Browsing Category

IronMan

IronMan Livet Training

Himmel och helvete på cykeln

05:00 i morse gav jag mig iväg på cykeln från Göteborg. Målet var att ta mig ner till min finaste vän Marie i Viken strax utanför Helsingborg och ta tåget hem på kvällen. En rutt på ca 22 mil.

Jag gillar att göra sådana där halvgalna saker för att skaffa mig självförtroende. Och självförtroende behöver jag inför IronMan i Kalmar.

Hade kollat igenom väderprognosen som verkat mer lovande än de senaste dagarna. Det jag dock hade glömt kolla, amatör jag vet (glömmer ALDRIG igen) var vinden. Så fort jag kom ut till havet kom motvinden som en boxhandske farande mot mig. 15m/s. Men jag skulle fasen inte ge mig. Det gick långsamt, det var tungt. Addera där till ett par regnskurar som kom från ingenstans. Det blev tråkigt. Fasen också, jag har lovat mig själv att inte göra saker som är tråkiga. Men jag stålsatte mig själv, jag ville nå mitt mål. Jag är sån. Jag har ett pannben utan dess like och jag är en tävlingsmänniska. Jag passerar Varberg, är nära på att ge upp. Kall, frusen och frustrerad. Jag hatar cykling. Men jag har ju bestämt mig. Jag är inte den som ger upp. Drömmer om ett pendeltåg hem. En varm dusch och rena kläder.

Falkenberg närmar sig. Motivationen håller inte i sig. Det gör motvinden. Jag kommer en liten bit innan motvinden blir sidvind. Vinden får tag i cykeln ett par gånger. Hjärtat i halsgropen. Tårarna brinner i ögonen. Precis då, när frustrationen är som allra störst kommer jag ihåg Rune Larsson (ultralöparen) ord från en föreläsning han hade på Playitas i höstas, ”Träna inte mer än du längtar till nästa pass” Va fasen håller jag på med? Jag är för helskotta inte en elitcyklist, jag har inget mästerskap att satsa på. Jag behöver inte längre utstå saker för att nå mina mål. Det är jag som väljer.

Jag stannar cykeln. Gör en 180C sväng, knäcker en Snickers (älskar när jag cyklar), ler och tänker att jag borde maila Colting om denna Snickers.

Sätter mig på cykeln igen. Motvinden har förvandlats till en hejdundrande medvind. Plan A är att cykla tillbaka till Varberg och ta tåget hem. Benen känns fräscha, humöret stiger, till och med solen bemödar sig att sticka fram. Jag känner mig som en cyklist helt plötsligt. Det går snabbare än det någonsin gjort tidigare. Jag trycker på. Tänker inte alls stanna i Varberg.

Kollar på klockan. Milen slår strax över till 18. Stannar till. Tänker på IronMan i Kalmar. Det är nu jag ska kliva av cykeln och köra ett marathon. Det är det kritiska ögonblicket. Benen skriker till mig: ”Idag hade du klarat det”  De var redo för ytterligare en tömning idag. Jag hade banne mig klarat en IronMan om det hade varit idag. Jag vet det och det gör mig trygg. Stannar en extra minut bara för att konservera känslan. Det är känslor som den här jag vill kunna ta fram i Kalmar om det behövs.

Trampar hem de sista lite drygt sex milen med ett leende. Ett leende som garanterat varit tårar om jag inte hade valt att byta spår. Att förändra det som var bestämt.

Tänker på hur många gånger i mitt liv jag valt att fullfölja de bestämda spåren utan att mitt hjärta varit med. Det är de gångerna jag har vågat göra de där 180C vändningarna som jag utvecklats som mest. Jag ska våga lyssna mer på mitt inre. När det är dags för att gå emot det planerade ska jag göra det utan rädsla. Bara med glädje….

 

24,7 mil med en avslutning av glädje sätter jag rakt in på mitt självförtroendekonto!! Enda smolket i bägaren var den missade fikan med bästa vännen….

 

image1-3

IronMan Livet Training

Rädslan och kärleken till cykeln

Vilken underbar helg det varit! Ledig och härligt väder, kan inte bli bättre!!

Känns som om jag hunnit hur mycket som helst i helgen trots att det blev en ofrivillig vilodag i söndags.

Jag har varit ute och en hel del på mina nya cykel under helgen. Grenen där jag måste lägga ner mest tid på inför min IronMan. Jag är väldigt grön på cykel utomhus. Förra året var första gången jag satt på en Racer och jag är helt nybliven ägare till en tempocykel. Det har inte varit självklart, jag har varit fruktansvärt rädd, det har varit en lång resa.

Anledningen till rädslan att sitta på en cykel är att för fem år sedan nu i maj skadades min älskade pappa allvarligt i en cykelolycka. Det var inga bilar inblandade, ingen annan person som ställde till det. Det var maximal utdelning av otur. Han fastnade med hjulet i en tjälskada i marken i hög fart. Cykeln tog tvärstopp men pappa flög 15 meter och landade på huvudet. Trots hjälm kunde inte kraschen lindras. Under 10 veckor svävade han mellan liv och död i koma. Ingen visste om han någonsin skulle vakna. Mot alla odds (han är den mest envete jäveln jag vet) vaknade han och fick tillbaka livet. Men ett liv som inte är detsamma. Den pappan jag hade före olyckan försvann i kraschen men jag fick tillbaka min pappa i en ny version. Inte sämre eller bättre men annorlunda. Han har fortfarande 4 blödningar i hjärnan men han klarar av livet. Något som läkarna ansåg en omöjlighet men han bevisade att med stark vilja och övertygelse går precis allt. Han är den största kämpe jag vet. Han ger mig perspektiv på livet. Han påminner mig att vara tacksam när jag glömmer. Igår ringde han bara för att berätta att han var så lycklig att han klarat av att vara ute och gå utan käppar. Jag blev så glad att jag nästan började gråta när jag hörde hans lycka. Jag vet att han en stor dröm, att kunna springa igen. Att kunna jogga på vårt favoritställe hemma i Blekinge. jag blir inte förvånad om han lyckas.

Tre år tog det efter den olyckan jag satte mig på en cykel igen. Att cykla fastsatt med pedaler var inte ens ett alternativ. Än mindre att tävla i cykel. Jag utmanade min rädsla. Steg för steg. Förra året stod jag på startlinjen på Vätternrundan. Pappa stod bredvid och gav mig den sista lyckosparken.

Jag har bestämt att inte låta rädslorna styra mitt liv. Nu tillåter jag mig känna kärleken till cyklingen…

 

image1 IMG_5961 IMG_0120

 

IronMan Löpning Training

Löpcoachning och Puls

Jag är helt slut efter ett tufft pass med löpcoach Emma på Aktivitus. Passet var grymt i alla dimensioner. Jag fick en kick under passet och även om det var jobbigt så är det lika inspirerande varje gång vi träffas. Att fördjupa sig i löpningen är det bästa jag gjort på länge i träningsväg. Det ger liksomen dimension och löpningen blir roligare ju mer jag lär mig om min kropp och min teknik.

Vi körde teknik, backar och avslutade med apjobbiga 1-kilometersintervaller i kuperad terräng. Jag har en förmåga att pressa mig lite hårdare när jag springer med någon och dessutom få träna teknik när jag är som tröttast. Det är då jag behöver det som mest. Det enda jag hade koll på under tiden var min puls. Jag kom upp i riktig hög puls i de mest kuperade partierna under intervallerna. Så nära maxpuls är inte ofta jag pressar mig till.

Jag har varit lite emot pulsklocka då jag har varit rädd för att tappa den ”goa” känslan i löpningen och att klockan ska stressa mig. Men det har blivit precis tvärtom. Pulsklockan har fått mig att skapa ännu mer förståelse för min kropp och hur den reagerar. Jag har bestämt börjat samla alla data för att kunna följa upp min träning. Trodde att det skulle vara svårt då jag verkligen inte är varken teknisk eller känner att jag har tid att sitta och ”mecka”. Så var inte fallet. Garmin Connect is da shit!! Det är superlätt och inte alls tidskrävande.

Jag har en Garmin 920 som passar alldeles utmärkt för triathlon som är mitt huvudfokus. Men det finns klockor som passar alla nivåer. Köp inte en mer avancerad klocka än du behöver. Lägg dig på den nivån du har på din träning.

Fem fördelar jag ser med att använda pulsklocka i min träning:

  • Jag lär känna min egen kropp och hur den reagerar på olika farter
  • Jag går inte på för hårt på passen (mitt vanligaste tillstånd) som ska vara lågintensiva
  • Jag kan kan se om jag har en begynnande infektion eller behöver vila om jag lär känna min puls.
  • Jag kan se min utveckling, det gör mig motiverad
  • Jag kan disponera krafterna

 

IMG_0241 IMG_0243

IronMan Löpning Training

Mina fem favoritintervallpass för löpbandet

Det jag gillar med intervaller just på löpbandet är att det inte blir sån tristess utan jag kan dela upp passet med små delmål. Testa dig fram och kör intervaller utifrån dig själv och dina förutsättningar. Våga vila emellan. Jag går alternativt joggar väldigt lugnt under vilan. Det var just den delen av intervallpassen jag gjorde fel på i början. Jag körde på för hårt emellan vilket gjorde att jag inte orkade köra på under de hårda körningarna.

Det finns oändligt med olika intervallpass, bara din fantasi stoppar dig. Här är mina fem favoriter för just löpband:

Pass 1: KORTA PASSET – 45 min

Värm upp 10 minuter i lugnt tempo.
5 x 1 min i ett tempo 10 sek snabbare än din tävlingsfart på 5 km, med 30 sekunders vila.
2 min vila.
Upprepa hela intervallsekvensen två gånger.
Avsluta med 10 min nerjogg.
Här hinner du med ett bra kvalitetspass på 45 minuter. Perfekt för stressiga dagar.

Pass 2: PROGRESSIVT PASS – 60 min

Värm upp 10 minuter i lugnt tempo.
Spring 8 min och öka sedan farten med 10 sek/km.
Upprepa 5 gånger = 40 min.
Börja i ett tempo så att de sista 8 minuterna går 10 sek snabbare per kilometer än din tävlingsfart på 10 km.
Avsluta med 10 min nerjogg.
Med progressionspass vänjer Kenyanerna sina kroppar att hålla ett högt tempo ända in i mål, trots att de är riktigt trötta.

Pass 3: BACKPASSET – 53 min

Värm upp 10 minuter i lugnt tempo.
Spring följande pass i en fart som ligger 15 sek/km över din tävlingsfart på 10 km:
3 min med 2 % lutning.
3 min med 3 % lutning.
3 min med 4 % lutning.
2 min vila.
3 min med 3 % lutning.
3 min med 4 % lutning.
3 min med 5 % lutning.
2 min vila.
3 min med 4 % lutning.
3 min med 5 % lutning.
3 min med 6 % lutning.
2 min vila.
10 min nerjogg.
Backträningens belastning ökar din styrka, snabbhet och syreupptagningsförmåga effektivt.

TUFFA PASSET – 66 min

Värm upp 10 minuter i lugnt tempo.
4 min i din tävlingsfart på 10 km.
45 sekunders vila.
4 x 75 sek i tempo 20 sek snabbare än din tävlingsfart på 10 km, med 75 sek vila.
2 min vila.
Upprepa hela intervallsekvensen två gånger.
Avsluta med 10 min nerjogg.
Tuffingen är ett hårt pass där man bitvis får kämpa mot mjölksyran.

STEGPASS – 62 min

Värm upp 10 minuter i lugnt tempo.
5 min i din tävlingsfart på halvmaran.
4 min i din tävlingsfart på 10 km.
2 min i din tävlingsfart på 5 km
3 min vila
Upprepa hela intervallsekvensen två gånger.
Avsluta med 10 min nerjogg.
Stegen ger bra träning i att lära sig löpa snabbt när man blir trött, perfekt halvmaratonträning.

IronMan Löpning Training

När latmasken försöker ta över

Vaknade mycket piggare idag efter en natt med tio timmars sömn. Så skönt! Jag har blivit så galet känslig för att få för lite sömn. Jag fungerar inte till hundra procent. För mig är den aspekten jätteviktig i en träningsplanering. Det är inte lönt att lägga in hårda pass med för lite sömn i kroppen. Det sliter mer än vad det gör nytta.

Idag skulle jag kört ett löpcoachningspass med Emma på Aktivitus men hon hade blivit sjuk så jag fick ställa om fokus.

Jag hade inte den där riktiga lusten idag. Jag tyckte soffan var alldeles för skön i förmiddags. På vänstra sidan i soffan låg min träningsplanering och skrek på mig och ut genom fönstret på högra sidan gav solen mig dåligt samvete.

När jag har de där dagarna när jag börjar deala med mig själv om träning eller inte så gör jag två saker.

1. Vad säger kroppen? Är det vila den behöver, eller har latmasken tagit över.

2. Vad skulle jag tycka vara kul att köra idag?

Idag kändes kroppen fin så jag bestämde mig för att det var latmasken som spökade. ”Är det någon gång vi ångrar efteråt att vi faktiskt tog beslutet att gå och träna när vi tvekade?”- väldigt få gånger.

När de här tillfällena dyker upp där jag inte riktigt känner träningslusten försöker jag lägga det planerade åt sidan och känna efter vad jag vill träna. Jag låter lusten och känslan styra mig.

Idag var jag sugen på intervaller på löpband, helt ologiskt med tanke på vädret, jag vet, men jag lyssnade på känslan. När jag väl stod på bandet så var det fantastiskt. Jag hade massa tryck i benen och ett fantastiskt flyt. Det hela slutade med att jag gick över till cykeln och fick intervaller gjorda även där. Ikväll ska jag dela med mig av mina fem bästa löpintervallpass.

Latmasken fick se sig besegrad denna gången!!

latmask_524d5f0a9606ee77788cb5bb