Mind

SÅ STOLT!

Det här är jag så stolt över, galet tacksam och väldigt ödmjuk inför. Här står dem, viktigaste personerna i mitt liv. 

Mina underbara barn, min exman som är en fantastisk vän och världens bästa pappa till Tindra, och Tims superkompis.  Här är vi tillsammans med min älskade pojkvän Thomas, världens bästa pappa till Tim och bonuspappa till Tindra och alla har vi på riktigt superkul och trevligt. Där det är lättsamt, enkelt, givande, roligt och ger massor med energi. 

En förlängd familj som trivs ihop och vill varandras väl och bästa.

 Kändes inte alls självklart för 7 år sedan när vi separerade att vi skulle kunna umgås helt avslappnat, glatt, omtänksamt och oforcerat. Så ska inte säga att allt varit blommor hela vägen. Första perioden var tuff och jobbig för oss när känslor och sårbarhet styr. Men vi vet att det alltid funnits en grund i att vilja varandra väl, där vi vill förstå varandra, ge varadra tid, uppmuntran, att hjälpa varandra. 

Det var alltid mitt viktigaste mål att vi skulle förbli vänner och behandla varandra väl, vi sitter ihop hela livet och har skapat den största gåvan av alla, ett barn. Det ska vi förvalta väl. Men det behövs nog lite tid och tålamod och att försöka lyfta instinkten att hacka på varandras beteende och lyfta upp det till intention framförallt i ett sårat tillstånd. 

Thomas kom in i bilden några år senare. 

Det blir inte alltid som man tänkt när det kommer till relationer och en skilsmässa är inte något man önskar eller som finns i åtanke vid en vigsel såklart. Även om beslutet för separation är ditt är det sjukt jobbigt. Det vi gick igenom i och med uppbrottet var ändå lärorikt och det mest utvecklande jag gjort, vilket kan låta konstigt kanske. Jag menar såklart inte att en separation är vägen till utveckling, verkligen inte, ibland kanske. Självklart ska vi kämpa, jobba hårt för att en relation ska fungera, vara lyhörd, ödmjuk, kärleksfull, se varandra, vara ärlig mot sig själv och andra, beröra, kommunicera. 

Det går ju såklart att utvecklas ihop och själv även i ett äktenskap men vi körde visst fast. Det är utmaningarna i livet som gör att vi växer och viktigt att ta tag i dem i ett tidigt stadie. Prata om dem, öppet, ärligt och våga knacka på dörren till dina känslor, låt de få vara med för det är okej och blir mer på riktigt. 

Jag har gått igenom en del utmaningar som ju tilllhör livet, säkert har du det också. 

Även om det där och då känts väldigt jobbigt så upplever jag att jag kommit ut på andra sidan starkare, med klarare blick, med större tacksamhet för livet och allt runt omkring mig som är fint. Jag tror inte vi varken kan och ska vara superlyckliga exakt hela tiden.

 I bland kan jag uppleva att det är det många strävar efter. Lite som att nu har jag ju börjat meditera men livet svajar ändå. Klart det gör. Jag tror det handlar om att vi behöver gilla utmaningar, och att vi får bättre verktyg hur vi kan lära oss, komma igenom, hantera dem bättre om vi tar hand om oss själva på bästa sätt. Och att vi ska stanna upp och njuta när vi har det bra, är i flow. Uppskatta mer, Njuta mer! Det finna så mycket, som:

Att jag och min familj är friska och att det bor så mycket kärlek hos oss. 
Den där känslan, där varje sipp kaffe smakar så ljuvligt, där de små vardags sakerna känns i hjärtat. En post-it lapp på datorn från en kollega, Tim som kommer springande så glad vid hämtning på dagis.. förlåt förskola, viktigt det där ju, förskola heter det. Att titta på min sovande familj när jag går tidigt till jobbet.

Tindra som är så klok och så fin med sina små lappar där fina saker står och kan hittas lite var stans, på kudden, i badrummet, i kylskåpet.

 Att jag varje dag får jobba med min passion, har många att tacka för det och med ett personalteam som är så fina och duktiga, som gör UCSP till det vi är. Att lyckats få ihop ett sånt team efter en väldigt ”bumpy road” under mitt första år på anläggningen, då känns det extra bra att dela jobbet/ passionen med likasinnade som respekterar och hjälper mig och varandra, har stora hjärtan utöver stark kompetens, 

Medlemmar som förgyller. Allt jag lär mig varje dag. All värdefull energi det ger med fina vänner. Att ha möjligheten att fortsätta utbilda mig, Att träffa ny intressanta människor. 

Och så det här, att inte bara jag utan även Thomas har en så fin relation till Kent och Tim som stormtrivs med honom, vill känna på Kents äpplen (läs biceps) ni som känner Kent vet ju att det blir en riktig winwin då;). Så fort Kent kommer till oss hinner han inte ta av sig skorna förrens Tim säger åhhh Kent kom, jag ska visa dig. Så värdefullt för barnen och för oss. Ja listan kan ju göras hur lång som helst. Att faktiskt bara stanna upp i stunden. 

Att kunna göra så här, och allt annat vi gör tillsammans, 8 året i rad på Liseberg, det är fantastiskt!! Vi separerade 2010 och fortsatte med Lisebergstraditionen, senaste åren har Thomas och Tim varit med. Tack älskade Thomas och bästa Kent för att ni gör detta möjligt.. så stort.. så fint, så kul.  Galet tacksam! Tänk så värdefullt för våra barn.

Tusen tack underbara Kenneth och May – Britt (tindras farmor och farfar) för er generositet och för väldigt mysig middag. Tack Pia, Peter, Alexander och Mimmi för härligt sällskap. 

Våra barn Tim och Tindra, så stora gåvor, tack för att vi fått äran att få er… det om nått är livet💚

Så på vår lilla roadtripp stannade vi till hos Mathias, Thomas bror och hans fri Homa, det fick sin andra son dagen innan vi kom, en liten söt Jonathan, Jissus vad små de är. Glömmer alltid bort det. Därefter landade vi hos svärmor Ewa i Hovås. Tim är i himlen hos farmor. Vi njöt av en lugn löprunda tillsammans på lördag morgon. Det är lyx för oss då vi inte har föräldrar i Stockholm så hinner vi sällan springa tillsammans så här. 

Därefter mötte vi upp Kent och Tindra för en heldag på Liseberg. Det blev bl.a. Nyckelpigan, atmosfere, lisebergsbanan, balder och flumride, två storvinster, god lunch på hamnkrogen och en spännande fajt i basket mellan Kent och Thomas där Kent vann en minion till Tim. 

Efter dryga 5 rimmar på Liseberg åkte vi vidare till Kents föräldrar i Fjällbacka. Avnjöt en ljuvlig middag på Bryggan. Gillar du Pilgrimsmusslor och råkar ha vägarna förbi här så är det ett måste, så gott! 

Vyn från restaurangen.. 

Tindris som fyller 11 år på onsdag. 

En glass större en Tim själv.. rätt nöjd.

Vi sov kvar hos Kents föräldrar, vi alla sov som stockar och Tim vaknade först vid 08:00.

Mysig frukost och ett stopp hos Pia, Kents syster på vägen. Jag fick en egen visning av hennes fantastiska smycken hon designar och gör. Så förtjust i dessa smycken som den silverälskare jag är. Återkommer om Silverfabriken under veckan så får ni se vad jag hittade för fint. 

Från Fjällbacka till Instön (precis innan Marstrand) där Thomas föräldrar har landställe. Magisk roadtripp. Blåste på rätt bra men vi alla, även jag, det ni!!! 

Nu vänder vi tillbaks till Stockholm igen. Jag och Thomas pratade i bilen i går om hur bra det här är, hur viktigt det är med fina relationer och hur viktigt det är med kommunikation, ett område jag inte tror det går att bli för bra på. Vårda relationer och berätta för de du tycker om att du just tycker om dem. Gör det i dag.  Och även de du kanske inte tycker så mycket om, eller kanske någon du tom är osams med, skicka en snäll tanke och önska dem välmående. Det mår du bättre av, och gör dig stor. 

Livet är för kort för att älta och fastna i destruktivitet, hjälp varandra att lyfta blicken om ni hamnar där. 

Tack för att du läste.. blev långt idag. 

Kram 

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Amira
    4 juli, 2017 at 08:35

    Sitter rörd här på andra sidan skärmen🙏🏼❤️Ni är så otroligt fina med varandra och så fantastiska förebilder med er familj. Det är stort att se hur er relation till varandra utvecklats, stärkts och vuxit. Vilken vinstlott för Tindra och Tim att växa upp med er vuxna❤️❤️❤️

  • Leave a Reply