Browsing Category

Yoga

Healthy Mind Stark mamma Träning Yoga

Mitt enda vikt-tips någonsin!

Okej. Jag skriver inte om vikt och hur vi kan förflytta den neråt. Av princip – vi behöver inte höra mer om det. Och också av uttråkning, jag tycker helt enkelt att vikt är bland det mest ointressanta och tråkiga vi kan lägga tid och energi på (så länge det det inte är kopplat till sjukdom).

Och tro mig, jag talar av erfarenhet – spenderade många (för många) unga år med siffror som piska, morot, glädjeämne och ångest.
Har levt vuxna år medvetet omedveten om hur det står till med de siffrorna – tro mig igen, det finns sååå otroligt mycket mer intressanta saker att fokusera på. Yeaassssss på den insikten :).

Men idag ska jag en enda gång göra det. För att jag har tänkt så mycket de senaste dagarna – om folk bara visste… Om folk bara vågade!!!

Såhär är det. Jag har tappat lite omfång senaste tiden på grund av saker som snarare har med insidan än utsidan att göra. Oönskat. Ingen katastrof, men… jag försöker äta upp mig för att jag helt enkelt känner mig klen och trött. Vill ge kroppen återhämtning och näring.

Och vet ni – det är inte så lätt som man tror. För när man har absolut noll fokus på att äta ”lagom” eller vad man nu hängt upp sin ”viktsanning” på, så släpper man tankarna på det.

Och när man byter fokus mina damer och herrar kickar något annat in, nämligen känslan av mättnad och hunger.
Jag är hungrig – jag äter. Jag är mätt – jag slutar. Och när man lyssnar på det, tja – då blir man inte sugen på massa krafs och ja – då håller man vikten. Plus (megabonus) man får luft och energi att fokusera på annan valfri viktig eller oviktig grej.

Problemet – är man jagad av en konstant känsla/livssanning att ”jag måste måste måste hålla koll på vikten” (typ har man levt på planeten jorden i väst och inte lyckats med den i det närmaste överjordiske bedriften att inte påverkas av vårt kommersiella landskap) så är det sååå himla svårt att inte tänka på det.
Så… vi ”håller igen lite” vilket leder till en för kroppen konstant upplevelse av misär – HUNGER = håll ögonen öppna för käk, annars finns en risk att du svälter ihjäl = störtomöjligt att inte gå igång på alla cylindrar vid självaste anblicken av en skumtomte = svårare att få en stabil vikt.

Så, den endaste gången jag nu skriver om att gå ner i vikt tänker jag säga följande:
1. Våga!!! Var lite järv och våga låtsas att ditt enda mål är att proppa kroppen full med så mycket näring som möjligt – ät av allt som innehåller bra grejer tills du helt enkelt inte orkar mer.
2. Sov! Bara gör det. Allt blir bättre…
3. Rör dig som du vill känna dig. Skit i att göra sånt som inte känns lockande. Tänk integritet… Varför skulle du – en stark och fri människa i en priviligerad del av världen som har allt lägga tid på att göra sånt som inte känns pepp av den enda anledningen att du ska forma kroppen. Skit i det! Rör dig på ett sätt som ger dig något – tennis, karate, yoga, lyfta tunga saker, spring, rid – leta tills du hittar om du inte vet, då blir du på bästa sätt en tillgång både för dig själv och de runtom dig.

Det var det. Ha en fortsatt fin kväll!

kram

foto: Kitty Lingmerth

Healthy Mind Resor Träning Yoga

Tack! + yoga har inte patent på kombinationen känslor och rörelse

Precis hemkommen från en träningsvecka på Fuerteventura tillsammans med Hälsoliv. Vi har yogat, dansat, cyklat, sprungit, surfat, somnat och tagit i så att mjölksyra sprutar genom öronen. Vi har skrattat. Vi har gråtit. Svurit. Och andats.

Och jag tror det är precis det(!) som är grejen…
När jag fick frågan vilka andra instruktörer jag skulle vilja ha med (ja, en ynnest att få den frågan, tack vare mitt samarbete med Hälsoliv som är världens mysigaste redaktion) så var det den förmågan: att se människor, och ge plats åt allt jag värderade.
Jag skiter högaktningsfullt i utbildning, specialkunskaper och snygga cv:n (nu har de alla förvisso även det, men det är skitsamma).
För… jag tror att det finns något viktigare: där – i tårarna på väg upp för den där branta jävla pissbacken som aldrig tar slut, i skrattet när man precis vält platt fall rakt ur en yogaposition, i svordomarna när man ger det sista, och fnittret i den sexiga men fjantiga dansen – händer något.
Att skapa plats för det, gör skillnad. Det gör bättre syreupptagningsförmåga och en stark kropp också, men jag har en känsla av att det just nu, i vår del av världen, finns ett skriande behov av lite mer fokus på det där som händer på insidan, som får oss att känna att vi lever.

Jag har varit inne på det förut, men jag tycker det är lite synd att yogan (som jag älskar men ändå) liksom har ”tagit patent” på det här med att ”känna” när man rör sig. Du kan använda kroppen som redskap för att förlösa, väcka och lugna känslor. Det enda som behövs är egentligen att mentalt öppna upp för det, vara närvarande och sedan se vart resan går.

Personligen tror jag att det är i förmågan att skapa utrymme för hela människor – inklusive allt som bor i de där starka kropparna vi bygger, som vi hittar framtidens supertränare. (Tänk om det till och med blir en del av utbildningen för framtida tränare. Hur coolt vore det?!!)

Hur som helst.

Det här inlägget är ett förlängt TACK!
Tack till alla ni som kom på resan, för att ni vågade ge ert allt. Och tack till er fina, fina kollegor. Jag tror och hoppas att ni för länge sedan insett hur speciellt och ovärderligt grymma ni är. Jag bugar mig!!!

 

Healthy Mind Yoga

Precis därför yogar jag!

Idag blev det så tydligt för mig varför yogan har fått så stor plats i mitt liv.
Detta tack vare Yoga of Hope som går av stapeln idag (tack vare fantasiska Rachel Bråthen (@yoga_girl) och barncancerfonden).
I denna stund hålls alltså yogaklasser över hela världen där pengarna går oavkortat till barncancerfonden och forskning för att förhindra cancer hos barn. För mig finns det en så tydlig symbolik med det:

Jag tar hand om mig – för någon annans skull.

I det här fallet är det övertydligt, jag ger pengar. Men, det kan gälla alltid! Om vi vill.  Jag tar hand om mig, fysiskt och mentalt, för att orka vara den jag vill och behöver vara mot mig själv, men också mot andra – i stort och smått.
Det bor en motivation i de tankarna som krossar varenda nyårslöfte och målbeskrivning du någonsin skrivit eller läst.

Det finns något kraftfullt i att känna sig stark, och dela med sig av sig själv till andra. Men också i att känna sig svag och ändå inse att vi kan finnas för någon annan. Jag tror att vi, när det är som mörkast, kan hitta styrka i själva givandet. Här står jag, i all min skruttighet och finns till för dig. Jag betyder något. Den tanken stärker.

Det låter sååå vanvettigt klyschigt, men när vi ger, får vi. Det bara ÄR så (och jag börjar tro att det faktiskt är det som är meningen med livet;).

Det. Och att vara sann.
Att jaaa visst!!! – hänge sig åt svåra positioner för att det är kul och bli glad av att man når golvet när man böjer sig framåt och att man känner sig het som en pistol (som min kära gamla kollega LG brukar säga).
Men också… att ge sig själv tiden att möta de där känslorna och tankarna som man annars undviker. Att ge sig själv tid att vara med det som är. Att känna på varje känsla, utan att förändra, förbättra eller vika undan.

Och jag tror att allt hänger ihop: Att GE för att FÅ och att vara SANN.
För vad kan vi egentligen ge, om vi inte är sanna? Och vad får vi om vi ger något som inte är sant?

Jag är på många sätt lyckligt lottad och på en bra plats i livet. Men livet omfamnar allt – och just nu… så är jag också rätt skruttig. Liten, rädd, ledsen.
Att få stå med det, och tillsammans med er skapa plats för… allt. Sanning.
Här står jag, i all min skruttighet. Och betyder något…

Det betyder något. Idag betydde något.
Tack!

ps.

Kan vi inte nu bara alla tillsammans ge sjutton i kaloriräknare och skit och börja fokusera på att bara få känna oss sådär vanvettigt starka som vi vet att vi kan, och sedan dela med oss av det. Tänk om varje räknad kalori kunde bli en vänlig handling mot någon annan. Då skulle det hända grejer…