Kategoriarkiv: Femme-nism

Femme-nism

Fyll stadion – om att brinna

Fill the stadium. 50 000 handklapp per sms ger en miljon kronor till Riksidrottsförbundets arbete för en jämställd idrott. Det tog en dag för Stadium att uppnå målet med den kampanjen. En dag. Nu skänker de en miljon kronor som bland annat ska gå till grunden i idrotten, till föreningarnas arbete. Bra! För vi vet ju alla hur fördelningen ser ut, det är ingen hemlighet. På hög nivå, och på låg. När jag växte upp och spelade fotboll visste vi allihop att vår förening fördelade pengarna så här:

  1. Herrlaget (som spelade i en låg division, kanske 5 eller 6).
  2. Pojklagen.
  3. Damlaget (som spelade i division 2, näst högsta).
  4. Flicklagen.

Det är uselt.

Här om dagen var jag och fikade med min vän Anna Toss, en av de mest drivna människor jag vet. Inte i första hand för alla hennes böcker, Stora journalistpriset och allt hon gjort för att göra svenska myndigheter och deras beslut mer tillgängliga för oss som bor i Sverige. Utan för hennes humanistiska insatser. Alla demonstrationer hon står på, alla debattinlägg hon orkar skriva, alla människor hon genom åren låtit bo hos sig för att de inte haft någon annanstans att ta vägen.

Vi pratade jobb och vad vi vill göra i framtiden. ”Det viktigaste för mig är att det jag gör gör någon skillnad”, sa Anna. Och jag kände mig blek och trött. Jag står inte på demonstrationer, jag slåss inte för de ensamkommande flyktingbarnen, orkar knappt läsa om Syrien eller terror längre. Jag brinner inte.

Sedan tänkte jag på Fittstim, på 8 mars, på könsstympning och löneklyftor. Såg Stadiums kampanj här uppe och skickade in mitt handklapp. Och så brann jag. För det gör jag. Jämställdhet är inte hetaste grejen just nu, men när jag tänker på den påminns jag om att jag visst brinner. Så kan jag känna tacksamhet över att det finns andra som brinner för annat, att vi kan brinna för olika saker samtidigt och att alltsammans tar oss mot en bättre värld.

Vad brinner du för?

Ge dig själv det överdådiga

På tal om självälsk blev jag genomhjärtans lycklig när jag såg på fejjan häromdan att Sara Rönne hade hyrt ett lyxigt hus i Åre och stuffat in sina kompisar i för att fira tio års bloggande och att det var jättedyrt. Jag vet inte vad det där är för hus för jag vet inget om Åre eller om kändisar heller för den delen, men jag förstod att det var en biggie att hyra det. Och snyggt var det!

Och det gör mig så sjukt glad. Att en kvinna firar sig själv, sin framgång och allmänna förträfflighet med rediga tag och pompa och ståt. Väntar inte på sin tur, på att bli inbjuden, få någon (vems???) tillåtelse. Bara köttar. Fetingfirar sig själv, allra helst med överdåd.

12 poäng till Sara! Följ hennes exempel, hylla och fira dig själv så snart du bara kan. Det behöver så klart inte kosta massa pengar eller inbegripa alla dina vänner. Det handlar säkert inte ens om en fest, utan en vecka för dig själv nånstans, att ta tjänstledigt på deltid för att driva ett projekt eller att köpa en bil som du är sjukt kär i. Inte vet jag. Bara du gör nåt som får magen att pirra och hjärtat att säga ”Men… kan jag… verkligen..? Jaa! Jaa, det kan jag! Hurraaaaa!”.

För den känslan, den gör dig banne mig oslagbar.

I mitt påskägg

friendshipcollar paskagg

Har ni sett mitt kattgalna påskägg! Who needs men anyway? Haha! Den fick jag alltså av min man i morse.

Vem behöver män, ja det var precis vad jag tänkte på igår, när jag tog en promenad och funderade över det här med påsken och Jesus. Och hur religion ibland, eller mest hela tiden, leder till krig och skit. Precis som pengar, makt, och våld gör.

Vet ni vad som är den gemensamma nämnaren mellan de fyra orsakerna till krig? Jo, det är männen. Så, det är nog inte religionen som är det stora problemet här i världen precis. Jag vet och förstår att den i grunden finns till som en tröst för människan. Tyvärr missbrukas den trösten och det är hemskt. Jag hoppas att alla mina kompisar, jag har minst fyra som är på smällen, ska föda pojkar. För är det något den här världen behöver är det fler vettiga män.

Klart slut på politisk rant.

Hur roligt är det inte att jag även fick ett kompisarmband till mig och katten? Fast hon fick ett halsband då. Så bisarroligt att det ens finns. Jag älskar min kille och hans uppfinningsrikedom! Han fick en korvkurs på Taylor & Jones med sin son och far av mig om du undrar. Också en ganska bra present om jag får säga det själv.

Har jag sagt att jag älskar påsken? Vilken smashing högtid.

Hur är din hittills?

paskliljor

6 skönhetsprodukter jag älskar

I dag delar jag med mig av några skönhetsprodukter som jag använder frekvent och älskar.

Fejkade fransar
Jag börjar med min allra största och dyraste guilty pleasure, som troligen också är den som får vissa att ropa ”dålig feminist!”. För, så här är det: fejkade fransar ger mig självförtroende. Jag vet, jag är en hemsk person. För visst är det så att allt vi fejkar, vare sig det är plasttuttar, sprutor i läpparna, fejkade fransar eller blekta anus, flyttar fram positionerna och gör det onaturliga naturligt.

I grunden tycker jag att det suger. Samtidigt har mitt liv blivit så mycket trevligare med fina fransar. På två år har jag aldrig vaknat och tänkt att jag är en grå, trist mus. Fransarna gör tricket – alltid fin, alltid färdig. Det har ingenting med män att göra, det har med mig att göra. Jag älskar smink och att leka med mitt eget utseende. Det är inte att vara en dålig feminist, för även feminister har rätt att se ut precis hur de vill. Feminism handlar om att behandla alla lika, oavsett kön, etnicitet, utseende, läggning och intressen. Basta. Jag gör mina på Puder Stockholm.

Läppstift från Armani
Ni vet det redan – jag älskar läppstift. I knalliga färger. Alla mina läppstift kommer från Armani och jag använder alltid en matchande läppenna för att dra konturerna först. För mig var det nyckeln till att våga använda läppstift – läppennan minskar risken för kladd runt läpparna. Varför just Armani då? För att de sitter som berget och en hylsa räcker jättelänge. Du kan äta, dricka och leva en hel dag utan att fylla på stiftet. Det ser lika snyggt ut ändå. Vad du däremot inte jag kan göra: kyssas. Det kommer att sluta med att ni båda ser ut som jokern i Batman. Hur GÖR de på film?! Rouge d’Armani (med svarta hylsor) är bäst tycker jag. Rouge Ecstasy (de röda hylsorna) kladdar mer. Våga bära läppstift!

Clementinduschcreme från Love&Toast
I duschen är min absoluta favoritprodukt duschcreme från Love&Toast. Alltid clementindoften. Mmm. Lukta på den och du fattar grejen!

Saltskrubb från Rituals
Ungefär lika ofta som jag tvättar håret, kanske två gånger i veckan, gör jag hårinpackning från Davines/Nou Nou och skrubbar kroppen med handskar och saltskrubb från Rituals. Jag älskar att den lämnar en oljig känsla efter sig. Det låter inte positivt men det ger babylen hy som inte behöver smörjas efteråt. Dessutom doftar den jag har underbart.

Bodyshops fotkräm med mintdoft
Efter duschen är jag som besatt av Bodyshops fotkräm med mintdoft som jag fick i min kalender i julas. Det har blivit en livsviktig ritual, där jag smörjer fötterna noggrant och masserar tårna. Tack, tack, tack för att ni hjälper mig att hålla balansen genom allt! Mintdoften sätter sig dessutom i strumporna  och tar bort svettlukt. Som den svettqueen jag är älskar jag det.

Oljor från mataffären eller apoteket
Jag älskar alla former av oljor som hudvård. Jordnötsolja är toppen för att göra rent ansiktet, mandelolja är bra att smörja med efteråt (båda finns på Apoteket för under femtio spänn) och helt vanlig kokosolja gör resten av kroppen len. Nu när jag har fejkfransar vill jag inte använda så mycket olja i ansiktet eftersom det kan lösa upp limmet, men det är ändå mitt bästa tips till dig. Själv håller jag mig till ansiktsservetter tills vidare. Det är också ett favorittips!

Vilken produkt vill du alltid ha hemma?

Tjejer: Tacka ja för i helvete

Jag framför ett par hundra åskådare i morse.

Så här på kvinnodan har jag varit riktigt förbannad faktiskt. Fick en inbjudan till ett heldagseminarium (på en statlig myndighet!) i mejlen och noterade att talarlistan bestod av män, män, män och nån enstaka kvinna som tydligen hade makt nog att få en punkt. Eller, närmare bestämt, fyra av tjugotre. Bland annat har det satts samman en mediepanel med sju män. Och noll kvinnor. Mediamanspanelen.

Jag blir så trött. Hade jag kunnat hade jag bojkottat, men nu är det inte Jeanna som ska delta utan Tjänstemannen.

När jag mejlade arrangören fick jag till svar att kvinnorna som tillfrågats tyvärr bollat över till manliga kolleger.

TJEJER, TACKA JA FÖR I HELVETE!

Jag kan inte skräda orden mer än så tyvärr. Sluta vänta på att killar ska tacka nej och tacka för fan ja. Våga inte ens fundera på om du är bra nog eller smart nog eller intressant nog – för varför fick du annars frågan? Är du VERKLIGEN sämre än medelmannen? På riktigt? Gå dit, gör din skit. Om inte för dig så, snälla, för oss andra.

Vi tjänar mindre, är sjukare, får lägre pension. Vill du göra nåt åt det? Tacka ja, skit i vad nån tycker, fråga alltid en kvinna först och var en fett bra förebild.

Nu gör vi de 364 närmaste dagarna till våra. Okej?

PS. Av de fyra kvinnor som deltar (av totalt tjugotre talare) får bara två stå ensamma på scenen. De andra två flankeras av, hör och häpna, en man. Så hela förklaringen ligger nog inte i att tjejer tackar nej. Men det är där vi kan påverka snabbast. Tacka ja.