mindfulness Reflektion

Blanka klippor

Blanka svarta klippor som sköljs om och om igen av vågor och vitt skum. Solen ligger på ibland och ger glans och glitter till havet och klippan. Snett till vänster över mig svävar två tärnor, vilandes i motvinden som barnens flygdrakar. Sittandes här själv ger ingen rastlöshet. Det är som att sinnena får så mycket att man inte behöver gå någonstans.

I det här havet framför mig är min pappas aska strödd. Det gör det ännu mer vackert och innehållsrikt, som om det bar en personlig historia jag kan relatera till dessutom. Jag kan komma hit och välja att möta honom om jag vill, som i en minneslund.

Just nu blåser det ganska mycket, det är inte så varmt och inga andra är här och solbadar. Det är bara jag med skog bakom mig, klippor så långt jag kan se och hav med bred horisont framför mig. En sån här timmes självvald ensamhet fyller mig – eller tömmer – så skönt. Som om inget annat kunde ge samma sak. Det har troligen något att göra med min uppväxt här. Att det sitter i både gener och tusentals timmars vistelse vid hav, klippor och måsar . Att jag har varit i den här miljön samtidigt som jag har vuxit – på längden, i anden i cellerna. Den här fria stunden har jag väntat flera dagar på. Fri och fyllig. Tänk – en timme, så svårt att hedra och när den kommer, så tydligt näringsrik. Man måste komma ihåg det om man är en sån som hämtar sin energi i avskildhet. Be om det, ordna för det, även om det tar emot.  Och det är i möjlighet till gemenskap och familj som det är som bäst – när man vet att man har allt det där rika, grundade och trygga på en armlängds avstånd – det är då man kan slappna av och njuta av egna stunder, man vet att man blir uppfångad igen av någon som saknar en och som man saknar – en timme, dag eller vecka senare.

När jag inte satt och tittade ut över horisonten och klippornas vackra gråskalor, så läste jag i boken om Fransicus av Assisi. Har bara börjat, men den känns intressant. ”Att leva Helhjärtat” av Ted Harris, präst och journalisten Carolina Johansson. Den inleds med följande citat av Tomas Transströmer:

”Skäms inte över att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

xc

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply