Veckans träningslista – v. 13

VECKANS PASS

Lördag. 70 min crosstrainer med intervaller 3x(2x90s 2x70s 2x60s 2x45s 2x30s 2x15s, vila 20s), setvila 3m

Söndag. 75 min crosstrainer – progressiv distans + Rehab

Måndag. FM: 20 min lätt löpning på Alter G-band. EM: 50 min crosstrainer med intervaller 5m 4m 3m 2m 1m 2x45s 2x30s 2x60s, vila 30-60s + Rehab

Tisdag. FM: Löpning på Alter G-band. Uppvärmning 15 min. Intervaller 4×5 min @ 4.00, joggvila 60 sek @ 5.00. Nerjogg 5-10 min. EM: Behandling hos Ruud

Onsdag. 60 min crosstrainer med intervaller + 30 min rörlighet/styrka/rehab

Torsdag. FM: Löpning på Alter G-band. Uppvärmning 10 min. Intervaller 15 min @ 3.50, joggvila 3 min @ 4.45 – 6×60 sek @ 3.30, joggvila 60 sek @ 4.45. Nerjogg 10 min. EM: 25 min crosstrainer lätt + 20 min rörlighet/styrka/rehab

Fredag. 60 min crosstrainer – progressiv distans hårt + Rehab

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS

Pär har gjort mig sällskap på flera pass den här veckan – det gör träningen betydligt roligare!

VECKANS BÄSTA TRÄNING

Utan tvekan mina löppass på Alter G! SÅ härligt att springa igen!

VECKANS TRÄNINGSPODD

Intervjun med Mia Parnevik i Värvet och intervjun med Johan Hasselmark i Maratonlabbet.

VECKANS MOTGÅNG

Jag har säkert haft några motgångar i veckan (vem har inte det?) men det har samtidigt varit så mycket positivt så att det dåliga har trängts bort från mina tankar – härligt när det är så (det är inte ofta)!!!

VECKANS REFLEKTION

Att det finns en mening med mycket av det som händer i livet. Förra veckan skrev jag att veckans motgång var arbetsrelaterad och att jag kände mig nedstämd. Det berodde på att jag fått ett jobberbjudande från ett företag som jag visserligen ville jobba på, men inte alls under de förutsättningar som jag önskade; sämre lön, dålig timing och med dålig pepp från arbetsgivaren. Men det har visast sig att det fanns en mening med den besvikelsen och den utdragna processen för den här veckan har allt fallit på plats. Här är den korta versionen; när Elisabet och jag var på Adam/Albin och åt middag förra torsdagen så sprang jag in i en man som jag inte träffat på länge. Vi bestämde att vi skulle höras för en ”catch up”. Jag mailade honom dagen därpå och vi sågs i tisdags över en kaffe. Senare på kvällen erbjöd han mig jobb; en superspännande tjänst som jag absolut inte kunde säga nej till. I onsdags skrev vi avtal och i mitten på april kommer jag börja arbeta på Gate46 🙂 Jag är så jäkla glad!

  VECKANS HELL YEAH

Förutom att jag kan springa igen – vilket är Hell Yeah x 1000 så är det att jag och Petra har något spännande på G. Är du sugen på att följa min och Petras resa mot ett mål som ännu inte är spikat? Där du som läser det här faktiskt kan vara med och påverka upplägget? Då är det bara att hänga på – mer info kommer inom kort. Följ oss på instagram @thecharlottekarlsson och @maratonpetra.

Foto: Jonas Hansen

VECKANS EXTRA

Att jag utöver Alter G-löpningen har sprungit 1,5 km tillsammans med ett företag i veckan! Det är mina första löpsteg utomhus på 8,5 vecka!!!

HELGTRÄNING JAG SER FRAM EMOT

Imorgon ska jag få springa!!! Passet som Rubin har skrivit ner ser ut så här: 10mins walk – then 5 x 1mins jog, 1mins rest walking between – 10mins walk warm down.

ANNAT JAG SER FRAM EMOT I HELGEN

Idag åkte vi upp till landstället i Söderhamn. Jag ser fram emot hela lång helgen för den har börjat så bra!!!

När tillsatsfritt blir en tankevurpa

Vi har en tendens att dra allt och alla över en kam men när vi gör det blir det lätt att det dras med en massa tankevurpor i generalliseringen ”tillsatser är dåliga, mat med tillsatser är sämre än mat utan” – känns det igen?  I förra inlägget tog jag upp ett exempel när eko blir en tankevupra. Det finns även fler exempel när tillsatser blir det.

Men vad man glömmer när man säger att tillsatser är dåligt och mat med tillsatser är sämre än de utan är ju grundsyftet med olika tillsatser. En del tillsatser ex. antioxidationsmedel använd ju faktiskt för att bibehålla och skydda näringen i livsmedlet eller råvaran. Om det oxiderar så förstörs ju (oxiderar) råvarorna och därmed näringsämnen i dem. Ett typiskt sådant exempel är torkade aprikoser. De gula/orange har man tillsatt svaveldioxid som både skyddar mot bakterietillväxt och oxidation vilket resulterar i att aprikosen bibehåller sin gul-orangea färg. När inte detta tillsätts blir aprikoserna bruna och oxiderar när de torkar.
OBS! dra nu inte allt för stora växlar på det här men det kan vara bra att tänka till ibland och inte förblindas av enkla generaliseringar.
Innan jag blir nerskriven i kommentarsfältet ska jag nämna att en del personer kan få överkänslighetsreaktioner på svaveldioxid – de ska självklart undvika de svavlade och andra produkter med svaveldioxid i men för oss andra är det inte någon fara med lilla tillsatsen.
Jag har i flera recept i mina böcker använt de osvavlade – då mycket för att jag tycker att den lite nötigare smaken och färgen passar bättre i vissa sammanhang.

När ekovalet blir en tankevurpa

Många väljer idag mer ekologiska alternativ i affären. Oftast tror jag att man automatiskt tänker att det är ett nyttigare och mer näringsrikt val. Dessvärre stämmer inte det alltid. För det första så är det inte mer näring i en ekologiskt odlad växt än en konventionellt odlad, inte generellt sett. Skillnaden i näring kommer att vara beroende på andra faktorer än just eko vs. konventionellt. Dessutom, det jag tänkte belysa denna gång, får inte ekologiska produkter berikas. Idag finns det ett undantag från denna regel och det gäller komjölk. Den får numera berikas med D-vitamin trots att den är ekologisk och får då samma näringsinnehåll som vanlig komjölk.
Ekologiska mjölksubstitut däremot får alltså inte berikas. Det innebär att ett mjölksubstitut som är ekologiskt oftast är väldigt näringsfattigt. Har du tittat på innehållsförteckningen på ex nöt- eller mandeldryck? Oftast består de av ca 95-98% vatten, beroende på hur mycket socker det är i, och ca 2% av nöten eller mandel. 95-95% av ingredienserna bidrar alltså inte med någon näring och sen har vi då ca 2% som är näringsrik ingrediens. Icke-eko varianterna berikas oftast med de viktigaste vitaminerna och mineralerna som finns i komjölk så som B12, Kalcium etc. vilket gör att de ur det perspektivet blir ett fullgott substitut.
Så, om du tänker att du väljer en näringsrik produkt när du köper ex. ekologisk mandelmjölk så skulle jag rekommendera dig att tänka om och välja den icke-ekologiska istället – då får du i dig mer näring. Om du tänker att det är ur klimatperspektivet – ja, då tror jag du ska ställa tillbaka förpackningen på hyllan ännu snabbare.. Jag har nämligen väldigt svårt att 95-98% vatten, paketerat och transporterat kan vara ett klimatval när vi har fullgott vatten i kranen där hemma. (skrev en längre utläggning om det här.)

 

Höjdpunkter!

Det har varit en intensiv vecka så här långt! Det är kul men också en aning uttömmande. Men det hjälper givetvis att majoriteten av händelserna har varit av positiv karaktär (för en gång skull). Här kommer några av veckans höjdpunkter i bilder:

Smörgåsen och kaffet på Ljunggren. Underbar start på dagen! Idag åt jag den efter mitt Alter G-pass. Då smakade det extra bra!


Coachpasset i tisdags kväll när jag hoppade in spontant istället för Anders Szalkai (som åkt in på sjukhus ;() – därav min felaktiga civila klädsel. Det gick hur som helst väldigt bra och det var framförallt sjukt kul att peppa gruppen under trappasset.


