Healthy Mind

Och vid disken står mamma och gråter…

Varje gång jag vadar runt i känslor jag skäms över får jag nästan som en tvångstanke att skriva om dem. För om jag känner såhär så måååste det ju vara andra som kan relatera i alla fall lite, och delad skam är skönare skam. Eller vet ni. Vi skiter i skam helt! Det måste vara den bästa lösningen. Så. Där släppte vi den känslan. Borta!

Men ändå… vi kanske kan prata om december och om hur vissa känslor liksom… passar in bättre och sämre?

Det här har jag idisslat i helgen:

Julen. Advent. Pyssel. Ljusstakar och sånt. Det ger mig ångest. Mycket! Hela helgen har jag försökt vara härlig. Hela helgen har jag klingat falskt, tindrat som ett trasigt ljusrör och gråtit i smyg över disken.

Jag har (äntligen) slutit fred med att jag aldrig kommer bli en klassisk bull- eller fotbollsmamma. Det har på riktigt tagit tid, men idag är jag stolt över mitt sätt att vara mamma. Mina pojkar är empatiska, varma och sociala – resten… ger sig!

Men……sen kommer julen och sparkar undan fötterna på alla känslor av duglighet. Den har liksom en helt egen liga, julen… när det gäller att passa in. Jag gick ut starkt, åkte till ikea tillsammans med barnen (ja, väntade hela tiden på en blåsorkester, guldregn och medalj, var var ni någonstans hejarklacken?;)  och köpte julstjärna och nya tekoppar. Här skulle mysas!

Sen tar den liksom strypgrepp, julen… Jag suger på att pynta, lyckas absolut inte uppbringa tillräckligt med tålamod för att pyssla, pepparkakorna blir tjocka som limpmackor och jag tittar skeptiskt på er som tindrar och letar efter tecken på att ni känner i alla fall liiiite som jag;) och jag börjar med gråtna ögon (varje år) googla resor till solen.

Tänk att bara åka bort och komma tillbaka när allt är över så jag slipper bli påmind om hur lite jag xxxx (passar in, räcker till, känner lust – välj valfri;)
Jag tänker… det är ju bättre för alla. Jag slipper ha ångest. De som kommer i min väg slipper känna doften av mina undantryckta känslor. Barnen får leka i solen på en strand. JULEN ÄR JU ÄNDÅ FÖR BARNENS SKULL skriker jag på insidan och tänker att om jag bara grejar knäck (läs taxfreegodis, sött som sött liksom) så skulle de älska att fira jul på en strand.

Det har jag idisslat. Och jag har egentligen inga svar. Än. Meditation hjälper. Att landa i något annat än allt som händer runtomkring. Men tänker att det också  finns ett värde i att prata om det som skaver. Hur gör du som älskar julen? Snälla berätta? Du som känner som jag? Hur hanterar du det? Som min kollega Kristin sa ”det måste ju finnas bättre sätt?!”. Snälla ös in era tankar.

Så.

Nu ska jag jobba. Det är jag bra på. Älskar att vara bra på saker. Så skönt!

KRAM

 

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Susann Krogh
    3 december, 2018 at 14:36

    Vi åker till Thailand i år. Firar både jul och nyår där. Jag har aldrig längtat så mycket till en jul som till denna. Skall bli så skönt att koppla bort julen och stressen. För för mig är jul = stress. Vi har familj i både Danmark och Sverige (bor själv i Norge) som skall hinnas med. Det är inget fel på familjerna, men det att köra land och rike runt är stressigt. Köpa julklappar är stressigt. Ingen önskar ju sig något nuförtiden. De flesta har det de behöver. Baka har jag aldrig gjort till jul, pyntning är jag väl det som jag får till. Så Thailand – here we come!! Relax 😉👍

    • Reply
      erika-kits
      3 december, 2018 at 19:58

      drömmen! Nästa år får det nog bli så :) KRAM

  • Reply
    Caroline
    3 december, 2018 at 19:48

    Alltså jag äälskar ju julen och får lite dåligt samvete för det. För jag tänker att mitt piff och puff vankade med tindrande ögon, får dem som INTE känner så att känna att de inte står ut med såna som mig. Men det har inte alltid varit så, dvs att jag älskar julen. Den har gett mig sååååååå mkt ångest för det har varit så många misslyckade jular jag tvingats genomlida.
    Nu när jag har barn och familj själv får jag göra på ett sätt som passar oss och då blev det njutbart!
    Jag tänker att visionboards eller pinterest där familjen/barnen/den man firar med får vara med och tycka om hur man önskar/vill/ inte vill fira jul och advent kan vara ett sätt. Alltså en hjälp via bilder att kunna förmedla vad man känner. Ibland tycker jag att bilder gör det lättare att visa att båda parter ser samma sak i huvudet.
    Annars kanske enstaka önskemål/ saker man inte vill kan försöka uppfyllas ”enkelt”?
    Typ jag vill ha snö: amen då kanske man kan åka till skridskohallens baksida och göra en snögubbe i resterna av ismaskinens framgång.
    Jag orkar inte pynta hela huset: kan man göra ett hörn/hylla väldigt juligt?
    Jag vill ha sol och bad istället: kan man åka till badhus/bada bastu/bikramyoga en advent istället?
    Jag tänker att så länge man är överens eller semiöverens så kanske man kan vara lite anarkistisk och göra som man vill. Att man är ett team med tydliga egna helst roliga och lite udda traditioner!
    Jag hatar julmaten tex men alla andra älskar den så jag får stå ut för jag kan ju äta det jag vill 364 andra dagar på året, det är ok. Vissa andra saker vill jag kanske inte tumma på och då får man nog hitta ett sätt.
    Hur tycker killarna om jul? De kanske känner som du?
    Massor av kramar fina du!

    • Reply
      erika-kits
      3 december, 2018 at 19:58

      Åh vad fin du är! Jag gillar dina råd massor. Massor!!! Stor kram och tack!

    Leave a Reply