Browsing Category

Bliss

Bliss Mind

Sinnesro

Här nedan ser du ett av mina ”skydd” mot negativ energi (skapad i min egen kropp) i oktober (och 4-life). En version av Sinnesrobönen som passar mig. Hittade den på Cecilia Gustafssons blogg i våras. Tycker mycket om att läsa den högt om morgnarna och nu ska jag återuppta den vanan. Gjorde en pdf med sinnesro och skrev ut och om du klickar på länken kan du också få den, om du behöver lite ro.

Kram på er!
sinnesro

Bliss Mind

Äntligen juni! Förspel inför sommaren

Äntligen juni! Jag är en sann sommartjej. Som gärna vill ha framhålla maj som min bästa månad, men det beror framför allt på förväntningarna och för att det i backspegeln oftast är den mest hoppfulla månaden med många peppiga möten och sociala sammanhang. Men egentligen är juni bäst! Och juli. Och augusti! Allt som är sommar, som lovar hav och stränder och böcker och barfota.

Min maj var så BRA. Med #mindfulmaj och Kathryn Budig och London och min 30-årsdag som blev så mycket mer uppmärksammad än jag någonsin kunnat drömma om. Älsk på min omvärld!

Juni förkroppsligas av midsommar för mig. Min bästa högtid, eftersom den kräver noll och betyder sommarstuga och familj och blomsterkrans. Bra grejer! Den där försmaken av sommar, att det ska bli mer, att vi inte riktigt är framme men får låna lite, testa och se vad den går för. Jag älskar det!

Så det är vad jag ska göra i juni. Låna sommaren. Äta grönt så klart. Och meditera mycket. Montera mitt födelsedagsgym (mer om det senare – bästa presenten!). Lukta på jasminbusken på Öland. Det brukar alltid dyka upp en utlandsresa med jobbet i slutet av månaden, men jag känner på mig att i år blir ett undantag. Ja, juni ska bli mysigt. Hör ni det, världen! Kom inte och försök rucka på det. Då kan det hända att jag blir sjukt arg, faktiskt.

Vad är din juniplan?

jeanna_midsommar_15

Bliss Mind

Att fira livet fullt ut

#Throwback till när jag fick håret lockat senast, för ett par veckor sen

I dag är jag ledig och har varit hos frisören och fått håret lockat inför min 30-årsdag i morgon. Min kille tittar på mig med rädda ögon. Vem är du? Har du alltid varit en födelsedagszilla?

När jag var liten firade vi inte födelsedagar speciellt mycket. Mina föräldrar älskade IHJÄL mig alla andra dagar (också), så kärlek led jag icke brist på. Det där med bemärkelsedagar var bara ingen grej.

Sedan blev jag vuxen och träffade Anna Toss, geni, urkraft och oerhört lojal vän. Hon lärde mig att glädjas åt min födelsedag, som det enda tillfälle då det verkligen tillåts att man firar sig själv utan särskild motprestation. Och så är det ju. Det och studenten då, för studenten kan ju vilken klåpare som helst ta ärligt talat.

Men i alla fall.

Jag slår inte på stort, hyr ingen lokal, håller ingen jättefest. Jag har sytt ihop några dagar med de människor jag tycker bäst om. Och så har jag fått håret lockat. För att jag gillar snyggt hår. Min kille börjar undra om jag är en bortbyting eftersom jag plötsligt förbereder en födelsedag så här.

Men jag känner mig som vanligt. Bara lite extra uppskattad av mig själv.

Firar du dina födelsedagar?