Snabba-fötter-Kenth var med på passet!


…och jag fick ett par nya fina träningsskor från ON Running!


Gårdagens middag på KNUT Bar tillsammans med min bästa Pär.



Samarbetet med Petra! Vi smider roliga planer för framtiden!


Dessutom coachar jag Petra! Det är peppande då hon är en sån person som ger järnet, inte är rädd för att bli trött och alltid gör sitt bästa.

Foto: Jonas Hansen

Foto: Jonas Hansen

Lunchen på Fosch!!!


Kvällens gympass med Pär.


Dagens företagsträning i Kronobergsparken med solen som gassade.


Det var det! Eller en grej till – jag har skrivit kontrakt för ett nytt jobb som inte har något med löpningen att göra. Jag kommer börja redan i april – det ska bli riktigt kul!

Men är jag knäpp eller!??? Jag höll på att glömma det viktigaste. Jag springer igen 🙂

Foto: Fredrik Wannerstedt

Påsktårta raw food style

Tänkte bjuda på ett recept från Eat Clean som passar ypperligt såhär i påsk. En solskenscheescake som har rawfood influenser. Jag har dock valt att köra fyllningen på kvarg och frukt istället för på ännu mer nötter som det ofta är i rawfood. Det gör kakan lite mindre kaloririk och lite bättre fördelning näringsmässigt.

Solskenscheesecake

Botten
2 dl cashewnötter
2 dl sötmandel
2 dl torkade aprikoser eller torkade dadlar
½ dl chiafrön
4 msk kakao
½ dl torkade blåbär
en nypa salt

Fyllning
2½ dl cashewnötter (ev. blötlagda ca 1 timme)
350 g lätt tinad, fryst mango
3 dl kesella
1 passionsfrukt

  1. Mixa alla ingredienser till botten.
  2. Platta ut botten i en springform.
  3. Mixa alla ingredienser till fyllningen.
  4. Häll över fyllningen och servera direkt, alternativt frys in.
  5. Garnera med passionsfrukt eller bär vid servering

 

Om du är sugen på boken så finns den till riktigt bra pris på Bokus just nu!  Endast 79 kr!

Behöver du gå ner i vikt?

Drogs du till viktminskning? Är du en sån som lockas av tips kring viktminskning, ”öka fettbränningen” och ständigt tänker ”jag borde …”? Som suckar framför spegeln att kroppen inte ser ut som den gjorde innan graviditeter eller innan klimakteriet, eller när du va 25?

Jag vill be dig att stanna upp och utmana dig själv och dina tankar lite.

Varför vill du gå ner i vikt? Varför vill DU gå ner i vikt? Varför vill du GÅ NER I VIKT?

Vad har fått dig att sätta det målet? Vad är det du längtar efter?

Vad blir bättre där framme?

Är det en gammal känsla du är ute efter? Är den verkligen kopplad till vikten?

(Läs dem igen, långsammare denna gång och stanna upp och tänk till)

När jag utmanar med frågor om målvikt är det oerhört många som pratar om ett förflutet när de vägde mindre. De kan förknippa det med ett utseende de gillar, kanske hur de hade mindre storlek i kläder etc men när man gräver lite kring hur livet såg ut då så är det inte ovanligt att de inte mådde så bra eller att livet inte va så kul.

Är det en känsla eller funktion i kroppen du är utefter så är den sällan kopplad till siffran på vågen. Att man skulle bli piggare och starkare när man väger mindre har inget med vikten eller storleken att göra utan livsstilen som många gånger oxå leder till viktminskningen. Ett konkret exempel: efter en magsjuka väger man oftast mindre men känner sig svag och ynklig – inte är det den känslan du är ute efter? På liknande sätt tror jag att det är fler än jag som upplevt att man efter ett enda träningspass kan känna sig starkare och liiite tightare. Det har naturligtvis inte förändrats nåt alls i kroppen men känslan är där. Eller om du ätit väldigt nyttigt – kanske till och med bara av att handla hem bra saker och rensat skåpen från frestelser. Det är alltså att GÖRA bra saker som får dig att må bra, känna dig skön. Inte siffran på vågen. Och om vi pratar om fysiologi så är det även då maten du äter, näringen du får i dig och frånvaron av ”skräp” samt fysisk aktivitet och återhämtning som får dig att må både fysiskt och psykiskt bättre. Inte storleken på fettväven eller siffra på vågen.

