Dagar som är spretiga, förlorar lätt glans. Dagar som rullar på, tappar snart fart. Dagar som däremot saktar in, samlas ihop och skalas av, ger större rum att kliva in i. Nya vyer att upptäcka och djupare bottnar att landa på.

Att samla ihop är att släppa taget om det som spretar. Det är att utkristallisera vad som är allra viktigast, oavsett vad som var mest väsentligt igår och vad som borde vara viktigast i dag. Det är att lyssna på musiken som talar starkast – till just mig – och att sedan följa dessa toner. Det är att säga nej till begränsande former och ja till öppna och livgivande fält.

Att skala av är att klippa trådar till det som spretar. Att välja bort, istället för att välja till. Att ha tillit till att det stora vägleder, så fort det lilla bortprioriteras. Att våga tomhet – för enkelhetens skull. Att skala av är att rensa ogräs i både inre och yttre trädgårdar och hitta dagliga ritualer som säkerställer att trädgårdarna förblir välskötta och önskvärda att spendera tid i.

Med en inre trädgård som blommar, behöver man inte resa bort för att uppleva stort. Man behöver inte yviga gester eller färgsprakande tillställningar, det allra vackraste bor ändå alltid inuti. Med ett inre som berikar, blir yttre upplevelser endast som garnering på tårtan. Trevligt, men inte nödvändigt.

Ett nu som glimmar, ger ett i morgon med hopp. En dag som samlas ihop, ger konturer till nattens sömn. En människa som tar modiga och rakryggade kliv, kan inte undgå att få uppleva dagens glans, vackra inre och yttre vyer och djupa och starka bottnar och rötter.

Spretiga eller samlade – ta vara på er i dag! 🙂
Sofia x

Går det att ankra det eviga i nuet bland frukostfil och vardagskonflikter? Kan man ankra genom att skala bort, snarare än att borra ned? Finns det ankare som följer med vart man än går?

”Stöttepelare, dragg, fäste, stöd, hållpunkt, trygghetsgarant och klippa”. ”En anordning av järn som håller fartyg på plats”. ”En stadig och pålitlig person”. Det tycks attraktivt att vara ett ankare. Vackra är de också.

Mina ankare väger både tyngre och lättare när jag gör mig av med något. Både friheten och tryggheten rotar sig när kusten är klar och bagaget lätt. Kanske är ankrandet endast en symbol för att hålla fast vid det viktigaste och sedan släppa allt annat. Oavsett vad detta ”annat” är.

Ett ankare har flera delar: Schakel, klam, stock, lägg, pynt, arm, krona och fly. Och det finns bland annat bojankare, drivankare, stockankare, patentankare, paraplydragg, plogankare, rocna-ankare, skålankare och tallriksankare. Mer än vad jag visste, men det ger också en fingervisning om att ankare är någons ankare, det vill säga deras viktigaste ”varför” i livet och något de vill lära sig mer om och fördjupa sig inom.

Symboliskt ger ankaret en förankring och en fast punkt i vattendjupet – eller livet. Vi kan inte alltid se ett ankare, men ändå kan vi lita på att det håller. Hoppets symbol. En trygg punkt att hänga fast vid när det stormar.

Ja, det går att ankra det eviga i nuet. Det är väl den enda plats något kan ankras? Ja, det går att känna sig mer trygg än någonsin när man äger mindre än någonsin. Och ja, det starkaste ankaret är det som alltid följer med – vart man än går. Vad innebär ankaret för dig?

Jag önskar en fin vecka och allt gott! Ta vara på dig.

Med kärlek
Sofia x