Browsing Category

Motivation

event Motivation

Störst av allt är kärleken

Jag får nästan nypa mig själv i armen när jag tänker tillbaka på helgens bröllop mellan min syster och Lasse. Ren och skär MAGI är nog ett ord som beskriver dagen ganska bra och jag lever fortfarande i något typ av lyckorus av all gränslös kärlek. Bilderna får nästan tala för sig själva, SÅ mycket kärlek, lycka, gemenskap och glädje. Bröllopet ägde rum ute vid Almare Stäket, i kommunen där vi har vuxit upp. Det är en helt underbar miljö där ute. Stora ängar med blommor, gamla lador, hästhagar och så Mälaren bara ett litet stenkast bort. Helt perfekt för bröllop med andra ord. Att det var underbart väder också gjorde dagen om möjligt ännu bättre!!

Det sista ”fixet” innan det var dags för vigsel. Lila Lykke hade på sig en helt underbar klänning som farmor hade sytt till bröllopet.

Ganska peppat gäng precis innan det var dags för Ida och Lasse att vigas. På bilderna: Alla tärnor, bestmans, Ida och Lasse!

Nygifta och lyckliga

Det var vår älskade farfar som höll i vigseln och han gjorde ett helt fantastiskt jobb. Det var såklart lite extra känslosamt att han fick äran att viga dem. Å det gick definitivt inte att ta miste på Idas svar vid vigseln och hennes JAA hördes nog ända till grannkommunen.

ÄNTLIGEN man och hustru!!!

Fina Lasse

Idas bästa vän Andrea (som var en av tärnorna) och Ida.

Lilla Lykke var också med under vigseln. Här tillsammans med min lillasyster Emma. 

Herregud vad mycket kärlek jag har till det här gänget. Jag känner mig lyckligt lottad. 

Alla underbara bröllopsgäster precis innan middagen. Lyckliga, glada och peppade! Världens bästa känsla :D

Lördagen blev verkligen en helt sagolik dag med vänner och familj. Jag hoppas att jag lever kvar i mitt lyckorus ett bra tag till. Tack Ida och Lasse för att vi fick dela dagen med er. KÄRLEK!!! 

Motivation Training

Det måste inte vara allt eller inget.

Om någon hade sagt till mig för några år sedan att det finns andra sätt att träna än att alltid köra max, få mjölksyra och ha ett givet mål med varje pass, så hade jag förmodligen tyckt att de snackade skit. För mig fanns det ju bara ett sätt att träna!? Det var 200% eller inget alls. Det var det jag trodde då iallfall. Om jag skulle gå en promenad så såg jag absolut inte det som träning, eftersom jag inte blev trött. Jag kunde möjligtvis ta en promenad till gymmet. Men det var ju totalt bortkastat att ge mig ut för att ”bara promenera”. Jag är SÅ glad att jag ändrat det tankesättet nu. För tänk så mycket starkare jag har blivit av att faktiskt lyssna på kroppen och att även fokusera på vila och återhämtning.

De senaste veckorna har jag tampats med en väldigt envis pollenallergi och jag har därför lagt alla mål, måsten och krav när det gäller träningen åt sidan. Istället har jag bara fokuserat på att köra det som kroppen orkar med och är stark nog för. Hade jag behövt ändra om mitt träningsupplägg pga av pollen för några år sedan, så hade jag blivit otroligt stressad av det och jag hade nog med största sannolikhet  försökt att köra på som vanligt ändå. Så jäkla dumt.

Men som sagt, det var då. Idag fick det bli en lugn promenad i solen och lite rörlighetsträning på det. Utan någon som helst stress över att jag ”kunde ha borde ha kört något jobbigt istället”. Jag lämnade till och med hörlurarna hemma, för att verkligen kunna slappna av, vara i nuet och bara njuta.

Hoppas att ni har en härlig dag i solen! KRAM på er!!

Motivation

Ibland får man vara lite extra stolt

Idag är en sådan dag då jag sträcker på mig lite extra. Egentligen så borde man göra det varje dag, men det är såklart lättare sagt än gjort. Vi är nog alla ganska dåliga på att ge oss själva beröm och cred för att vi faktiskt är ganska så jäkla bra ibland. Jag är iallfall dålig väldigt dålig på det. För visst borde man ge sig själv en klapp på axeln lite oftare!? Så idag tänkte jag faktiskt försöka göra det.

