Boktips Reflektion

Vildkvinnan (som i ursprung)

Skrev det här 2009…. Nu 8 år senare kan jag författarinnans arbete ännu mer och upplever behovet ännu större bland kvinnor jag träffar och undervisar. Vad känner du?

Jag älskar att se människor njuta av sina kroppar, verkligen leva i dem, låta kroppen med hud, hörsel, känsel, rytm, svett, syn och doftsinne få leda dom rätt. Älskar när kvinnor vågar lita på sin naturliga, ursprungliga intuition, skönhet och kraft. Kvinnor som inte låter sig tämjas till mekaniska dockor, krympta till allt för snäva ideal och normer så dom glömmer bort vilka storartade varelser de är. Kalla hem Henne, cellen av den ursprungliga vilda kvinnan!

“ En frisk kvinna är i mångt och mycket likt en varg; robust, resursrik, stark livsvilja, livsgivande, revirmedveten, uppfinningsrik, lojal, kringströvande. Men skärs hon av från det vilda i sin natur blir hennes personlighet tunn, torftig, suddig, spöklik.  När tillvaron blivit rutin, leda, är det dags för det vilda i kvinnan att träda fram, dags för psykets kreativa funktion att översvämma deltat.

Hur påverkas kvinnor av vildkvinnan? Men henne som bundsförvant, som ledare, förebild och lärare, ser vi inte med ett par ögon utan med vår intuition som har många ögon. När vi ger plats för intuitionen blir vi därför som stjärnhimlen: vi betraktar världen med tusen ögon.

Att närma sig den instinktiva naturen betyder inte att vända upp och ner på allting, göra vänster till höger och svart till vitt, flytta öster till väster, beter sig som en vettvilling eller en furie. Det betyder inte att glömma sin primära sociala inlärning eller att bli mindre mänsklig. Tvärtom. Integriteten är stor i den vilda naturen.

Vad det betyder är att inmuta sitt revir, hitta sin flock, finnas i sin kropp med trygghet och stolthet oavsett vilka företräden och skavanker den har, att tala och handla i eget namn, vara medveten, alert, utnyttja sin inneboende kvinnliga intuition och lyhördhet, komma in i sina cykler, finna ut var man hör hemma, utvecklas med värdighet, hålla kvar så mycket som möjligt av medvetandet.

Vildkvinnans arketyp och allt hon står för beskyddar konstnärer,  författare, skulptörer, dansare, tänkare, bedjare, sökare, upptäckare – för alla ägnar de sig åt skapande arbete, och det är där den instinktiva naturen är mest aktiv. Som i all konst har hon sitt viste i kroppen, inte i huvudet.

Hon uppmuntrar oss att slå vakt om vår mångspråkighet, att flytande behärska drömmarnas, passionens och poesins språk. Hon viskar ur nattliga drömmar, hon efterlämnar ett grovt hårstrå och leriga fotspår i kvinnosjälens marker. Dessa spår fyller kvinnor med en längtan att söka upp henne, befria henne och älska henne. Hon är tankar, känslor, behov och minne. Hon har varit försvunnen och nästan bortglömd mycket länge. Hon är rösten som kallar “Hitåt, hitåt”.

Hon skapar cyklerna. Hon är den vi bryter upp från hemmet för att leta upp. Hon är den vi kommer hem till. Hon är alla kvinnors jordiga rotstam. Hon är den som håller oss igång fast vi känner oss slut. Hon är den som räddar livet på ofärdiga tankar och beslut.

Hon lever i tåren och oceanen. Hon är från framtiden och från tidens begynnelse. Hon lever i det förflutna och kallas hit av oss. Hon finns i nuet och har en stol vid vårt bord, står bakom oss i kön och kör före oss på vägen. Hon finns i framtiden och går bakåt i tiden för att hitta oss nu. Hon är ögonblicket innan inspirationen kommer över oss. Hon lever på en fjärran plats som bryter igenom till vår värld. Beviset för att hon finns ligger i våra möten med henne genom våra nattliga drömmar och genom vår längtan och vår inspiration. Att vi känner oss tomma när hon är borta, att vi längtar och trängtar när vi är skilda från henne; det är tecken på att hon har varit hos oss… “

Ur Kvinnor som slår följe med vargarna av Clarissa Pinkolas Este´s

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply