Browsing Category

mindfulness

mindfulness Reflektion

Sweet Sunday

Sitter framför höstens första brasa, har ett glas bubbel i handen och en söndagskyckling i ugnen. Jag avrundar en sådan där helg som känns nästan komplett. Först intensiv fredag, lördag för mig själv på konvent i Bollnäs som är ett av Sveriges trevligaste och proffsigaste event, samtidigt hade min dotter kompisar på övernattning och lek hela dagen och klarade sig själv med middag och lunch  – också en liten milstolpe. Min son är nu så gammal att jag ibland lutar mig mot honom.

På eventet fick jag ynnesten att nå ut med mitt arbete till de som önskar det, riktigt roligt och bra var det på  klasser – det var länge sedan sist, så jag njöt och insåg att jag älskar scenen :)  Jag märkte också att jag tagit något slags utvecklings steg igen i mina klasser, presentationer. Man går och komposterar intryck och nästa gång något ska ut så märker man att något är lite annorlunda. På ett bra sätt.

Dansade in fredagen med Floorwork – härligt! På lördagen startade jag med yin sedan Freepower med ny musik och lite sköna nya moves. Folk gillar. Sen föreläsning som jag var mest spänd inför – och som jag är mest självkritisk till samt har störst utvecklingspotential i  :) Avslutade med en riktigt bra Soma Move tillsammans med Linus för mängder med folk! Jag var på stora scenen hela lördagen där ett par hundra deltagare ungefär får plats. Hann också prata lite med sköna kollegor – guld värt! Om någon av er som var där läser detta – ni undrade över en särskilt låt jag spelade några gånger – här är den.

I dag söndag, efterlängtad sovmorgon, sen lååång promenad med dotter och hund, trädgårdsstädning och nu söndagsmiddag och brasa på gång.

Det enda som fattas för att helgen skulle vara helt komplett är mr drumforrest, som har det gott på Mallis i fem veckor som platschef för Springtime hela hösten. Nästa lördag åker jag dit och hälsar på :)

xc

 

 

 

mindfulness Reflektion

45 år och äldre?

Naturen är vis. Vi borde luta oss mot den mer. Det finns cykler och rytm i allt oavsett om vi människor gärna vill sätta oss över de naturliga tillstånden.  Och ovillkorligen rör sig jag och många av mina medsystrar mot en ny fas, lika verklig som pubertetens kaos och den unga vuxnas handlingskraft och bygga bo dynamik. En fas som går genom alla dimensioner av oss, kropp, själ och psyke. Vi drar oss lite tillbaka, färgerna och prakten minskar lite. Energin går inåt som hos träden på hösten. Det är därför bladen tappar färg. Vi tycks samla oss inför något nytt. Som ett havandeskap. En ny port att passera och nya upplevelser  att upptäcka. På ett mer lågmält sätt möjligen. Vi kan känna oss mer ointresserade och trötta på det tävlingsinriktade och den ofta maskulina energi som vi har förhållit oss till. Kanske börjar vi som kvinnor längta hem till rötterna av vår natur igen, till en annan sötma istället för fyrkanter, samtidigt som vi förhoppningsvis bli robustare och mer självständiga och nöjda i vår nya klädsamma självrespekt pondus.

Jag håller med Monika (Björn) som skrev ett bra och klarsynt fb inlägg för någon vecka sedan – att det pratas för lite om detta. Om förklimakteriet och klimakteriet. Kanske kunde vi fått massor av goda råd av generationen före oss? Och kanske kan vi dela med oss mer till varandra vad vi upplever och vad vi kan göra för att få ut det bästa av den här tiden. Min erfarenhet är att ingen har berättat något för mig,  förutom de böcker jag själv har letat fram sedan några år – då för att jag ville läsa på om de elever och deltagare jag har som uppenbarligen måste vara i menopaus – men jag har inte tänkt att jag själv skulle hamna där, ha ha!  Hur snabbt går det t ex? Kommer symptomen under ett halvår, år eller tre år? Så heja Monika, snälla kan inte du gå i spetsen för att föra fram den här frågan! Jag ska läsa på lite till, men tycks mest hitta den rituella och inre aspekten av det hela.

Jag märker att det är svårt att hålla fast skönheten, hur jag än anstränger mig. Gropar i låren plötsligt och rynkor som är svåra att göra något åt om man inte lyfter sig. Det bara händer, hur ung jag än känner mig inuti eller hur nyss jag tycker att jag var 30. Och någonstans känns det som om energin går åt i onödan om jag försöker kriga mot det. Jag kan fortsätta dekorera och smycka, sätta färg på och göra min kropp vacker, men ha medkänslan tät och varm inför min kropps naturliga väg. Inte blir arg. Inte bli besviken på henne. Istället lyfta och stödja och vara sams med henne. Stödja hennes nya behov och vårda en lång vital hälsa.  Möjligen är det denna acceptans som gör att man vänder sig åt ett annat mer fruktbart håll där en ny rikedom finns. Ett stabilare grundvatten för hälsa och glädje.

xc

Foto: Anna Sanstedt

mindfulness

En kvinnas gåtfulla kombination av det djuriska och förmågan att leva bland männsikor.

Denna gamla bok är en skatt att gräva ur. För moderna kvinnor. Som kanske längtar lite extra.
Du är inte ensam, du har en hel flock med dig.

Min fråga till dig, hur mår ditt sälskinn – vänder du hem, och hur?

Sagan ”Sälhud, själshud” har ett omvänt motiv, den är vad sagoberättare ibland kallar en bakvänd saga. Det vanliga är att en människa blir förtrollad och förvandlas till ett djur men är är det tvärtom: ett djur som lever som en människa. Sagan ger oss insikt om det kvinnliga psykets struktur. Sälkvinnan är liksom den vilda kvinnliga naturen en gåtfull kombination av det djuriska och förmågan att leva bland människor.
Sagans sälskinn är inte i första hand ett föremål utan en symbol för ett emotionellt och existentiellt tillstånd – ett tillstånd som är sammanhållet, besjälat och präglat av den vilda kvinnliga naturen. När en kvinna befinner sig i detta tillstånd känner hon sig hel, hon står intre vid sidan om sig själv och undrar om hon gör rätt, handlar rätt och tänker de rätta tankarna. Även om hon ibland förlorar kontakten med detta tillstånd då hon är ”i sig själv” kan hennes tidigare upplevelser av det ge henne den styrka hon behöver för sitt arbete i vardagsvärlden. Det är de återkomsterna till det vilda tillståndet som tillför henne den psykiska energi hon behöver för sina projekt, sin familj, sina relationer och sitt kreativa liv i världen på ytan.
….

Tillgrepp av Sälskinnet sker också under mer subtila former genom att kvinnan berövas sin resurser och tid. Världen längtar efter tröst och efter kvinnors höfter och bröst. Den tigger om vår uppmärksamhet med tusen händer och miljoner röster, den vinkar till oss, den rycker och drar i oss. Ibland känns det som om det överallt i världen finns någon eller något som behöver oss, ber oss, frågar oss. Ofta är dessa människor, sysslor och ting lockande och trevliga, ibland är de pockande och otrevliga. Men så länge det inte gäller liv eller död, så måste du ge dig tid, unna dig att ”ta på mässingssbehån”. Din uppgift är att återvända hem.

Att säga vad hem innebär är mer komplicerat – men på sätt och vis är det en inre plats mer än i rummet, en plats där en kvinna känner sig hel. Hem är där en tanke eller känsla kan hållas kvar och inte avbryts eller rycks ifrån oss därför att något annat kräver vår tid och uppmärksamhet. Kvinnor i alla tider har skaffat sig detta, skapat sig detta, på otaliga sätt och trots otaliga plikter och sysslor. Hem är en oavbruten sinnesstämning eller känsla som låter oss uppleva sådant vi kanske aldrig förnimmer i vår vardagsvärld: förundran, visioner, stillhet, frihet från ängslan, frihet från krav, frihet från pladder och tjat. Alla dessa ”hemmets” gåvor är ämnade att bevaras i psyket föra att senare användas i den yttre världen.

Det finns många fysiska platser en kvinna kan uppsöka för att ”känna” att hon är på väg till detta sitt speciella hem, med en fysiska platsen i sig är inte hemmet; den är bara medlet som vaggar jaget till sömns så att vi kan få gå den sista biten ensamma. Medlen som hjälper en kvinna att återvända hem är många: musiken, konsten, skogen, havet, solnedgången, ensamheten, yoga (Cecilias anteckning ) De för oss hem till en berikande inre värld med sina egna tankar, regler och näringskällor.

/ Ur ”Kvinnor som slår följe med vargarna” av fil dr, jungiansk analytiker och cantadora Clarissa Pinkolas Estes.