Nya friska rätter på påskbordet – tv-kocken tipsar!

En vårig sallad med citronette, sallad med krispiga morötter och ett fräscht fiskrecept. Ibland är det gott att blanda upp buffématen med något nytt och friskt. Testa något av Markus Aujalays recept i påsk – som en glad överraskning på ett traditionellt påskbord eller som en vårlig rätt när grillen åker fram.

Markus Aujalay är kocken som driver krog både i Stockholm och i Åre. Som vunnit årets kock, synts i tv-rutan och som ständigt kommer med nya kokböcker. Det gröna har nästan alltid huvudrollen i Markus Aujalays kokböcker. Så även i den senaste – Markus vår- och sommarmat. En sommarkokbok fylld av inspiration från Markus barndom, från resor, trädgårdsfester och utflykter.
Hitta några av recepten från nya boken här.

Ugnsbakad_gös

Gös med vitlöksmajonäs – ett av recepten Marcus Aujalay bjuder Healthy Living på i påsk. Foto: Ingvar Eriksson och Tina Axelsson

Som en sabla bergsget!

Snöskor alltså! Det är ju skiten på vintern. Slår ju skidor varje dag i veckan!

Jag har varit i snön i Jukkasjärvi och sovit i isrum, druckit vargtass ur isglas och åkt spark. Ja, jag har bott på Ishotellet. Det var superfint, och vi fick dessutom en dag av strålande, vindstilla sol på lördagen, så då skulle vi ut och frilufsa tänkte vi. ”Skidor, schmidor”, tänkte jag. ”Nä, nu säger jag ajöss till bakhalt och trassel med smala och långa skidor”. Vi bestämde oss för att hyra snöskor i stället och vilket lyckokast det var! Rätt ut i skogen bara! Först mesade vi omkring lite i skoterspåren, men sen bar det upp på berget, i princip helt obanat. Superskoj! Man var ju som en bergget med sugkoppar under fötterna. Det gick att gå liksom rätt upp utan att halka bakåt, nästan. Så himla kul! Och så himla svettigt. Vi hade lånat overaller på hotellet, men min åkte ner till midjan redan innan vi hade kommit fram till berget och börjat gå uppför. Svettiga och törstiga blev vi. Som tur var fanns det gott om snö man kunde äta på berget. (Senast jag åt snö var på en nyårsnatt i 2000-talets begynnelse, utanför en festlokal i Uppsala, när jag inte orkade stå i kö i baren för att få ett glas vatten… Väldigt ovärdigt att sitta och skyffla i sig snö på trappan i balklänning och klackar. Kändes bättre ute i den rena naturen.)

Nu är jag dock tillbaka i det regntunga Stockholm. Men regntungt eller inte, jag fick börja måndagen med ett tangerat pers i frivändning – wohoo! Jag räknar det som ett nytt pers eftersom det var ungefär 100 gånger snyggare än senast jag tog samma vikt. Då fick jag upp stången, men inte upp på axlarna, så jag fick liksom hålla kvar den och sedan krypa in med kroppen under den. Inte snyggt. Idag small det bara till, tack vare coach Javad som sa åt mig att bli lite arg och inte stå och vänta för länge med händerna på stången, utan bestämma mig när jag står upp och sedan bara gå fram och rycka upp skiten. En bra taktik, visade det sig. Ett steg närmare mot att kunna frivända upp min egen kroppsvikt. Nu hade vi lite ont om tid idag, men annars kan jag nästan lova att det hade blivit ett nytt PR på riktigt.

Liten dipp i ringarna

Nej, jag har inte gjort ringdips. Jag har haft en dipp, alltså en negativ dipp, känt mig dålig och svag. Jag gick full av självförtroende till gymmet i morse med telefonen laddad med ett nytt pass från coach Jakob. Framför allt var jag spänd på den första övningen: Tuck press to tucket shoulder stand. Jakob hade skickat en film (klicka på den svarta rutan) och jag tänkte ”Hur svårt kan det vara? Jag är ju Superwoman!”.

Jo, tjena.

Det var skitsvårt. Resultatet på bilden är så bra som det blev. Jag är fortfarande inte knäckt över att det jag inte kunde komma högre med höften. Det såg ju så lätt ut på filmen! Och varje gång jag får en övning som ska utföras i ringarna som visar sig vara betydligt svårare än man trodde, så blir jag arg och uppgivet. Tänker saker som ”Jag kommer ALDRIG klara en muscle up! Varför försöker jag ens!?” och ”Men herregud, var håller jag på med! Som en jädra köttbulle!” och blänger surt på ringarna. Det hjälper ju föga har det visar sig förr, och det hjälpte inte alls i morse heller.Jag får kankse inse att man inte kan räkna med att kunna allt första gången man provar.

Well well, i morgon är en ny dag. En ny dag som PT. Skoj!

Smakprov på AMP

Nu finns det en film med ett smakprov på Athletic Movement Performance, du vet den där utbildningen jag gick på i fredags.

Här kan ni kika på hur det kunde se ut:

Det kommer att gå och testa AMP på några olika event i vår, till exempel Workout Åre i slutet på maj.

Dessert varje dag – helt okej! Här är recepten du behöver!

Hallongrottor, cashewyoughurt och kardemummabollar. Hälsokrigaren och rawfoodkocken Erika Billysdotter behöver inte säga ”nej tack” till just någonting. Hon gör bara om recepten så att de innehåller sånt hon gärna matar sin kropp med.
Hon kallar sig en hälsokrigare och ser det som sin uppgift att sprida själslig, mental och fysisk hälsa. Just nu gör hon det med en bok fylld av saker man helst vill vräka i sig – rawfood-desserter, mellanmål och bakverk. Den här veckan delar hon med sig av recepten som gör att vi kan äta dessert varje dag i veckan. Hitta recepten här.

Aktuell: Med Green sweets & treats – en raw food-dessertbok med 50 recept utan raffinerat socker, gluten och laktos. Och med företaget Front Raw, som säljer rawfood i yogastudior och butiker på olika håll i Stockholm.

Matfilosofi: Lyssna hellre inåt än på vad någon säger är rätt. Det finns lika många sätt att äta som det finns människor på vår planet. Det betyder dock inte att om man bara hör kanelbulle att det är det rätta. Jag har sett mig själv som ett experiment i ca 11 år. Har gått från vegetarian vidare till vegan till 100% raw food vegan och landat där jag är idag. Men jag sätter inte en etikett på mig genom att kalla mig det ena eller det andra, så fort vi gör det krymper vi oss, för mig har det kommit att bli ganska ointressant. För min del så är det jag väljer att äta helt enkelt direkt kopplat till hur jag mår och hur jag agerar i samhället.

Tre råvaror som alltid finns hemma:
Havssalt – för att ett bra salt är en billig investering i mitt välmående. Ett oraffinerat havssalt har mycket lite att göra med det salt som vi har kommit att vara rädda för. Ett bra salt är en guldgruva av mineraler. Jag saltar ofta mitt te och vatten.
Kokosolja – för att jag använder det till allt, inte bara i desserter och i matlagning utan också för oil-pulling, för att tvätta ansiktet, i håret, som rakkräm, det finns helt enkelt ingen gräns för vad man kan använda det till.
Kakaomassa – för att choklad får mitt hjärta att sjunga var dag! Jag gör något med kakao i nästan varje dag, allt från tryfflar till elixir till ansiktsmask.

För snabb, enkel och god näring: Det snabbaste och enklaste må låta konstigt men det är att göra ngt som i mina kretsar kommit att kallas en mash-up. Det går till så att du tar valfritt nötsmör eller sesamfröpasta, med lika delar honung och kokosolja. Blanda sedan i havssalt och en rejäl dos av något superfood tex maca eller spirulina. Blandar sedan detta samman med en gaffel och pimpar med tex kakaonibs och bipollen. Det är instant näring och supersnabbt. Har lyckats få med många på det tåget.

Om boken: Det är 50 recept, en del är dryck, och några är att äta ur skål. Många av dom går att äta som frukost, mellanmål innan träning eller efter träning, eller emellan ;). Jag väljer själv att hålla mig undan från raffinerat socker och gluten då de har en stark inverkan på vår hälsa och är beroendeframkallande.

Erika_s50
Erika Billysdotter är rawfood-kock och veckans matinspiratör. Matfoto: Kristina Sälgvik Porträttfoto: Christian Göran

Töj och böj

Jajamensan. Och Ajamensan. Idag var det dags för töj och böj med OBS-klassen på Nordic. Mina lår kände inte alls för att böja efter fredagens goblet squat bonanza på AMP-utbildningen (igår var jag tvungen att ta en Ipren för att kunna vara med på sonens brottningsträning). Men böj stod på schemat, så nu var det dags att böja.

Men först fick vi töja ut våra stela bröstryggar. Vi fick hänga upp oss i räcket och en annan fick stå bakom med händerna på bröstryggen och trycka. Så skönt! Det knakade i hela ryggen när alla små låsningar släppte. Jag brukar inte tänka på att jag är lite låst i bröstryggen, men efter de där små knäckningarna känns det som om jag kan andas på ett helt annat sätt. Kanske är en bra idé att göra det där lite oftare.

Coach Javad fick ställa upp på en bild när jag skulle fota för att visa hur töjen går till. Och det gjorde han ju så gärna. Jag har en hel fotoserie med mindre seriösa bilder, och där hängde jag helt ovetande.

Det var egentligen frontböj som stod på schemat, men jag har ju förbud mot att lägga vikter på axlarna, så jag får köra mina älskade testikelböj (böj på två lådor med en kettlebell hängande mellan benen). Världens skönaste övning. Fast inte just idag, då, när låren kändes som ömma stenar, så jag fick ta det lite lugnt med en 28 kilos-kula.

Hoppas att din vecka också har börjat bra!

AMP – intensivt och imponerande

Igår gick jag på utbildning. Idag har jag ont i låren. Så kan det gå när man blir drillad i goblet squats och svingar av några av de bästa. Jag gick en endagsutbildning i gruppträningskonceptet Athletic Movement Performance, eller AMP. Ett koncept som två av mina träningsfavoriter, tillika två gamla lärare från PT-utbildningen i höstas, Linus Johansson och Erik Börjesson. De är otroligt kunniga och inspirerande. Dessutom är det väldigt roligt att gå på utbildning för dem och de kompletterar varandra perfekt. Good cop bad cop, liksom. Erik, lite mer stram och allvarlig, vilket vägs upp av Linus som är mer…som en galen professor. Makalöst kunnig, men också som att det har brunnit i huvudet på honom. Underbart!

Till sin hjälp hade de Javad Dejbahksh och Maurice Poaches som är de första ambassadörerna för AMP.

AMP är ett helt sprillans nytt gruppträningskoncept som innehåller delarna Flow (rörlighet, mobilitet), Gymnastics (gymnastik, kontroll) och Strength (tung styrka, framför allt med kettlebells).

Passet är bara 40 minuter, så det är effektiv, men ändå komplett träning. Om du tränar AMP regelbundet kommer du att förbättra din funktion i kroppen, både styrka och kontroll. Dessutom utmanas några ofta bortglömda kroppsdelar som handleder och fötter – bra för alla! Ja, även för dig oavsett vad du tränar annars och för din vardag. Du kommer att upptäcka svagheter du inte visste att du hade och få bra tips om hur du ska ta hand om dem. Jag har till exempel ganska svaga sträckarmuskler i händerna, vilket blev mycket uppenbart när vi gjorde armhävningar på fingertopparna och jag föll igenom och hängde i tumlederna. Inte skönt, men en ögonöppnare för att jag borde träna mer på den typen av handstyrka. Greppet är starkt, men motsatt är jag svag.

Passet börjar med Flow-delen. Har du gått på Soma kommer du att känna igen dig. Det är flöden och rörelser som utmanar din rörlighet och som värmer upp och förbereder kroppen. Sen är det dags för gymnastikdelen. Vi går på tå, på hälarna, på utsidan på fötterna och på insidan på fötterna. Ja, man ser ut som en idiot när man gör det, men det är så skönt efteråt. Våra fötter är bortglömda och behöver lite kärlek. Vi sträcker ut våra handleder och lägger lite tryck på dem i ytterlägen. Sen tränar vi på att jobba med kroppen som en enhet genom att träna på hollow hold, som på svenska heter vaggor.

Och sist men inte minst styrkedelen. Linus och Erik har saknat tung styrka i gruppträningen, men med kettlebells funkar det. Vi jobbar med basövningarna goblet squat och kettlebellssvingar i grupp och i par. Och hela rasket slutar med en flåsig utmaning, den här gången The great 55, alltså 10 goblet squat, 1 sving, 9 goblet squat, 2 svingar och så vidare tills du gör 1 goblet squat och 10 svingar. Helt vidrigt. Och helt underbart. när det var över. Vill du köra slut på dig på väldigt kort tid – testa!

Jag hoppas att de kommande instruktörerna verkligen tar åt sig av vad Erik och Linus sa igår. Vi blev verkligen fyllda av information om hur man kan utveckla övningarna ytterligare för att komma åt våra kroppars tre plan och känna hur övningarna blir olika genom att stå med fötterna eller händerna i olika positioner. Som Linus visa på bilden ovan. Jag passar samtidigt på att uppvisa en synnerligen dålig hållning, dagen till ära.

Jag kommer säkerligen att använda delar av passet i mina PT-pass, framför allt när jag kör PT i par. Och jag hoppas verkligen att AMP blir stort. Det behövs vettig gruppträning och vettigare än AMP blir det knappast.

Jag kommer framöver att lägga upp lite filmklipp från fredagens utbildning här på bloggen så blir det lättare att förstå vad det handlar om. To be continued, helt enkelt.

Musik är bästa träningspartnern! HL testar hörlurar

Tycker du att musik är den bästa träningspartnern? Eller kör du walk and talk-möten i mobilen? Numera finns hörlurar för alla sorters öron och träningstyper. Trådlöst, enkelt, billigt eller tekniskt. Allt finns! Healthy Living har testat sex olika hörlurar i joggingspåret.

 

Urbanista, Rio – Bra lurar för dig med känsliga hörselgångar

rio_front_sb

Pris: Cirka 400 kronor
Färgglada, vattentåliga och sköna hörlurar som tål vatten och sitter bra trots att de är platta, det vill säga att du inte behöver trycka in något i hörselgången. Ljudet är riktat på ett sätt så att du inte blir helt avskärmad från omgivningen, vilket känns tryggt när man springer ute bland bilar och människor. Du styr musik och telefonsamtal med en enkel knappfunktion på sladden.
Plus: Lätt att glömma att de sitter i öronen. De känns inte. Och så priset – prisvärda hörlurar som ger bra ljudkvalitet.
Minus:  Lång sladd som visserligen inte trasslar till sig men ibland känns en aning oföljsam.
Passar den som: Inte vill lägga en förmögenhet på hörlurar men ändå ha ett par riktigt bra lurar för träning. Några som man ändå inte behöver vårda med sitt liv utan som klarar lite ”tuffa tag”.

 

Molami Stitch – Vanliga, men ovanligt snygga

molami_stitch_black_1

Pris: Cirka 500 kronor
Eleganta hörlurar med guldfärgade detaljer som egentligen inte är utformade som sporthörlurar. Vanliga, men ovanligt snygga, hörlurar formade i en mjuk kvadrat, vilket gör att de sitter bra även vid löpning. En sladd som inte trasslar och med en enkel remote där du kan pausa musiken är ett stort plus. Inga extra funktioner, men väldigt bra ljudkvalitet.
Plus: Utseendet. Modernt och medvetet.
Minus: Går inte att tvätta. Lämpar sig inte för tunga träningspass, men desto bättre för en stilfull promenad genom stan.
Passar den som: Vill jogga som en fashionista. Snyggt men inte för hårt.

 

Plantronics BackBeat Fit – Allt kan göras med ett enkelt tryck på hörluren

BackBeat FIT

Pris: Cirka 800 kronor:
Ett par trådlösa lurar för den som springer mycket och vill slippa irriterande sladdar. Snygga? Njae, kanske inte. Men lätta att styra mitt i språnget – svara i telefon, byta låt, pausa musik – allt görs med ett enkelt tryck på hörluren.
Plus: Enkla att hantera och sitter bra när du väl fått dem på plats. Ger en skön svängfrihet med armarna när inget hänger ner som du riskerar att fastna i. Och – hur töntigt det än låter – du KÄNNER dig proffsigare med ett par proffsiga lurar.
Minus: Lite knepiga att få på plats. Antagligen en fråga om träning.
Passar den som: Tränar hårt och mycket. Och den som vet att det kommer samtal under träningspasset. Viktiga samtal kräver bra ljudkvalitet även under ett löparpass. Och det får du här. Lätta att tvätta av.

 

Urbanears Bagis – Enkelt och rakt på

0023_bagis_rowan_4-copy.jpg

Pris: Cirka 300 kronor.
Lättviktiga hörlurar i pigga färger. En hörlur som trycks in i hörselgången utan extra vingstöd. Inga extra funktioner.
Plus: Kul och ”ungdomliga” lurar som passar lika bra på shoppingrundan som i löparspåret. Bra ljud för liten peng.
Minus: Passar inte för den som har små hörselgångar. Då åker de lätt ut.
Passar den som: Inte vill lägga en förmögenhet på lurar och som gärna färgmatchar. Den som gillar små lurar och som inte ställer höga krav på en massa tekniska extrafunktioner. Det här är enkelt och rakt på.

 

Jabra Sport Pulse – För dig som vill ge träningen en extra dimension

kzn0c39wutf3nijhfbx9

Pris: Cirka 1800 kronor.
Helt nya lurar som kan mäta din puls och coacha dig medan du springer. Smidiga att sätta in i örat. Och de sitter!
Plus: Lätt att förstå trots att det är en minst sagt teknologisk produkt. När de väl sitter i örat tänker man inte på att de är där.
Minus: Det tar sin lilla tid att ladda lurarna och att sätta sig in i funktionerna om du vill använda alla. MEN – det är inte svårt. Ljudet, som är mycket bra, kan lätt stänga dig ute från omvärlden. Men i paketet medföljer två typer av öronkuddar – en öppen och en sluten. Väljer du den öppna får du mer kontakt med ljuden runt omkring.
Passar den som: Vill ge sin träning en extra dimension, testa sin träningsnivå och gillar teknik. Kul lurar för den som nördar in på sin träning.

 

JVC HA-ETR40 – Bra ljud för bra pris

JVC

Pris: Cirka 600 kronor.
Snygga, moderna sportlurar som är lätta att få på plats och som sitter och ger ett bra ljud. Sladden kan delas så att den inte hänger i vägen om du har telefonen på armen. Enkel styrfunktion på sladden.
Plus: Funktionell och tålig lur som kan tvättas av. Mycket bra ljud för bra pris.
Minus: Ljudet – är det FÖR bra? Lätt att glömma bort att bilarna susar förbi på vägen. Ibland behöver man ha kontakt med omvärlden.
Passar den som: Vill ha bra ljud i lurarna men inte lägga en förmögenhet på teknik. Mycket bra lur för den som inte vårdar sina prylar med alltför stor ömhet. De här lurarna tål vatten och tuffa tag.

And so it begins – the backlöpning

Förra veckan kom det mest uppenbara vårtecknet. Nu kan vilka bakslag med slagsnö från sidan eller istäcke över hela landet komma – det är officiellt vår. Nej, jag pratar inte om krokusar och snödroppar. Inte heller om vintervita näsor som steks i solen vid busshållplatserna. Nej, jag menar att det nu förekommer löpning på Dagens pass på Crossfit Nordic.

Det handlar förstås inte om några maratonlöpningar, utan det är 200 m, 400 m eller ibland 500 m vi ska springa, som en del av ett pass eller en cirkel. Det gör vi inte på vintern. Då får vi vara inne i källaren och mysa med roddmaskinerna istället.

Jag lovade mig själv för några veckor sedan att jag skulle försöka få lite fart i benen genom att ge upp mina sega löpningspass och istället satsa på sprinter och agilitybanor. Dels för att jag inte behöver uthållighetslöpningen (den uthållighet jag behöver får jag genom att cykla till gymmet och jobbet) och dels för att jag dessutom tycker att det är roligt att sprinta.

Så i morse var det dags. Jag planerade det hela noga. Jag skulle lägga upp passet så att jag skulle vara peppad inför det och stolt efteråt. Det brukar bli bäst så. I närheten av där jag bor finns en lång sluttande backe. Där mätte jag upp en sträcka på cirka 70 meter. Jag insåg att jag inte får gå ut för hårt på första passet, för då är risken stor för att det inte blir fler pass efter det första.

VROOOOOMM!!!! 10 gånger upp för backen i 100%-tempo. Så jädra kul! Och så fort det gick! Kolla tofsen liksom! (En bonus var att jag fick bränna om några dagisfröknar med tillhörande barn från min sons dagis. Vem är ballaste mamman nu? ”Nä, kör lite backsprinter bara…”.)

Jag kände mig otroligt nöjd och stark efteråt och nu är jag redan sugen på nästa backsprint-pass som blir nästa vecka. Då blir backen längre. Nu vet jag att jag kan och att jag tycker att det är roligt.

Och i morgon får jag träna folk igen som PT! Så fantastiskt roligt! Jag har laddat passen med massor av roliga övningar till mina tränande.

Jag har fortfarande lediga tider, så om du är sugen på att träna med mig som PT är du välkommen att höra av dig till mig, antingen här på bloggen eller på alpettersonpt@gmail.com.