJUKT GOTT! Jag har ätit där tre dagar den här veckan.

HELGTRÄNING JAG SER FRAM EMOT

Helgens träning ser ut så här: Lördag: 90 min crosstrainer + 30 min rörlighet. Söndag: 90 min crosstrainer + 65 min löpning. Gissa vilket pass jag ser fram mest emot?

ANNAT JAG SER FRAM EMOT I HELGEN

Långpromenad och mys med världens bästa syster på söndag!!!

Nu är det helg! Hej svejs!

Hälsningar från Gåshaga pir.

Träningsstatus just nu: Pollenallergi

Det blir definitivt inga nya rekord eller stordåd när det kommer till min träning just nu. Det känns som att min pollenallergi är värre än någonsin och jag blir i princip andfådd av att gå i trappor.  Jag har bara varit på gymmet en gång sedan jag flyttade hit och då körde jag bara lite lätt styrketräning. De är inte så att jag inte vill träna, men jag har varit alldeles för trött och seg. Varje år så blir jag lika överraskad när min pollenallergi kommer lite som ett brev på posten under våren. Jag kände av det direkt när jag kom hem från Turkiet och det är lite som att gå runt i en ”förkylningsdimma” hela dagarna. Ja ni som har pollenallergi vet nog vad jag pratar om. SÅ SEGT. Hur som helst så är det bara att acceptera läget just nu och försöka fokusera på att ta det lite lugnare. Kroppen får bestämma tempot helt enkelt. Ni som har frågat om jag inte kan skriva mer om hur min träningsplanering ser ut; ni får vänta lite till på det eftersom jag inte har något upplägg eller struktur alls just nu.

Jag har dock försökt att gå lite lugna promenader den här veckan, vilket också har varit ett grymt bra sätt att upptäcka och se Olso. Det kommer nog ta ett tag innan jag hittar överallt i den här staden (mitt lokalsinne är inte det bästa) så det är ju lika bra att försöka lära mig redan nu. Det har varit helt underbart väder i flera dagar nu så det är definitivt ingen uppoffring att gå på promenad.

Hoppas att ni har haft en grym vecka och att ni har en skön helg att se fram emot. KRAM på er!

Fråga: Hur hittar jag träningen som passar just mig?

Hej vänner! Jag fick den här väldigt viktiga frågan från en av er läsare för några veckor sedan. Tack så mycket för det. Nu känner jag att det det är dags att jag svarar på den. Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid och ställer frågor som ni funderat mycket över. Jag har såklart inte alla rätta svar på era funderingar, men jag hoppas iallafall kunna hjälpa till och inspirera er till att hitta nya vägar och tankebanor. (varning för ett väldigt långt inlägg)

FRÅGA: Hej Elin! Tack för all fantastisk inspiration och träningsglädje du sprider. Du är grym! Jag har en fråga/tanke som jag själv brottas mycket med och tänkte höra lite om du upplevt/känt samma sak med tanke på din idrottsliga bakgrund.

Jag är en 22årig tjej som för 3 år sedan valde att ta klivet bort från min elitidrott. Den idrott som jag förknippats med ända sedan liten. Den idrott som gjort mig till den jag var. Den idrottsvärld där jag hade alla mina vänner och mina bekantskaper. Har du upplevt att du haft svårt att identifiera dig själv, tex. inte längre vara ”Elin-simmaren” efter att du slutade med simningen? Har du något tips på hur jag ska tänka?

Jag har funderat mycket på vad jag tycker är kul att träna, just för att jag kanske skulle kunna börja satsa lite mer på det. Men jag tycker så mycket är roligt, lyfta tungt, wod:a, springa intervaller, vandra i fjällen, åka längdskidor/alpint, simma m.m, och skulle egentligen inte vilja göra avkall på något framför något annat. Bara för att ha något att träna mot, för att ha en ursäkt, har jag funderat på att göra klassikern, men efter lite eftertanke så är det egentligen inget jag vill göra. Jag tycker du är så cool som bara kör på. Men hur har du hittat ”dig själva” inom träningen?

SVAR: Tack för att du vill dela med dig av dina tankar och känslor kring just det här. Det är en viktigt ämne som jag tror att många kan känna igen sig i. Det är alltid svårt att gå in i en ny fas i livet, speciellt när man inte riktigt kan identifiera sig med den. Jag kan ju bara tala utefter egen erfarenhet och jag kan verkligen känna igen mig i din berättelse. Jag vet precis hur det är att ta steget från att ha levt och andats sin idrott i stort sett hela livet, till att helt plötsligt ”vara en i mängden”. Det är inte speciellt lätt. Under hela min uppväxt, genom tonåren och upp i vuxenlivet så handlade i princip ALLT om just simningen. Mitt liv styrdes kring tävlingar, träningstider, träningsläger, mat, sömn,vila och prestation. Allt skulle anpassas så jag kunde prestera på topp. Det andra runtomkring fick alltid komma i andra hand. Det tog ett bra tag innan jag hittade glädjen/motivationen i att träna igen efter att jag slutade simma. Jag tror faktiskt att det tog nästan över ett helt år innan jag över huvudtaget ville träna igen. Jag var så trött, omotiverad, less och väldigt förvirrad över livet skulle bli när jag inte längre simmade.

Träning för mig hade ju alltid handlat om att vara bäst, slå rekord, vinna medaljer och simma på snabba tider. Allt annat var för mig oviktigt. Jag tränade inte för att må bra eller för min fysiska hälsas skull. Jag tränade för att stå högst upp på prispallen. När jag inte hade simningen längre så fanns det inte heller någon prispall att jaga. Att det dröjde såpass långt innan jag hittade motivation till att träna igen berodde nog också på att jag aldrig tidigare tränat utan att ha någon coach/tränare vi min sida. Helt plötsligt så var det ingen som stod och tittade på när jag tränade, ingen som brydde sig om jag var snabb eller långsam, ingen som hejade på mig, ingen som planerade passet i minsta detalj och ingen som berömde eller peppade mig när jag gjorde något bra. Jag hade med andra ord ingen jäkla aning om hur jag skulle träna, vad jag skulle träna eller varför jag skulle träna när ingen var där och såg hur duktig jag var. Det sög ur all motivation och vilja till träning just då.

Den första tiden var jag var nog också rädd för att jag inte skulle hitta något som jag var bra på igen. Jag var så van vid att få den bekräftelsen via simningen. Det var framförallt en bekräftelse från andra på att jag var duktig. Nu i efterhand vet jag att den bekräftelsen egentligen var ganska oviktig i det långa loppet. Jag har verkligen min familj och mina vänner att tacka för det. De har aldrig sett mig som simmar-Elin, utan de har älskat mig som person (oavsett resultat i bassängen).

För att göra en lång historia kort, så började jag iallafall efter en period (med mycket pepp från min systers man Lasse) att träna styrketräning på SATS. Jag hade börjat känna mig trött och seg under en period, så jag ville ge träningen ett försök. Jag hade kört väldigt lite styrka under elitkarriären så det var som att en helt ny värld som öppnade sig. Lasse hjälpte oss med upplägg, teknik och många bra tips. Å att jag kunde träna tillsammans med min syster gjorde det också lite roligare. Jag kände dock fortfarande att jag saknade den där peppen, adrenalinet och tävlingsmoment som simningen gav mig. Det var inget jag fick på köpet när jag körde styrka. Jag körde trots det på med den typen av träning och började hitta glädjen i det. Även om jag fortfarande inte riktigt hade något bra svar på varför jag tränade.

Något år senare vände livet. Jag blev jag sjuk (drar inte hela den storyn nu). Jag fick göra ett flertal operationer i magen och all stryka och de muskler som jag byggt upp förvann på nolltid. Under den perioden tränade jag inte på ett helt år. Jag gick ner över 15 kg i vikt och jag och blev anfådd bara av att gå 100m.

Efter den perioden så var jag mer svag än någonsin, både mentalt och fysiskt. Jag började sakta med säkert att gå promenader igen, jag började äta rätt och jag började lyssna på kroppens signaler. Det var första gången i mitt liv som jag äntligen insåg att jag VILLE träna för mig egen skull, jag ville röra på mig, jag ville känna mig fysiskt stark och uthållig igen. Inte för att vinna något lopp, utan för att må bra! Å för att det är den bästa känslan i världen, att vara stark och oövervinnelig. Min inställning till träningen ändrades totalt efter den perioden. Jag slutade att hela tiden söka efter tävlingsmomenten och adrenalinet. Jag fokuserade istället på känslan som träningen gav mig. Det blev även som en terapi för mitt mentala välmående.

När jag efter en period blivit starkare i kroppen igen och börjat hitta tillbaka till livet så ville jag testa ALLT. Jag ville springa, cykla, klättra, fightas, paddla, lyfta tungt osv. Vilket jag gjorde! Under den perioden köpte jag också ett kort på en Crossfitbox i närheten av jobbet. Det var även DÄR jag träffade Madde för första gången, vilket jag är evigt tacksam för!! Jag höll på med crossfit i något år, samtidigt som jag körde en hel del löpning vid sidan av. Träningen hade då blivit en självklar del i min vardag och jag behövde den för att må bra. Tanken på att tävla var nästan som bortblåst.

De senaste åren har jag varierat min träning väldigt mycket. Jag hittade tillbaka till vanlig styrketräning igen (tack vare Madde) och har även testat swimrun och triathlon. Det jag egentligen vill säga med min egen story är att oftast så handlar det om att man bara hamnar in på ett spår, testar något som man gillar eller träffar på någon person som man blir inspirerad av. Det är oftast väldigt svårt att bestämma sig redan innan vad man tycker är kul.

Jag tror att det första du ska göra är att släppa alla krav, alla måsten och alla förväntningar. Man måste inte ha ett konkret mål med träningen (lopp etc). Som du skriver så är du sugen på att testa allt på en gång. Gör det säger jag!! Träna det du känner för, det som verkar kul och det du är nyfiken på. Du måste inte alltid ha en röd tråd och ett schema inför varje vecka. Prova kamsport, crossfit, löpning i grupp eller vad som helst. Du kommer att känna när du hittat rätt. Försök även fundera på varför du vill träna? Vad ger det dig för positiva effekter? Kör inte en satsning på en klassiker om du inte är sugen på det. Då är det lätt att du sätter för höga krav på dig själv och då är det är lätt hänt att träningen blir en press, snarare än något du mår bra av.

Mina bästa tips:

-Anmäl dig till en träningsgrupp. Det kan vara en fast grupp som du tränar med varje vecka, eller mer löst, där du kanske tränar med andra en gång i veckan och resten själv.
-Testa löpning i grupp. Det finns många grymma löparklubbar som är anpassade efter alla nivåer.
-Köp kort på ett crossfitgym- Det bästa sättet att träffa likasinnade och få en massa nya träningskompisar.
-Variera träningen. Att t.ex. bara gå på Power Walks, springa eller träna på gym-delen blir ju extremt tråkigt i längden och enformigt. Så våga prova nya saker och våga variera din träning.
-Ha ett öppet sinne. Bestäm inte på förhand vad du tycker är kul/tråkigt.
-Fråga vänner, kollegor, familj vad de gillar för träning och häng på något pass.
-Viktigast av allt. Ha kul!!

LYCKA TILL!! KRAM 

 

 

Workshop med peppande deltagare och proppad goodiebag

Jag hade sån himla bra kväll igår! Jag fick hänga med ett helt underbart workshop-gäng i hela 3 timmar! Innan alla dök upp så preppade jag och Pär alla goodiebags i Lululemon showroom. Goodiebagen blev så sjukt bra om jag får säga det själv :). I den fanns:

  • 2 gratis träningar på The Place Stockholm (värde 520 kr) – ett av mina favorit-träningsställen
  • Runner’s World – bästa löpartidningen
  • Vitamin Well Celebrate
  • Vitamin Well +003 – drycken som jag alltid har med mig på intervallpassen
  • Salvequick Exfoliating Socks – bästa produkten för att få mjuka fötter
  • Salvequick Skavsårsplåster – något som alla löpare behöver
  • Salvequick Plåster
  • Salvequick Sports tape
  • Barebells Protein Bar Salted Peanuts – ny favorit i Barebells-familjen
  • Barebells Protein Bar White Chocolate Almond
  • Barbells Milkshake Vanilla
  • Medistus Antivirus – sugtabletten som du tar när du ska vistas bland folk för att inte bli sjuk
  • Vita Prana Raw Bar från Bodystore – bästa mellanmålet
  • Foot Cream från Bodystore – vilken löpare behöver inte det?
  • YMR Track Club Headband – älskar’t
  • Valfritt träningsprogram från framatrorelse.se


Klockan 17.30 var alla deltagare samlade och vi började med att bege oss till Humlegården för ett teknikpass. Pär filmade allas löpsteg och jag instruerade. Vi tränade löpskolning, spänst, löpstyrka, stegringslopp, och lättare intervaller. På vägen tillbaka gick vi också igenom lite löpteknik i uppförs- och nedförsbacke.


När vi kom tillbaka till Lululemon Showroom låg yogamattorna redo på golvet tillsammans med goodiebags. Vi hade också dukat fram middagen som bestod av mina favorit-wraps från ett ställe i Östermalmshallen tillsammans med Vitamin Well och Barebells-produkter.

Kvällen följdes av snack om löpteknik och intervallträning. Jag försökte få ur mig allt jag kan på ett så inspirerande och peppande sätt som möjligt. Jag hoppas att deltagarna fick lika mycket energi som jag fick av den kvällen 🙂 Fler workshops kommer komma för det var förbaskat kul!!!

Nu börjar ett nytt kapitel

Hej alla underbara! Hoppas att ni mår bra och att veckan har startat på bästa sätt? Jag har inte gått upp i rök jag lovar. Jag har bara tagit en välbehövlig paus från Instagram om blogg den senaste veckan. SÅ skönt! Jag har hängt med familjen och bara laddat batterierna inför min flytt. I skrivande stund så sitter jag nu på ett cafe mitt i Oslo och försöker förstå att jag faktiskt bor här. Jag vet att de första veckorna här kommer att vara en prövning rent känslomässigt. Jag är beredd på att jag kommer att känna mig ensam i perioder och jag kommer säkerligen fundera på om jag gjort rätt i lämna mitt liv hemma i Stockholm för något helt nytt och främmande. Det kommer att bli en stor omställning att hitta nya vanor och rutiner på dagarna här och det kommer att bli en stor prövning att vara borta från familj och vänner. Samtidigt som jag är livrädd, så har jag lovat mig själv att faktiskt våga testa. Jag kommer göra det absolut bästa av den tiden som jag är här och jag kommer att se det som ett grymt sätt att utvecklas och växa som person.

Lite bilder som får sammanfatta den senaste veckan hemma i Stockholm. Bara en massa kärlek, gemenskap och god mat. Bästa tänkbara uppladdning inför min tid här i Olso med andra ord. 











KRAM på er!

Lopprapport Tjejmilen 21 K duoklass

Det var fantastiskt kul att springa igår! Fördelen med att vara skadad är att man inte känner någon press från varken sig själv eller någon annan när man ska springa sina första lopp, att man är så otroligt löpsugen och att man har allt att vinna!

Egentligen är det alldeles för tidigt för mig att springa ett lopp då jag endast har sprungit 4 träningspass (bortsett från Alter G-löpningen) sedan den 6 februari när jag fick min stressfraktur. Därför såg jag det inte som någon tävling utan mer bara som ett kul träningspass med nummerlapp. Jag ville så gärna springa för att få känna känslan av att ställa sig på startlinjen och uppleva folkfesten igen. En halvmara hade blivit för långt för mig men därför var jag glad att det fanns en duo-klass där man kunde dela upp halvmaradistansen; den första löparen skulle springa 12 km och den andra löparen 9 km. För mig kändes det lagom med 9 km så det blev min sträcka helt enkelt.

När jag vaknade igår morse var jag spänd och förväntansfull på ett härligt sätt. Jag tog en morgonpromenad följt av en god frukost.


Vid 10.30-tiden hoppade jag på elcykeln och cyklade/åkte in till Djurgården där jag mötte upp min duo-kompis Lena Örn som skulle springa första sträckan. Båda var taggade och såg loppet mer som en kul grej än någon prestationsmätning.


Jag träffade också på grymma Petra som hade värmt upp med ca 10 km löpning innan loppet för att få ihop ett långpass på 30 km. Petra såg också loppet mer som en kul grej då hon siktar in sig mot Prag Marathon som går om några veckor.


Mina trogna vapendragare Pär och Elisabet var där för att heja och med solen som gassade hade det inte kunnat bli så mycket bättre.

Starten för duo-klassen gick samtidigt som starten för halvmaran. Lena gick ut hårt och ledde inledningsvis. Medan hon sprang sin sträcka passade jag på att värma upp några km och jag kände då hur nervositeten blev allt mer påtaglig, bland annat för att jag var tvungen att springa på toa flera gånger. Vid växlingen efter 12 km hade Lena tappat ett par 100 m på tjejen som ledde halvmaran men hon kom in som tvåa efter stabil och bra löpning.

Min plan var att gå ut i 4.00-tempo men det gick inte alls. Jag tror att jag öppnade på ca 3.35 och sen fortsatte det alldeles för snabbt. Jag jagade ikapp tjejen som ledde för att få lite sällskap. Vi höll ihop några km och jag erbjöd mig att ta vinden så att hon fick vila lite. Men efter ett tag orkade hon inte längre och jag sprang iväg.


Tack vare att det var en tvåvarvsbana så behövde man aldrig känna sig ensam. Jag varvade löpare konstant och fick därmed massor med hejarop från alla grymma löpare. Jag hejade tillbaka allt vad jag orkade!

Loppet gick stabilt hela vägen. Det var aldrig speciellt jobbigt. Jag kunde verkligen njuta och det var precis det som var mitt mål. Jag gick i mål på 34.07 (9,1 km vilket innebär ett snitt på 3.45) och det kändes som om jag hade kunnat fortsätta ett varv till.

Lag ”Charlotte & Lena” kammade hem segern i duoklassen men den största segern var inte att få gå högst upp på prispallen, det var att jag sprang ett lopp med bra känsla utan att ha ont!!! Jag är SÅ glad!


Efter loppet firade jag tillsammans med syrran, Pär och Pärs kusin Fredrik! Det blev rosé-premiär och tonfisksallad.


Stort GRATTIS till alla sjukt grymma löpare som sprang igår! Ni är vinnare hela bunten!

PS. En sista grej. Jag vet att många säkert är nöjda med smycket som man fick när man gick i mål. Personligen blev jag sjukt besviken. Eller egentligen inte besviken på smycket i sig då man ju kan välja själv om man vill ha det på sig eller inte, men mer för att det kändes som att det ersatte medaljen som man brukar få på lopp. Alltså, ingen medalj. Jag tycker att det hör till att man ska få en medalj. Jag vill liksom ha den till samlingen. Jag kommer aldrig använda smyckena som jag fick och de kommer heller inte hamna i medaljsamlingen. Men som sagt, jag vet att smaken är delad och vissa blev säkert jätteglada 🙂

Veckans träningslista – V. 16

VECKANS PASS

Lördag. 30 min crosstrainer + 30 min rörlighet/rehab/styrka

Söndag. 30 min MORGONLÖPNING. EM: 65 min crosstrainer + 30 min rörlighet/rehab/styrka

Måndag. 30 min crosstrainer + 20 min rörlighet/rehab/styrka

Tisdag. FM: INTERVALLER Stadion 8×400 m. Lunch: Löpning 4 km med PT-kund. EM: 50 min löpning på Alter G-band

Onsdag. 70 min crosstrainer + 25 min rörlighet/rehab/styrka

Torsdag. FM: 50 min löpning på Alter G-band. Lunch: Löpning 2 km med företag. EM: Megaformer-klass 50 min på The Place Stockholm

Fredag. FM: Löpning 3 km med PT-kund. EM: Pär ska springa intervaller på löpband och jag har lovat att följa med och peppa honom. Mest troligt kommer jag göra det från crosstrainern

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS

Pär (som alltid:))

 VECKANS BÄSTA TRÄNING

Intervallerna med Pär på Stadion i tisdags morse!

VECKANS TRÄNINGSPODD

Jag vill tipsa om en podd som inte finns än, men som kommer den 4 juni. Den heter Mentala Mästare och personerna bakom podden (Malin och Eva Marie) intervjuar olika idrottsprofiler om den mentala styrkan i att prestera när det gäller. Sjukt intressant! Jag intervjuades i veckan och blev då väldigt taggad på att höra intervjuer med andra personer som jag vet att de har intervjuat.

VECKANS MOTGÅNG

Varje gång jag ”måste” gå in på gymmet trots att solen strålar och jag inte vill något hellre än att ta en löptur utomhus. (i-landsproblem)

VECKANS REFLEKTION

När jag lyssnade på podden Maratonlabbet avsnitt 13 med Stig Wiklund (mental coach) så blev jag påmind om hur mycket tankens kraft styr. Det är ofta rädslan att misslyckas tar över känslan att bli glad för att lyckas. Om man har ett negativt fokus så kommer man garanterat inte att prestera så bra som man vill. Det här gäller inte bara löpningen utan allt man tar sig för i livet. Därför är det viktigt att hitta ett positivt fokus och bygga upp en stark självbild. Det handlar om valda sanningar. Tänker man att det blir tungt – då blir det tungt.

