Long time no see och semesterträning

Det bär emot att sätta sig vid datorn på semestern, men jag förstår ju samtidigt att ni alla undrar ”men hur i all världen tränar den dära Anna-Lena på semestern?” Och då måste jag ju ge svar till er. Svaret är ”ganska lite”. Jag drar ner på träningsmängden rätt mycket när jag är ledig. Dels för att jag blir lat, dels för att det är så mycket annat man vill göra när man är ledig med familjen och dels för att jag inte alls har samma träningsbehov när jag är ledig som när jag har vardag och jag behöver någonting att vila hjärnan med. Men visst tränar jag.

Det började med att min pappa tog med sin skivstång, som är ungefär jämnårig med mig, till landet. Det var jättekul! Jag kunde köra lite ryck i hällregn (med lite för smalt grepp). Och ett par dagar senare kunde jag dra till med mördarpasset 21-18-15-12-9-6-3 av thrusters (25 kg) och bar facing burpees. Det var helt vidrigt. Nästan så att spyan hängde i luften.

På Öland, hos chefredaktör Marie, var det klart att det skulle tränas. Jag fick med mig min hälseneskadade sambo på lite träning också. Han insåg att en avsliten hälsena på intet sätt är en anledning till att bara vila. Ack nej! Bor man med mig kan man göra armhävningar, situps, axelpressar och pullovers även om man går på kryckor. Och se så stark han blev! Alla var imponerade. Naturligtvis lyckades även vi pricka in ett hällregn av nästan bibliska mått under passet.

Här på Gotland, där jag är nu, har jag tränar måttligt. Jag drabbades nämligen av BÄLTROS, ja, den där gammelmännisko-sjukan. Det kändes ju helt orimligt att man skulle drabbas av just det, men efter att två sjuksystrar och en läkare tittat var det bara att acceptera faktum: jag är en kärring. Som tur är drabbades jag av världshistoriens lindrigaste bältros, ett lite stickigt och kliande utslag på ryggen och lätt feber en förmiddag. Men trots allt, virus i kroppen betyder att man ska ta det lugnt. Jag satsade på solhälsningar i 20 minuter för att få sträcka ut kroppen lite och idag, när kroppen haft några dagar till på sig att läka, kliade det i kroppen efter lite tunga lyft. Det känns bäst att inte jaga upp pulsen, så jag gick till gymmet och körde en marklyftstege. Började på 60 kilo och ökade så länge det gick. Och döm om min förvåning när jag lyckades dra upp 100 kilo! Inget nytt pers, men ändå ett skönt formbesked efter några veckors vila och sjuka. Jag ska ge marklyften några veckor när jag är tillbaka i Stockholm igen, och se till att skaffa mig ett nytt pers. Borde ju gå, tycker jag.

Så med några sköna lyft i kroppen ska jag nu ägna sista semesterdagarna åt yoga och promenader så att jag är fullt återhämtad och fri från bältros när jag kommer tillbaka till Crossfit Nordic 4 augusti.

Ha det underbart i hettan!