Nu du din hälsena!

Jaha, här står jag och gör tåhävningar. Jag hatar att rehaba, men inser också att det ibland är ett nödvändigt ont. Annars får man liksom bara ont.

Det hela började i somras när jag slafsade omkring i flipflops vareviga dag och i ett par skor som var väldigt nedslitna på ena sidan så att det blev löjligt uppenbart att jag pronerar på höger fot. All denna frånvaro av fotriktiga skor resulterade i en hälseneinflammation.

Jag började med att sluta springa för att bli av med det. Tackade till och med nej till Lidingöloppet. Då skulle det väl bli bra?

Blev det bra? Nej.

Men om jag inte ens springer de korta distanserna som vi springer på crossfit-passen och kör Airdyne eller roddmaskin i stället. Då blir det väl bra?

Blev det bra? Nej.

Ok. Det här med att vila bort eländet verkar inte funka. Hälsenan är fortfarande stel och öm på morgnarna och ibland senare på dagen också. Så fick jag tipset om tunga excentriska tåhävningar av löparen Markus Torgeby. Alltså att jag ska göra en vanlig tåhävning upp på båda fötterna och sedan gå sakta ner på bara den onda foten och verkligen hänga ut senan i nederläget.

Det här rimmar ju perfekt med min syn på kroppen – att det är väldigt få tillstånd vi kan vila oss bra ifrån. Jag tror på rörelse, även när du har ont, men kanske rörelse på ett annat sätt än du brukar. Rörelse för att mjuka upp, rörelse för att få blodcirkulation, rörelse för att utmana. Jag tvekar inte att gå och träna när jag får små ryggskott, och kan till och med ta en Ipren för att kunna träna då. För om jag tränar går det över snabbare! Vi mår inte bra av att sitta still och vila. Det vet till och med min fyraåringa son som hötte med sitt lilla pekfinger åt mig häromdagen, när jag sa att jag hade suttit vid min dator på jobbet hela dagen, och sa ”Mamma, det är INTE bra för kroppen!” Word!

Så i morse stod jag där på gymmet och körde tåhävningar. Upp och ner och upp och ner… Och jag är sugen på att bli kvitt det här nu. Så till den milda grad sugen att jag gjorde JÄTTEMÅNGA tåhävningar och helt körde slut på vaden och hälsenan så att jag inte hade någon kontroll i höger underben och höll på att drasa ner för trappan till omklädningsrummet efteråt. Jag klarade mig dock helskinnad från platsen och jag kommer att göra nya hävningar i morgon.

To be continued…

Roadtrip Lofoten

Vi är på roadtrip, jag, chefred Marie och AD Sofie. I Lofoten. ”Hm”, tänker ni kanske nu. ”Varför åker de till Lofoten i slutet på oktober? Är det inte en smula ogästvänligt då?” Jo, jag erkänner, det är ganska bistert. I skrivande stund blåser det 23 m/s ute och regnet piskar mot rutorna. Men vi är nybastade och sitter i soffan i vår stuga. Jag fattar inte problemet. Och som ni ser på bilden hade vi fint väder på vår löptur i förmiddags.

Vi har hunnit med att åka RIB-båt och kollat in havsörnar och fjordar, ätit jättegod mat, åkt till vägs ände – alltså där E10 tar slut längst ut på Lofoten – på Lofotens tå, tagit en massa fina bilder och i morgon avrundar vi det hela med en ridtur på islandshäst innan vi åker hem igen i morgon kväll. Lofoten är fantastiskt. Åk hit! Sen kan du ju välja att åka hit på sommaren istället, men du är långt mycket tuffare om du brummar hit på hösten. I dare you!

Foto: Sofie Lantto (förutom den i mitten. Det är en wifie som jag har tagit.)

Live. Love. Lift.

När jag började med crossfit för snart två år sedan älskade jag helheten. De komplexa övningarna, de korta WODarna, burpeesarna – ja kort sagt allt. Men ganska snart upptäckte jag att jag blev lyckligast när jag fick gå och hämta en skivstång och det vankades lyft. De olympiska lyften är svåra, men jag har älskat dem från början. Marklyft hade jag lättare för, och mitt första konkreta mål var att lyfta 100 kilo. Jag tog hjälp av Jakob Sandström på Nordic, som programmerade mig upp till 100 kilo förbluffande snabbt. Det var strax före min födelsedag förra året jag gjorde det där 100-lyftet. Och i födelsedagspresent fick jag ett halsband som det står ”Live Love Lift” på. Från den dagen tog jag knappt av mig det. Jag identifierade mig med någon som lyfte.

Men så hände något i somras. Jag hade kommit en bit på mitt nya mål som var att klara en muscle up. Jakob programmerade, och som den otåliga människa jag är så trodde jag att det där väl skulle vara enkelt fixat. Det var det inte. Och långsamt slutade jag vara ”Anna-Lena som är stark och lyfter” och blev i stället ”Anna-Lena som tragglar ihjäl sig med en massa skit i pullupsräcket och ringarna”. Det hör man ju direkt att det inte är lika kul. Plötsligt hängde halsbandet på en krok i badrummet i stället för runt min hals.

Det här har inget med Jakobs programmering att göra, tro inte det. Hans programmering är klockren för mig – han hittar små (och dessvärre också stora) svagheter som vi stärker upp tillsammans och som är viktiga i hela min träning och min vardag. Från att inte klarat av att göra en enda pullup kan jag nu göra flera, och kan göra både viktade chin ups och viktade dips. Jag är starkare i hela överkroppen, för trots allt får han mig att göra saker jag aldrig för mitt liv skulle göra annars. Och han bryr sig om hur det går för mig – så där på riktigt. Skickar peppande SMS när jag har dåliga dagar eller svackor, och ber mig maxa när han märker att jag är stark så att jag plötsligt slår flera PR på en och samma vecka.

(Jag skulle ta en ny bild på oss idag, men glömde det, så vi tar en favorit i repris – från förra sommaren.)

Men tillbaka till lyften. Nu har det varit mycket olympiska lyft på schemat på Nordic och jag börjar få in rätt bra tryck i mina ryck, men tar fortfarande frustrerande lite vikt. Och frivändningarna får jag ingen ordning på. Jag bestämde mig för att ta en PT-timme med Jakob för att få lite hjälp. Kanske kan han se vad som går snett. Ja, rättare sagt, om han inte kan se det så kan ingen det. Det finns ta mig fan ingen som kan granska som han. Han står bredvid och tittar. Jag gör en frivändning. Han säger ”Mmmm, en gång till”, flyttar sig två decimeter åt sidan och tittar på mig, uppifrån och ner, som om han kan se igenom skinnet på mig. Jag gör en frivändning till. Han säger ”Försök få in stången närmare magen”. Jag gör en till och han utbrister ”JA!”.

Och så där höll vi på i en timme. Och jag älskade det! Plötsligt förstod jag vad jag gjorde för fel! Nycklar som ”Stången närmare magen” och ”Släpp inte stången när du fångar den i frontrack” fick mig att komma längre i min lyftteknik än vad många timmar på gruppträningsgolvet har gjort. Tveka inte – har du issues med dina lyft, gå till en coach och få hjälp! Det är inte helt bekvämt att bli så till den milda grad granskad, nej sannerligen inte, i början vill man bara hojta ”Men sluta stirra då!”, men det är värt det tusen gånger om.

Nu sitter halsbandet där runt min hals igen. Jag har bestämt mig för att lägga in mer lyft i min träning igen. För att jag älskar det och för att det får mig att må bra. Muscle upen får komma när den kommer – träningen på väg dit är otroligt viktig för mig, men jag kan inte identifiera mig med den, för det är en rejäl självförtroendedödare.

Nej, nu är det dags för: Live. Love. Lift.

Professorsyoga med Sofie

Idag var det dags för AD-Sofie Lantto att ta hand om stela höfter och inåtroterade axlar på såväl kolleger som kompisar och professorer. Poängen med hela klassen var att visa Bicyclings chefredaktör Andreas Danielsson vad yoga är och vi andra hakade ju glatt på. En timmes gratisyoga är världens bästa present till kroppen.

Chefred Marie kunde först inte vara med, för hon skulle träna och luncha med vår före detta krönikör och tillika professor på Handels och författare, Micael Dahlén, men hon styrde smidigt om dejten till Alvik och lurade med honom på yogatimmen istället. Och hon lyckades lura honom så till den milda grad att han inte ens hade kläder med sig. Så han och Marie fick dela på det Marie hade att erbjuda. Resultatet blev att Micael hade en jättekort liten tröja och ett par för korta tajts, och Marie hade ett par pösbyxor och rosa sportbehå. Men som den sjukt coola människa han är var det inga konstigheter. Marie var snäppet mer obekväm med sin halvnakna uppenbarelse, men vi tyckte alla att hon var fin. Men när vi skulle fotas klämde de sig in bakom mig för att dölja sin nakenhet, som om jag vore något sablans fikonlöv!

Yogan var superskön! Jag har varit lite stel i ryggen sedan veckan på segelbåten, men jag tror att dagens Sofie-pass var dödsstöten för det. Nu är det mjuk rygg som gäller. Däremot har jag otrolig träningsvärk i hela ryggen och baksidorna på benen efter gårdagens tunga marklyft. Det var länge sedan jag lyfte lite tungt och det var så kul, vilket ingen på passet kunde missa eftersom jag vrålade ”DET HÄR ÄR SÅ KUL!!!”

I eftermiddag vankas det muscle up-pass á la coach Jakob, och i morgon ska jag få träna MED honom. På riktigt! Då ska vi nöta lite frivändningar. Det ska också bli SÅ KUL!!!

Assault bike – om ni undrade

Jag skrev i gårdagens blogginlägg om Assaultbike, också kallad Airdyne eller Airbike (hatat barn har många namn), och här fanns nu en bild på mig och Johan under passet, om ni undrade hur en sådan såg ut. Det här är under varv två, och vi ser märkligt fräscha ut med tanke på hur det kändes. Det kan vara för att vi passade på att växelsjunga väckelsesången ”Pärleporten” samtidigt – det kändes väl helt enkelt som att vi var nära döden, och det kändes säkrast att bli lite religiös så där på slutet.

Det är en helt vidrig maskin, den liksom maler ner kroppen och kör slut på dig, direkt. Fullkomligt! Ju mer du trampar och drar i handtagen, desto starkare blir motståndet. En gång skulle jag köra 30 sekunder max och 90 sekunder vila, 7 intervaller på en sådan här och det är tamigtusan det värsta jag har gjort. Jag mådde illa redan under den tredje intervallen och hann inte återhämta mig överhuvudtaget under de sista vilorna, utan stod fortfarande och flåsade som en blåsbälg när det var dags för nästa intervall.

I förrgår la Mads Jacobsen (en av grundarna till CF Nordic) upp den här bilden:

Det är hela Airdyne-armadan på Nordic. Och jag kunde inte säga det bättre själv. ”This is what hell looks like”. Jag menar kasta brinnande svavel på mig och stick mig med treuddar, men ett helvete där man får sitta och trampa Airdyne i evigheternas evighet – nej, tack!

Nu kan ni andas ut – jag är tillbaka

Burpees with a view. Så här har min senaste vecka varit. Eller, snarare har jag suttit helt still på en båt i en vecka i turkiska skärgården. Men en dag gjorde jag burpees. Och Thrusters med en stock och pullups i ett träd. Det var ett skönt avbrott från den totala stillasittande som det gärna blir på en båt.

Nu är jag tillbaka på jobbet och på träningen på Nordic, som välkomnade mig tillbaka med en flåsfest som hette duga. Det var tre varv av:

1 min rodd

1 min boxjumps

1 min assult bike (en helvetesmaskin. Googla den gärna)

1 min kettlebellssvingar

1 min shuttle runs

1 min target burpees

Och det var 30 sek mellan övningarna för att hinna förflytta sig. Så jobbigt, men otroligt kul! I alla fall efteråt. När vi satt och drack kaffe och tittade på gruppen efter oss.

Veckan i Turkiet spenderades också på fördäck med en anatomibok i näven. Det är nämligen så att jag just har börja plugga till personlig tränare hos Eleiko. Det ska bli SÅÅÅ kul och jag hoppas att kunna jobba lite som PT när jag är färdig till jul.