VECKANS HELL YEAH

Mina nya fina träningskläder från YMR Track Club som inte liknar något annat jag har i träningsgarderoben!

VECKANS EXTRA

Alla härliga träningspass och coachpass ute i det fina vädret!

VECKANS BÄSTA MÅLTIDER

Det har inte varit några spännande måltider den här veckan – bara vanlig vardagsmat. Men om jag ska lyfta fram något så är det:

Frullen på Fosch (surdegssmörgås + kaffe) efter 8×400 m på Stadion.

Vardagsmiddag med glutenfri pasta, buffelmozzarella, pinjenötter, parmesanost, babyspenat, solrosskott, olivolja och balsamico créme. Varför glutenfri pasta kanske någon undrar? Svaret är att vi började köpa den under en period när jag inte åt så mycket gluten och det har blivit så att vi fortsätter köpa den för att hela familjen tycker att den är minst lika god som annan pasta.

HELGTRÄNING JAG SER FRAM EMOT

Imorgon springer jag Tjejmilen 21K duoklass tillsammans med min vän och PT-kund Helen. Duoklassen innebär att vi delar på halvmaran så Helen springer första sträckan som är 12 km och jag andra som är 9 km. Jag hoppas på en bra känsla och att jag kan njuta hela vägen!

ANNAT JAG SER FRAM EMOT I HELGEN

Hela lördagen med långfrukost, tävling, sen lunch på stan och häng med mina nära & kära!

Jag är tillbaka på banan!!!

Jag är tillbaka på banan igen! Bokstavligen! Idag sprang jag mitt första banpass sedan jag fick stressfrakturen den 6 februari. Känslan? U N D E R B A R ! ! ! Ja, alltså inte så att allt kändes helt perfekt löpmässigt, men bara att få springa på bana igen. Utomhus. På löparbana. I solen. Tillsammans med Pär. Utan att ha ont. DET var underbart!


Passet som jag körde såg ut så här:

Uppvärmning: 15 min
Intervaller 8×400 m @ 4.00 (96 sek) med 100 m gåvila
Nerjogg 15 min


Det visade sig att benen ville lite mer än 4.00-tempo för intervallerna gick på mellan 80-89 sek vilket innebär ett tempo på 3.20-3.43. Jag reflekterade inte över det under själva passet då jag sprang helt på känsla utan att titta på klockan. Det var inte jättelätt – jag var hyfsat trött efter varje intervall, men på något sätt var det ändå som att jag hittade in i ett bra och naturligt tempo. Det var däremot svårt att komma in i en bra löprytm, förmodligen för att jag har tappat en hel del löparkänsla de senaste månaderna, men jag räknar med att jag kommer hitta tillbaka till den relativt snabbt.

Medan jag sprang mina mysintervaller så körde Pär ”Veckans Intervallpass” (som jag har lagt ut på min instagram idag):

2×6 min @ 10 km tävlingstempo, vila 90-120 sek
3×300 m @ snabbt men inte max, vila 200 m jogg
3×200 m @ snabbt men inte max, vila 200 m jogg

Han hade det lite tuffare än mig 🙂


Dagen fortsatte sedan i löpningens tecken! Jag och Pär tog en dusch, åt frukost på favorithaket Fosch och tog bilen till Stora Skuggan för tv-inspelning av Sverige Springer som drar igång i slutet av april. I samband med den fick vi springa fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka… Det blev förmodligen mer löpning än vad coach önskat… men han läser förhoppningsvis inte den här bloggen så han får nog inte reda på det 😉


Vid lunch coachade jag bästa Petra Månström! Det var sista intervallpasset innan Tjejmilen 21K som går i helgen. Petra fick också köra ”Veckans Intervallpass”.


På eftermiddagen hade jag ett Alter G-pass inplanerat. Det såg ut så här:

Uppvärmning 15 min med 70 % kroppsvikt @ 4.45 –> 4.00
Intervaller 4×5 min @ 3.40 med 80 % kroppsvikt
Nerjogg 10 min

Det var lätt som en plätt 🙂


Imorgon ska jag ta löpvila för idag har jag sprungit över 25 km. Det känns helt ok att ställa sig på crosstrainern imorgon 🙂