Les Mills i 3D

Ibland är mitt jobb total lyx. som nu i tisdags och onsdags när jag fick följa med Reebok och Les Mills till London. Det var mycket hysch hysch om vad som skulle hända och jag visste ingenting när jag kom till boxen som hade byggts upp i Battery Park intill Themsen. Det visade sig vara flerfaldigt coolare än jag hade förväntat mig. Förutom att Reebok presenterade sin nya Les Mills-kollektion så fick vi uppleva vad Les Mills kommer att lansera framöver – träning i 3D.

Nej, det är inget datorspel. Det är miljön i Les Mills nya cykelklass ”The Trip”. Man sitter på sin spinningcykel som vanligt, men runt hela salen har du gigantiska skärmar där det visas 3D-miljöer där du cyklar. Du cyklar upp för branta berg och jagar andra cyklister i en bergochdalbane-liknande miljö. Det är SÅ häftigt! Det känns verkligen som att du åker upp och ner, och mitt i den värsta banan måste jag blunda lite för att inte bli åksjuk. De är otroligt roligt och svetten rinner.

Det var Les Mills Jr som höll i klassen. Jag intervjuade honom för något år sedan och jag vet inte om de bara är väldigt duktiga på att läsa på vilka som ska komma, eller om han faktiskt kom ihåg mig. Han kom i alla fall fram och verkade minnas allt från intervjun och fotograferingen, då han studsade ur bild när vi skulle fota ett tuck jump. Han är verkligen spänst personifierad.

De andra klasserna vi fick testa i 3D-tappning var GRIT/Bodycombat och Bodyjam/Bodybalance. Visst, Bodycombat-klassen var också en spelupplevelse där vi fatjades mot aliens och figurer vi skulle slå och sparka sönder. Det var väldigt roligt, måste jag erkänna, men cyklingen var det som lämnade störst intryck. Det var perfekt för det här forumet.

Nu är det ju inte så att det här kommer att byta ut alla existerande Les Mills-klasser. En del gym kommer kanske bygga upp en box inne i gymmet där de kör immersive fitness-klasser, eller så kommer det att ploppa upp små boutique-gym (typ Soul cycle i New York) där man bara kör sådana här klasser. Det kommer ju att vara rätt dyrt att investera i tekniken för att kunna köra, men om ni får chansen – TESTA! Boxen kommer att byggas upp i Stockholm 16 augusti. Se till att ha vägarna förbi!

Annars hängde jag mest med Philip Mills – VD på Les Mills. Han var verkligen otroligt trevlig! Det kommer en längre intervju med honom på webben inom kort. Han hade mer än Bodypump att komma med om man säger så. Det kommer att bli värt att läsa. Sa hon ödmjukt.

Och de officiella Les Mills-kläderna som Reebok ha skapat var också verkligen fina. Cykelinstruktören och storbloggaren Terese Alvén som också var där, blev väldigt förtjust i cykelkläderna, och jag måste hålla med. De var jättefina, även om bodycombat-kläderna passade mig bättre. Jag vet inte. Jag har svårt med totaltajt och liten blöja.

Som sagt, läs gärna mer om Philip Mills på sajten när intervjun kommer upp. Skulle gissa att det blir i början på nästa vecka.

Puss och kram på er och ha en skön Maraton-helg!

Trimma rumpan på rekordtid – stärk hela kroppen

Utmana varenda muskel från höfterna och ner – och sätt fart på din förbränning. Att träna benen och rumpan är ett av de snabbaste sätten att komma i form. Då jobbar du nämligen med några av dina största muskler, vilket ökar pulsen och sätter fart på förbränningen.
Förutom att du bygger starka och välformade muskler, som fixar allt från offpist-åkning till dansmaraton, gör du nämligen av med mer energi såväl under som efter träningen.

I det här programmet använder du rumpan, framsidan och baksidan på låren – och dessutom vaderna och en rad småmuskler som lätt glöms bort, eftersom du här jobbar i olika riktningar. Gå från en övning till nästa med så lite vila som möjligt emellan, vila en till två minuter mellan varven och gör totalt tre varv.

09a00f5a1a66db4095b348352ea437ed

Bandgång åt sidan
Sätt ett litet gummiband runt benen nedanför knäna och ställ dig höftbrett med benen lätt böjda (a). Håll en anspänning i bålen och kliv ut åt sidan med vänster fot (b) och följ efter med höger fot. Fortsätt så i 30–40 steg och upprepa sedan åt höger.
78baa502dcf446f2a84bd9e88d12413a

Växlande utfall
Kliv fram med höger ben och sjunk ner i ett utfall med överkroppen lodrät (a). Pressa dig tillbaka till stående och behåll höger fot lyft; kliv omedelbart bakåt med höger ben och sjunk ner i ett utfall med vänster fot fram (b). Pressa dig tillbaka upp. Detta är en repetition. Gör 10–12 repetitioner och byt sedan sida.
b5d0033f0a2342030dfbea66444f9e04

Gobletsquat med vadpress
Stå med fötterna axelbrett och tårna pekande lite utåt. Håll en tung hantel vertikalt (eller en kettlebell) framför bröstet (a). Puta bak med rumpan och gå ner i en så djup knäböj som möjligt (b). Pressa dig tillbaka upp till stående, kraften genom hälarna (för extra vadträning, avsluta med att gå upp på tå). Detta är en repetition. Gå tillbaka till startpositionen och upprepa 15–20 gånger.

0e38e74ded7acb731e3d3cd3197de5d8

Lårcurl med boll
Ligg på rygg på golvet med vaderna på en fitnessboll. Lyft höfterna så att kroppen bildar en rak linje från axlarna till hälarna (a). Böj knäna och lyft höften så att du rullar bollen mot dig (b). Gå tillbaka till startpositionen. Detta är en repetition, gör 15–20.

Åre har levererat!

Snart är det dags att åka hem igen från Åre. Workout Åre-helgerna går alltid fruktansvärt fort. Förra året hade jag fullt schema med klasser och lyckades dessutom klämma in 940 burpees som jag sålde till förmån för Barncancerfonden. I år tog jag det lite lugnare. Jag har inte haft så många klasser inbokade och jag har inte sålt burpees. Dessutom har jag fokuserat på träning jag inte brukar hålla på med nuförtiden när crossfit tar upp träningstiden – yoga och spinning. Förutom ett Soma Move-pass med Cecilia Gustafsson så var det yoga och spinning för hela slanten. Välbehövlig yinyoga och som alltid underbar Globalyoga med Johanna Andersson, två spinningpass med Sveriges bästa spinninginstruktör Matthew Griffiths (ja, jag fick gåshud i sista backen på den sista klassen) och Soma Move och yoga för Cecilia, som är så skön på scenen att man inte vill att hon ska gå av.

Och man får också möjlighet att titta på andra pass, utan att själv vara med. Det kan vara minst lika inspirerande. Midnattsspinningen till exempel. Det är svårt att beskiva för någon som inte varit här, men det är party på cykel – på riktigt! Det är ett sådant otroligt ös under den timmen att det liknar ingenting. Det är arrangören Thomas Berglöf själv som kör passet, och det kan ju verka lite överdrivet att lägga massor av energi och pengar på ljus, ljud, DJ och sånt till ett enda pass, men mina vänner, det är inte onödigt. Inte en sekund. Thomas förtjänar SÅ att få sitta där på sin cykel – i centrum, men allt blinkande ljus, partystämningen och dånande musiken. Dels för att han och hans två kolleger sliter som djur för att få ihop allting, och dels för att han är en så skön figur. (Det är så skojigt att vara med på Midnattsspinningen att Marie för ett par år sedan slet sig från baren med en lumumba i näven och satte sig på cykeln, med drinken i flaskhållaren.)

En svettig och endorfinstinn redaktion efter söndagmorgonens spinning med Matthew. Det är ju, som jag skrev, inte bara en egohelg då man får träna hur mycket man vill och bara tänka på sig själv, det är också en helg då man får hänga med träningssveriges skönaste personer. Och få leka med sina kolleger.

Igår tog jag, Sofie och Marie en litet tur upp på Skutan. Inte jättelång, men skön. Det hade regnat hela förmiddagen och Marie ångrade sitt val av sko, flipflop-sandalen, ganska snabbt. Framför allt när Sofie tvingade henne att stå i en snöhög och fota oss när vi sprang.

Lite crossfit lyckades jag få in under helgen i alla fall. Dock inte som träning, utan som häng och föreläsning. Mr & Mrs Crossfit i Sverige, Mads och Jenny Jacobsen var här och körde klasser och Mads höll en föreläsning som jag lyssnade på . Dessutom var coach Javad Dejbakhsh från Nordic här med sitt jobb, Activio pulssystem, så honom fick man också hänga med. (Det ser lite ut som att jag håller Jenny på patten, det gör jag inte. Good to know.)

Överlag en mycket bra helg. Nu börjar den sedvanliga Åre-tröttman komma över mig och jag kommer inte att ha några problem att somna på tåget hem. Det blir bra. Nu längtar jag hem till min man och hans trasiga hälsena.

Äntligen Workout Åre!

Det finns dagar man längtar efter hela året – dagen man får åka till Workout Åre är en av dem. En hel helg av träning, vackra omgivningar, god mat och framför allt skönt häng med instruktörer och deltagare. Min sambo (ja, han med hälsenan) frågade mig igår vad det är som gör WoÅ så speciellt. Jag hade jättesvårt att förklara, men det är just det här med hänget. Alla bor på samma ställe, äter tillsammans, svettas tillsammans och sitter i fåtöljerna i lobbyn tillsammans. DET är kvalitet!

Dessutom är det inget gigantiskt företag som driver eventet, utan tre eldsjälar, Thomas och Marianne Berglöf och Therese Nordfeldt, som anordnar och fixar med allt. Det är väl det som gör att de lyckas få ett träningsevent med över 500 deltagare att kännas som en familjeträff. Ja, ni hajar – det här är top notch! Och om ni kikar in på bloggen i helgen kan ni få se lite av vad som händer i Åre. Jag har så här långt ingen aning själv. Det var länge sedan jag kollade på vad jag har bokat, och jag minns ärligt talat inte, förutom spinning med Matthew Griffiths och yoga med Johanna Andersson. Det här blir spännande!

Som en hälsena kan ställa till det

Och det är ju inte ens min hälsena! I lördags skulle min sambo imponera på vår 4-åriga son genom att spänsthoppa upp på ett tak i en lekpark. ”Tjong” sa hälsenan. Ja, han närmar sig 40 år. Nej, sonen blev inte ett dugg imponerad. Så nu är sambon konvalecent och ligger med foten högt och väntar på operationen som är i morgon och jag fixar allt – lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat och leker. Det borde kunna bli bättre när operationen är klar och gipset är på plats. Det här ställer ju till det lite. Den bästa lösningen på vardagsproblemen är att gå upp i svinottan, cykla till träningen, träna, cykla hem, lämna på dagis, åka till jobbet, jobba, åka hem och hämta på dagis…. Det blir alltså ännu mer morgonträning för mig nu ett tag. Tur att man är morgonpigg!

I morse var jag extra morgonpigg – eller rättare sagt, jag hade underskattat hur fort det gick att cykla till Odenplan och Nordic, så jag var på plats redan 05.45. Coach Javad hade inte ens hunnit tända lamporna. Men då vet jag att det till nästa gång och kan åka lite senare framöver.

Och nu gäller det att grabba tag i varje träningstillfälle som ges! Så även om vi sitter i skick till tryckeriet just nu så gick vi alla iväg och träffade PT-Andreas i eftermiddags. Det var rygg-och höftmys för hela slanten för mig och Marie. Sofie fick (när hon inte satt uppflugen i luften och fotade) knämys. Eller mys och mys, Andreas behandling av hennes trasiga knä ser inte alltid så mysig ut, men verkar funka för nu ska hon testspringa på torsdag. Hon skadade sig, som ni kanske minns, när vi tränade i en hinderbana och hon fortfarande gick under namnet OBSTACLE SOFFI!

Marie och jag fick göra de klassiska vrid och sträckövningarna. Så skönt och välbehövligt för trötta kroppar. Nu är det bara att gasa och gå upp tidigt i morgon igen!

Idoler på vift och Overhead squats

Nu i helgen är det dags för Regionals, alltså som EM i crossfit, i Köpenhamn och nästa steg i uttagningarna till Games, typ VM. Och hur lyckligt lottad är jag inte som får träna på en crossfit-box där inte mindre än tre av coacherna ska tävla! Jag önskar mina idoler Björk, Númi och Jenny lycka till och jag ser fram emot att få följa er på Games i sommar!

Vi som inte tävlar i Regionals, vad hittar vi på då? Jo, vi kör Overhead squats och springer sprinter. (Ja, de som kan springa alltså. Jag själv som fortfarande har ont i höften efter halvmaran får idiotköra på helvetesmaskinen Aidyne. Den må se ut som en tantcykel, men jag skojar inte, all out på en Airdyne i sju intervaller var bland det värsta jag varit med om.)

Overhead squats innebär problem på flera plan på en gång. Man måste ha tillräcklig rörlighet för att vara bekväm att sätta sig i en knäböj med stången rakt ovanför huvudet. Men är man FÖR rörlig kan det vara svårt att ha tillräcklig stabilitet för att hålla stången där stadigt så att den inte vobblar och man tappar balansen.

Och jag med min minst sagt knepiga rygg har ju svårt att göra någonting rakt, men jag fick beröm av coach Nils som tyckte det såg bra ut, trots allt. Höften höll sig rak och jag höll skuldrorna på plats. Och om Nils ”Mr Teknik” Wallfält säger det måste det ju vara sant.

Den där knölen på bröstkorgen (ja, den som ser ut som något från Alien) kommer jag inte ifrån. Den hör liksom till skoliosen. Nu ser jag ju att den är större än brösten! Tur att den nästan bara syns om jag sträcker upp armarna, annars skulle det ju se sjukt ut. Två A-kupor upptill och en C-kupa lite längre ner.

Och se där! Där lyckades jag nästan Overhead squata mig ur bild. Och ser ni så allvarlig! Overhead squats är inget man larvar omkring med.

Nu har jag kommit igång med cyklingen igen också! Alltså transportcykling till jobbet. Så skönt, och det känns som perfekt återhämtning efter tuffa pass när kroppen känns sliten. Lite cirkulation i systemet och lagom hög puls. Inte som en Airdyne, med andra ord.

Ett pass kvar innan helgvilan. Det verkar bli ett roligt pass med mina älskade marklyft, hopprep och rodd, eftersom jag inte kan springa än. Skoj skoj!

5 tips som boostar ditt förhållande

Kris och panik i relationen? Eller bara lite … Trist? Satsa på en eldig nystart i sommar. WH ger dig fem tips som forskning bevisat vara viktiga ingredienser i ett lyckligt förhållande.

Lär känna den uppdaterade versionen
Avsätt en stund varje dag till att försöka återskapa den där nyfikenheten på varandra som ni hade som nykära – oavsett om det är sex månader eller sex år sedan ni träffades. Vilken spellista skulle din partner ta med sig till en öde ö? På vilka platser i världen skulle hen vilja bo, om ni hade en bostad för varje månad på året?

Det kan låta lite fånigt, men faktum är att många par som varit tillsammans ett tag slutar att fråga varandra allt det där som känns spännande under lära-känna-varandra-fasen. Vi växer och förändras, dagliga samtal av den här sorten kommer att stärka er relation.

Håll dig i verkligheten
Är Jennifer Aniston och Ashton Kutcher ständigt återkommande gäster hemma hos er? Det är helt ok att dissa dem ibland. Forskning visar nämligen att romantiska komedier och tv-serier kan leda till att de som tittar får en orealistisk bild av förhållanden och ställer alltför höga krav på sin partner.

Visst, romantiska komedier kan vara en härlig flykt från vardagen då och då, men de marknadsför också en ensidig och orealistisk bild av hur man ska vara mot varandra. Kanske känns det inte så när ni tittar, men smyger sig på undermedvetet? Verklighetens förhållanden mognar – och det är något positivt.

Ryk ihop på rätt sätt
Håll dig till ämnet när du och din partner bråkar – om ni båda lyckas med det har ni större chans att hålla ihop i längden. Strunta i att snacka om dagislämningar och smutsig disk om ni bråkar om pengar, och så vidare.

Det finns ju en miljon anledningar att ryka ihop, om man så vill, men tar ni varje tillfälle i akt kommer ni inte att göra annat än bråka dagarna i ända. Och ständiga konflikter leder inte till en sund kärleksrelation.

Rädda polarnas relation
Forskning visar att om en vän till dig skiljer sig, ökar risken att du och din partner går samma väg – med så mycket som 75 procent! Anledningen är att man ofta ser sin väns skilsmässa som en möjlighet att själv göra något åt sin egen situation. Om du lappar ihop dina vänners förhållanden kan du med andra ord undvika att ditt eget kraschar.

Sexa oftare
Svenskarna har allt mindre sex, visar befolkningsstudien Sverige Ligger från United Minds (2013). Öka frekvensen – och därmed också chansen för ditt förhållande att överleva. Egentligen är det inte sexet i sig som är nyckeln, snarare är det så att sexfrekvensen är en markör för hur starkt förhållandet är.

Andreas "Magic hands" Öhgren

”Pang” sa det i ryggen, som jag skrev i förra blogginlägget, när jag hämtade på dagis, huksittande. Och även om jag körde hårt på ”det jag inte bryr mig om finns inte”-taktiken har jag oroat mig lite. Var det en bristning borde jag kanske göra något åt det och inte bara låtsas som ingenting. Där är PT-Andreas så himla bra att ha. Vi går dit varje måndag – och om man då har någon skavank kan men be honom kolla på den och oftast har han dessutom en lösning också och fixar med sina magiska händer eller ett par konstiga övningar. Igår sa jag ”Jag vill att vi kör rygg idag” och då gjorde vi det. Vi mjukade upp och vred och det var kalasskönt. Men det där onda i bröstryggen släppte inte. Jag bad honom kolla på det.

Han klämde lite och drog mig i vänster arm. ”Här har vi ju en betongplatta” utbrast han plötsligt och tryckte under skuldran, precis där det gjorde ondast. Ja, till och med jag kände att det var en hård knöl där, en muskel som inte ville samarbeta alls.

”Musklerna har blivit stela under lång tid och till slut blir dom ju sur”, sa han krasst på Timrådialekt och visade pedagogiskt genom att knäppa händerna jättehårt. Ok, i hear you. Musklerna är sur. Han masserade och drog i armen, tryckte och höll emot. Jag kved och svettades. Men det blev betydligt bättre! Och medicinen består i att stå mot en vägg med en boll på det onda, trycka till och röra vänster arm åt olika håll för att få det att lossa. Det var ingen bristning. Dom var bara sur. Det kommer att bli bra.

Alla har vi väl svagheter? Som man kan ignorera.

När det vankas stångkomplex vankas det också att få koll på sina svagheter. Ett stångkomplex innebär att man gör en serie övningar med skivstång utan att sätta ner stången mellan – det som står på tavlan. Det svåraste är att välja vikt, eftersom man vill landa på en vikt där även övningar som marklyft känns givande, men som också går att hysta upp över huvudet från nacken. Inte helt enkelt och kompromissen blir, för mig, alltid att marklyften blir för lätta. Inte jättekonstigt eftersom jag har 100 kg som max i marklyft och vette-fan-men-pinsamt-lite som max på push jerk från nacken.

Ännu jobbigare blev det när jag insåg att min svagaste punkt i komplexet inte var där man kunde tro, utan i frivändningarna. Snälla nån, liksom. Om någon vill ge mig en privatlektion i frivändningar kommer jag att vara evigt tacksam. Och bjuda på lunch. Jag skojar inte. En lunch och evig tacksamhet! Någon hugad spekulant på detta frikostiga erbjudande? Man får ju dessutom umgås med mig både under lektionen och under lunchen – värde uppskattat till flera miljarder kronor.

Men bortsett från frivändningarna var det kul. Jättekul!

Jag har något tok i ryggen, dock. Jag brukar inte dra på mig något som inte är ryggskott i ryggen, men för en vecka sedan drog jag till något uppe i bröstryggen. Jag tänkte som jag brukar ”Det går väl över om jag blundar för det” och taktiken funkade fint. Efter ett par dagar var det nästan borta. I torsdags skulle jag hämta på dagis. Jag satte mig på huk – big mistake – och sonen satsade allt han hade in i famnen på mig och jag fick huksittande ta emot en 18 kilos turbokula i mellangärdet. Det sa pang på samma ställe i bröstryggen och sen kunde jag knappt andas. Men jag höll jättegod min inför fröknarna och tänkte med lite ansträngd inre röst ”ignorera, ignorera”. 

Det har återigen funkat rätt bra. Det gör fortfarande ont, men inte alls lika mycket och jag kan träna, men jag vågar inte riktigt lita på kroppen just nu. Jag är lite rädd att det helt plötsligt ska göra jätteont och att jag ska tappa spänningen i hela bålen. Jag vet inte ens vad det är, om det är en bristning eller kanske en låsning. Men ”Det du inte bryr dig om gör inte ont” (gammalt djungelordspråk) har ju funkat hittills. Snart är jag tillbaka igen och jag ska inte hämta på dagis sittande på huk mer.

Är man inte bäst får man vara gladast

Tro’t eller ej, men jag är faktiskt inte bäst på crossfit. Med några få undantag har jag en bit fram till de bästa på passen. Undantaget marklyft där jag ligger i framkant. Men när det gäller att vara glad är det få som slår mig. Tänk på det nästa gång du känner dig lite dålig – du kan alltid vara gladast.