Browsing Category

mindfulness

mindfulness Reflektion

Blanka klippor

Blanka svarta klippor som sköljs om och om igen av vågor och vitt skum. Solen ligger på ibland och ger glans och glitter till havet och klippan. Snett till vänster över mig svävar två tärnor, vilandes i motvinden som barnens flygdrakar. Sittandes här själv ger ingen rastlöshet. Det är som att sinnena får så mycket att man inte behöver gå någonstans.

I det här havet framför mig är min pappas aska strödd. Det gör det ännu mer vackert och innehållsrikt, som om det bar en personlig historia jag kan relatera till dessutom. Jag kan komma hit och välja att möta honom om jag vill, som i en minneslund.

Just nu blåser det ganska mycket, det är inte så varmt och inga andra är här och solbadar. Det är bara jag med skog bakom mig, klippor så långt jag kan se och hav med bred horisont framför mig. En sån här timmes självvald ensamhet fyller mig – eller tömmer – så skönt. Som om inget annat kunde ge samma sak. Det har troligen något att göra med min uppväxt här. Att det sitter i både gener och tusentals timmars vistelse vid hav, klippor och måsar . Att jag har varit i den här miljön samtidigt som jag har vuxit – på längden, i anden i cellerna. Den här fria stunden har jag väntat flera dagar på. Fri och fyllig. Tänk – en timme, så svårt att hedra och när den kommer, så tydligt näringsrik. Man måste komma ihåg det om man är en sån som hämtar sin energi i avskildhet. Be om det, ordna för det, även om det tar emot.  Och det är i möjlighet till gemenskap och familj som det är som bäst – när man vet att man har allt det där rika, grundade och trygga på en armlängds avstånd – det är då man kan slappna av och njuta av egna stunder, man vet att man blir uppfångad igen av någon som saknar en och som man saknar – en timme, dag eller vecka senare.

När jag inte satt och tittade ut över horisonten och klippornas vackra gråskalor, så läste jag i boken om Fransicus av Assisi. Har bara börjat, men den känns intressant. ”Att leva Helhjärtat” av Ted Harris, präst och journalisten Carolina Johansson. Den inleds med följande citat av Tomas Transströmer:

”Skäms inte över att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

xc

 

mindfulness Reflektion

7 saker att göra i sommar

7 saker att göra i sommar utan inbördes ordning:

 

Skriva dagbok, på morgonen, kvällen eller mitt på dagen, som börjar med:  Jag vill skriva om –   och så bara låta pennan flyta på papperet med vad som helst.

Lyssna på varje sommarprat kl 13.00 på p1.

Gå i flipflops som standard.

Ha shorts som standard med tjocktröja till om man måste.

Lyssna på ljudböcker medan man städar, målar, trädgårdsfixar. Tips: Jojo Moyes, lagom feelgood :)

Äta jordgubbar som mat.

Se, känna, lukta, höra mer.

Och så hade jag en till… spela Lionel Richie ( tack Fredrik för nygammal inspiration!)  Anna Ternheim eller Thomas Andersson Wij 

xc

 

mindfulness Reflektion träning

Reflektioner från en strandfilt


Tar fram min vita, fina anteckningsbok där jag klottrat ner reflektioner och skrivövningar under veckan som gått.

 

”Efter en ovanligt lyckad och trevlig flight ner (smart drag att dricka prosseco direkt efter start) så åker vi nu transfer genom solrosfält ( fält!) i solnedgång. Toscana – ska avnjuta dig!”

 

 

”Långt borta ett horisontellt streck mellan gråblått hav och gråblå himmel. Närmre en solgul filt ( som jag köpt på creperiet innan jag åkte) där 15-årig son, lång och fortfarande utan muskler, ligger och läser Alkemisten. Inte för att han vill, men för att jag tvingat honom.

Han har mörkblå badshorts och runda Raybans. Han har ben som min farmor. Jag ser så mycket kärlek i honom. Över oss klarare blå parasoll som fladdrar på rad och får sanden att skuggas oregelbundet, nästan melodiöst.”

 


”Det är mitt i natten, sitter i sängen ensam vaken. Jag har lärt mig att min kropp tycker det är jobbigt med rödvin. Den blir lite tjorvig av det. Om jag låter bli helt och fullt, blir den nog lugnare och jag med den. Troligt. Är lite trött på hjärtklappning efter att jag har somnat. Fast det gör inte så mycket att vara vaken mitt i natten. Det ger egentid. Sitta i sängen med datorn, pilla ner texter eller svara på de där tusen mailen.
Kom på det där jag skrev för ett tag sedan, att jag längtade efter nya sinnestillstånd.
Det får jag kanske tydligast via min kost. Möjligen också via träning eller inte.
Vet att jag känt så de perioder när jag ätit utan gluten, eller socker/kolhydratfritt eller helt utan alkohol. Ett annat filter till tillvaron och till de egna känslorna, tillstånden. Men det kräver sin koncentration. Vill och orkar jag det? Gör min omgivning det? Och om jag skulle nå dit, vad gör jag då med min nya energi, den starka och grundade?
Blir entreprenörmässig, publicerar den där boken, springer mer, är med barnen på ett annat sätt? Bra fråga att ställa sig. För min del känns det där filtret, ( eller om det är ickefiltret) mest intressant.”

 

 

”Den här stunden. Vill suga märgen ur den här värdefulla tiden mellan eftermiddagsbad och kvällsaktivitet. Den här magiska tiden då man njuter av att få gå in och svalka både kropp och själ. Hela familjens kroppar ligger utspridda i varsina sängar, halvnakna och utbredda instinktivt som hundar lägger sig på svala stenplattor om sommaren.

Den här stunden när man utan ansträngning får lite lugn och ro i hotellrummet. När jag får såna stunder blir jag nästan apatisk av valmöjligheterna. Jag vet inte hur jag bäst ska använda den närande tiden! Sova, skriva, läsa, städa eller jobba på datorn?
Och nu, denna stund? – Jag ligger på sängen, barbent efter lite städning, skriver detta just precis nu, somnar troligen snart. Utanför cikador som en ljudkuliss, inne fläkten som surrar. Ljuset strilas in genom jalusidörrar…. zzzzzzz.”

 

 

”Silat ljus under röd kepsskärm i kontrast mot den blå himmeln och det vita skrivbokspappret är magisk. Jag har landat i mig, kroppen och stunden, efter en natts allergireaktion och oro. Då är vilan ännu mera söt. Ljuden – åh ljuden av vågor tre meter ifrån mig. Soothing. Vad skulle det heta på svenska? Jag lever på ljus, kontraster, toner ( snarare än färger) ljud och hudförnimmelser. ”Kanske är jag mer som en växt eller en blomma. En Human BEING. En varelse. ”
Stunden rymmer en bit av frihet, mitt i den lite stökiga gemenskap som är runt omkring. En insikt slog mig i går. ” Kärlek kan aldrig vara fel, men underkastelse. Så ge mig självständiga val och fri röst så vågar jag också bjuda kärlek och ta emot. Så länge den inte köpslås eller mutas med skuld, plikt och och självförnekelse.”
Den här stunden byts till ny stund – som handlar om att fylla magar. Mest pliktskyldigast och preventivt. Matklockan tickar och om man inte vill ha griniga hjärnor eller kroppar, gör man bäst i att fylla på regelbundet.”

 

 

 

”Ziggy säger – Den här resan har gått så fort – det är som om vi en ens är här! Håller med. Kanske ska dessa nya intryck, precis som andra, komposteras och bli fruktbar jord i framtiden – om en vecka, månad eller år. Intrycken via sinnena kommer att nå blodet och rinna igenom en och vips har celler och kroppen, en ny flora en ny grogrund för ord, tankar och prat. Man vet inte vad timmar vid havet kan ge, eller en veckas frukostar med Italienskt kaffe och crossianter ute till cikador och fågelsång. Troligen en fertil jordmån för bra tankar och känslor.”

xc