Annas vardag Barn & träning

Under mina solglasögon

sola_kampan

Som en hungrig vampyr försöker jag suga ut det sista av sommaren samtidigt som tankarna ligger ett par veckor fram. På hösen. Förlåt att jag tjatar när det bara är början av augusti och solen gassar, men det är den känsla jag har hemkommen efter våra semesterresor. Som så många andra ser jag fram emot en nystart på många områden, något som du redan ser genom bloggen. Och mer kommer.

jonas_hamp_kamp

Men. Sommaren är inte slut och barnen fortfarande lediga så jag låter mina höstplaner gro under solbrillorna och lever softa semesterlivet ett tag till. I lördags på Kampementsbadet dit jag och barnen även ska gå senare idag.

bio_hamp

Och 3-D-brillorna igår. Hampus fick bestämma aktivitet som blev ”Den stora nötkuppen” på bio. Jag saknar Jonna och Junior massor nu, men det är lyxigt med egentid för de stora (när man väl lyckas slita bort dem från kompisarna vill säga). Att de får prata till punkt och göra saker tvillingarna är för små eller rastlösa för.

Idag reser Jonas iväg och jobbar men jag håller mig som sagt cool. Ger mig ut på en oplanerad jogging/podwalk efter hur energin känns, sen till Kampan med barnen. Träningskläder på hela dagen, igår också med Röhnisch-linne till jeanskjolen efter morgonens osvettiga snabbstyrka, och dusch först framåt kvällen. Slappa dagar med växande planer. Bakom brillorna.

inspiration styrketräning träningsprogram

Murph

knab_smith

Lediga utan våra minstingar att se efter har jag och mannen passat på att träna varje dag. Hugo och Hampus klarar sig själva en timme men vi har ändå kört olika tider. Jag är morgonmänniska och gillar att träna då, Jonas kör hellre senare och jag kan ändå inte hänga på i hans upplägg just nu. Magen begränsar fortfarande och jag testar mig därför lugnt fram. Väljer stabilare alternativ av knäböj i smithmaskin t.ex., medan Jonas kan köra mer explosiva och fria övningar.

Sist provade han ett crossfit-upplägg kallat ”Murph” och kom hem som en trött och blöt men nöjd trasa. Lät riktigt kul och kanske är något du vill testa?

Murph*

  • 1 mile löpning (ca 1,6 km)
  • 100 pull-ups
  • 200 armhävningar
  • 300 knäböj
  • 1 mile löpning

Ta tid på hela passet men var noga med tekniken och vila när du behöver. Fördela pull-ups, armhävningar och knäböj vid behov. Om du har en viktväst – bär den. Sen kan du testa passet igen några dagar senare och se om du klår din tid. Heja!

*Namnet ”Murph” valdes till minne av marinen löjtnant Michael Murphy som dödades i Afghanistan 28 Juni 2005. Denna träning var en av Mikes favoriter och han hade döpt den ”Body Armor” men benämns nu istället ”Murph” för att hedra honom.

 

Aktuellt Träningsmode välbefinnande

Fåfänga

ans_orange

I samband med att bloggen flyttar och får ny design (vilken inte är helt klart än) passar det bra att skriva om just detta ämne – utseende och fåfänga. Mitt intresse för färg, form och mönster har alltid funnits tillsammans med träning, rörelse, utveckling och mycket annat förstås. Men därför blev kombinationen träningsmode och trender en naturlig inriktning på min blogg, där jag visar upp kläder jag tycker är snygga. Det är roligt att kombinera olika plagg så att de matchar, jag mår bra av att klä mig fint och även av att trivas med min kropps yttre. Jag är en estet och helt enkelt ganska fåfäng, men inte när det gäller smink, naglar, hår och sånt.

Få erkänner att fåfänga och utseendet är en drivkraft till sin träning. Det ses som något ”fult”, trots att jag törs lova att de flesta tränar för att trivas med sin kropp. I alla fall delvis. Om jag själv ska sätta siffror på min fåfänga tränar jag till ca 20% för denna och 80% av passion/för att må bra/prestera (mer om det här), vilket många gånger går hand i hand. Det finns tusen skäl till att träna varav en personlig trivselform är ett, något jag inte tycker vi behöver smyga med och som både kan vara positivt och negativt.

or_silv
Gårdagens träningskläder: Linne – Kari Traa, shorts – Lidl, strumpor – Gococo, skor – Merrell.

Viktnedgång, magrutor eller helt enkelt att klä upp sig i snygga träningskläder kan vara mål som allt mer övergår till ett naturligt rörelsebehov och intresse. Du som tränar vet ju vilken magisk effekt rörelse har på välmåendet. Oavsett syfte genererar träningen till att vi tar allt mer hand om hälsan även i andra avseenden. Vi håller oss helt enkelt friska och bygger självförtroende, sistnämnda speciellt när vi lyckas nå våra mål.

Negativ blir fåfänga när vi tränar för att se bra ut i ANDRAS ögon. När idealet är så extremt att det inte är  hälsosamt och skadar livet i övrigt. Alla har inte samma fysiska förutsättningar, kunskap eller tid att lägga på träning och kost. Det är mycket jobb och ibland ohälsa bakom vissa kroppar i sociala medier. Precis som alla andra målsättningar här i livet gäller det att hitta en ”lagom” nivå av fåfänga, en trivselform som är uppnåbar och hållbar och framför allt – lära att tycka om sig själv och sin kropp.

Idén till ämnet fåfänga fick jag genom Jonas Coltings sin senaste podavsnitt som jag lyssnade på igår. Han tar även upp att en ”snygg” kropp inte alltid är = fysiskt stark kropp. Många duktiga atleter är varken slanka eller har sexpack men grymma på sin idrott. Samma sak gäller hälsa som inte heller alltid syns på utsidan.

bollrot_or

Som glad motionär har jag hittat en nivå där jag kan kombinera en viss del prestation, fåfänga och funktionalitet som jag även mår bra av på insidan. Vid elitidrott däremot är ”hantellyft åt sidan + proteinpulver” sällan nödvändigt för prestation,  och där var krocken då jag drabbades av ortorexi. Att jag ville prestera max samtidigt som jag inte kunde släppa fåfängan, åt och vilade för lite. Eller livet som egenföretagare och 4-barnsmamma för den delen. Jag blev utbränd/övertränad/undernärd eller hur man vill namnge det.

Idag bryr jag mig om mitt yttre men har inte lika höga prestationkrav och det är inte min främsta drivkraft till att träna. Jag går till gymmet för att det är en naturlig del av mitt liv, jag älskar känslan och med mål att klara av det jag vill kunna och stärka insidan. Som jag skrev på Instagram får jag påminna mig själv om hur fantastisk kroppen är och vara glad över varje framsteg. Bara en sån sak som att jag för ett par månader sen knappt kunde resa mig ur sängen utan att få ont i magen och idag kan jogga och köra coreövningar på boll. Det väger betydligt tyngre än att prestera i lopp eller se bra ut.

Hur tänker du i ämnet? Var går gränsen mellan positiv och negativ fåfänga? Är du fåfäng?