Här om dagen så fick jag veta att min blogg ligger på topplistan över de mest besökta och populära hälsobloggarna i Sverige just nu!! Listan baseras bland annat på inlänkar, relevans, antal läsare och populäritet i sociala medier. Att få hamna på den topplistan är såklart väldigt kul med tanke konkurrensen inom bloggvärlden är stenhård. Jag är både glad, stolt och upprymd  över att faktiskt ha tagit mig dit. Å jag är så otroligt tacksam över att få ha er fantastiska läsare och följare här och på instagram. Utan er support så hade jag ju aldrig tagit mig dit jag är idag. Så TACK!

Jag har länge funderat över om social media verkligen är en bransch som är rätt för mig. Det är allt annat än lätt att ha det som ett heltidsjobb och ibland sliter jag mitt hår för att hitta inspiration och nya idéer på ämnen att skriva om. Vissa dagar har jag ingen lust alls att skriva något alls, vilket gör att jag inte har gett bloggen den kärlek och tid som den förjänar. MEN när jag fick den glada nyheten igår så inser jag åter igen att det faktiskt är värt all frustration, allt tvivel om rätt ”karriärsval”, alla timmar framför kameran etc. Det blev lite som en påminnelse om att jag nog är på rätt spår trots allt.

Lista eller ej så är jag väldigt stolt över min blogg och det jobb som jag har lagt ner på den genom åren. Jag kommer definitivt försöka påminna mig själv om det när jag känner mig omotiverad till att skriva också. Å idag ska jag göra mig själv en tjänst genom att ge mig en stor klapp på axeln och tala om för mig själv att jag faktiskt gör ett bra jobb!

KRAM på er!!

Mind Motivation

Mitt 2017

Tänk va fort ett helt år kan gå, men också hur mycket som kan hända i livet under den perioden. 2017 kommer nog gå till historien som ett riktigt berg- och dalbane-år. Jag har mestadels mått fantastiskt jävla bra, varit glad, stark och lycklig. Men jag har även varit väldigt låg i perioder. Jag har blivit otroligt sviken, krossad och jag har behövt bryta kontakten med personer som stod mig allra närmast. Jag har behövt hitta sätt att gå vidare i livet, trots att jag inte ville det. Jag kan inte säga att jag är helt i mål än och jag har fortfarande dagar då jag bara vill gå tillbaka och ”ha det som det var förut, spola tillbaka bandet och försöka förstå varför det blev som det blev. Men det är funderingar jag aldrig kommer få svar på och det här året har jag verkligen tvingats jobba med att försöka inse det.

Jag har sakta men säkert försökt att öppna upp och släppa in nya människor i mitt liv igen och jag känner att jag är en bra bit på väg. Jag hade dock aldrig klarat det utan min familj och mina vänner. Herregud vad mycket kärlek och support jag har fått/får från ER. Det är jag för evigt tacksam för. Trots ett tufft känslomässigt år så har jag såklart överlag väldigt positiva och fina minnen från hela 2017. Mitt sista år innan 30 också;) Bara det är värt att titta tillbaka på! Jag tänkte därför göra en liten sammanfattning månad för månad här.

JANUARI
Det blev en seg och tråkig start på förra året. Först och främst så flyttade jag ju hem till Stockholm igen. Det var ett svårt beslut att lämna Umeå, men jag tror ändå att det var det rätta valet just då. Jag får såklart aldrig veta om jag gjorde rätt som flyttade tillbaka, men det är något jag får leva med.

Jag blev smittad av Salmonella (och en annan ilsken magbakterie) i slutet av December, som gjorde mig sängliggande under en period. Jag var borta från både träning och jobb i totalt fem veckor. Magbakterien gjorde även att jag gick ner mycket i vikt och jag hade svårt att äta som vanligt, då magen inte ville behålla maten. Januari månad handlade även mycket om att hitta tillbaka till mina vardagsrutiner hemma i Stockholm och fundera på hur jag ville att resten mitt år skulle se ut. Jag firade in 2017 med Madde i vanlig ordning och vi startade den 1 januari med en helt fantastisk promenad i solen. Det känns nästan som att det var igår.


Jag blev ju en riktig hockeynörd när jag bodde i Umeå, så jag fortsatte givetvis att stötta Björklöven (och Jocke) när de hade bortamatch i närheten av Stockholm.

Jag började prata mer öppet här på bloggen och på Instagram om baksidan med social media och vad jag dagligen får stå ut med, i form av sexistiska meddelanden och kommentarer från killar. Jag fick en enorm respons och stödet både från er och min omgivning var helt fantastiskt. Sexuella trakasserier och alla typer av övertramp på nätet är ett problem som jag kommer att uppmärksamma och belysa även det här året också!

En av många höjdpunkter under januari månad var att kunna umgås med familjen varje dag igen. Det var något som jag saknade när jag inte bodde i samma stad som dem. I Januari (och även resten av året) blev det oändligt många timmar med mys och kvalitetstid tillsammans med de som betyder allra mest.


FEBRUARI.
Då kunde jag kunde sakta med säkert börja träna igen. Svag, trött och kraftlös är nog en bra sammanfattning på hur kroppen kändes de första veckorna efter min sjukdomsperiod. Men jag tog ett steg i taget och det började tids nog att kännas bättre. Jag började med två pass/vecka den första tiden. Magen blev sakta men säkert helt bra och jag kunde äta som vanligt. Jag gjorde även många roliga samarbeten och plåtningar i Februari, bland annat med Vitamin Well, Pauluns, Dalblads och en stor sportkedja.

Jag fick möjlighet ha ett stort Nike-event på Scenkonstmuseet (med mitt tjejcrew) i samarbete med Stadium Pulse. Det var definitivt en av höjdpunkterna i Februari månad, att få stå på scenen och peppa och coacha hundratals fantastiska tjejer till att ge gärnet under 1 en hel timme. Jag får gåshud när jag tänker tillbaka på det!



MARS
Jag hängde väldigt mycket med min tvillingsyster Ida och hennes Lykke under Mars månad. Ida var mammaledig, så hon hade mer tid (än vanligt) till hitta på saker och umgås även på dagtid. Det blev många lugna promenader, matlagning, träning på SATS, myskvällar och roliga PR.event.  En bra väldigt bra månad utan några speciella händelser.

Lykke fick såklart hänga med precis överallt, till allas stora glädje. Ida köpte en springvagn också, så hon kunde få följa med oss även när vi var ute och joggade. Väldigt mysigt!

I Mars kom jag och Madde verkligen igång med träningen igen också, efter två trögstartade månader med sjukdom och dålig motivation. Vi började på ett nytt träningschema, med enbart tung styrketräning och inget ”flås” alls. Det var ganska tråkig träning måste jag säga, men vi båda blev betydligt starkare igen. Det lade definitivt en bra grund för resten av året. Jag tappade ganska mycket muskler när jag var dålig, så det var lite som att starta på noll.

APRIL
Jag åkte till Turkiet med mamma, pappa, min farbror Jakob och min faster Ann-Sofie. Vi var där i ca 10 dagar och firade påsk tillsammans i värmen. Den resan kom verkligen i rätt tid, jag behövde lite ledigt och jag kände att jag behövde umgås med familjen i lugn och ro. Då jag blev inbokad på jobb så var jag tvungen att åka hem lite tidigare än jag planerat, men det blev ändå många härliga dagar i solen. Förrutom resan så kretsade April månad väldigt mycket kring jobb jobb jobb. Jag tog sällan ledigt och jobbade även helger och kvällar. Nu i efterhand så inser jag att det nog någon typ av ”flykt” från att behöva sitta hemma ensam och fundera på kvällarna.

MAJ
Maj var en bra månad. Det blev äntligen lite varmare igen vi började hitta på lite fler saker utomhus. Jag umgicks mycket med tjejgänget och vi sprang bland annat Vårruset allihopa. Det var sjukt kul att korsa mållinjen tillsammans, hand i hand med mina bästa vänner. Jag hoppas på mer sånt det här året!

Jag och Madde hängde på min bror Martin och paddlade vid några tillfällen och de dagarna satte verkligen guldkant på tillvaron. Det var en bra inledning på sommaren och SÅ härligt att få komma ut i naturen. Jag längtar redan efter att det ska bli varmare i luften, så vi kan göra det igen.

Jag och Madde bodde väldigt nära varandra i Maj, så det blev många långpromenader längs Årstaviken, då vi diskuterade livet och framtiden. Vi är experter på att älta saker båda två, men också bra på att ge varandra vägledning och stöd. Jag hade inte klarat mig utan Madde i mitt liv, den saken är säker. 

JUNI
Jag har lite blandade känslor kring Juni månad. Den startade väldigt bra, med en härlig helg ute på landet hos farmor och farfar. Jag gick även på en del mysiga tillställningar och event tillsammans med mina systrar och tog hem en andraplats på Vitamin Wells årliga tennisturnering, vilket var väldigt otippat med tanke på att jag inte direkt är någon tennistalang (läs, ganska så svindålig). Men är det tävling så är det!

I Juni fick jag tyvärr problem med magen igen. Jag trodde först att det var salmonellan som var tillbaka och spökade, men så var det tack och lov inte. Läkarna upptäckte dock en annan ”grej” som gjorde att magen inte var som den skulle. Det slutade med att jag fick göra ett operation och var alltså åter igen tillbaka till ett stadie då jag varken fick eller kunde träna. Men det var bara att acceptera läget och jag såg det som ett tillfälle att faktiskt få länga tillbaka till träning och rörelse igen. Det är så lätt att ta det för givet annars, att kroppen alltid är stark och frisk. Även om jag tyckte att det var segt att inte få träna, så tyckte jag att det var ganska skönt att ta en paus från ”den världen”. Jag började måla, läste mycket böcker och lagade en massa god mat. Alltså saker som jag nog inte hade prioriterat lika högt om jag hade tränat som vanligt.

I mitten av Juni så åkte jag på semester till Turkiet med mamma och pappa. Det blev många resor med dem under 2017 och det är jag väldigt glad över. Det var dock bara 7 dagar efter min operation, så jag fick inte lov att bada (pga av stygnen) hela den första veckan. Det var sannerligen en utmaning i 40 graders värme hehe. Jag stannade kvar där i ca 3 veckor och det var en helt underbar resa på alla sätt.

JULI
Jag åkte hem från Turkiet och åkte ner till Smögen bara någon dag senare, för att föreläsa där tillsammans med Ida. Lasse och Lykke följde givetvis med och väl på plats så fick vi även sällskap av våra vänner David, Sofie och Ceasar. Det var mysigt med en liten minisemester där nere och speciellt eftersom jag aldrig varit där förut. Det blev mycket sol, bad och god mat!

I Juli blev det även officiellt att jag hade skrivit på som instruktör för Barry`s Stockholm. Det var starten för en väldigt kul och fullspäckad höst! Jag hade inte tränat på över 5 veckor när jag fotades för den där ”profilbilden” och jag hade ingen aning om vad som väntade i New York sen;). Att jag skrev på för Barrys har varit en minst sagt omtumlande och lärorik resa hittills. Jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja till det jobbet!

Pappa köpte en ny segelbåt och jag spenderade många härliga timmar med dem ute på sjön i Juli.

Jag hann även vara en hel del ute på landet i Grisslehamn, tillsammans med familjen. Jag har otroligt många fina sommarminnen från 2017. Att gosa med den här lilla plutten är ett av dem.

AUGUSTI
En sjukt rolig månad! Hela Augusti var fullspäckad av resor och minnesvärda händelser. Först och främst så åkte jag med hela  till New York med hela Barrys-gänget, för att gå deras utbildning där. Herregud vilken resa det var!!!  Vi var där i ca 10 dagar och jag tror att vi alla hann gå igenom HELA registret på känslor under den tiden. Så var det iallfall för mig. Jag hade ingen aning om vad Barrys var innan jag åkte dit och de satte och på prov från dag ett kan man lugnt säga. Vi var pressade, stressade, ledsna, glada, lyckliga, hoppfulla, taggade, oroliga, nervösa, stolta, höga på energi etc. Listan kan göras väldigt lång. Att bo tillsammans i en lägenhet under hela resan var fantastiskt. Snacka om att man kommer varandra nära då (på gott å ont haha). New York var även den första gången jag träffade Jonathan och inte visste jag då hur viktig han skulle bli i mitt liv nu. Vi fann varandra från dag ett och jag är för evigt tacksam för det.

Att gå från i stort sett ingen träning alls i Juli, till att nästan träna hela dagarna i New York var en omställning. Men ärren från operationen hade läkt fint och jag kände mig konstigt nog väldigt stark (även om träningvärken de första dagarna INTE var nådig)

Alex, Anna och Frida är tre personer som jag lärt känna tack vare Barrys. Det är jag SÅ glad för. De är alla helt fantastiska.

När jag var hemma från New York så åkte jag direkt ner till Västkusten igen, för att få lite ro mentalt. Utbildningen var väldigt intensiv och jag behövde lite tid att bara ”andas” och samla ny energi. Jag bodde bland annat här på Salt och SILL som ligger ute på Klädesholmen vid Tjörn. Det är ett flytande hotell som är fantastiskt fint. Patrick och Sanna som äger stället är två underbara personer och jag skulle verkligen rekommendera fler att åka dit.

Efter en vecka på Västkusten så åkte jag direkt över till Olso för att spendera 6 dagar på Barrys Bootcamp där. Jag körde en massa klasser och fick otroligt mycket hjälp, stöd och pepp från alla deras tränare. Det är jag SÅ tacksam för. Det var även lite extra speciellt att få leda mina första riktiga pass just där. Jag kände mig otroligt förberedd och redo när jag åkte hem till Stockholm sen och det var enbart pga av alla fantastiska personer som jobbar på Barrys i Olso. Riktiga stjärnor!

Efter Oslo så var det dags för en av höjdpunkterna i Augusti månad, nämligen Lykkes 1-årskalas. Ida och Lasse hade fixat och planerat ett supermysigt kalas ute i sin trädgård och det fanns kakor och tårtor så det räckte till ett helt kompani. Jag känner mig lyckligt lottad som får vara moster till Lykke och hon har verkligen gjort mitt liv bättre sen hon kom till världen.  
Vi åt så mycket socker den dagen att jag var helt svettig och skakis på kvällen sen, men det var det verkligen värt!


Mina älskade småsyskon Emma och Martin. Även om vi må tjafsa och tycka olika om väldigt mycket, så finns de få som ger mig så mycket kärlek och glädje. De är helt fantastiska på ALLA sätt helt enkelt.

SEPTEMBER
Barrys hade invigning den 31:a Augusti och jag började leda mina första klasser i början av September. Jag var otroligt stressad i början och det tog sjukt mycket tid att planera klasserna (mer än jag anade innan). Mina vänner och min familj hade verkligen tålamod med mig under den månaden. Jag var trött, stressad, förvirrad och jag ”bodde” i princip på Barrys. Tack å lov så höll det bara på så i en kort period, för jag hade inte klarat av att ha det så jämt. Inte min familj heller för den delen.

I mitten av September så åkte jag iväg på en weekend till Gdansk för att fira farmor som fyllde 80 år. Det var en av mina bästa minnen från 2017 faktiskt. Så mycket kärlek och glädje som den redan bar med sig. Jag åkte dit med mamma, min syster Emma, Farmor, min kusin Linnea och min faster Ann-Sofie. Vi åt fantastisk mat, gick på spa, strosade runt i stan, besökte olika museum och bara njöt av tillvaron. Vi har pratat om att göra en liknande resa i år igen och det ser jag fram emot.

OKTOBER

Oktober månad handlade nästan enbart om jobb. Det var mycket kring blogg och instagram, med olika samarbeten och projekt. Jag kände dock inte att jag gjorde någon uppoffring i att jobba mycket och jag mådde bra av att göra det just då. Jag började även bli mer varm i kläderna på Barrys under oktober. Klasserna började fyllas upp och jag kände att jag hade hittat min egen stil att både leda och skriva passen. Det gjorde att det jobbet blev mycket mer rofyllt. En av höjdpunkterna i oktober var Halloween-klassen som jag och Jonatan körde tillsammans. Vi har båda svårt att göra lagom och det syntes nog på själva eventet. Men herregud så kul vi hade!

Jag var även på ett flertal roliga och spänannde workshops på Google:s huvudkontor. Resultatet från det projektet kommer ni att få se nu under 2018.

NOVEMBER
Det var nog min bästa ”träningsmånad” under hela året. Jag fick in en bra struktur i träningen, jag hade mycket motivation och jag kände mig otroligt stark. Det syntes öven i gymmet och på mina siffror på bandet. Jag var väldigt noga med mat och sömn under hela november också, vilket gjorde att jag kunde köra på med tuffa pass. Jag och Madde började lyfta lite tyngre igen och vi kombinerade det med pass på Barrys.

Min syster Ida hade ofta möjlighet att gå till gymmet på sin lunchrast, så när jag hade lite extra flyt så kunde vi tajma in träningen och köra tillsammans. Det var något som jag verkligen gillade med November.

Box Squat och Hip Thrust tar nog hem segern över de övningar som vi körde allra mest under hösten.

Jag hann träffa Lykke väldigt mycket i November och det fick mig alltid på bra humör.

DECEMBER
Hela December bara rusade förbi kändes det som. Jag var ganska deppig i början av månaden, pga av en rad olika anledningar. Jag accepterade dock att jag hade den känslan och efter ett tag så vände det och blev betydligt bättre igen. Jag tränade väldigt mycket i december också och jag umgicks mycket med familj och vänner.  December avslutades även på bästa tänkbara sätt, med julafton och sedan 10 dagar i Norge med mamma och pappa.

 

Det jag är mest tacksam för 2017:

-Alla resor och upplevelser som jag har fått vara med om tillsammans med familj och vänner.

-Alla middagar och myskvällar hemma hos mamma och pappa (med alla syskon och deras respektive.)

-Att fortsätta se Lykke utvecklas och växa upp till en fantastisk individ.

-Att familjen har fått vara frisk och må bra.

– Att jag träffat Jonathan. Det hade jag aldrig trott när jag tackade ja till Barrys, att jag skulle träffa en person som skulle komma att betyda ALLT för mig, för det gör han verkligen. Å så mycket som vi båda har gått igenom den här hösten, det hade jag aldrig klarat utan honom. Han är en HELT fantastisk person och en vän för livet.

-Alla långa samtal och allt stöd från Madde. Världens bästa vän. Henne släpper jag aldrig!

-Att jag kommit ännu närmre familjen och att jag vågat släppa in dem, även de stunder då jag inte varit på topp.

-Att jag har vågat utmana mig själv på alla möjliga plan. Det har varit läskigt och obekvämt, men ack så lärorikt.

-Att mitt kropp återhämtat sig såpass bra, trots ett år med sjukdom och väldigt lite träning.

-Att jag blivit sviken och behandlad som skit att vissa personer, men ändå lyckats bli starkare mentalt.

-Å framförallt att jag har så otroligt många fina människor i min omgivning som dagligen ger mig stöd, gränslös kärlek, uppskattning och värme. Ni vet vilka ni är och jag älskar er över allt annat.

Jag känner på mig att det här året kommer bli minst lika bra, om inte bättre. Å jag är mer än redo att ta mig an alla nya utmaningar som väntar. Jag kommer forsätta att omge mig med personer som gör mig glad och lycklig, jag kommer fortsätta kliva utanför min bekvämlightes-zon, jag kommer fortsätta följa mitt hjärta och jag kommer försätta att stå upp för det jag tycker är fel, varje dag!

Nu gör vi 2018 till ett GRYMT jäkla år!!!

KÄRLEK OCH MOD.

 

Motivation Träning

Träna inte för att du måste. Träna för att du vill.

Jag gjorde ett inlägg på instagram för några dagar sedan som jag även vill lyfta lite här också. Det handlar om vilken inställning och syn jag har till min träning och framförallt vad som driver mig framåt. Jag fick överlag väldigt bra respons på inlägget, men även en del mail om att det faktiskt inte är så lätt att bara ”träna för att det är kul tex”. Det förstår jag till 100%. Det finns såklart tusen olika anledningar till varför vi väljer att träna. Vi är alla olika och vi blir motiverade av olika saker. Det jag alltid försöker lyfta fram är dock det långsiktiga tankesättet, samt det hållbara och det sunda förhållandet till kost, träning och sin egen kropp.

Min text från instagram:
”Träna för att bli snyggare och smalare? För att få fastare rumpa, rutor på magen och mindre underhudsfett. För att komma i ett par tighta gamla jeans och för att se siffran på vågen gå nedåt. För att kunna gå i bikini utan att skämmas. För att passa in i den perfekta ”mallen”. För att du äntligen ska kunna älska dig själv och din kropp den dagen du är helt nöjd. (Eller den dagen samhället anser att du borde vara helt nöjd). Träna för att kunna unna dig två godisbitar varje lördag, som du sen får dåligt samvete över. Å träna för att du känner dig tvingad. För att du måste.

ELLER; Träna för att bli gladare, piggare och friskare. För att bli starkare, snabbare och bättre. För att överträffa dig själv och för att nå dina utsatta mål. Träna för att du älskar din kropp oavsett storlek på rumpa, midjan eller siffra på vågen. Träna för att kunna njuta ännu mer av all fantastisk mat, som du ger kroppen och sinnet som en belöning för att orka prestera. Träna för att det är kul, utmanade och för att det gör din vardag ännu bättre. Träna för att du mår riktigt jävla bra av det. Å träna för att du vill, kan och orkar. Det är bara du själv som bestämmer. Jag vet vad jag väljer nu. Alla dagar i veckan.”

Det klart att det inte alltid bara går att välja att du helt plötsligt ska lägga all fokus på det sistnämnda. Det är inte heller det jag menar. Jag förstår även att det kan vara svårare att hitta motivation i just det, alltså att hitta motivation i att träna för glädje, välmående och prestation. Att se hur siffran på vågen går nedåt eller att du bli mer tillfreds med det du ser i spegeln är säkert en stor motivation för många. Jag tror dock att den är väldigt kortvarig. För hur vet du när du är helt nöjd? Å kommer du bli extra lycklig när du sedan når ditt viktmål? Vad händer sen? Ska du sluta träna då? Det är just DET som blir det stora ”problemet” för många. Vad händer när det inte finns något konkret att gå på längre? Jag tror även att jakten efter enbart estetiska resultat skapar en extrem stress och press.

Jag har själv varit där en gång i tiden, så jag vet exakt hur det påverkar både kropp och sinne. Varje dag. Det var dock först när jag slutade stressa över min kropp, började leva hälsosamt och la bort alla dåliga tankar på hur jag ”borde se ut”, som jag började hitta glädjen i att träna igen. Helt plötsligt så hittade jag en annan motivation i att faktiskt röra på mig, en känsla som faktiskt slog alla ”fel” som jag tidigare såg i spegeln. Det var 4 år sedan och jag är fortfarande lika hooked. Det är jag väldigt tacksam för idag. Jag pratar alltså om känslan av att träna för att jag mår så sjukt jäkla bra av det, på så många sätt.

Ett bra tips är att börja fundera lite på varför du faktiskt tränar idag? Får det dig att må bra? Gör du det för din egen skull?Om inte, vad skulle du kunna förändra i ditt eget tankemöster för att ändra på det?

För att sammanfatta så vill jag egentligen bara belysa vikten av att hitta en drivkraft som sträcker sig längre än att komma i ett bar gamla ”smal-jeans”.För träning ska vara något som berikar livet och gör oss bättre, starkare och friskare. Det ska vara ett val du själv gör och aldrig någonsin vara ett tvång. Rörelse i kombination med ett sunt och bra tankesätt kring kost och återhämtning kommer du väldigt långt med. Å det är definitivt en drivkraft som kommer hålla livet ut. Det tror iallfall jag.