mindfulness

En kvinnas gåtfulla kombination av det djuriska och förmågan att leva bland männsikor.

Denna gamla bok är en skatt att gräva ur. För moderna kvinnor. Som kanske längtar lite extra.
Du är inte ensam, du har en hel flock med dig.

Min fråga till dig, hur mår ditt sälskinn – vänder du hem, och hur?

Sagan ”Sälhud, själshud” har ett omvänt motiv, den är vad sagoberättare ibland kallar en bakvänd saga. Det vanliga är att en människa blir förtrollad och förvandlas till ett djur men är är det tvärtom: ett djur som lever som en människa. Sagan ger oss insikt om det kvinnliga psykets struktur. Sälkvinnan är liksom den vilda kvinnliga naturen en gåtfull kombination av det djuriska och förmågan att leva bland människor.
Sagans sälskinn är inte i första hand ett föremål utan en symbol för ett emotionellt och existentiellt tillstånd – ett tillstånd som är sammanhållet, besjälat och präglat av den vilda kvinnliga naturen. När en kvinna befinner sig i detta tillstånd känner hon sig hel, hon står intre vid sidan om sig själv och undrar om hon gör rätt, handlar rätt och tänker de rätta tankarna. Även om hon ibland förlorar kontakten med detta tillstånd då hon är ”i sig själv” kan hennes tidigare upplevelser av det ge henne den styrka hon behöver för sitt arbete i vardagsvärlden. Det är de återkomsterna till det vilda tillståndet som tillför henne den psykiska energi hon behöver för sina projekt, sin familj, sina relationer och sitt kreativa liv i världen på ytan.
….

Tillgrepp av Sälskinnet sker också under mer subtila former genom att kvinnan berövas sin resurser och tid. Världen längtar efter tröst och efter kvinnors höfter och bröst. Den tigger om vår uppmärksamhet med tusen händer och miljoner röster, den vinkar till oss, den rycker och drar i oss. Ibland känns det som om det överallt i världen finns någon eller något som behöver oss, ber oss, frågar oss. Ofta är dessa människor, sysslor och ting lockande och trevliga, ibland är de pockande och otrevliga. Men så länge det inte gäller liv eller död, så måste du ge dig tid, unna dig att ”ta på mässingssbehån”. Din uppgift är att återvända hem.

Att säga vad hem innebär är mer komplicerat – men på sätt och vis är det en inre plats mer än i rummet, en plats där en kvinna känner sig hel. Hem är där en tanke eller känsla kan hållas kvar och inte avbryts eller rycks ifrån oss därför att något annat kräver vår tid och uppmärksamhet. Kvinnor i alla tider har skaffat sig detta, skapat sig detta, på otaliga sätt och trots otaliga plikter och sysslor. Hem är en oavbruten sinnesstämning eller känsla som låter oss uppleva sådant vi kanske aldrig förnimmer i vår vardagsvärld: förundran, visioner, stillhet, frihet från ängslan, frihet från krav, frihet från pladder och tjat. Alla dessa ”hemmets” gåvor är ämnade att bevaras i psyket föra att senare användas i den yttre världen.

Det finns många fysiska platser en kvinna kan uppsöka för att ”känna” att hon är på väg till detta sitt speciella hem, med en fysiska platsen i sig är inte hemmet; den är bara medlet som vaggar jaget till sömns så att vi kan få gå den sista biten ensamma. Medlen som hjälper en kvinna att återvända hem är många: musiken, konsten, skogen, havet, solnedgången, ensamheten, yoga (Cecilias anteckning ) De för oss hem till en berikande inre värld med sina egna tankar, regler och näringskällor.

/ Ur ”Kvinnor som slår följe med vargarna” av fil dr, jungiansk analytiker och cantadora Clarissa Pinkolas Estes.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply