Browsing Category

Eating

Eating Livet Mind Training

Att leva med ätstörningar

Jag har levt med ätstörningar i över 15 år. Den där jäkla skitsjukdomen har tagit 15 år av mitt liv. 15 år där mat har tagit alldeles för mycket energi. Ibland tänker jag på hur mycket tankeverksamhet jag hade kunnat lägga på andra saker under den här tiden. Men jag har accepterat mina svaga punkter och maten är en akilleshäl för mig och jag har accepterat att så kommer att förbli. Jag får ofta fråga om jag är frisk. Frisk nja, fri JA!! Enligt mitt sätt att se på min ätstörning (och det är min syn på det för att jag har lättare att förhålla mig till det) så är det en sjukdom som jag får lära mig att leva med och förhålla mig till. Likt diabetes eller någon annan kronisk sjukdom. När jag tänker så har jag lättare att acceptera sjukdomen. När jag tänker så kan jag jobba med den istället för emot den som jag så länge försökt göra.

I början när jag hade varit på behandling ville jag överbevisa mig själv. Fanns det röd och blå mjölk valde jag den röda, bjöds det på kaka så tog. Fast jag hatar röd mjölk, trots att jag inte var sugen på kakor. Idag tänker jag inte så mycket utan väljer det som faller mig in.

Jag har inget facit på hur man lever med en ätstörning men jag har vissa saker som har hjälpt och hjälper mig. Jag kan fortfarande idag falla in i gamla mönster, men idag har jag verktygen att bryta de gamla invanda mönster direkt. Jag är vän med tankarna och blir inte rädd när de kommer. jag har bestämt mig för att skratta åt dem och ta kontrollen med mitt friska jag.

Jag älskar inte alltid hur min kropp ser ut men när jag tänker på den som ett tempel så känner jag mig så sjukt tacksam för allt den klarar av att göra. Jag satsar på att klara en IronMan liksom. Hur coolt är det inte att kroppen klarar sådan träning?!

 

Att ställa mig själv mot väggen

Jag frågar alltid mig själv vad som kommer bli bättre bara för att jag går ner i vikt? Svaret brukar oftast bli inget. Om det mot förmodan någon skulle vara något som jag vill uppnå är det ALLTID ytliga saker. Saker som egentligen inte betyder något, på riktigt. Jag brukar tänka på alla de rollerna jag har i livet( Mamma, sambo, föreläsare, motionär etc) och vilka mål jag har (Ge Olivia en trygg uppväxt, genomföra en IronMan, få mina företag att växa osv). Många av de rollerna och målen kommer jag inte att klara av om jag inte får i mig tillräckligt med energi och inget av det vill jag ge upp för att väga några kilo mindre. Det är inte värt det.

 

Att låta andra ställa mig mot väggen

Idag omger jag mig med människor som vågar ställa mig mot väggen, som kan och vågar säga ifrån om jag faller in i gamla mönster. De ser igenom mig och de skulle märka direkt om jag ljög. De där ja-sägarna utvecklar inte mig som människa. Nej-sägarna som vågar utmana mig gör.

 

Matschema

Jag har ett matschema liggande hemma som jag kan sätta in om jag behöver. Bara vetskapen att det ligger där gör mig trygg.

 

Tänker tillbaka

När tankarna kommer brukar jag tänka tillbaka hur det var när det var som allra värst. Hur jag mådde psykiskt och fysiskt. Inget romantiserat utan ren och skär fakta. Hela bilden. Vad jag missade i det pågående livet runt omkring. Jag är så fast besluten att jag aldrig vill tillbaka dit att bara tanken på att falla igenom igen skrämmer skiten ur mig. Jag är fortfarande rädd. Inte så att det hindrar mig från att göra saker jag vill i livet men jag är vaksam. Jag tänker på rädslan som att det är något sunt. Är jag inte rädd blir jag högmodig och då kanske jag missar signalerna.

 

Inga dieter och inga förbud

Jag har avgett ett löfte till mig själv att aldrig mixtra med dieter igen. Det är som gjort att falla tillbaka. Jag kan ”äta nyttigare” i perioder numera men då utesluter jag bara socker. Skulle dock aldrig vågat göra det precis när jag blev fri. Jag vill inte heller sätta upp för mycket regler eller några förbud för mig själv. Då vet jag att jag börjar deala mer och mer. Tänker kroppen som en bil. Tankar man inte en bil så står den stilla. Tänker också på vilket bränsle jag ger den för att klara av det jag vill göra. Jag tankar ju inte en dieselbil med bensin eller tvärtom.

 

Träna för att du älskar din kropp, inte hatar den!!

ätstörning