Moa Moa testar Outdoor Resa

Surfa i Galicien

När jag fick möjligheten att följa med Surfakademin för att lära mig surfa tvekade jag inte en sekund. Några dagar innan avfärd bokade jag sista minuten-biljetter till vad som kallas den sista orörda delen av Europa. Galicien. Längst ut på Spaniens nordvästra udde utanför Cedeira väntade ett surfparadis med dramatisk natur. 600 meter höga klippor som stupade ner i Atlanten. Doften av halstablett från de stora eucalyptusskogarna och drickbart källvatten direkt i kranen. Vildhästar och vildväxande hortensior. Harmoni och öde stränder långt ifrån semestrande turister.

Efter frukost tog vi våra surfbrädor på taket av minibussen och åkte till stranden med bäst vågor för dagen. Tidvattnet gjorde att havet varierade med så mycket som 3 meter till och från under dagen.

Vi blev ett grymt gäng, jag åkte som många andra själv men var långt ifrån ensam. Här är mina två underbara roomies Hanna och Frida.

Vissa hade surfat tidigare, andra var nybörjare. För mig var det första gången. Att surfa var svårt, jättesvårt! Jag har nog svalt några liter havsvatten, ramlat på alla tänkbara sätt, fått brädan i huvudet och salt i ögonen. Kroppen blev mörbultad. Men jag lärde mig. Och känslan av att väl lyckas ta en våg och surfa på den gjorde det värt att fortsätta! Det var så häftigt.

Vi surfade 3-4 timmar per dag, på lektioner och på egen hand. Lusten att leka i vattnet väcktes till liv igen. Som när jag var liten, glömde tiden och badade timme efter timme.

Välbehövlig powernap efter lunchen innan det var dags att hoppa upp på brädan igen.

Vi bodde i ett fint hus med utsikt över havet. Där lagade vi luncher och middagar tillsammans. Spelade pingis, drack sangria, sjöng allsång och hade filmkväll utomhus när solen gått ner.

Låt dig inte luras av bikinin, det var 16-17 grader i vattnet så under surfen var det våtdräkt som gällde. Som vi har krånglat av och på de där våtdräkterna den här veckan, tajta som korvskinn. Första dagen lyckades jag spräcka en i rumpan.

Vi surfade bland annat på stranden Pantin, som är en av världens bästa surfstränder och ett av stoppen på världscupen.

Jens Holmer och Peter Sahlberg startade Surfakademin för 12 år sedan och ordnar surfcamps världen över.

De har verkligen lyckats skapa något fint, där gemenskapen under veckan är minst lika viktig som surfen.

Tack alla instruktörer och nya vänner för en fantastisk vecka! Och stort tack Josefine och Surfakademin för möjligheten att haka på! Nu är jag sugen på mer surf.

Foto: Frida Cewrien Sollerhag och Moa Quist

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply