Browsing Category

Boktips

Boktips mindfulness Reflektion träning

Självsamhet, boktips, kreativitet och fågelbord

Klockan är nio, jag sitter framför mitt skrivbord och fönster, nyss hemkommen från skolskjutsning och morgonjoggen i skogen med hunden. Det var en minusgrad ute, så nu efter dusch och kaffe så känner jag mig så där skönt kontrastrik och cirkulerad i huden.

Har satt upp ett hemsnickrat fågelbord på min balkong framför mig, så att jag ska få ha domherrar och tagoxar flygandes förbi som sällskap. Tyvärr verkar de lite rädda för att sitta på ett fågelbord utan tak…. Måste snickra om. Det finns något mysigt med att ge någon mat… att någon, i det här fallet fåglar, vill komma och äta hos mig… att de hittar lite gott här när det är kallt ute.

När jag sprang i morse fick jag som vanligt några klara insikter, de kommer alltid efter några sköna hundra meter :)  precis som att de suttit fast någonstans i kroppen och skakas fram av löpstegen och andetagen!  Jag tror att jag har tappat lite av min kreativitet, och jag måste ta tillbaka den! Min främsta naturtillgång och valuta, resurs och tändvätska! Jag har inte värnat om den som jag gjort tidigare, har inte satt mig i förutsättande lägen för att odla den och uttrycka den mer frikostigt den senaste tiden.

Kreativitet kräver både avskildhet och stimuli, och framför allt när den utforskas och är i uttryckande läge – behöver den få obruten tid och ostördhet. Och för mig är det en stor känsla av mening att vara i ett kreativt skapande läge. Att skapa är bästa sättet att lägga uppmärksamheten utanför sig själv och småsaker. Går man in i skapandets natur, känner man av livet i sin egen form. Livet och universums första och mest genomträngande funktion är kreativitet. En idé som manifesteras i något.

För att kunna vara kreativ, måste man in i huvudet på sig själv, eller som Linus Jonkman säger det i sin bok ”Självsamhet” – in i sitt huvudet som sedan tar en ut i kosmos.
Han menar också på att få stora idéer har kläckts av en kommiteé , men däremot av en solitär – dvs, en enskild människa i avskildhet. Och just ordet solitär, känns mer rätt beskrivande av en självvald positiv upplevelse när man är själv, jämfört med ordet ensam.
Fick boktipset av min goda Springtime kollega Annika och har precis börjat lyssna på den här boken och ÄLSKAR den redan. Jag inser hur viktig den kan bli för många – som känt sig missförstådda för att de får sin energi mest när de är själva snarare än i sociala sammananhang, hur vi många gånger i samhället uppmuntrar barn som vuxna till att ta mer plats – snarare än att också uppmuntra till att kunna umgås med sig själv utan yttre stimuli, Försjunka lite i dagdrömmeri, njuta av vad man kan uppleva när det bara är jag och livet så att säga. Linus menar också att självsamhet är grundtillståndet i livet även om vi också är sociala varelser och behöver interagera med andra – vi föds själva och dör också så.

Hursomhelst – jag rekommenderar boken – att lyssna på eller läsa.
Jag rekommenderar också att sätta upp fågelmatare, springa morgonjoggar och yinyoga innan frukost. Jag rekommenderar att ha perioder av egen tid bortom det vanliga småpratet, rastlösa fixet, telefontittandet och städandet, för att få kreativiteten och reflektioner att blomma – och sedan göra något med det som kan bli till bröd för andra.

Ha en trevlig tisdag.

Xc


Boktips

Ljudboks tips!

I sommar har jag frossat i Storytel och olika ljudböcker / avslappningar. Här är några tips!

  • Den mest använda en längre tid har varit till min dotters läggning :
    ”Kaninen som så gärna ville somna” av Carl-Johan Forssén Ehrlin, med uppläsare Lars ”Lisa” Andersson. Faktum är att alla somnar av den innan den är slut!  Även jag, min man och min 15 åriga son till och med :) Finns på Adlibris och Storytel.
  • Jag har lyssnat på flera böcker av Jojo Moyes – ”Livet efter dig”, ”Arvet efter dig”, ”Toner i natten”, och nu ”Sista brevet från din älskare”. Lättsmält men bra – härligt att lyssna på i långa bilkörningar, städning etc.
  • Just precis nu, lyssnar jag på ( har läst tidigare) Echart Tolles ” Lev livet fullt ut”. Sympatisk hållning till andlighet och varandet. Passar när man vill åt tankar kring närvaro, kraft, upplysning – utan att religioner spelar in eller står bakom – snarare handlar det om det gemensamma du i så fall kan hitta inom alla religioner.
  • Och om du gillar att söka dig mot sk suggesterad avslappning/mental träning, hittade jag några jag aldrig sett förut, som jag först var skeptisk mot men sedan kom att gilla och /eller kände mig skön av. Vill dela med mig av det också – kanske tycker du samma.  Hon heter Anna -Lena Mellblom och flera olika på Storytel. ”Dags att lyckas” var lite kul.

Jag tycker att Storytel  (eller motsvarande)  är en prisvärd tjänst! Så mycket du kan lära dig, bli road av, inspirerad av – för ganska lite pengar jämförelsevis mot vad du annars kanske lägger det på.

xc

PS. Bilder från Järvsö de senaste dagarna – skog, jogg och festligheter med Sanna och Freddan och ungar.

Boktips Reflektion

Vildkvinnan (som i ursprung)

Skrev det här 2009…. Nu 8 år senare kan jag författarinnans arbete ännu mer och upplever behovet ännu större bland kvinnor jag träffar och undervisar. Vad känner du?

Jag älskar att se människor njuta av sina kroppar, verkligen leva i dem, låta kroppen med hud, hörsel, känsel, rytm, svett, syn och doftsinne få leda dom rätt. Älskar när kvinnor vågar lita på sin naturliga, ursprungliga intuition, skönhet och kraft. Kvinnor som inte låter sig tämjas till mekaniska dockor, krympta till allt för snäva ideal och normer så dom glömmer bort vilka storartade varelser de är. Kalla hem Henne, cellen av den ursprungliga vilda kvinnan!

“ En frisk kvinna är i mångt och mycket likt en varg; robust, resursrik, stark livsvilja, livsgivande, revirmedveten, uppfinningsrik, lojal, kringströvande. Men skärs hon av från det vilda i sin natur blir hennes personlighet tunn, torftig, suddig, spöklik.  När tillvaron blivit rutin, leda, är det dags för det vilda i kvinnan att träda fram, dags för psykets kreativa funktion att översvämma deltat.

Hur påverkas kvinnor av vildkvinnan? Men henne som bundsförvant, som ledare, förebild och lärare, ser vi inte med ett par ögon utan med vår intuition som har många ögon. När vi ger plats för intuitionen blir vi därför som stjärnhimlen: vi betraktar världen med tusen ögon.

Att närma sig den instinktiva naturen betyder inte att vända upp och ner på allting, göra vänster till höger och svart till vitt, flytta öster till väster, beter sig som en vettvilling eller en furie. Det betyder inte att glömma sin primära sociala inlärning eller att bli mindre mänsklig. Tvärtom. Integriteten är stor i den vilda naturen.

Vad det betyder är att inmuta sitt revir, hitta sin flock, finnas i sin kropp med trygghet och stolthet oavsett vilka företräden och skavanker den har, att tala och handla i eget namn, vara medveten, alert, utnyttja sin inneboende kvinnliga intuition och lyhördhet, komma in i sina cykler, finna ut var man hör hemma, utvecklas med värdighet, hålla kvar så mycket som möjligt av medvetandet.

Vildkvinnans arketyp och allt hon står för beskyddar konstnärer,  författare, skulptörer, dansare, tänkare, bedjare, sökare, upptäckare – för alla ägnar de sig åt skapande arbete, och det är där den instinktiva naturen är mest aktiv. Som i all konst har hon sitt viste i kroppen, inte i huvudet.

Hon uppmuntrar oss att slå vakt om vår mångspråkighet, att flytande behärska drömmarnas, passionens och poesins språk. Hon viskar ur nattliga drömmar, hon efterlämnar ett grovt hårstrå och leriga fotspår i kvinnosjälens marker. Dessa spår fyller kvinnor med en längtan att söka upp henne, befria henne och älska henne. Hon är tankar, känslor, behov och minne. Hon har varit försvunnen och nästan bortglömd mycket länge. Hon är rösten som kallar “Hitåt, hitåt”.

Hon skapar cyklerna. Hon är den vi bryter upp från hemmet för att leta upp. Hon är den vi kommer hem till. Hon är alla kvinnors jordiga rotstam. Hon är den som håller oss igång fast vi känner oss slut. Hon är den som räddar livet på ofärdiga tankar och beslut.

Hon lever i tåren och oceanen. Hon är från framtiden och från tidens begynnelse. Hon lever i det förflutna och kallas hit av oss. Hon finns i nuet och har en stol vid vårt bord, står bakom oss i kön och kör före oss på vägen. Hon finns i framtiden och går bakåt i tiden för att hitta oss nu. Hon är ögonblicket innan inspirationen kommer över oss. Hon lever på en fjärran plats som bryter igenom till vår värld. Beviset för att hon finns ligger i våra möten med henne genom våra nattliga drömmar och genom vår längtan och vår inspiration. Att vi känner oss tomma när hon är borta, att vi längtar och trängtar när vi är skilda från henne; det är tecken på att hon har varit hos oss… “

Ur Kvinnor som slår följe med vargarna av Clarissa Pinkolas Este´s