Sofia Sivertsdotter är coach, författare och kommunikatör och har under snart hela 2016 fyllt Healthy Living med fantastiska tips för den som vill utvecklas, lära känna sig själv, göra världen vackrare eller hitta sin väg. Du hittar dem under rubriken Soul 2016.

Som författare står hon bakom flera av våra absoluta favoritböcker, som Strimmor av ljus och Tillitens väg – konsten att lita på livet..
Vi kunde inte låta bli att undra var en så inspirerande tänkare och skribent hittar sin inspiration. Vilka är hennes favoritböcker? Här är svaret.

Det finns väldigt många böcker som betytt mycket i olika perioder i livet, men få som bestått som enstaka verk. Jag har egentligen ingen favoritförfattare, men får ”glimtar” och olika nyanser ur olika författarskap, som tillsammans ger väldigt mycket: Maya Angelou, Marianne Williamson, Karin Boye, Tomas Tranströmer, Torgny Lindgren, Bodil Malmsten, Martin Luther King, Dag Hammarskjöld, Inger Edelfeldt, Lennart Sjögren, Kristian Gidlund… Författare som tänkt på livets stora frågor och som har tillgång till sina själsliga och känslomässiga rum.

1. Meditation – av Eknath Easwaran. Jag tycker om alla hans drygt 40 böcker och översättningar av olika själsliga verk, men Meditation var den första jag läste och det var där jag fann hans varma och fina livsfilosofi som påmint mig (och många med mig) att ”lyfta” inom mindre och större områden i livet. Hans texter utstrålar värme, generositet, etik, humor och samtidigt en djup och innerlig livsvisdom.

2. Her life in her own words av Peace Pilgrim, eller Mildred Norman som hon egentligen hette. Återigen för livsfilosofin, snarare än det litterära. Boken är egentligen sammansatt efter Mildreds död, och består av hennes tankar, föreläsningar och brev, som hon kommunicerade på olika sätt medan hon vandrade sina 28 år för fred i USA. Mildred står för mig för enkelhet, sanning, ärlighet och en stark övertygelse om att stå upp för och göra det man tror är rätt.

3. Bhagavad Gita i översättning till engelska av Gandhi eller Eknath Easwaran. För att den aldrig tar slut, för att jag varje gång jag läser den förstår något nytt, och för de höga vackra idealen. Första gången jag läste den var på svenska och jag tror inte ens att jag läste ut den, eftersom jag då upplevde den som gammalmodig, högtravande och trist. Flera år senare hittade jag engelska översättningar och tolkningar som talade till mig på ett sätt som de fortfarande gör. Återigen höga vackra ideal av vad en människa kan åstadkomma.

Vår expert: