Healthy Mind Resor Träning Yoga

Tack! + yoga har inte patent på kombinationen känslor och rörelse

Precis hemkommen från en träningsvecka på Fuerteventura tillsammans med Hälsoliv. Vi har yogat, dansat, cyklat, sprungit, surfat, somnat och tagit i så att mjölksyra sprutar genom öronen. Vi har skrattat. Vi har gråtit. Svurit. Och andats.

Och jag tror det är precis det(!) som är grejen…
När jag fick frågan vilka andra instruktörer jag skulle vilja ha med (ja, en ynnest att få den frågan, tack vare mitt samarbete med Hälsoliv som är världens mysigaste redaktion) så var det den förmågan: att se människor, och ge plats åt allt jag värderade.
Jag skiter högaktningsfullt i utbildning, specialkunskaper och snygga cv:n (nu har de alla förvisso även det, men det är skitsamma).
För… jag tror att det finns något viktigare: där – i tårarna på väg upp för den där branta jävla pissbacken som aldrig tar slut, i skrattet när man precis vält platt fall rakt ur en yogaposition, i svordomarna när man ger det sista, och fnittret i den sexiga men fjantiga dansen – händer något.
Att skapa plats för det, gör skillnad. Det gör bättre syreupptagningsförmåga och en stark kropp också, men jag har en känsla av att det just nu, i vår del av världen, finns ett skriande behov av lite mer fokus på det där som händer på insidan, som får oss att känna att vi lever.

Jag har varit inne på det förut, men jag tycker det är lite synd att yogan (som jag älskar men ändå) liksom har ”tagit patent” på det här med att ”känna” när man rör sig. Du kan använda kroppen som redskap för att förlösa, väcka och lugna känslor. Det enda som behövs är egentligen att mentalt öppna upp för det, vara närvarande och sedan se vart resan går.

Personligen tror jag att det är i förmågan att skapa utrymme för hela människor – inklusive allt som bor i de där starka kropparna vi bygger, som vi hittar framtidens supertränare. (Tänk om det till och med blir en del av utbildningen för framtida tränare. Hur coolt vore det?!!)

Hur som helst.

Det här inlägget är ett förlängt TACK!
Tack till alla ni som kom på resan, för att ni vågade ge ert allt. Och tack till er fina, fina kollegor. Jag tror och hoppas att ni för länge sedan insett hur speciellt och ovärderligt grymma ni är. Jag bugar mig!!!

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply