Okategoriserade

Varför är det så provocerade med viktfokus?

Ni som har följt mig eller lyssnat på mig vet att jag brukar säga att jag är så oerhört trött på viktfokus. Jag ”likar” så fort någon ifrågasätter att vi (framför allt kvinnor) jämt och ständigt blir uppmanade att gå ner i vikt i januari, till binikisäsongen etc. Jag ställer mig bakom hyllningskören som är trött på att hälsotidningar alltid säljer på ”gå ner i vikt” ”öka fettförbränningen” ”få smala slanka ben” ”få platt mage” etc. Jag är så sjukt trött på att vi hela tiden blir matade med sånt. Jag vet också att det är lätt att bli dömd i branschen om man jobbar med vikt och viktminskning. Men, tänkare som jag är, har jag på senare tid gått och funderat på detta :). Jag har vänt och vridit och utmanat mina egna tankar och tänkte tänka högt för er en stund: Varför är det provocerade? Varför blir vi upprörda? Varför bryr vi oss? Kanske (nu testar jag en tanke…) ligger felet inte i att det skrivs om viktminskning överallt utan det faktum att vi tar åt oss.

Jag tänker såhär: Vi som inte behöver kakla om badrummet blir ju inte provocerade av att det står ”så kaklar du om badrummet” på ett tidningsomslag. Om vi inte tycker att det gäller oss så skiter vi bara i det. Vårstäda i trädgården – bor man i lägenhet ser man inte ens en sådan rubrik utan lever vidare som om inget hade hänt. Här kan vi sålla och inse att det riktar sig åt någon annan. Vi blir inte provocerade och känner – ”åhh dom tycker det är fel på vårt badrum”. Varför kan vi inte göra det med vikt? Varför är vi så många som bryr oss, tar åt oss eller blir provocerade, när det står att vi ska gå ner i vikt – utan att ens tänka till på om vi är i målgruppen? 50 % av Sveriges befolkning är överviktiga eller feta. Med det i bakhuvudet så är det ju alltså relevant för hälften av befolkningen när det står något om viktminskning. Gissar att, till skillnad från mycket annat det skriv om, så är relevansen ganska hög?!

Eller är det så att det används en annan retorik när det kommer till vikt/hälsa som gör att alla känner sig träffade? (som jag skrev om här ang. ”vi äter för mycket socker”) Är det så att alla går runt med dåligt samvete kring sin hälsa (vilket kanske då är skapat av den ständiga fokuseringen…) men det gör vi inte i samma utsträckning av kaklade badrum? Eller gör vi kanske det? Är det egentligen fenomenet att vi stressas av allt, att vi tar till oss av allt som är ett problem? Att vi måste lära oss att stanna upp och tänka: gäller detta mig? Är detta relevant för mig? Innan vi låter det påverka oss.

Jag inser också att jag är lite motsägelsefull. Samtidigt som jag suckar över det ständiga fokuset på viktminskning så tycker jag om att ha viktminskningsgrupper och att hjälpa personer som väger för mycket att ändra vanor (med annat fokus från min sida än just att vikten ska ner).

Hur går det ihop? Jo, jag tycker jättemycket om det när det är relevant! När någon har problemet och behöver hjälp. Då älskar jag att jobba med kombon maten, träningen, livsstilen och beteendet. Men jag avskyr (okej, hårt ord..) när jag möter så många normalviktiga som är besatta av viktminskning och vad som gör en tjock och pratar om att de ska banta/hålla igen/sluta äta än det ena än det andra/klagar över valkar etc. När normalviktiga/smala ständigt kommenterar vikt/vad man blir tjock/smal av etc gör mig tokig. Liksom att inte kunna kan äta något som klassas som onyttigt utan att kommentera det. Att normalviktiga ständigt tänker på vikt är som om en med ett nygjort badrum håller på och tar in offerter och fixar och grejer med ett sprillans nytt badrum där det inte finns något att ändra på. Eller kanske till och med tar in offert på badrum trots att man inte ens äger ett badrum! Dålig jämförelse kanske… men jag hoppas du förstår hur jag tänker :).(OBS! nu menar jag inte att man inte behöver tänka på vad man äter och lever om man är normalviktig – det behöver man absolut, utan just det eviga tjatet om vikt och vad man blir tjock av… suck!!)

En annan sak jag har kommit fram till som ligger bakom provokationen hos mig är just att övervikt alltid kopplas till utseendet och siffran på vågen. Att det är att ha smala ben eller snyggt sittande bikini som är målet och inte det jag skulle vilja fokusera på: känslan i kroppen, funktionen och hälsan.

Återigen, viktminskning är relevant för väldigt många, 50% av befolkningen. Övervikt är kopplat till många sjukdomar. Själva övervikten, en stor mängd fett på kroppen, är en del i detta men livsstilen som gett en stor mängd fett på kroppen är även den en stor förklaring till sjukdomskopplingen. Att vilja ändra på sin situation om man är överviktig är bra och bör uppmuntras. Att ge tips på hur man kan ändra är väl också bra… (även om det nog också är så att de där tipsen oftast skulle kunna vara av lite bättre kvalité ;).. ).

Kanske ska man istället för att bli provocerad bara stanna upp fundera: är jag målgruppen/är det relevant för mig, och om inte – glatt traska vidare :).

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply