Browsing Tag

gå ner i vikt

Okategoriserade

Varför är det så provocerade med viktminskning?

Ni som har följt mig eller lyssnat på mig vet att jag brukar säga att jag är så oerhört trött på viktfokus. Jag ”likar” så fort någon ifrågasätter att vi (framför allt kvinnor) jämt och ständigt blir uppmanade att gå ner i vikt i januari, till binikisäsongen etc. Jag ställer mig bakom hyllningskören som är trött på att hälsotidningar alltid säljer på ”gå ner i vikt” ”öka fettförbränningen” ”få smala slanka ben” ”få platt mage” etc. Jag är så sjukt trött på att vi hela tiden blir matade med sånt. Jag vet också att det är lätt att bli dömd i branschen om man jobbar med vikt och viktminskning. Men, tänkare som jag är, har jag på senare tid gått och funderat på detta :). Jag har vänt och vridit och utmanat mina egna tankar och tänkte tänka högt för er en stund: Varför är det provocerade? Varför blir vi upprörda? Varför bryr vi oss? Kanske (nu testar jag en tanke…) ligger felet inte i att det skrivs om viktminskning överallt utan det faktum att vi tar åt oss.

Jag tänker såhär: Vi som inte behöver kakla om badrummet blir ju inte provocerade av att det står ”så kaklar du om badrummet” på ett tidningsomslag. Om vi inte tycker att det gäller oss så skiter vi bara i det. Vårstäda i trädgården – bor man i lägenhet ser man inte ens en sådan rubrik utan lever vidare som om inget hade hänt. Här kan vi sålla och inse att det riktar sig åt någon annan. Vi blir inte provocerade och känner – ”åhh dom tycker det är fel på vårt badrum”. Varför kan vi inte göra det med vikt? Varför är vi så många som bryr oss, tar åt oss eller blir provocerade, när det står att vi ska gå ner i vikt – utan att ens tänka till på om vi är i målgruppen? 50 % av Sveriges befolkning är överviktiga eller feta. Med det i bakhuvudet så är det ju alltså relevant för hälften av befolkningen när det står något om viktminskning. Gissar att, till skillnad från mycket annat det skriv om, så är relevansen ganska hög?!

Eller är det så att det används en annan retorik när det kommer till vikt/hälsa som gör att alla känner sig träffade? (som jag skrev om här ang. ”vi äter för mycket socker”) Är det så att alla går runt med dåligt samvete kring sin hälsa (vilket kanske då är skapat av den ständiga fokuseringen…) men det gör vi inte i samma utsträckning av kaklade badrum? Eller gör vi kanske det? Är det egentligen fenomenet att vi stressas av allt, att vi tar till oss av allt som är ett problem? Att vi måste lära oss att stanna upp och tänka: gäller detta mig? Är detta relevant för mig? Innan vi låter det påverka oss.

Jag inser också att jag är lite motsägelsefull. Samtidigt som jag suckar över det ständiga fokuset på viktminskning så tycker jag om att ha viktminskningsgrupper och att hjälpa personer som väger för mycket att ändra vanor (med annat fokus från min sida än just att vikten ska ner).

Hur går det ihop? Jo, jag tycker jättemycket om det när det är relevant! När någon har problemet och behöver hjälp. Då älskar jag att jobba med kombon maten, träningen, livsstilen och beteendet. Men jag avskyr (okej, hårt ord..) när jag möter så många normalviktiga som är besatta av viktminskning och vad som gör en tjock och pratar om att de ska banta/hålla igen/sluta äta än det ena än det andra/klagar över valkar etc. När normalviktiga/smala ständigt kommenterar vikt/vad man blir tjock/smal av etc gör mig tokig. Liksom att inte kunna kan äta något som klassas som onyttigt utan att kommentera det. Att normalviktiga ständigt tänker på vikt är som om en med ett nygjort badrum håller på och tar in offerter och fixar och grejer med ett sprillans nytt badrum där det inte finns något att ändra på. Eller kanske till och med tar in offert på badrum trots att man inte ens äger ett badrum! Dålig jämförelse kanske… men jag hoppas du förstår hur jag tänker :).(OBS! nu menar jag inte att man inte behöver tänka på vad man äter och lever om man är normalviktig – det behöver man absolut, utan just det eviga tjatet om vikt och vad man blir tjock av… suck!!)

En annan sak jag har kommit fram till som ligger bakom provokationen hos mig är just att övervikt alltid kopplas till utseendet och siffran på vågen. Att det är att ha smala ben eller snyggt sittande bikini som är målet och inte det jag skulle vilja fokusera på: känslan i kroppen, funktionen och hälsan.

Återigen, viktminskning är relevant för väldigt många, 50% av befolkningen. Övervikt är kopplat till många sjukdomar. Själva övervikten, en stor mängd fett på kroppen, är en del i detta men livsstilen som gett en stor mängd fett på kroppen är även den en stor förklaring till sjukdomskopplingen. Att vilja ändra på sin situation om man är överviktig är bra och bör uppmuntras. Att ge tips på hur man kan ändra är väl också bra… (även om det nog också är så att de där tipsen oftast skulle kunna vara av lite bättre kvalité ;).. ).

Kanske ska man istället för att bli provocerad bara stanna upp fundera: är jag målgruppen/är det relevant för mig, och om inte – glatt traska vidare :).

Okategoriserade

Behöver du gå ner i vikt?

Drogs du till viktminskning? Är du en sån som lockas av tips kring viktminskning, ”öka fettbränningen” och ständigt tänker ”jag borde …”? Som suckar framför spegeln att kroppen inte ser ut som den gjorde innan graviditeter eller innan klimakteriet, eller när du va 25?

Jag vill be dig att stanna upp och utmana dig själv och dina tankar lite.

Varför vill du gå ner i vikt? Varför vill DU gå ner i vikt? Varför vill du GÅ NER I VIKT?

Vad har fått dig att sätta det målet? Vad är det du längtar efter?

Vad blir bättre där framme?

Är det en gammal känsla du är ute efter? Är den verkligen kopplad till vikten?

(Läs dem igen, långsammare denna gång och stanna upp och tänk till)

När jag utmanar med frågor om målvikt är det oerhört många som pratar om ett förflutet när de vägde mindre. De kan förknippa det med ett utseende de gillar, kanske hur de hade mindre storlek i kläder etc men när man gräver lite kring hur livet såg ut då så är det inte ovanligt att de inte mådde så bra eller att livet inte va så kul.

Är det en känsla eller funktion i kroppen du är utefter så är den sällan kopplad till siffran på vågen. Att man skulle bli piggare och starkare när man väger mindre har inget med vikten eller storleken att göra utan livsstilen som många gånger oxå leder till viktminskningen. Ett konkret exempel: efter en magsjuka väger man oftast mindre men känner sig svag och ynklig – inte är det den känslan du är ute efter? På liknande sätt tror jag att det är fler än jag som upplevt att man efter ett enda träningspass kan känna sig starkare och liiite tightare. Det har naturligtvis inte förändrats nåt alls i kroppen men känslan är där. Eller om du ätit väldigt nyttigt – kanske till och med bara av att handla hem bra saker och rensat skåpen från frestelser. Det är alltså att GÖRA bra saker som får dig att må bra, känna dig skön. Inte siffran på vågen. Och om vi pratar om fysiologi så är det även då maten du äter, näringen du får i dig och frånvaron av ”skräp” samt fysisk aktivitet och återhämtning som får dig att må både fysiskt och psykiskt bättre. Inte storleken på fettväven eller siffra på vågen.

Jag menar inte att överviktiga och de som har dåliga vanor inte ska förändra. Jag menar inte heller att det är fel att gå ner i vikt. Jag ifrågasätter bara att ha det som mål, att använda det som måttsock, och den övertro på att det blir bättre om siffran på vågen är lägre eller om man kommer i en mindre storlek. Att det är måttet på framgång och hälsa. Och att vi kvinnor på något sätt tillåter att ha det som en blöt handduk hängande över oss hela livet. Why?!

Tänk om vi skulle kunna flytta fokus till att känns sig pigg och stark. Med eller utan volanger! En pigg och fräsch kropp utstrålar betydligt mer snygghet än en viss storlek gör!

I vissa perioder blir det mer påtagligt: efter graviditet eller i samband med klimakteriet. När våra kroppar ändras av naturliga skäl. Varför kämpar vi så hårt emot? Varför måste det va fel och motarbetas till varje pris?! Just klimakteriet pratade vi om när jag gästade klimakteriepodden nyligen.

Mitt tips och min innerliga önskan är att vi kan flytta fokus: Sträva inte efter att ha en kropp som ser ut som en 25 årings, sträva hellre efter en kropp som känns som en 25 åring! :) Eller föresten, strunta i den där 25 åringen – va den bästa, piggaste, starkaste, gladaste 35, 45, 60 åringen, vad dig, som du kan va! Jobba för att morgondagen ska va lite bättre än idag. Eller.. nöj dig, slappna av och njut! Vilket som är rätt strategi för dig vet bara du. Så släng ihop hälsotidningarna, stäng Instagram, ta dig till en plats där du spontant till ta djupa andetag… andas… känn efter… vad behöver du? Vilket fokus ska just du ha? Vad är ditt mål – på riktigt denna gång! Vilka tankar och strategier (matval, träning etc) ger dig energi och skapar det du behöver … varje dag? Jag tror nämligen att du vet ganska mycket själv när du bara vågar stanna upp, tänka efter och känna efter – helt utan input från andra. Gör helt enkelt det som får dig att känna så som du vill känna dig!

”Gör nåt idag som ditt framtida jag kommer att tacka dig för” (”framtida” kan va så kort som om 1 timme, imorgon etc)