Jag menar inte att överviktiga och de som har dåliga vanor inte ska förändra. Jag menar inte heller att det är fel att gå ner i vikt. Jag ifrågasätter bara att ha det som mål, att använda det som måttsock, och den övertro på att det blir bättre om siffran på vågen är lägre eller om man kommer i en mindre storlek. Att det är måttet på framgång och hälsa. Och att vi kvinnor på något sätt tillåter att ha det som en blöt handduk hängande över oss hela livet. Why?!

Tänk om vi skulle kunna flytta fokus till att känns sig pigg och stark. Med eller utan volanger! En pigg och fräsch kropp utstrålar betydligt mer snygghet än en viss storlek gör!

I vissa perioder blir det mer påtagligt: efter graviditet eller i samband med klimakteriet. När våra kroppar ändras av naturliga skäl. Varför kämpar vi så hårt emot? Varför måste det va fel och motarbetas till varje pris?! Just klimakteriet pratade vi om när jag gästade klimakteriepodden nyligen.

Mitt tips och min innerliga önskan är att vi kan flytta fokus: Sträva inte efter att ha en kropp som ser ut som en 25 årings, sträva hellre efter en kropp som känns som en 25 åring! 🙂 Eller föresten, strunta i den där 25 åringen – va den bästa, piggaste, starkaste, gladaste 35, 45, 60 åringen, vad dig, som du kan va! Jobba för att morgondagen ska va lite bättre än idag. Eller.. nöj dig, slappna av och njut! Vilket som är rätt strategi för dig vet bara du. Så släng ihop hälsotidningarna, stäng Instagram, ta dig till en plats där du spontant till ta djupa andetag… andas… känn efter… vad behöver du? Vilket fokus ska just du ha? Vad är ditt mål – på riktigt denna gång! Vilka tankar och strategier (matval, träning etc) ger dig energi och skapar det du behöver … varje dag? Jag tror nämligen att du vet ganska mycket själv när du bara vågar stanna upp, tänka efter och känna efter – helt utan input från andra. Gör helt enkelt det som får dig att känna så som du vill känna dig!

”Gör nåt idag som ditt framtida jag kommer att tacka dig för” (”framtida” kan va så kort som om 1 timme, imorgon etc)

Allt man behöver veta om mig

Hej underbara ni! Hoppas att ni mår bra. Hur härligt är det inte att det har blivit varmare ute nu!? Jag känner mig SÅ mycket piggare och gladare bara av att det är ljust och vår i luften. Jag hoppas verkligen att det håller i sig framöver. Nu till en helt annan sak. Då jag fått väldigt många nya läsare den senaste veckan så tänkte jag köra en liten ”vem är jag- lista” igen. Många av punkterna är såklart baserade på frågor som jag fått från er.


♦ Jag är 1,84 lång och fyllde vuxen i början av januari (alltså 30 år)

♦ Jag har en tvillingsyster som heter Ida och så har jag även två småsyskon (Emma och Martin) som också är tvillingar. Mamma och pappa hade lite att stå i när vi var små med andra ord.

♦ Min familj betyder ALLT för mig och vi hörs och ses i stort sett varje dag.

♦ Vid sidan av bloggen så jobbar jag  nu som instruktör på Barrys Bootcamp i Stockholm (i en vecka till). Jag har tidigare jobbat med personlig träning och gruppträning på SATS i 6 år, och de senaste åren har jag jobbat som tränare och instruktör på NIKE.


♦ Jag är uppvuxen i Stockholm, men skulle definitivt kunna tänka mig att bo någon annanstans när jag blir äldre.

♦ Halva min släkt är norsk, så vi spenderar många veckor om året uppe i Norska fjällen. Det har vi gjort sen vi föddes och det är ett av mina favoritställen på jorden.

♦ Jag har alltid varit väldigt aktiv och höll tidigare på med simning på elitnivå i 15 år. Nu är det mest styrketräning och löpning som gäller.

♦ Jag har alltid varit ganska hemlig med mitt privatliv här på bloggen av olika skäl. Men jag kanske kommer bli bättre på det framöver. Jag skulle inte kalla mig själv singel idag iallfall, så mycket kan jag säga.

♦ Jag är lite smått beroende av att alltid ha musik i öronen. Jag har det när jag går promenad, åker tunnelbana, tränar etc. Jag tror att det är ett sätt för mig att koppla bort all stress utanför och vara i min egen bubbla.

♦ Jag är en extrem tävlingsmänniska och gillar INTE att förlora. Å jag går ”all in” oavsett om det handlar om att springa ett lopp, kubb på midsommar, eller att gissa reklamer på tv. Alla i min familj är likadana och jag är ganska säker på att vi ärvt den egenskapen av pappa (på gott och ont hehe)

♦ Jag tränar oftast runt 5 gånger i veckan. Å jag gör det för att jag älskar det och inte för att jag måste.

♦ Jag har ingen bollkänsla alls och jag blev alltid vald sist på idrotten i skolan då vi skulle spel fotboll (true story).

♦ Jag kan prata med allt och alla om ALLT. Jag älskar att lära känna nya människor och jag är extremt översocial. Det är inget jag tänker på speciellt mycket eftersom jag alltid har varit det.

♦ Jag ÄLSKAR mat och jag äter mer än de flesta jag känner. Jag har alltid gjort det och jag är väldigt glad att jag har ett bra och sunt förhållningssätt till kost.

♦ Jag är jättedålig när det kommer till smink och hår. Jag använder ytterst lite smink till vardags (lite rouge och concealer på sin höjd). Jag vet knappt hur jag ska ta på mascara och jag blir ju inte bättre av att jag aldrig använder det. Om jag ska göra mig extra fin inför något, så får mina systrar hjälpa mig.

♦ Jag älskar att träna ben och rumpa på gymmet och är lite besatt av att träna just rumpan. Men det borde alla vara tycker jag;)

♦ Jag gör alltid saker i sista stund. Planering är inte min starka sida, vare sig det kommer till jobb eller privatliv.

♦ Jag sover väldigt djupt och drömmer nästan aldrig någonting. Jag somnar oftast på två minuter och vaknar inte förrän  klockan ringer på morgonen. Om jag inte har ställt klockan så kan jag sova hur länge som helst.

♦ Jag har alltid varit en riktig sockertorsk och jag har verkligen noll karaktär när det kommer till sånt. Ingen kommer någonsin behöva tvinga i mig godis, den saken är säker.

♦ Jag går i träningskläder nästan dygnet runt. Jag har försökt skärpa till mig lite på den fronten, men jag faller tillbaka efter någon dag. Det är så obekvämt att gå i vanliga kläder då man jobbar med träning tycker jag (dålig ursäkt jag vet).

♦ Jag och min syster Ida var otroligt stökiga och jobbiga i skolan när vi var yngre och vi fick ha många samtal med våra föräldrar och lärare under den perioden. Tack och lov så vände vi vår energi till något bra och gick senare ut gymnasiet med högsta betyg i alla ämnen.

♦ Jag gillar helst inte att shoppa med andra personer. Jag gillar att gå runt ensam i lugn och ro när jag ska handla och gärna med musik i öronen. Jag kan nog gå runt i en välsorterad matbutik hur länge som helst och bara fundera på vad jag är sugen på att handla. Väldigt bra egentid.

♦ Jag diskar oftast de vassa knivarna i smyg i diskmaskinen (inte så poppis), jag har ganska rörigt i garderoben och jag gillar inte att slänga saker (samlare deluxe)

♦Jag gillar inte att stå framför kameran även om det är en väldigt stor del av min vardag.

♦ Jag är extremt klumpig och jag snubblar eller slår i saker i stort sett varje dag.

♦ Jag är en riktig känslomänniska och jag har nära till både skratt och gråt. Jag blir väldigt lätt berörd och kan gråta även under lyckliga stunder.

♦ Jag har många har många fantastiska personer som jag ser upp till och inspireras av varje dag. Min familj och mina vänner är definitivt med på den listan.

 

 

KRAM PÅ ER!

Alter G-löpning

ÄNTLIGEN har jag kommit igång med löpningen! Inte riktig löpning men så nära man bara kan komma! Jag har börjat springa på ett så kallat Alter G-löpband. Det är så jäkla coolt. Så här går det till:

Man får dra på sig ett par korta byxor i neopren-material som på ovansidan har en kjolkant och en dragkedja. Sen får man kliva på löpbandet – dra upp stålställningen som omger löpbandet och dra igen dragkedjan i midjehöjd. Benen är då inkapslade i en luftbehållare.


