Releasefest för Under Armours nya löparsko

I torsdags kväll var jag inbjuden till ett supermysigt event i närheten av Tekniska Högskolan, nämligen lanseringsfesten för Under Armours nya teknologi HOVR. När vi kom innanför dörren till eventet så fick vi varsin ”biljett”, som vi fick byta in mot ett par nya löparskor. En ganska bra start med andra ord. Jag har aldrig testat produkter från Under Armour tidigare och jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad av deras nylanserade löparskor.



Förrutom att vi fick ett par nya skor, så bjöd eventet på god mat, drinkar, uppträdanden, löpanalyser etc.






Jag valde ett par HOVR som var mörklila med vit sula. De var sjukt snygga (ja ni ser min fascination på bilden). Jag kommer nog att använda dem som vanliga sneakers också när det blir lite varmare ute.

Själva skon heter som sagt HOVR och det är en ny satsning som Under Armur har gjort nu inför 2018. Sulan är tillverkad av ett patenterat skum sammansatt med materialet Dow Chemical, som ska ge den bästa tänkbara dämpningen. Jag har inte testat att springa i skorna än, men jag har använt dem på jobbet och de är verkligen sjukt mjuka och sköna.


Tack alla inblandade för en grym kväll!!

 

 

Nano Retreat – en oas mitt i stan

Vilka emojis tror ni att vi är?

Förra lördagen checkade vi ut från mobilen och in med oss själva under premiären av Nano Retreat. Bästa lördagen på länge! Stina och Amy som båda är yogalärare testade ett nytt koncept som blev så lyckat. När jag kom hem efter en dags retreat kändes det som om jag varit på semester och det är just den känslan de ville skapa – det bästa från ett yogaläger på en dag. Alla har ju inte möjlighet att åka iväg en hel vecka eller helg. Det kan även vara ett stort steg för den som är ny till yoga. Här fick vi essensen utan att behöva lämna stan.

På morgonen checkade vi in i sviten på Miss Clara hotell och därefter följde en dag med en flowig yogaklass, en lugnare yogaklass, meditation, mantrasång, en magisk brunch och handmassage med ayurvediska oljor – bland annat. Det var som att kliva in i en annan värld och jag älskade att tassa runt utan skor och dela den gemenskapen som uppstod. Mobilerna bodde på ett mobildagis under tiden och jag saknade min knappt. Hur ofta umgås vi annars en hel dag utan att titta i telefonen?

Här kommer bilder från dagen som fotografen Minna tagit. Jag längtar redan efter fler #nanoretreat – det bästa är att det är på gång, wiho! Håll utkik om du är nyfiken.

Bästa Stina! Du kan läsa hennes blogg här.

Vi försöker hitta ”the oh shit spot”

Träffade Alexandra där, inspirerande kvinna med många roliga projekt. Du hittar hennes blogg här.

Och härliga Ida, vi testade eye gazing tillsammans. Om du inte har testat, gör det! Det är en ovan men häftig meditation. Du hittar Idas blogg här.

Den fantastiska brunchen! Avokadomackor, pannkakor, sötpotatispommes med tryffelbea, vegetariska rätter, bloody mary…

Alltså dessa pannkakor, mums.

Josefin höll i meditation och mantrasång.

Och vi skapade våra egna vision boards.

Vi blickade inåt.

Och delade med oss.

Blir glad bara av att kolla på denna bilden med Alexandra.

Fikade dessa godsaker.

Amy avslutade med en lugn yinyoga-klass.

Medan Stina pysslade om oss. Jag kände mig så omhändertagen. Vilken lyx.

Tusen tack för en magisk dag! Jag hoppas att fler för möjlighet att detta detta fantastiska koncept.

 

100% harmoni

Det finns vissa ställen och platser som får mig att må extra bra. Ute på landet hos mamma och pappa är ett av dem. Efter att jag slutade jobba i onsdags så kände jag bara att jag ville åka ut dit, komma ner i varv och få andas frisk luft. Jag älskar stadslivet och allt vad det innebär, men det är inget ställe som ger mig ro i själen.


Jag ställde inget alarm på morgonen, utan jag vaknade av mig själv vid 9. Det var så skönt och välbehövligt att få sova ut lite. Efter att jag ätit en stor frukost, så gick jag och mamma en långpromenad i solen. Vi gick helt utan någon tid att passa ,utan några måsten, med solen i ögonen och i sällskap av varandra. Jag skulle verkligen behöva minst en sådan dag varje vecka.




Efter en helt fantastisk dag med mamma, så var det åter igen dags att åka in till stan för att gå på ett Release Party som Under Armour höll i. Snacka om kontraster! Men jag gillar ändå att kunna ha det så, att faktiskt kunna få lite av varje. Det är ju oftast så att man längtar lite extra efter det som man inte får njuta av varje dag. Om jag hade bott nära naturen och vattnet hela tiden så kanske jag inte hade uppskattat det lika mycket som jag gör nu, när jag kommer till mamma och pappa.

Idag har jag bara tagit det lugnt, tränat på lunchen och planerat lite inför nästa vecka. Det är ganska mycket som händer i livet just nu, så jag försöker hänga med i svängarna så gott det går. Jag har även ätit en massa god mat idag (lunch två gånger tex). Det har blivit en hel del kyckling som ni ser, men det är ju så sjukt gott!

Hoppas att ni har haft en underbar dag!

KRAM

Revidera målen men våga behålla målbilderna!

För ganska precis 5 år sedan, närmare bestämt den 11 april 2013, skrev jag följande inlägg på bloggen i samband med att jag nyligen fått diagnosen stressfraktur i lårbenshalsen:


Igår föreläste jag på ett företag om mental träning och jag pratade bland annat om mina mål för 2013 och hur de har förändrats sedan jag blev skadad. Jag började planera för mina löparmål 2013 bara några dagar efter att jag hade avslutat mitt löparår 2012 med nytt PB på Florens marathon (2.44) den 25 november. Målen som jag satte upp var bland annat följande:

  • 5 000m – springa under 17 min.
  • 10 000m – springa flera lopp under 35 min.
  • Halvmarathon (Kungsholmen runt) – springa under 1.18.
  • Stockholm marathon – vårens huvudsakliga mål där jag ville springa under 2.44.

De här målen får verkligen mig att tända till och det är målen som har fått mig att träna på flitigt hela långa vintern, de har fått mig att gå upp tidigt på morgonen för att springa morgonjogg, att åka till Sätra och köra tuffa banpass, att springa långa tröskelintervaller på löpband och att köra hoppstyrka på gymmet. Flera gånger varje vecka har jag tänkt på de kommande tävlingarna och jag har målbilder i huvudet som spelas upp om och om igen. Träningen har gått riktigt bra i vinter och jag har känt mig otroligt stark i kroppen, näst intill odödlig.

För exakt 5 veckor sedan kom jag hem från ett löppass med lite ont i höften och vid nästa löptur eskalerade smärtan så pass mycket att jag inte har kunnat ta ett löpsteg till och knappt heller att jag har kunnat gå utan att halta. Som jag har berättat tidigare så lyckades min läkare Jon Olovsson sätta en diagnos på mig efter att jag gjort en MR i Östersund förra torsdagen – en stressfraktur i lårbenshalsen. Nu har jag reviderat målen för de här året:

  • Jag vill kunna gå utan kryckor – smärtfritt!
  • Jag vill ha en hel och fin lårbenshals utan någon spricka!
  • Jag vill bli grym (enligt mina mått mätt) på alternativ träning (konkretisering av målen kommer senare) och det gäller framförallt cykling, vattenlöpning och crawl.

Tidigare i veckan var jag på ett spinningpass på gymmet innan jobbet tillsammans med min kompis Mia. En annan vän till Mia var där som jag aldrig träffat tidigare och hon frågade om det var jag som var marathontjejen. När hon såg att jag hade kryckor så sa hon ”vad duktig du är som är här, hade jag gått på kryckor hade jag stannat hemma i sängen med gott samvete”. Ja, det hade förmodligen jag också gjort om det inte hade varit för att jag fortfarande har mina målbilder. Mina målbilder har inte förändrats bara för att jag är skadad, de har snarare blivit starkare och jag kan fortfarande se mig själv gå i mål på Stockholm marathon på 2.42 eller hur jag på SM 10 000m lyckas springa på en tid under 35 min eller hur jag på Trosa Stadslopp springer med lätta ben uppför alla backar med världens bästa känsla!

När man stöter på motgångar är det otroligt viktigt att försöka se möjligheter och inte hinder, det är inte lätt men det går. Mål och målbilder är riktigt bra verktyg för att komma vidare! Man ska inte vara rädd för att revidera sina mål, men man ska heller inte vara rädd för att behålla sina målbilder även om de för stunden känns väldigt avlägsna.


Jag läser texten och påminner mig själv om mina målbilder som jag inte får släppa. Det är bara kämpa vidare! Heja heja alla grymma människor där ute som kämpar på i med- och motgångar!

En vecka i ett (mitt) liv som egenföretagare i yoga/träning/inspirationsbranschen

Hemma vid skrivbordet – klockan är 11.00 och jag har kört  iväg barnen till skolan, gått ut med hunden, åkt tre härliga åk i en solig morgontom skidbacke, betalat räkningar  och fikat mitt 10.00 fika. Nu när jag satte mig för att skriva blogg, insåg jag att den här senaste veckan har varit lite miniatyrmodell för hur jag gärna vill att mitt liv ska vara – precis så som jag tipsade om på min föreläsning i lördags. Dagar som har gett variation av aktivitet, uttryck och intryck. Jag har fått resa och vara hemma, arbetat och gett, och jag har själv fått ta in och emot. Jag har varit i trevliga miljöer och jag har umgåtts med familj och vänner. Jag har jobbat själv och jag har samarbetat. Jag har gjort något för framtiden och jag har städat upp bakåt. Det är bra content för mig.

Så här såg senaste veckan ut – för er som önskat det som blogginlägg, och även om ni inte önskat veta något om det 🙂 så har ni mängder med länkar att ta del och lära mer av i detta inlägg.

I torsdags åkte jag ner till Stockholm med tåg efter lunch. Lärde mig: bra tidpunkt att åka på. Äta lunchen hemma och få softa sen på ett lugnt tåg. Resan ner fyllde jag med att lyssna på avsnitt efter avsnitt på ” Framgångspodden” som jag hittills missat… Faktum är att jag inte har lyssnat alls på någon podd, inte fattat riktigt hur det går till, ha ha!  Men nu har jag istället inte kunna sluta och lyssnat på minst  10-15 anmärkningsvärda människor och deras berättelser och tips och både blivit bekräftad i mitt eget sätt att arbeta och tänka och göra, men också fått sparkar i baken, nya kunskaper och påminnelser!

Här är några avsnitt jag kan rekommendera

Best of 2017

Johannes Hansen, mental rådgivare tyckte jag extra mycket om! Han var behaglig, ödmjuk, och nära.

Och den här berättelsen av den kvinnliga persiska hjärnforskaren Mouna var magisk. Allt med den!

Gillade också extramycket Björn Nathiko Lindblad – mannen som hade allt det yttre lyckade och som blev munk och blev lycklig. Han är mysig att lyssna på.

Förutom dessa, har jag under den senaste veckan lyssnat på Kay Pollack, Michel Dahlén, Mikael Arndt, Kjell Enhager, Tina Thörner, Jonas Bonnier, Petter Stordalen, Mikael Tornvig, Katarina Gospic, Carl Pei. Samtliga intervjuade på ett skönt, nära, vaket och tillåtande sätt. Med andra ord sammanlagt många timmar av gemensamma nämnare av riktigt framgångsrika människor i olika områden. Det är överraskande ödmjukt, generöst och uppiggande. Som att sitta på middag med intelligenta goda vänner som berättar deras spännande sätt att se på och verka i världen. När man bor lite avsides som jag är det viktigt att ta in inspiration från andra på det här sättet åtminstone.

Så detta har varit ett sätt jag fyllt på och tagit in inspiration den här veckan, och gjort mina resetillfällen värdefulla.
Nere i Stockholm på torsdagen så hade jag bokat in en behandling hos naprapat Anna Carin Gustafsson som jag trivs mycket bra med! Hon har fixat mig lite sådär till behov på golvet när hon varit på mina camps och event, men nu hade jag bokat en riktig tid på hennes klinik med hennes ”drop” bänk. Nästan magiskt hur mina olika delar lade sig på plats och jag kände mig skönt öppen och stark efteråt. Också ett sätt för mig att få ta emot av någon annan och framförallt serva min kropp som är mitt arbetsredskap. I lugn o ro fick jag spendera kvällen och sova över hos min svägerska Sanna – aka @runsannarun och familjen. Himla mysigt att få kliva in i någons vardagskväll sådär. Få kvällsmat och vara med. Att Freddan är kock och kör japanskt till ”kvällsmat” är ju en bonus 🙂 Vi har alltid trevliga samtal kring lite jobb, gamla gemensamma minnen ( Sanna och jag kände varandra innan Peppe och jag träffades 🙂 barnen och framtidsplaner.

På fredagen har jag instruktörsutbildning i Soma Move bara ett stenkast bort. Känner mig full av energi och har mycket att ge dessa 12 st aspiranter, som också är ivriga och entusiastiska över att få ta del av denna utbildning. Linus kör oftast dag ett på kurs, och jag dag två. Det gör att eleverna får ta del av våra bådas kunskaper, karaktär och erfarenheter – för dom blir det mycket att ösa ur. Jag examinerar alla på eftermiddagen och piper med taxi direkt ut till Skepparholmen Spa i Nacka
där jag har ”ett eget rum” numer – en trappa upp vänt mot den lilla fina sjön. Hursomhelst så hade vi lagt på prov in en liten fredags”retreat” med 3 timmar av meditation och yinyoga -med vila i fokus. Ett fredagsmys helt enkelt eller ett lite hälsosammare ”After work”. Det var väldigt mysigt, och nästan magiskt rofyllt när vi sista halvtimmen hade det helt tyst och mörkt förutom några lyktor och ljus glimmande i rummet. Kanske lägger vi in något mer tillfälle längre fram.
Sedan hade jag middag för mig själv och med min notebook på hotellet  innan nattsömnen.

På lördagen hade jag ett av mina mer frekventa event – Holistic Boost. Då kommer 40-talet trevliga kvinnor av alla de slag, många som jag träffat förut på olika resor och event, men även deras kompisar och döttrar och helt nya. Det är ett tacksamt arbete. De kommer och får en trevlig lördag – samtidigt som det ger någon form av nytta i stället för tvärtom. De lär sig lite om sig själva och sin rörelse och får positiva upplevelser genom kroppen – och jag delar med mig av de saker jag kan bäst. Win -win. Den här gången hade jag också min föreläsning ”Ekologisk framgång” som jag skruvar lite på för olika sammanhang. Nästa gång jag är på Skepparholmen är den 18 mars med en hel yogadag – det finns plats kvar för den som skulle vilja komma.

 

Kanske liiite maxat att ha 5 klasser och en föreläsning på en dag ändå …  så jag är ganska trött när jag sätter mig i taxin in till stan för att möta upp barnen som har varit på Arena Run med Peppe.

Vi åker till Oxelösund och till min mamma och deras mormor för att hälsa på och äta middag när vi ändå är så nära, ca 11 mil. Så vi får en middag ihop och en skön söndag med långpromenad vid Stjärnholms slott, god lunch och badhus innan vi beger oss hemåt igen.

Sen kväll 6 timmar senare i snöväder är vi hemma…. Det är då jag starkt ifrågasätter att bo norr om Uppsala över huvud taget…. När man bara kör och kör och granarna blir fler och orterna färre. En sådan bilresa bannar jag vårt beslut, drömmer om att bo nära flygplats, städer, kommunikation, Europa, människor, cykelbanor, badhus, idrottsföreningar, utställningar, konserter, caféer…… Men när man varit hemma i ca en timme har man glömt bort resan.

På måndagen har jag inspelningsdag hos Linus av vårt release program nr 15 i Soma Move. De senaste veckorna har jag varit här fler gånger i den här inspelningsstudion för ett nytt lite större digitalt projekt vi snart släpper…. ett  kreativt och roligt arbete har det varit för oss i alla fall.  Det är så mycket synk oss emellan och i vårt samarbete och vi båda tar ansvar för att få med våra respektive kompetenser in i arbetet, vet att båda är lika viktiga. Jag kan verkligen rekommendera att söka ärliga, kompletterade och fruktbara samarbeten…. det gör saker lättare och till ”mer.”


Det går undan när vi väl kör och på eftermiddagen åker jag hem igen – kör direkt till ett av stallen (som vi också använder på våra Holistic Camps ) för att hämta dotter Zoe som är en slags skötare på en islandshäst. Hon har tagit skolbussen dit för första gången och lyser av stolhet och glädje. Så värt! (Det är nu man istället  gläds åt beslutet att bo här)
Senare på kvällen är det min tur att rida. Varje måndag i ett par år nu. Samma fina häst, men något nytt att lära varje gång – alltid avslappnade, grundande och energivande! Min privata ”yoga”.
Vi pratar lite om att skaffa en egen häst, Zoë och jag, kanske till hösten om vi får till en bra stallplats.


Tisdagen blev städdag. Konkret i huset – en storstädning som mest är skönt tillfredställande, men även att svara på mail, sms, messenger och annat som släpat under mer intensiva utåtriktade dagar. Gick inte ut ens för lunch. Fick ett klartecken från mitt resebolag jag jobbar med  – Springtime travel och lade upp info och pr för min Holistic Camp med Sofia Sivertsdotter i Palma i höst. Den som vill åka med bokar via Springtime, och uppger man ”holistic” som kod så får man 500:- rabatt.Bokade resor med synkade tåg och flyg till vårens olika jobb i Skåne och Göteborg. På eftermiddagen kom Peppe hem från Stockholm med löpcoachjobb och möten och tisdagen avslutades med mina lokala yogaklasser på studion i Bergshotellet. En vinyasa och en yin har jag på rad efter varandra och för flera av deltagarna är tisdagarna en helkväll. Den här tisdagen hade jag riktigt fina klasser som jag själv var nöjd med. Det kändes lugnt och metodiskt. Försöker prova ut lite nya sätt att undervisa eller bygga klasserna på och sedan lära utav det – vad som var bra eller mindre bra. Fast jag har jobbat med klasser och gruppträning i många år försöker jag att lära mig något av varje klass.

Och så idag – onsdag, har jag alltså åkt lite skidor, svarat på en del mail och instagraminlägg, beställt fler tröjor, filat lite på en föreläsning inför nästa vecka i Båstad, skrivit det här inlägget, ätit lunch ute med P, fixat med hemmaträning åt Ziggy efter skolan och nu är jag på ridlektion med Zoe och tjuvlyssnar på ridläraren. Ja… med dator i knät samtidigt…. det är ok.

Med andra ord en bra vecka! En vecka med ut och in. Med ”folk” och med familj. Med egentid och social tid. Med saker som planeras framåt och med uppstyrning av det som varitt. Med lite stad och med vischan. För mig nära min egen definierade framgång –  ekologisk framgång.

xc

 

Jag har en stressfraktur i vadbenet.

Foto: Fredrik Wannerstedt

Ni som följer mig vet redan att jag har en stressfraktur. Jag tänkte att jag ska försöka förklara vad det är, vad min status är och hur jag ska bli bra igen.

Min stressfraktur sitter långt ner i vadbenet (fibula). Det vanligaste stället att få stressfrakturer på (för löpare) är skenbenet (tibila) och olika ben i fötterna, men vadbenet är inte helt ovanligt.

För att förklara vad stressfraktur är samt symptomen har jag kopierat in några rader från en text som Sirpa Felhendler har skrivit i sin Prehabblogg (fakta och myter om stressfraktur):

Stressfraktur eller utmattningsfraktur uppstår när skelettet överbelastas vid upprepade tillfällen. Området kan bli svullet (det samlas vätska i området) och till slut uppstår det små sprickor i skelettet och drar man inte i handbromsen i tid, går benet av helt.

Det vanligaste symptomet i tidigt stadium är smärta vid belastning. Smärtan är lokal dvs. ofta på en specifik punkt. I början kommer smärtan i samband med aktivitet (t.ex. löpning), men efter en tid kan det smärta även efter aktiviteten, ibland dygnet runt. Området kan även vara/kännas svullet. Det är ömt på den specifika punkten vilket känns om man trycker på den.

Foto: Fredrik Wannerstedt

Jag har alltså fått min stressfraktur för att jag har sprungit så mycket att benet inte har hunnit med att reparera sig själv mellan löprundorna. Det är typiskt att en sån här grej uppstår när man känner sig i fin form och det närmar sig en tävling – precis som i mitt fall.

Jag misstänkte direkt när jag fick ont i foten att det var en dålig smärta. Anledningen var att jag kände igen smärtan från min stressfraktur i höften som jag hade för 5 år sedan. Det är svårt att beskriva smärtan men det är som att det hugger inne i benet, det är ömt, det ilar och det är inte skönt att trycka/massera som det kan vara på en trött muskel. Dessutom så blir det inte bättre efter några dagar med löpvila och det känns som om det blir sämre bara man belastar genom att gå på benet/foten.

I torsdags, drygt en vecka efter att det slog till, så gjorde jag en MR. Med tanke på hur ont jag hade så är jag faktiskt glad att de hittade en förklaring och kunde sätta en diagnos. Givetvis hade jag inte hoppats på en stressfraktur men jag visste redan till 99 % att det var det så på något sätt var det en lättnad att få det svart på vitt. Tack och lov så visades ingen väldefinierad frakturlinje och benet har inte ”förskjutits” vilket innebär att ingenting behöver justeras – det behöver bara läka ihop.

Behandlingen mot stressfraktur är vila från löpning och liknande belastning till den lokala ömheten i benet är borta. Det tar ofta upp till 6 veckor. Nu läste jag precis också att det är bra att ha något runt vaden som håller värmen och stabiliserar för att minska belastningen på fibula – det har jag inte gjort hittills men ska börja med det imorgon. Det är bra att stretcha och träna styrka regelbundet. För att inte tappa formen helt och hållet funkar det hur bra som helst att träna allt som inte gör ont – för min del går det bra med crosstrainer, cykling och vattenlöpning.

Summa summarum så innebär det här att jag förmodligen inte kommer ta ett löpsteg under de kommande 6 veckorna. Jag hoppas kunna släppa mina kryckor tidigare än så men det får vi se – jag behåller dem tills smärtan är borta. Därefter kommer jag kunna belasta successivt och så småningom börja springa igen. Värre än så är det inte! 6 veckor går snabbt som tusan och det är många fler veckor än så kvar till tävlingssäsongen drar igång. Sist men inte minst – Motgångar är det bästa som finns för att bli starkare både fysiskt och mentalt –> Jag räknar därmed att jag kommer komma tillbaka både snabbare och starkare!

Ni kommer kunna följa min resa tillbaka till löpningen både här och på min instagram @thecharlottekarlsson.

Stor kram till alla er som har skickat peppande ord här på bloggen, på insta, Facebook och mail! Det har stärkt och motiverat mig till att fortsätta kämpa otroligt mycket!  NI ÄR BÄST <3 En extra kram till alla er som befinner er i samma situation som jag – nu får vi hjälpa varandra att komma tillbaka hela och friska igen!

Foto: Fredrik Wannerstedt

 

Vi älskar kärlek.

Jag kan inte komma ihåg senast jag verkligen firade alla hjärtans dag ”på riktigt”. Även när jag var i ett förhållande i många år, så kan jag inte komma ihåg att jag gjorde något speciellt på just den dagen. Nu är nog valentins day större i USA än här hemma, men ändå. Jag tycker såklart att man ska fira kärleken varje dag i veckan och jag tror att jag är ganska bra på att ge kärlek till min omgivning i vardagen. Hur som helst så bestämde jag och min kollega att vi ville fria kärlekens dag lite extra i år. Å framförallt tillsammans med människor som vi får bra energi och glädje ifrån.


Vi planerade därför att alla hjärtans-dagevent på jobbet, för att kunna fira med våra vänner och alla fantastiska medlemmar. Bilderna får nästan tala för sig själv, det blev en helt fantastisk kväll. Vi inledde eventet med två träningspass för totalt 100 personer och efter det så var det mingel, men pizza, våfflor, bubbel, choklad etc.





Tack alla ni som var där och förgyllde vår kväll, den kommer jag kunna leva väldigt länge på!

KÄRLEK!!!

Pizzan du måste testa!

För några veckor sedan tipsade syrran om en grym pizza som är svinenkel att göra och dessutom gudomligt god. Här kommer receptet (givetvis kan man ha på vad tusan som helst, men följande recept är helt i min smak och exakt kopierat från Elisabets rekommendation):

Tricket är att strunta i den traditionella pizzadegen och istället köra på Libabröd. Det finns i välsorterade matbutiker och kostar typ 9 kr för 4 stycken. När man väl har införskaffat det så lägger man det på ett bakplåtspapper och breder på Crème Fraiche samt strör på lite ädelost.


Därefter kryddar man på med chiliflakes och flingsalt innan man lägger på serrano-skinka.


På toppen av det lägger man på buffelmozzarella.


Sen fyller man en bunke med grönkål och häller på olivolja samt strör på chiliflakes och flingsalt som knådas ihop.


Pizzan toppas med grönkålen.


Och sen in i ugnen 225 grader i 5-7 min. Voalá!


Sen är det bara hugga in tillsammans med nära och kära <3

Mat mat mat

Min vardag har alltid kretsat mycket kring mat och träning. Då pratar jag om ett sunt och bra förhållningsätt till både det jag stoppar i mig och till hur mycket jag tränar. De senaste åren så har jag definitivt blivit allt mer medveten om vad min kropp behöver för att kunna prestera och må bra. Men med det sagt så äter jag inte alls så strikt som de flesta kanske tror. Jag har absolut haft perioder då jag varit mer noga med att hålla nere intaget på socker etc, men utan att det har blivit en fixering.  Över lag så äter jag som ni vet väldigt bra mat, men jag äter det jag vill och det jag är sugen på.

Mina portioner nu skiljer sig en aning från förra året. Jag har nog aldrig ätit så mycket ris, potatis, smör, grädde och majonäs som jag gör just nu och min kropp svarar faktiskt otroligt bra på det. Jag har blivit starkare, snabbare och jag mår superbra. Hade jag ätit så för något är sedan, så vet jag inte om det hade varit samma bra respons, jag kan bara utgå ifrån vad min kropp behöver just nu. Det kan skilja sig från månad till månad också. Just nu kör jag mer löpning än tidigare och därför har jag fått höja upp både fett och kolhydratsintag, för att orka träna på en hög nivå. Jag jag ingen exakt koll på hur mycket jag äter, utan jag äter tills jag är mätt heöt enkelt. Mat är energi!

Den här veckan har jag köpt min mat ute nästan varje dag. Jag har lagt in några bilder nedan, från några av måltiderna. Jag blir hungrig igen av att bara titta på bilderna. Jag kan verkligen inte förstå de som inte älskar mat! Det är ju en ren njutning!

Tips på alternativpass på cykel, crosstrainer, rodd och i vattnet

Foto: Fredrik Wannerstedt

Nu när jag är skadad så är det högst aktuellt att damma av de gamla alternativpassen som alltid åker fram när jag inte kan springa (men som borde vara återkommande i träningsprogrammet även när jag kan springa). Nedan hittar ni några av mina ”favoriter”. Med favoriter menar jag de pass som inte är så tråkiga att klockorna stannar. För egentligen tycker jag inte att det är roligt över huvud taget, i alla fall inte i början av skadeperioden – efter några veckor när man har kommit in i det så blir det ibland mer överkomligt och det har hänt (kors i taket) att jag tycker att det är roligt. Det som får mig att genomföra passen trots att jag inte tycker att det är roligt är givetvis motivationen att komma tillbaka till löpningen utan att ha tappat för mycket kondition och styrka.

