Healthy Mind

Sluta koppla smal till lycka!!!

Nu när januari är över är det fritt fram tänker jag… Fritt fram att lägga in sista dödsstöten på det faktum som alla som började året med att banta redan har insett: Smal är inte direkt kopplat till lycka.

För ja, jag tror att det är precis det vi tror på ett skevt och djupt ingrott sätt. Och att det är en anledning till att den årliga späkningsmånaden januari faktiskt fortsätter att vinna anhängare. ”Om jag bara blir smal…då…”

Nu tänker jag vara lite personlig, för det är nedanstående rader som fått mig att tänka mer på och inse hur skadat vi ser på varandra och världen.

Mina senaste veckor har jag fått nedanstående kommentarer:

”Åh vad smal du har blivit, hur gör du, ge mig alla tips du ser strålande ut”
”Du ser helt strålande ut, vad är din hemlighet”
”Hey, vilken toppform duuu är i då”
”Åh vad du ser ut att må bra”

Jag: ”Mmmmm… eh…hrm…”

Jag har blivit lite svarslös oftast.

Och efteråt, när jag har pratat om det med vänner har jag märkt att jag blir upprörd.
Obs: INTE på personerna som sagt det, det är uppenbarligen sagt med välmening!
Men… på vår så vansinnigt snedvridna samtid. Vi ÄR så hjärntvättade, våran generation är helt paj när det gäller kroppsideal.
När vi ser någon som har gått ner i vikt tänker vi automnatiskt: wow, där är någon som har lyckats!

Vet ni. Jag har inte lyckats. Jag har misslyckats!

Jag har misslyckats med att må bra. Jo och ja, jag har massor av saker i livet som jag är djupt tacksam och glad över!
Men jag också gått igenom svårigheter. Livet!
Hur som helst, det som händer med mig då är att min matlust försvinner. (Den kommer tillbaka, det är lugnt ;), men varje gång som ett brev på posten så haglar komplimangerna.
Inte för att jag behövde gå ner i vikt, utan av den enkla anledningen att folk är hjärntvättade att tänka ”ännu smalare = ännu bättre”.

Smal kan vara snyggt, liksom kurvigt och allt däremellan. Men det är något djupt skevt i att vi så direkt kopplar smalhet till lycka, och jag tror att vi behöver bli ännu mer medvetna om det. Om inte annat för kommande generationers skull.

Så…

Sammanfattning av självklarhet: Att bli smalare betyder inte att du blir lyckligare!!! Du kanske tycker det är snyggt, smaken är som baken… men om du verkligen skulle bli tvingad att välja ”lycklig eller smal” är jag säker på att ingen skulle välja smal.

Slutsats: Vi borde alla lägga vårt fokus på saker som gör att vi mår bra och känner oss starka och levnadsglada. Prioritera och fylla den kvoten innan vi bestämmer att smal är lösningen på livets alla problem. Känns inte den tanken till och med rätt så skön såhär när årets största bantningsmånad snart är förbi?

Och vet ni vad jag tror. Att om vi fokuserar på känslan av att må bra, så kommer sedan kunna stanna upp längs vägen och – med rosiga kinder, svett i pannan, glitter i blicken och flås i bröstet – inse att precis just nu är jag fasiken i toppform – oavsett siffra på vågen.

Glitter i blicken!

Foto: Kitty Lingmerth

Healthy Mind

Den introverta kroppspositivismen

Det är mycket vackra, dansande, utttrycksfulla kvinnokroppar i mitt instagramflöde just nu. Kroppspositivismen flödar och  kroppar som längtat efter att varken gömmas eller glömmas lever och tar plats. De strålar, skakar, skrattar. Kvinnorna är starka och gör något väldigt viktigt!
Jag älskar det!

Och ändå… är jag nog lite för blyg för att hänga på… och då tänker jag att det inte får glömmas bort att den extroverta kroppspositivismen inte är den enda.  Den introverta kroppspositivismen intresserar mig! Den känns… sensuell, spännande.
Ordet introvert kopplas så lätt till något negativt, ”att dra sig undan” men… i det här fallet är det tvärtom. Jag drar mig inte undan, jag möter mig själv, intresserar mig och det är då det händer!

Jag intervjuade en fantastisk kvinna för några veckor sedan som berättade att hon genom yoga fått uppleva en ny kontakt mellan sin kropp och sina känslor.
Och att det hade väckt en känsla av kvinnlighet och sensualism som hon hade saknat hela sitt liv. Hon insåg att hon hade varit avklippt. Som att själen, psyket, känslorna var en sak, och den fysiska kroppen något helt annat.

Jag tror att det finns SÅ mycket att hämta i kontakt mellan kropp och känslor, i fysisk och mental närvaro. När vi står kvar, känner våra känslor och är med och i vår kropp. När vi lär känna oss själva både fysiskt och mentalt. Där och då tror jag att respekt, omtanke och ja… kärlek till oss själva föds.
Det är helt enkelt lättare att älska någon man känner kontakt med.

Kanske är den kärlek som föds när vi landar inåt inte en självklar del av den så viktiga kvinnorevolution som sker i sociala medier just nu, men det kan utan tvekan revolutionera livet för den som upplever det.

Är den introverta kroppspositivismen månne nyckeln till allt från en solid känsla av styrka, bra sex och att verkligen tycka om sig själv – även när ingen ser på?

Foto: Kitty Lingmerth

Healthy Mind Stark mamma Träning Yoga

Mitt enda vikt-tips någonsin!

Okej. Jag skriver inte om vikt och hur vi kan förflytta den neråt. Av princip – vi behöver inte höra mer om det. Och också av uttråkning, jag tycker helt enkelt att vikt är bland det mest ointressanta och tråkiga vi kan lägga tid och energi på (så länge det det inte är kopplat till sjukdom).

Och tro mig, jag talar av erfarenhet – spenderade många (för många) unga år med siffror som piska, morot, glädjeämne och ångest.
Har levt vuxna år medvetet omedveten om hur det står till med de siffrorna – tro mig igen, det finns sååå otroligt mycket mer intressanta saker att fokusera på. Yeaassssss på den insikten :).

Men idag ska jag en enda gång göra det. För att jag har tänkt så mycket de senaste dagarna – om folk bara visste… Om folk bara vågade!!!

Såhär är det. Jag har tappat lite omfång senaste tiden på grund av saker som snarare har med insidan än utsidan att göra. Oönskat. Ingen katastrof, men… jag försöker äta upp mig för att jag helt enkelt känner mig klen och trött. Vill ge kroppen återhämtning och näring.

Och vet ni – det är inte så lätt som man tror. För när man har absolut noll fokus på att äta ”lagom” eller vad man nu hängt upp sin ”viktsanning” på, så släpper man tankarna på det.

Och när man byter fokus mina damer och herrar kickar något annat in, nämligen känslan av mättnad och hunger.
Jag är hungrig – jag äter. Jag är mätt – jag slutar. Och när man lyssnar på det, tja – då blir man inte sugen på massa krafs och ja – då håller man vikten. Plus (megabonus) man får luft och energi att fokusera på annan valfri viktig eller oviktig grej.

Problemet – är man jagad av en konstant känsla/livssanning att ”jag måste måste måste hålla koll på vikten” (typ har man levt på planeten jorden i väst och inte lyckats med den i det närmaste överjordiske bedriften att inte påverkas av vårt kommersiella landskap) så är det sååå himla svårt att inte tänka på det.
Så… vi ”håller igen lite” vilket leder till en för kroppen konstant upplevelse av misär – HUNGER = håll ögonen öppna för käk, annars finns en risk att du svälter ihjäl = störtomöjligt att inte gå igång på alla cylindrar vid självaste anblicken av en skumtomte = svårare att få en stabil vikt.

Så, den endaste gången jag nu skriver om att gå ner i vikt tänker jag säga följande:
1. Våga!!! Var lite järv och våga låtsas att ditt enda mål är att proppa kroppen full med så mycket näring som möjligt – ät av allt som innehåller bra grejer tills du helt enkelt inte orkar mer.
2. Sov! Bara gör det. Allt blir bättre…
3. Rör dig som du vill känna dig. Skit i att göra sånt som inte känns lockande. Tänk integritet… Varför skulle du – en stark och fri människa i en priviligerad del av världen som har allt lägga tid på att göra sånt som inte känns pepp av den enda anledningen att du ska forma kroppen. Skit i det! Rör dig på ett sätt som ger dig något – tennis, karate, yoga, lyfta tunga saker, spring, rid – leta tills du hittar om du inte vet, då blir du på bästa sätt en tillgång både för dig själv och de runtom dig.

Det var det. Ha en fortsatt fin kväll!

kram

foto: Kitty Lingmerth