Browsing Category

Resor

Healthy Mind Resor

Inre och yttre resa i Saalbach

Man måste andas ut gammal luft, innan man kan andas in ny…

Det var som att bergen visste… här kommer någon som inte behöver mer blå himmel och hög energi. Här kommer någon som behöver en kram. En utandning. Ett Hej, allt är okej, precis som det är, bara sätt dig ner.
Så jag gjorde det. Satte mig. Ibland med milsvid utsikt, ibland i tät dimma. Och var. I det som var.

Det är något med att resa till nya platser, speciellt i naturen, tycker jag. Lite som konst… Det nya intrycket gör ett omedelbart avtryck som öppnar dörren till nya platser även på insidan.
Små outforskade ställen som ibland är fyllda av glädjerus, adrenalin och hög energi. Och ibland något mer dovt. Inte nödvändigtvis oskönt, men tungt. Saalbach gav det den här gången: Tyngd. Vikt. Precis på rätt sätt.

Efter adrenalinstinn cykling i vad som i det närmaste kändes som en rad helvetesgap efter varandra men tydligen var cykelvägar (downhill-cykling… i´m tooo old, punkt ;), guidad vandring och promenader på fantastiska hängbroar över trädtopparna tog jag varje dag liften rakt upp i molnen och bara satte mig. Stilla i det tysta, dimmiga, blöta, gråa och hundra nyanser av grönt. Som om naturen samlat all sin densitet på en enda plats för att påminna mig om att såhär kan man också vara, det är inte farligt. Tyngd gör inte att du drunknar – den gör att du bottnar.

Efter en sommar som gett överflöd av allt – vind, vatten, skratt, skog, sol, hetta, dekadens, energi var känslan nu: GRÅ! Välkommen att vara grå. Och det spelar ingen roll om det är regn eller tårar som gör kinderna blöta. Väta som väta. Det tvättar rent!

Jag tror att jag där och då lyfte på locket till djup sorg över allt som inte blev som jag hade tänkt. Och att jag för en gångs skull satt jag kvar och smakade på rädslan jag har inför framtiden. Någon sa att det krävs rädsla för att uppleva mod. Jag tänker… att kanske… kanske har jag omedvetet satt mig själv i den här situationen, klivit ur allt som är tryggt. För att tvinga mig själv att vara modig nog att gå min egen väg.

Hur vägen ser ut? Ja det är precis det… jag VET inte! Och det är så jävla läskigt. Och samtidigt… en bra dag;) – spännande. För det kan ju bli hur som helst!

Hur som helst väljer jag att tänka att jag behövde bli modig, och då såg universum/Gud/jag själv (vem det nu är, alla tre?) till att sätta mig i en situation där jag inte hade något annat val.
Så nu… hemma… när rädslan river i bröstet springer jag i skogen för att påminna mig själv om hur kapabel jag är. Och så stannar jag, står blickstilla, trycker ner fötterna mot marken, andas och minns koklockan som väckte mig ur mina tankar där i dimman på berget…
Klong, klong… Fem meter bort i tät dimma. Jag är helt säker på att hon stod där hela tiden och väntade in mig. Sen, när det var läge:
”Klong, klong… Hej, tänkte bara säga att stigen finns kvar även när det är dimmigt. Mu!”


Saalbach – den yttre resan
Låt mig vara övertydlig: Ni MÅSTE åka till Saalbach i Österrike. På sommaren!

Ta Sound of music, tvätta bort allt det glättiga och addera alla nyanser av grönt du kan tänka dig, luft man skulle betala en miljon för att få ta med sig hem i tub, kor, getter och fullkomligt makalösa vyer.
Egentligen är ovan skäl nog att åka, men för att lägga lök på laxen, grädde på moset och mjukglass på kulglassen etc etc etc…
Addera därtill:
Äventyrsvandringar för barn – små mysterier att följa längs vandringleden Kodok.
Mega flying fox – en 2,5 km lång linbana!!! Roligare än att flyga, skrev någon… Tyvärr stängd på grund av regn när vi var där, men verkar så läskigt och roligt att jag absolut måste prova, mest för att impa på min 8-åring Knut som jag vill ta med mig nästa år!
High rope8 kilometers vandring uppe mellan träden, på rep…. helt enkelt därför att mitt ”ett med naturen”-driv är starkare än min höjdrädsla (tror jag). Ronja Rövardotter 2.0 promenerar i träden, plättlätt och också på givna listan att göra med Knut!
Ridning – i de här landskapen. Say no more! Finns flera att välja mellan och alla stall jag såg var superfina med välskötta hästar.
Mountainbikecyklingboka en heldag och få urbra genomgång av teknik, hur man bromsar smart, svänger i skarpa kurvor etc. För att sedan ta er upp i bergen med muskelkraft eller lift och sedan cykla ner. Oerhört vackert!
När vi var där var den ”enkla” backen ner stängd på grund av tidigare oväder som hade förstört marken och jag ska i ärlighetens namn erkänna att mina tantskrik (som förvisso också var förtjusta) blandades med en ganska god dos svordomar och skräck på vägen ner för den lite svårare men, citat från guiden: ”Ändå ganska enkla” (hrm!;) backen ner. Hur som helst – kul, jobbigt och proffsigt i urvacker miljö och välskötta leder.

Bo: Vi bodde på familjeägda Hotel Barbarahof, personligt, trevligt, god mat, fina rum, magisk miljö och lika nära till både Saalbach och grannbyn Hinterglemm.

Healthy Mind Resor Träning Yoga

Tack! + yoga har inte patent på kombinationen känslor och rörelse

Precis hemkommen från en träningsvecka på Fuerteventura tillsammans med Hälsoliv. Vi har yogat, dansat, cyklat, sprungit, surfat, somnat och tagit i så att mjölksyra sprutar genom öronen. Vi har skrattat. Vi har gråtit. Svurit. Och andats.

Och jag tror det är precis det(!) som är grejen…
När jag fick frågan vilka andra instruktörer jag skulle vilja ha med (ja, en ynnest att få den frågan, tack vare mitt samarbete med Hälsoliv som är världens mysigaste redaktion) så var det den förmågan: att se människor, och ge plats åt allt jag värderade.
Jag skiter högaktningsfullt i utbildning, specialkunskaper och snygga cv:n (nu har de alla förvisso även det, men det är skitsamma).
För… jag tror att det finns något viktigare: där – i tårarna på väg upp för den där branta jävla pissbacken som aldrig tar slut, i skrattet när man precis vält platt fall rakt ur en yogaposition, i svordomarna när man ger det sista, och fnittret i den sexiga men fjantiga dansen – händer något.
Att skapa plats för det, gör skillnad. Det gör bättre syreupptagningsförmåga och en stark kropp också, men jag har en känsla av att det just nu, i vår del av världen, finns ett skriande behov av lite mer fokus på det där som händer på insidan, som får oss att känna att vi lever.

Jag har varit inne på det förut, men jag tycker det är lite synd att yogan (som jag älskar men ändå) liksom har ”tagit patent” på det här med att ”känna” när man rör sig. Du kan använda kroppen som redskap för att förlösa, väcka och lugna känslor. Det enda som behövs är egentligen att mentalt öppna upp för det, vara närvarande och sedan se vart resan går.

Personligen tror jag att det är i förmågan att skapa utrymme för hela människor – inklusive allt som bor i de där starka kropparna vi bygger, som vi hittar framtidens supertränare. (Tänk om det till och med blir en del av utbildningen för framtida tränare. Hur coolt vore det?!!)

Hur som helst.

Det här inlägget är ett förlängt TACK!
Tack till alla ni som kom på resan, för att ni vågade ge ert allt. Och tack till er fina, fina kollegor. Jag tror och hoppas att ni för länge sedan insett hur speciellt och ovärderligt grymma ni är. Jag bugar mig!!!

 

Familj Resor Stark mamma Träning Utomhusträning Yoga

Att semestra själv med barn…

Förra veckan åkte jag till Portugal med min äldsta son Knut. Resan var ett spontanbeslut på grund av

  1. Höstångest.
  2. Höstlov.
  3. Bärbar dator. Om jag kan jobba var som helst – varför ska jag inte?

Så jag bokade. Och vi åkte. Och jag tror att det blev den bästa resan ever. Av så många anledningar. Dels för att jag var ensam vuxen med barn för första gången.  Det här låter ju så sjukt ojämställt och som att jag själv är ett barn. Men alltså… när vi åker hela familjen. Så finns det alltid en bakväg med att någon annan tar över ansvaret. Och vissa saker bara veeet jag inte landar på mig. Jag är inte personen som bär passen, för jag slarvar bort grejer. Jag är inte personen som kör när vi hyr bil för att… ja… jag antar att jag tycker det är lite läskigt att köra utomlands och då är det ju skitbekvämt att låta någon annan göra det.

Den här gången hade jag koll på allt, jag hyrde bil, jag körde (sjukt bra dessutom;), jag kollade upp stränder som vi kunde roadtrippa till och körde dit, och körde fel, och körde rätt och parkerade. Jag är sjukt nöjd med det faktiskt!

Men kanske framför allt blev det den bästa resan för att jag fick rå om min sjuåring utan att någon störde. Och han fick rå om mig. Redan på vägen ner (efter att vi hade varit på resande fot i 14 timmar pga billig biljett = usla anslutningar) vänder han sig till mig och säger ”åh mamma, det är så mysigt att vara på semester med dig”.
Med MIG! Inte med roliga pappa, mysiga lillbrorsan, tusen kompisar eller bamseklubbar och sånt. Med mig. Det kanske är löjligt. Men det gjorde mig så glad. För jag hade också så väldigt mysigt med honom, på ett sätt som är svårt med en två-åring som lägger beslag på mig rent fysiskt väldigt ofta, och i en vardag med kompisar, vardag och aktiviteter. Att käka taxfree-lakrits tills det inte är gott längre, äta nötter, chips och apelsiner till middag för att vi båda var för trötta för att gå till en restaurang när vi väl kom fram på kvällen. Han fick vara stor. Jag fick vara jag. Typ…

Och sen, gå surfkurs ihop. Så vansinnigt kul! Man var tvungen att vara 12 år för att vara med i en grupp, så vi tog privatlektioner vilket var hur lyxigt som helst – hjälp hela tiden och vi lärde oss verkligen.
Eller alltså… ”lärde oss” som i att vi kunde ställa oss upp när instruktören sa till och sedan stå tills vågen var över. Men hellooo, jag menar på två dagar, jag vet inte vem jag är mest impad av – mig eller Knut ;).
Vi bodde på Memmo Baleeira, och bokade surf på Freeride Surfschool som låg precis intill och som samarbetar med hotellet. Superduperproffsigt!!! Rekommenderar varmt. Sagres är dessutom en mysig liten by med bra restauranger och superfina stränder.

Tips: Ta också bilen till Carrapateira som utan tvekan är en av Portugals vackraste stränder! Enorma sanddyner, fantastiskt vatten och skönt häng (många bodde på parkeringen i husbilar av olika slag, blev väldigt sugen på det). Mycket surf även här, tydligen också kite surf för dem som gillar det – men när vi var där var vågorna höga och vinden stilla så…

Efter tre dagar i Sagres åkte vi till Monte Gordo som också ligger på Algarvekusten men närmre Spanien.
Där har jag varit och jobbat på träningsresa med Springtime travel så många gånger att det känns lite som hemma. Detta var dock första gången jag var ledig på en träningsresa och första gången jag var där på en så kallad ”familjevecka”.
Rekommenderar varmt! Superskönt häng för barnen med blandade åldrar och allt från lekar till fotboll, dans och mästarnas mästare på stranden. Och såklart även massor av bra träning för vuxna. Jose Nunes körde sin Moveoo-träning (som jag älskar, men missade på grund av soldyrkan och Knuts vilja…). Sveriges roligaste, knäppaste men nog också bästa  löptränare Peppe Lindholm höll löpträning i världsklass. Och bästa bästa bästa Cecilia Gustafsson bjöd in till yoga, yinyoga och soma move som bara hon kan bjuda.
Utöver detta godingar som Annika och Björn Lans som är nästan overkligt trevliga, proffsiga och mysiga – med både vuxna och barn, samt Glada Huddik-profilen Per Johansson som ju helt enkelt bara är ett ess på alla sätt.

Sammanfattning: Sagres och surf är oslagbart. Springtime kan sina träningsresor och med Monte Gordos strand och instruktörer i världsklass kan det inte bli fel.

Sammanfattning 2. Åk på egensemester med ett barn bara (om du har flera). Har du inte barn. Låna någons. Det är på riktigt inte en dålig idé.

Bilder :). Har fler på min insta för den som vill.

OBLIGATORISK STRANDMYSGROUPIE…

KNUTS FÖSTA SURFLEKTION EVER…!!! Barn tänker inte, barn gör… bra grej nästan alltid!

KNUT KÖR CROSSFIT PÅ STRANDEN I MONTE GORDO. Tar i mer än han någonsin hade gjort om han körde med mig. Tack Viktor!

STRANDEN I MONTE GORDO: Magisk!