Reflektion träning yoga

Springtime Travel och Topphälsa i Palma

IMG_0054

En Springtime Travel vecka på Palma har snart gått. Det har varit Topphälsas fina läsare som varit här en vecka med oss. De brukar vara trevliga, glada och härliga – och så också i år. Jag har haft förmånen att ha haft yin yoga nästan varje dag förutom Freepower, Soma Move, ridning och vandring i Port de Soller.

För dig som nyss varit här – här är lite tips på fortsatt mys hemma.

Musiken: https://open.spotify.com/user/11121157843/playlist/5YrkVX4f2V7ELuZR02DmWk

Vill du fortsätta träna  Freepower, Yin eller Soma mm  över film? Du kan köpa här: 

I höst kommer också en artikel ut i Topphälsa som jag skriver om Holistisk träning.

Må gott!

xc

 

mindfulness Reflektion

Gässens lärdomar – för alla som vill samarbeta

FullSizeRender


Åkte bil hit och dit genom vårt Hälsinge landskap i dag (med den här vackra musiken som ackompanjemang – sätt på själv nu! )  och reflekterade över att det är ännu mer gult över kullarna nu – så vackert.
Så här års flyger ju också gässen ifrån oss. Älskar deras ljud och form när de drar förbi  och jag stannar ofta upp och tittar och vinkar lite till dom  – ”Hejdå, vi ses nästa år!”

Hittade den här texten på en papperskopia i min pappas kontor när vi städade ur efter hans begravning och jag ville spara den precis som han tydligen hade gjort.

(Texten ” Gässens Lärdomar” skrevs ursprungligen ner efter ett tal av Angeles Arrien vid konferensen Organizational Developement Network 1991 och är baserade på Milton Olsons arbeten.  Den har sedan dess cirkulerat inom ett flertal organisationer världen över.)

Gässens Lärdomar

Fakta 1
När varje gås flaxar med sina vingar skapar det ett upplyft för fåglarna som följer. Genom att flyga i en V formation blir hela flockens räckvidd för flygning 71 % längre än om varje fågel flög för sig själv.

Lärdom: Människor som delar en gemensam riktning och känsla av gemenskap kan komma dit de ska snabbare och lättare eftersom de reser med hjälp av varandras drivkraft.

Fakta 2
När en gås faller ur formationen, känner den plötsligt motståndet och seghet i att flyga själv. Den förflyttar sig snabbt tillbaka till formeringen för att dra nytta av luftkraften från fågeln precis framför den.

Lärdom: Om vi har lika mycket vett som en gås håller vi oss i gemensam formering med dem som är på väg åt samma håll som vi själva vill åt. Vi är villiga att acceptera deras hjälp och ge vår hjälp till andra.

Fakta 3
När ledargåsen blir trött, roterar den bakåt i formationen och en annan gås tar över tätpositionen.

Lärdom: Det lönar sig att turas om att göra det hårda jobbet och dela ledarskapet. precis som gäss, är människor beroende av varandras färdighet, kapacitet och unika uppsättningar av gåvor, talanger eller resurser.

Fakta 4
Gässen som flyger i formationen tutar för att uppmuntra de där framme att hålla farten  uppe.

Lärdom: Vi måste försäkra oss om att vårt tutande är uppmuntrande. I grupper där det finns uppmuntran, är produktiviteten betydligt större. Uppmuntrandets kraft ( att följa sitt hjärta eller stå fast vid sina ideal och uppmuntra andras hjärtan och ideal) är den sorts kvalitet vi söker i tutandet.

Fakta 5
När en gås blir sjuk, skadad eller skjuten, faller två gäss ur formationen och följer den ner för att hjälpa och skydda den. De stannar hos den tills den antingen dör eller kan flyga igen. Sedan lyfter de och gör följe med en annan formering eller flyger i kapp sin egen flock.

Lärdom: Om vi har lika mycket vett som gäss, står vi vid varandras sida i svåra tider likväl som i tider då vi är starka.

FullSizeRender

FullSizeRender

 

 

Reflektion

Sömnlös natt och skrivövning som gav minnen

IMG_4415

Det är mitt i natten och jag har varit vaken och legat och skruvat på mig i sängen ett par timmar helt sömnlös. Gav upp och gjorde kaffe istället och sitter nu vid mitt skrivbord och dator. Det är nästan fullmåne ute, och älvorna dansar över ängen bakom och ses som små, små vattendroppar i gatlampan vid vägen. Både befriande och lite spänd känsla att vara helt ensam vaken. I huset och i byn runt omkring. Märker att jag andas tyst, instinktivt kanske för att kunna höra okända ljud. Jag är tyvärr lite mörkrädd :) Brukar sova gott, men då och då har jag en sån här natt och ibland har det resulterat i att jag läst ut en viktig bok, ibland att jag har utvecklat någon bra idé eller skrivit något värdefullt.

I natt vet jag inte vad det blir, men min största längtan är att skriva så det blir nog det.

Det finns en skrivövning man kan göra som startar med: ”Jag vill skriva om”  – och så bara skriver man sak efter sak efter sak som dyker upp. Den är skön:) Man börjar med att öppna för vad som helst, och följer sedan flödet med det som kommer.

-Jag vill skriva om hur mitt frihetsbehov står i konflikt med gemenskap och trygghet, hur det  får att tvivla på mig som medmänniska och mamma, jag vill skriva om hur det suger i magen när jag tänker på att mina barn en dag ska bli sina egna och lämna mig både fysiskt och kanske i tanken och hjärtat. Jag vill skriva om hur rik jag oftast känner mig – men hur jag också tänker att jag närsomhelst kan leva på gatan. Jag vill skriva om hur min farmors ögon och knotiga händer fortfarande är kristallklara bilder och minnen för mig – hur vissa samtal och ursnitt av henne i rum eller trädgård finns som i ett arkiv i min hjärna. Jag vill skriva om att jag älskade hennes och farfars gula 20-tals hus på Vippendalsvägen i Strängnäs. Med rosrabatter, grusgångar, uppstagade luktärter och äppelträd av olika sort. Med en altan där man matade talgoxar med hackad ost direkt från händerna. Jag vill skriva om att jag minns alla höstmarknader där, från det jag var liten till tonåring. Hur jag älskade traditionen. Jag vill skriva om somrarna då vi åkte ut i farmor och farfars motorbåt på Mälaren till Askholmen. Det luktade sittdynor, var alltid rent och snyggt, puttrade skönt och var aldrig blåsigt, stressigt eller läskigt. Bara mys. Farmors stora bruna ben i en hemmasydd välstruken solklänning, farfars skjorta nerstucken i högt uppdragna byxor, sidenkuddar ( gammalt godis) i en kristallskål med lock, farmors bullar i en sån där blå metallburk och egen hallonsaft i tunna glas med frostad blå kant. Det var alltid sol, och när man hade badat från badstegen, fick man krypa in i en räfflad urtvättad turkos frottébadrock. Min farfar Gurra fick ännu mer lockar i håret och i pannan när han badade – min farmor Karin ropade ”Akta hjärtat Gurra!” när han ville dyka. Hon blötte aldrig håret, för det lade hon på spolar. Jag brukade få hjälpa henne med det ända till slutet. Minns att jag gillade det, kände att jag fick ett förtroende och en intimitet. Hennes hår var tjockt och vitt och man rullade med en pinnkam upp på stora och små spolar. Hon satt på en pinnstol i köket oftast och jag stod bakom och fixade. Min farmor gillade att hålla sig snygg, och hon var väldigt fin. Jag lärde mig snabbt att jag var den som kunde ge henne komplimanger för en ny blus eller handväska – och hur hon sken upp av det. I villan på Vippendalsvägen hade köket blåmönstrade tapeter och ett väggur som tickade. En kökssoffa med blått överdrag , i samma serie som gungstolen i rummet bredvid. Där fick man skogaholmslimpa med medvurst och varm choklad. Det fick man inte hemma…  Själv åt farmor och farfar bulle till morgonkaffet – till min hälsomedvetna mors förfäran och min egna bohemiska förtjusning. Jag vill skriva om soffor som var inplastade för att de var finsoffor, och om julgranar som var de finaste granar jag sett, med frostade julgranskulor och stjärna för toppen. Jag vill skriva om höstpromenader som luktade löv och man hade fått nya läderskor och kanske ny halsduk. Jag vill skriva om när jag åkte tåg från Järvsö och mina egna små barn till Strängnäs och hennes begravning där det bara fanns ett fåtal förutom vi familjen, eftersom de flesta hade dött. Och  hur jag grät och sov mer än på många år. Och hur jag kände konflikt mellan gammal och ny familj som båda behövde mig. Och som som jag behövde. Jag vill skriva om att jag funderar på hur man gör nu. Ska man behålla liv i platsen och minnena och besöka Strängnäs fortfarande? Och hur gör man då? Vart går man, vad fokuserar man på och hur ska man känna och tänka? Eller är det nostalgi som inte har någon mening nu?

Nu är det dags att sluta. Det startade med något, och sedan tog skrivandet en egen väg – väckta minnen som förgyllt min sömnlösa natt.

xc