När allt är på plats så är det dags för invägning. Man trycker på start-knappen och luftbehållaren fylls med luft tills man blir nästan tyngdlös. Det är en häftig känsla för man lyfts upp så att bara tårna nuddar marken.

När invägningen är klar så funkar det som på ett vanligt löpband med inställning för tempo/hastighet och lutning. Utöver det så har man även pilar upp och ner där man kan styra hur mycket av kroppsvikten som ska avlastas. Belastningen minskas genom att tryckluft blåses in och håller uppe kroppen.

När jag sprang mitt första passet i måndags så gjorde jag det ihop med en sjukgymnast som visade mig hur bandet fungerade. Då testade jag att avlasta mellan 80 och 50 % samtidigt som jag sprang i 5.00-tempo. Det var ascoolt! Som minst sprang jag med bara ca 10 kg kroppsvikt – känslan var att jag svävade fram och bara duttade marken med främre delen av foten. Det sägs att 80 % avlastning motsvarar att springa på månen. När jag sprang med 50 % belastning så var det lättare att få till ett mer normalt löpsteg men det var fortfarande en svävande känsla där ansträngningen var i princip noll eftersom att jag bara sprang i ett lugnt distanstempo. Innan jag hoppade av bandet så saktade vi ner farten och la på mer och mer belastning tills jag fick tillbaka hela min kroppsvikt – då kände jag mig som en riktig heffaklump 🙂

Igår sprang jag ett riktigt pass på samma band! Då hade jag med mig coach Rubin som kommer att hjälpa mig med hela upptrappningsprocessen och min fortsatta träning. Han satte bandet i 5.00-tempo och lät mig värma upp i 15 min med 60 % kroppsvikt. Därefter fick jag springa intervaller:

4×5 min @ 4.00-tempo (vilket upplevs betydligt långsammare med avlastning) med 60 % kroppsvikt och 60 sek joggvila @ 5.00-tempo med 70 % kroppsvikt.

Under nerjoggen så la vi på mer och mer belastning tills jag tillslut sprang sista minuten med 100 % kroppsvikt.

Totalt sprang jag 10 km! Och som jag njöt!!!

Idag har jag löpvila (istället blir det crosstrainer) men imorgon ska jag upp på bandet och köra igen!
Jag förstår verkligen varför Alter G-band är ett bra redskap under en rehabperiod och ypperligt för att komma tillbaka till löpningen. Jag tänker att det också måste vara superbra för att träna löptekniken med tanke på att man får hjälp att komma fram med höften och upp på fotbladet.

Tyvärr så finns det inte så många Alter G-band i Stockholm. Men ett ställe som har ett är Access Rehab på Sveavägen. Hej svejs!

Snart börjar ett nytt spännande kapitel

Hej alla underbara! Hoppas att ni har haft en grym helg. Själv har jag hängt med familjen i tre dagar i rad och jag känner mig fylld på energi och otroligt älskad. En bra känsla  att ta med mig in i nästa vecka helt enkelt. Den här kommande veckan är lite speciell och jag har minst sagt blandade känslor inför den. Det är nämligen så att jag leder mina sista fasta klasser på Barrys Stockholm för en period framöver. JAPP ni läste rätt!!

Jag kommer inte avslöja mer ikväll om varför jag tagit det beslutet, men jag lovar att ni kommer få mer info väldigt snart. Jag är både spänd och peppad på det jag ska lägga fokus nu, men samtidigt så känns det otroligt tufft att lämna Barrys Stockholm, mina kollegor och att underbara medlemmar där. Vilken resa det har varit sedan vi öppnande. Men livet är ju fullt av möjligheter, val och vägsjäl och man vet aldrig riktigt vad som är rätt beslut om man inte vågar testa. Det tror iallfall jag. Med det sagt så kommer jag ta chansen och kasta mig in i en nytt spännande kapitel i livet. I ett nytt land och med nya rutiner. Det är allt jag kan avslöja just nu, men som sagt så kommer ni såklart få reda på vad jag ska göra väldigt snart.

KRAM på er!