Monthly Archives

december 2016

Training

INTERVALLPASSET FRÅN ÅRETS NÄST SISTA DAG!

Alltså, jag var laddad men gick till helt osugen. Satt på tåget när min löparkompis och löpcoach fick sent förhinder och behövde hoppa in för en kollega. 

Ofta kan jag motivera mig att köra rätt tuffa flåspass men när vägen går till löpspåret eller löpbandetet och intervaller är det ofta någon form av löpångest. 

När jag kom till jobbet hade jag 1000 saker jag bör och kan göra, därför är det så bra att ha en träningsdejt så jag kommer i från. Lisa coachar mig i löpning och jag henne i styrka, rörlighet. Bästa kombon. Lisa messade mig förslag på upplägg som inspiration, tack fina.

Tog en espresso shot och hade en tuff förhandling med mig själv. ..


Tog en till… väntade på någon form av kick..gick sådär. Sa till mig själv att nu kör vi, precis nu. Just do it! 

Joggade 12 min uppvärmning. 

Upplägget. 

15sek, 30sek, 45sek, 1min , 1,15, 1,30, 1:45, 2 min sen tillbaks 1:45, 1:30, 1,15, 1, 45, 30, 15. Vila 30 sek mellan varje intervall. 

Så här blev passet.. gick ut lite hårt;) dock var planen att springa 2 minuters intervallen på 13,4 och resten snabbare så jag är så nöjd så. Mest för att jag gjorde det. 

15 sek – 17;5km/h ( 3:26min/km) 

30 sek – 17:5 km/ h

45 sek -17; km/ h (3:32 min/km)

1 min – 17 km/ h – 1 min 

1:15- 16:6km/ h- 1,15 (3,37min/km) 

1:30- 15:3 km/ h 1:30 (3,55 min/km

2min – 15km/ h – 1:45 (4min/km)

1:45- 14:5 km/ h- 2min (4:08min/km)

1:30- 14:5km/ h 

1:15- 14:5km/h

1min- 14:5km/ h

 45 sek- 15km/h 

30sek – 16 km/h- (3:45min/km)

15 sek – 17:5km/h 

Så underbart härligt efteråt, dåmåste jag dansa lite på bandet.. 


kram och gott nytt år!! 

Allt möjligt Mind

LUGN, SKÖN, GANSKA SNABB JUL!

Så sköna dagar i jul. Julhelgen kändes ändå ganska snabb då det bara vips var julafton efter en ”vanlig” fredag. Vi förlängde den något med att ta en sen ljulbordslunch på East innan vi hämtade Tim på förskolan den 23:e. Älskar det julbordet och perfekt att hinna sitta i lugn och ro tillsammans.

Tims första träff med tomten och en så  där underbar lycka som smittar av sig så hela hjärtat känns ännu starkare än vanligt.

Tindris firade självaste julafton i Göteborg hos farmor och farfar med pappa Kent och hans syskon. Så det blev en jul till i tisdags med vår förlängda familj. Fin dag på alla sätt. Först skridskor. Herregud vet inte när jag stod på skridskor senast men nu har jag köpt mig ett par. Känner mig som Bambi på isen, inte minst när två hockey killar fräser runt tätt följt av Tindris.

 Tim ville mest sitta på en stol och bli runtkörd. Fortare, var kommandot så fort det saktades ner.. alltså den där lilla chefen. 


Tim  i högform på kvällen och när det var läggdags skulle han sova med sin bauta stora stenhårda dinosaurie han fick i julklapp av Kent och Tindra, som ger nån form av galet ljud från sig vid tid och otid. Tack för den:) och Spindelmannen skulle med också. Inte så mjuka men med stort värde. 

Efterlängtad sötnos..

Så mysig kväll för oss alla. Uppskattar så att vi trivs bra ihop, allihop. 

I övrigt har vi tagit det väldigt lugnt, trotsat julen lite och experimenterat med otraditionellt i köket.

Som en grönsallad med halstrad tonfisk på juldagen, tyckte vi var perfekt. Fräscht och precis vad våra kroppar önskade.


Promenerat, fått in lite träning men ganska sparsamt några dagar. När Tim sov passade vi på att ge ryggen lite kärlek. 


 Smyglängtar efter 2017, hela jag känner att det kommer bli bra, riktigt bra. Men först ska jag njuta av det sista dagarna på 2016, laddar för nyårsklass på UCSP och mysig kväll efter det. Vi hoppar över raketerna i år för första gången då vi tänker på alla stackars vovvar. Hade vi inte haft vänner med hundar så hade jag inte förstått hur jobbigt det har det under nyår. Tänker också att det finns så mycket så vi kommer se ändå. 

Förresten, om ni inte varit på Mother så är det väl värt ett besök för lunch. 

Vet att det brukar ha en buffé på vardagar men den drar igång igen 9 jan. 

Jag var där i går för fösta gången med min fina kusin Maria. Fin laxsallad✨


 

Mind

REFLEKTION OM ALKOHOL I JULETID!

Vissa har hittat sin perfekta balans i juletid, underbart – fortsätt med det.

För vissa är stress en stor del, att hinna med att laga mat, köpa julklappar, göra det mysigaste av mysigaste julbaket samtidigt som de sista ska göras på jobbet innan några dagars ledighet.

Ge dig lite rum för att inte bara springa galet. Klart vi ska göra det mysigt för varandra, barnen nära och kära. Om vi vill göra mysigt för barnen, gör mysig för barnen. Tänker dock att fler presenter inte på något sätt är bättre, utan låta barnen hinna leka med julklapparna det får och inte bara öppna paket tills det däckar;) och framförallt ge dem en fridfull mamma och pappa som är närvarande.

Hjälpas åt med fix, ge sol till någon eller något som behöver dina strålar lite extra precis nu. Visa ödmjukhet att vi fick ett år till, det är inte självklart. Att hjärtat, vårt fantastiska organ fortsätter slå.

Det finna också ett val, att välja bort, lägga till, kanske göra helt nytt. Att försumma dig själv är dumt, jättedumt.

Tänker extra på det familjer som har beroende/missbruksproblematik, där julen blir extra legal mark för nubbe och annan alkohol redan vid lunch. Om någon av föräldrarna i familjen har problem är ofta julen en oskön helg.. rent av ångest fylld där klumpen i magen för barnen är stor.

Om du råkar vara den som ser att din partner dricker för mycket och gjort under längre tid och tänker att det nog är du som överdriver, det är ju ändå jul, fest, en tung dag efter jobbet, eller?? Beroende är något som smyger sig på. Om det är du som är beroende, dricker ofta och tänker att jag kan sluta när jag vill, gör förändring.

Barn blir påverkade av allt i en dysfunktionell familj. Tänk aldrig att barnen inte märker för de är små…eller stora.

Av egen erfarenhet är det totalt skitsnack. Det spelar ingen roll om du som barn får de finaste av presenter och lyxigaste av julbord, du kan få en Porsche  i gåva – det handlar inte om det.

Otryggheten är ett faktum, känslan i i luften, stämningen, alla dolda koder märks, beteenden märks. Ofta märks det inte utåt, 90% av alla beroende kan dölja sitt missbruk (till en början) och hela familjen dansar med. Tyvärr är det också så att många ser, anar men vågar inte säga något. 

Däremot visas det på barn som växt upp i dysfunktionella familjer att man lär sig förneka, tvivla på egna upplevelser och varningssignaler. Det är ju inte så konstigt om man under sin uppväxt fått höra ”Nej det är inget fel på mamma/pappa hon/han är bara trött”, hon/han  snubblade bara och slog sig för det var blött på marken, hon/han menade inte det som sas osv. Nej, vi hade verkligen inte druckit så mycket. Barnen lär sig att förneka sanningen.  Att se men inte våga säga och tvivla på det man upplever, ser och känner. Att normalisera saker som är långt utan för gränsen för vad som är ok. Det blir ingen bra egenskap att ta med sig in i vuxenlivet.

Alla i en dysfunktionell familj berörs, som medberoende blir du fast i att fokusera på att hitta strategier för att förhålla sig till den oförutsägbara ”heffaklump” som tar plats. Det kan visa sig på massor med olika sätt och finns mycket information kring. På det familjer jag träffat med problem är det lätt att lägga kartan om vilka i familjen som tagit vilken roll i medberoendet. Vilka brukar funka helt ok i familjen men blir lätt kaos i verkliga livet utanför.

Där det också är lätt att faktiskt bli ett offer, att tänka ”att om bara han/hon inte druckit” att lägga ifrån ansvaret, att rikta allt på beroendepersonen. Det är heller inte ovanligt att den medberoende utvecklar eget beroende. Ställ krav på att den beroende söker hjälp, tro på dennes förmåga att bli frisk istället. Det är kärlek!

Oftast hjälper den medberoende till så han/hon kan fortsätta missbruka. Fokus ligger så mycket på det runt omkring så det blir svårt att veta vad du själv känner till slut. Förnekelsebubblan för medberoende kan vara så stark att något riktigt tufft behöver hända för att ta sig ur, där det inte går att blunda längre. Det kan behövas hjälp för att komma ur medberoende, se verkligheten som den är. Låter ju plättlätt men är sjukt rörigt när du är mitt i som barn.

Är du barn eller ”vuxet barn” ta hjälp. De gör dig så stark på rätt sätt. Du ska inte insjukna i styrka på fel sätt där du gör våld på dig själv för att vara alla till lags. Nu ska du bli expert på dig själv, du ska bli din bästa kompis. Lära dig sortera och filtrera.

Den underbara känslan att vara ärlig, sluta förneka, stå stark i vad du verkligen känner, vad du verkligen ser och hör. Att lära dig lyssna innåt och se klart utåt.

Missbrukare kan såklart vara hur kärleksfulla, roliga och hur härliga som helst i ett friskt tillstånd. Människor är så mycket mer än sin sjukdom och även om det finns galenskap i själva sjukdomen finns det mycket vacker och fint i en människa, varje människa. Och det är helt ok att älska en alkoholist eftersom personen bakom kan vara det vackraste som finns, men bort med sjukdomen.

Skulle kunna skriva mer om alkoholism, offrets och förnekelsens sjukdom och så mycket mer om medberoende.. kanske kommer en del 2, vem vet.

Varför skriver jag överhuvudtaget?

För att jag känner så kring jul, känner att jag helt enkelt vill säga att det finns en annan väg än att sitta och ha ont i magen på jul eller annars också för den delen, att konstant trippa på tå, att normalisera, fortsätta förneka, skratta bort, slippa oroskänslan att något går illa, det tar sjukt mycket energi.

Finns det barn med i bilden så är det värda bättre, det kan inte välja att kliva ur, det kan du som vuxen.

Jag vet att så många slits med så mycket rädsla, skam och skuld. Vissa fortsätter förneka att det överhuvudtaget finns ett problem i familjen, va inte rädd, det är ingen skam, ta hjälp. Att berätta betyder inte att du inte älskar..tvärtom.

Jag har sedan tidig tonår varit säker, vetat långt innan dess att alkoholen tagit för stor plats hemma hos oss.

Ändå har jag behövt få egna barn vilket jag fick första gången för snart 11 år sedan, jag har behövt träffa nyktra alkoholister, många överläkare, genomföra medberoende utbildning, träffa terapeuter, specialister på medberoende, alkoholism, läsa massvis med böcker för bli förbaskat bra på hur hjärnsjukdomen fungerar, för att förstå, och för att till slut kunna bemöta förnekelsen som kommer vid konfrontation, för att själv våga bryta mönstret. För att det gör man inte, man pratar inte om sånt här. Nix, aldrig för det finns inte, förnekelse det är regeln och offerkoftan kommer gärna på. Och vi håller fasaden utåt.

Den beroende lägger så gärna ut skulden på dig om du förklarar vad du ser och känner, det du säger förminskas eller förnekas. Att du har fel eller att kanske säga det var problem men nu är det bra. Där du blir svarta fåret, och det är jobbigt. Oftast går man med en skuld att det är jag som tänker fel, ser fel, tolkar fel, ge en chans till, att ständigt få höra ”så farligt var det ju inte”. Men glöm aldrig att det du upplever, det upplever du. Har du gått över gränsen, där du blivit alkoholist, kan du inte dricka litegrann. punkt.

Det är otroligt härligt, befriande, ljust, vackert och skönt att inte vara i det, att inte spela spelet. Det är så mycket ljusare, skönare. Att utvecklas, växa som person människa, vara lycklig, kunna ge frisk ärlig kärlek. Att visa mina barn vad sunt är. Jag tycker också jag har ett ansvar att föra information, kunskap vidare särskilt när så många brottas med egna tankar och lägger skulden på sig själva.

Jag älskar min mamma och pappa massor och jag älskar min kära bror som varit så viktig för mig, jag är oerhört tacksam för det jag fått, all kärlek, fina minnen, för erfarenheter självklart bra men också mindre bra. Jag är tacksam som tusan för den plattform jag står på idag och stolt över att jag själv bestämde mig att komma ur, att ta hjälp där allt helt plötsligt blir så bekräftat och självklart, att jag försökt hjälpa, bry mig och inte bara stanna vid tankarna, eftersom beroende sjukdom som  alkoholism där det sker en sinnesförändring är progressiv, kronisk och tom i värsta fall dödlig om den inte behandlas och jag vill inte att någon ska fara illa utan att jag gjorde något.

Som Gandhi sa:

Be the change you wish to see

Alla kan trampa upp en ny stig, alla.

Kram