Anatomi är jättesvårt. Människor består av jättemånga bitar. Alltså jättemånga. Och att plugga anatomi innebär till stor del att man läser, tar lite på sig själv, inser att man inte fattar, läser igen, tar lite mer på sig själv och fattar eventuellt lite mer. Men coach Javad som just har gått den här utbildningen, säger att det kan kännas lite overwhelming när man läser, men att det klarnar när man har 3D-anatomi under den lärarledda biten. tur det, för så här långt fattar jag inte mycket. Men det löser sig. Och det känns så himla kul!

Kursen i Energimedicin

I helgen var jag och Thomas på en två dagars kurs i energimedicin.

Både intressant och tänkvärt, ibland även skrämmande.

Mycket går i linje med vårt holistiska tänk.

Kursen innefattar bla:

  • Tankar och känslors påverkan på nervsystemet, hormonsystemet, immunsystemet och gener
  • Människans uppbyggnad med olika höljen och energicentra (chakra)
  • Kosmiska orsaker till sjukdomar
  • Attityders påverkan på din hälsa
  • Eterkroppens energidistribution
  • Olika medicinska synsätt
  • Stress och avslappning

Bertil Wosk som är grundare och VD för Holistic höll i båda dessa dagar.

Kursen gav en skön påminnelse om hur vi kan påverka så otroligt mycket själva. Hur viktigt det är att jobba med orsaken, att inte bara ta bort symptomen med medicinsk hjälp om vi är sjuka och därmed avsäga sig ansvaret av att hålla sig frisk. Det råder en obalans i kroppen när du blir sjuk, vikten av att försöka rätta till den.

Bertil menar, vilket jag håller med om att

De främsta orsakerna till sjukdom är dessa tre.

1. Hämmat energiflöde på grund av konflikt mellan de högre jaget och personligheten.

Där du kan likna det högre jaget med det omedvetna och personligheten med det medvetna. Om man t.ex. Inte trivs mår bra i det man gör/jobbar/sysselsätter sig med/lever med partner osv osv som man medvetet intalar sig att man trivs med pågår hela tiden en konflikt mellan personligheten och det högre jaget där det högre jaget ”vet” vad som är bäst för Dig och vilken som är ”rätt” väg att gå, vilket kan leda till hämmat energiflöde och även sjukdom om det går för långt. 

Tror där att en väldigt viktig del är att bli medveten dvs allt kan inte lösas på en dag, men att vara medveten och att vara på rätt väg (på väg igenom identifierade problem) lättar det hämmade energiflödet.

2. stress – och då emotionell stress, du kan ha mycket att göra men det som sliter är den inre stressen.

3. Näringsintag/ dålig kost.

Stress har jag skrivit en hel del om tidigare och jag och många med mig menar att det är   vår största hälsobov idag. Ett högt stresshormon påslag i för lång tid är det effektivaste sättet att slå ut vårat immunförsvar. När många stressfaktorer belastar din kropp under längre tid kommer du ur balans. Om du inte då gör nödvändiga förändringar för att minska den primära stressen eller stressfaktorerna kommer din kropp att börja brytas ner. Din förmåga att hantera både yttre och inre stressfaktorer minskar och sjukdomar får lättare fäste.

När du ofta är stressad, mobiliserar du kontinuerligt dina energireserver för omedelbar användning samtidigt som parasympatiska nervsystemet undertrycks. Ämnesomsättning, matsmältning och frisättning av hormoner försämras.

Så – Rör på dig, ät och drick sunt i lugn och ro -tugga maten ordentligt, träna mentalt:) Att stödja och balansera kroppens egna system så att den själv kan återställa balansen och därmed hälsan. Det finns inga andra sätt som håller på lång sikt.

Bertil pratar också mycket om hur våra tankar, känslor, föreställningar och attityder styr hela vår biologi och ditt liv vare sig du är medveten eller inte..Skriver under på det med;)

Din varseblivning har tom kraft att förändra din DNA.. jissus vilka möjligheter vi har:)

Chakra och placebo får också utrymme i kusen och även praktiska övningar.

Bertil pratar om så mycket så ni får gå kursen. 🙂

Några korta intresseväckare..

Högt blodtryck som i väldigt många fall handlar om ren vätskebrist. Kroppen gör allt för att optimera läget utifrån de förutsättningar som finns. Att hjälpa till att få ut mer vätska genom att minska blodkärlen är ett. Är blodtrycksmedicin rätt hjälp?

ADHD; finns det? Är det amfetamin brist de barnen har? Eftersom deras medicin innehåller amfetamin liknande ämnen. Klart att våra barn är överaktiva med den kosthållning vi har idag..vi förgiftar oss långsamt. Om du tar bort socker helt och hållet (tillsatt socker) tar bort vete. Tillsätter mycket grönsaker och frukt kommer dessa barn må bättre. Stora studier har gjorts på detta men blir inte lika publicerade som läkemedel mot ADHD. Finns mycket att läsa om ADHD en artikel här: http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/neurolog-adhd-finns-inte-men-det-aer-en-utmaerkt-ursaekt-972613

Antidepressiv medicin. Bra eller dåligt?  Brist på serotonin.. bara  5% av serotoninet bildas i hjärnan, hela 95 % i tarmen.. viktigt att ta hand om magen, dina tarmar och vad du stoppar i dig.. typ Ja.

Finns det kronisk sjukdom som inte går att bli fri från?

Kroppen eftersträvar balans, och kroppen är vårt viktigaste verktyg som du har med dig hela tiden.. ta hand om dig, hela dig eftersom allt hör ihop..och du är alltid Under Construction..

Pers i dips – IGEN!

Ja, men då var det dags igen! (Det var egentligen igår, men jag hann inte blogga då). Coach Jakob skrev in 1RM dips i programmeringen och jag lydde.

”Men nu tog du väl ändå ett sådant där viktbälte och satte fast vikterna i?” utbrister ni nu oroligt.

Men nej, sörrni. Det gjorde jag inte! Jag kan berätta att en Puma-behå av enklare modell klarar 6,25 kilo i små viktplattor innan den börjar svikta tänkvärt. Det är ganska bra jobbat. Hur många pattar väger 6 kilo, liksom? Nej, klart ett bra kvalitetstest av behån och ett fullt godkänt resultat. Både för behån och för mig. Jag klarade nämligen en repetition med 6,25 kilo extravikt. Jag kände mig sjukt stark och duktig och SMS:ade Jakob pronto. Fick tillbaka att han gillade vårt nya upplägg att han skriver att jag ska persa på saker och så gör jag det. I tisdags drog jag nämligen till med en viktad chinup på 9 kilo också.

Efter den här persveckan har jag förtjänat en veckas semsester på en solig segelbåt. Där tänker jag göra några burpees. Och kanske någon armhävning. Eller två.

Puss och kram och ha fin helg!

Foto: Christian Wallin

Experten – ät såhär och gå ner i vikt

Ingen vill vara hungrig. Så enkelt är det. Men vissa av oss behöver gå ner i vikt. Så enkelt är det också. Så hur kombinerar man detta?
Nutritionisten Alexandra Petersson tipsar om hur du minskar portionerna, utan att behöva gå hungrig.

Läsarfråga: Finns det några knep för att äta mindre portioner – utan att vara hungrig hela tiden?

Alexandra svarar: Om du minskar dina portioner kan du behöva lägga in ett extra mellanmål. Testa att:

1. Äta på regelbundna tider (4–5 mål per dag)
2. Dricka tillräckligt med vatten under dagen (cirka 1–1,5 liter)
3. Se till att äta protein till varje måltid, det ger bra mättnad

Ifrågasätt din hunger: Är du hungrig eller bara sugen? Om du är hungrig bör du äta något, är du sugen behöver du hitta alternativ till mat – som att vila, träna, läsa. Du kan också jobba mentalt med själva hungern. Hunger är ju inget farligt, såvida du har ätit tillräckligt under dagen. Försök att acceptera kurret i magen och se om du kan ha en annan uppfattning än att det måste åtgärdas. Mindful eating är ett bra verktyg där du kan lära dig äta långsamt, tugga ordentligt, ”upptäcka” maten och känna in mättnaden.