HEALTHY TRAINING

Backpass som ger överskott på endorfiner och hike i solnedgången som gör att man måste nypa sig i armen

De senaste dagarna har varit fullspäckade med aktiviteter samtidigt som vi har njutit som bara den av livet. Sedan vi lämnade Westlake Village Inn i tisdags morse (resorten som vi vann en natt på när vi sprang en tävling i lördags) åkte vi nästan direkt till trapporna i Mesa Lane. Det är min fjärde tur till dessa fantastiska och fruktansvärt jobbiga trappor under den här resan. Vi fick med oss Julia och lilla Harry så vi var flera stycken som pushade varandra genom passet. Harry som är 9 månader gammal placerade vi längst ner i en barnstol och sedan sprang två av oss upp och ner medan en av oss hela tiden vaktade Harry. Förra gången jag var i trapporna sprang jag 20 ggr upp och ner med extra löpning på toppen. Den här gången blev det ”bara” 12 gånger, men med extra löpning på toppen.

IMG_8495
IMG_8501
IMG_7922
Harry är inte så snabb än.

IMG_8499
Glada efter avklarat pass.

IMG_8500
Vi drog direkt ner till stranden och tog ett dopp (vilket var ganska kallt) följt av lunch i Santa Barbara downtown samt lite shopping.

IMG_8503
Vid halv 5-tiden tog vi bilen hem till Kirsten som bor en bra bit upp i bergen för en sunset hike.

IMG_8504
Kirsten tog med oss på en av sina vanliga 2-timmarsturer som hon själv gör 4-5 ggr i veckan och därmed är vardagsmat för henne men som jag kommer leva på resten av livet för att det var så underbart och vackert på alla sätt.

IMG_8506
IMG_8505
IMG_8507
IMG_8508
IMG_8509
IMG_8510
Igår var kanske den tuffaste träningsdagen under hela den här resan. Vi började med ett Pilates-pass hemma hos Kirsten på morgonen. Precis som förra gången var det hårt, men den här gången var Pär med och körde vilket gjorde att tempot blev lite lägre då vi fick vila lite mer mellan varven. Hur som helst var det askul. Jag önskar att jag kunde ha den lyxen att få komma hem till Kirsten ett par gånger i veckan för ett personligt PT-pass. Det är inte bara träningsformen och Kirsten som coach som är det bra, det är även omgivningarna och den inspirerande träningslokalen. Kirsten har alltså studion i sitt hem, uppe i bergen. Det är ett fantastiskt hus, solen skiner nästan alltid, dörren till studion står öppen under passet och solstrålarna sipprar in genom dörren. Tittar man ut genom fönstret så ser man en klarblå himmel, havet, grönska och berg. Ja ni fattar, lite annat än Balance City.

IMG_8512
IMG_8511
IMG_8513
IMG_8514
IMG_8515
Innan det tuffaste passet på dagen åt vi lunch tillsammans med finaste familjen Ehrhardt på El Encanto, en lyxrestaurang uppe i bergen. Det var en bra uppladdning.

IMG_8516
Enligt den ursprungliga planen skulle jag och Pär ha sprungit bana kl. 17 vid City College, men då vi blivit bjudna på en sunset drink hemma hos Kirsten och Allen så fick vi tänka om. Banan var nämligen stängd fram till kl. 17 då studenterna tränar på eftermiddagen. Vi ville ju hinna med både springa och drink så det fick bli ett backpass istället. Ända sedan jag åkte bil upp till Kirsten och Allen uppe i bergen första gången har jag tänkt att jag så gärna vill springa uppför en av de långa backarna som leder upp till dem. Den ”drömmen” hade jag fram tills igår inte uppfyllt än varför det fick bli ett bra substitut mot banan. Vi sprang ca 2,5 km uppvärmning, mestadels uppför, till Picachu Rd. Sen satte vi direkt igång med den första intervallen utan att veta exakt hur lång den skulle bli, vi visste bara att vi skulle till vägens ände och att det var långt dit. Våra klockor visade att det var 1200 m med 86 m stigning. Det kan jämföras med Abborrbacken på Lidingö som är 550 m med 40 m stigning. Jag var helt slut efter den första intervallen och vi bestämde oss för att vi var asgrymma om vi klarade 5 stycken. Vilan var 1200 m nedförslöpning vilket också var jobbigt. Men efter ett bra tags kämpande så hade vi klarat det och vi kände oss verkligen asgrymma. Det går inte att se på bilderna hur lång backen faktiskt är, den måste upplevas för att man ska fatta hur jobbigt det var.

IMG_8519
IMG_8520
IMG_8521
Två asgrymma!

IMG_8517
Efter en nerjogg i 4 min-tempo och dusch på 5 min satte vi oss i bilen och brände upp till Kirsten och Allen för en drink. Vi hann precis se solen försvinna bakom bergen.

IMG_8522
IMG_8523
Det blev inte bara en drink utan en massa mat också så det planerade restaurangbesöket efteråt uteblev.

IMG_8524
Vi hade en helt fantastisk sistakväll i Montecito tillsammans med familjen Ehrhardt som numera känns som min riktiga familj samt med Kirsten, Allen och deras två barn som jag har lärt känna under den här resan och som jag kommer att få träffa redan i sommar igen då de kommer till Sverige.

IMG_8526
I morse lämnade vi huset tidigt och åkte till Santa Monica för en löptur. Vi sprang längs stranden bort till Muscle Beach i Venice med extremt tunga ben efter senaste dagarnas trappor och backe. Men det var en härlig runda som var välbehövlig innan en lång flygning.

IMG_8528
IMG_8529
IMG_8530
Nu är vi snart hemma i Sverige igen. Jag ser inte alls fram emot det men det kommer säkert bli bra bara man kommer in i allt igen. Den här resan har varit så förbaskat bra och jag är så glad och tacksam över att jag har fått bo hemma hos en familj som inrymmer så mycket kärlek, värme, omtänksamhet, energi och allt annat som man kan önska. TACK livet för att du är så snäll mot mig <3

IMG_6158

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply