Mind

Det är alltid mörkast just före gryningen

happy_jeannis_2

Jag fick en viktig kommentar från Pillan förra veckan. Den vill jag dela med er.

Inser att jag läser detta inlägg långt efter att det skrevs, inser också att det kan vara bland de viktigaste inläggen jag läst. Jag är inte LEX kroppsångest, fast jag är 44 år, och det är oerhört sorgligt. Jag börjar inse det. 

Det här att aldrig ge sin kropp skuggan av en chans, fast den fått barn, kämpat mot sjukdomar och burit mig genom livet. 

Jag vill sluta tänka på mat och jag vill sluta försöka göra andra nöjda, att känna att man aldrig når till den där punkten när det är tillräckligt. Du skriver att din vändning kom när du gick en kostrådgivarutbildning och fick insikt i beroendebeteenden. Jag har själv haft tankar på att gå antingen en Dietistutbildning eller en kostrådgivarutbildning. Får man fråga vilken utbildning det var som du gick? Ingen fara om du inte vill svara! 

Tack för att du skrev det här inlägget som fått mig att vakna.

Så här svarade jag Pillan:

Hej fina!

Först: bra. Du är medveten.

Sen: det bästa sättet att sluta tänka på mat är att ge kroppen tillräckligt av det. Det är stor chans att ditt matfokus beror på att du hela tiden är hungrig. Sluta vara det! Ge kroppen det den behöver. Börja i dag! Det är läskigt men går fort, snart är du pigg, stark och börjar få självförtroendet tillbaka igen. Jag lovar.

Sist: jag gick en PT-utbildning på The Academy och valde till kostrådgivare där. Skulle inte rekommendera en utbildning i första hand för att få bukt med ätproblematik. Då rekommenderar jag verkligen i första hand kbt (eller annan professionell hjälp). Har du provat det?

Jag bollar och lyssnar gärna på dina funderingar. Jag vet hur tufft du har det, men också hur ljust det är här i friheten på andra sidan. Kom hit du också! Tänk vilket slöseri med ditt enda, fantastiska liv annars.

KRAM!

*

Och till er alla vill säga att om ni känner som Pillan, då fattar jag. För jag har varit där. Mer om det kan du läsa här. Det finns de som säger att en aldrig kan bli frisk från ett infekterat ätbeteende, men lyssna inte på det utan våga gå din egen väg. Våga tro och hoppas och KÄMPA.

Det här var mitt ledord:

Jag är värd ett värdigt liv. Värdigt. Liv. Lev! LEV! För fasiken.

Det gäller dig också. Du är så jäkla värd livet. Spendera det inte på att försöka behaga andra, som förmodligen ändå inte bryr sig ett dyft om din jeansstorlek (och om de gör det har de verkligen sjukt fantasilösa tankar väl?).

Det finns inget härligare, tycker jag, än att känna mig smart. Och det är inte lätt att hinna vara om allt en tänker på är mat.

Kram!

Mind

16 jäkligt bra texter av en genial typ jag känner

skrivbok

Jag har ägnat lite tid åt att fiffa med min Om-mig-sida, eftersom jag insåg att jag har skrivit blogg sedan 2012 utan att göra några jätteuppdateringar av själva stommen. Ni får gärna läsa den och återkoppla till mig! Typ om den är bra eller dålig eller så. Jag tycker själv att den är rätt så bra!

Bäst att allt var nog att jag råkade läsa en massa av mina egna blogginlägg. Och där fanns en uppsjö av små pärlor som jag kände att jag faktiskt måste dela igen. Gemensamt för alla inläggen är att jag är personlig och att ni besvarar exakt det. Att ni som läser ger tillbaka, att vi har en dialog. Fy sjutton vad jag älskar er för det.

Avklätt om vänskap

Allt detta slappa tjöt om KROPPAR

Om att tacksamhet inte måste vara så himla pretentiöst (ibland räcker det att inte prutta på yogaklassen)

Värsta bloggklyschorna

Vem skapade lakanjävlarna utan hål i?

Tjejer: tacka ja för i helvete!

Varför jag inte vill jobba heltid (på samma jobb)

Att ha kroppsångest

Om pms och ömtålighet…

…och älskade, ljuvliga MENS!

Om när karma biter tillbaka (sjukt pinsamt)

Den ständiga oron för närstående

Att bemöta andra med värdighet

7 sätt att skapa mer tid till roligheter

Varför läppstift och dagdrömmar är viktiga stommar i mitt liv

Dubbelheten i att vara både hälsosam och inte alls (tydligen)

Hoppas att du gillar!

Pusspuss

Training Yoga

Skön bröstöppnare för oss som återgått till livet framför skärmen

jeanna_brostoppnare_2

Hjälp! Jag är så trött redan efter en ynklig arbetsvecka att jag undrar om det är möjligt. Ska det vara så här? Va? Grej jag med andra ord inte gör just nu: tränar. Vilket förstås är en vicious circle i sig. Måste skärpa mig och bryta den! Ska bara sluta ha jour hela tiden och så.

En bra grej gör jag i alla fall, och det är stiiiiillsam yoga. Helst restorative. Typ ligga i poser som bröstöppnare här uppe och bara aaaaaah i typ tjugo minuter. Jag har ett block under skulderbladen och ett under huvudet. Justera höjden på dem så att det känns skönt för dig. Börja gärna på lägsta nivån under bröstryggen och högsta under huvudet.

Gör inte som jag gör, utan som känns skönt. Ibland vill jag ha bröstblocket högre upp, ibland längre ned– hitta DIN sweetspot. Försök  hålla pannan högre än hakan, för att inte anstränga nacken. Be någon kolla! Känns det bra är det rätt! Och tvärtom.

Jag brukar sätta på nån skön meditation i hörlurar och koppla bort världen totalt. Just nu gillar jag appen Calm.

Hur har du det med energinivåerna så här i augusti?