Hur som helst; här kommer några träningspass:

UPPVÄRMNING/NEDVÄRMNING

Inför samtliga pass brukar jag värma upp 10-15 min och varva ner 10-15 min. Uppvärmning/nedvärmning gör jag på den ”maskin” som jag ska köra passet på, eller i vattnet om jag kör vattenlöpning.

CROSSTRAINER/CYKEL/VATTENLÖPNING

4×90 sek, 30 sek vila
4×75 sek, 45 sek vila
4×60 sek, 60 sek vila
4×45 sek, 45 sek vila
4×30 sek, 30 sek vila
Avsluta med en längre intervall på 6 min
Tempo: Anpassa frekvens/tempo efter längden på intervallen; ju kortare desto snabbare.

4×120 sek, 30 sek vila
5×90 sek, 30 sek vila
4×60 sek, 30 sek vila
4×30 sek, 30 sek vila
Vila 90 sek mellan serierna

4 x (60 sek – 50 sek – 40 sek – 30 sek – 20 sek – 20 sek – 30 sek – 40 sek – 50 sek – 60 sek), vila 15 sek mellan intervallerna och 90 sek mellan serierna

3 x (3 x 90 sek), vila 60 sek mellan intervallerna och 3 min mellan serierna

3x(90 sek – 70 sek – 60 sek – 45 sek – 30 sek – 15 sek – 15 sek – 30 sek – 45 sek – 60 sek – 70 sek – 90 sek), vila 20 sek mellan intervallerna och 1-3 min mellan serierna

CYKEL

4 x (60 sek – 45 sek – 30 sek – 45 sek – 60 sek), vila 10 sek mellan intervallerna och 60 sek mellan serierna
När du är klar med alla 4 serier tar du en serievila på 60 sek och avslutar sedan med en sista serie där du står upp och trampar:
6 x 30 sek snabbt med 30 sek vila

CROSSTRAINER

1 min @ level 8
2 min @ level 10
3 min @ level 12
4 min @ level 14
5 min @ level 16
4 min @ level 14
3 min @ level 12
2 min @ level 10
1 min @ level 8
Vila 60 sek mellan alla intervaller
Tempo: Försök att hålla samma SPM (strides per minute) på alla intervaller.

VATTENLÖPNING & CRAWL

5 x (120 sek löpning, 30 sek vila – 60 sek löpning, 30 sek vila – 60 sek löpning med armarna uppsträckta ovanför vattenytan, 30 sek vila – 2×50 m crawl med 45 sek vila), vila 60 sek mellan serierna

CROSSTRAINER & RODD

4 x (6 min crosstrainer med hög kadens, därefter direkt över till roddmaskinen för 1 000 m rodd under 2 min/500m), vila 90 sek mellan serierna

CYKEL & RODD

4 x (5 x 60 sek, vila 30 sek), vila 60 sek mellan serierna
Kör varannan serie på cykel och varannan på rodd, d.v.s. först 5×60 sek cykel, sen 5×60 sek rodd, o.s.v.

BRA ATT VETA

Motstånd. På de flesta crosstrainer- och cykelpass står det inget motstånd och det är för att du själv kan välja om du vill ha lättare motstånd och jobba med hög frekvens eller ha mycket motstånd och jobba med låg frekvens.

Aktiv vila. När jag kör alternativträning brukar jag köra ”aktiv vila”. Med det menas att man trampar, sparkar eller rör sig lite lätt under vilan. Undantag är rodd där jag brukar ”helvila”.

Vattenlöpning kör du med flytbälte. Jag har ett flytbälte som ser ut typ så här: FLYTBÄLTE, men det finns olika märken och modeller om man vill införskaffa ett. På de flesta badhus kan man hyra flytbälte.

Samtliga pass går enkelt att anpassa efter önskad träningsmängd genom att köra fler/färre serier/intervaller.


Det var allt för nu! Jag blir jätteglad om DU har något ”kul” alternativpass som du kan dela med dig av! Jag behöver all inspiration jag kan få 🙂 Hej svejs!

Foto: Fredrik Wannerstedt