Reflektion

Fäder

Fars dag. Jag behöver inte gå långt för att hedra min egen pappa. Han finns inuti mig. Hans gester och röst, blick och livssyn. Jag tänder ett ljus i kyrkan, men mest för att samla mitt samtal och kontakt med honom kring en plats och stund i avskildhet. Jag har lika mycket att tacka honom för nu som när han levde bredvid i jordelivet, han hann göra sitt jobb som min pappa väl – på ett sätt som gett mig glädje och trygghet i mitt unga och vuxna liv.

En far – han är (i de bästa och flesta fall) oftast den första vännen snarare än omvårdare. Den som lyfter till större och modigare insatser, fostrar till ambition och moral, skrattar och busar och beskyddar men kanske på håll. Som uppmuntrar till frihet och självförtroende.

Fäder. Det har något kraftfullt över sig. En viss klang. De blir ihågkomna tillsammans med minnen och inflytande. De är viktiga. Man vill vara stolt över sin far, också att han ska vara stolt över en själv .

Det här är er dag. Njut den och förvalta er fadersroll!

xc

dans yoga

Skog i morgonsol, Sofie Hutchings och spontana golvrörelser


Gårdagen präglades av toner från Sofie Hutchings.
Redan morgonpromenaden med hunden i skogen blev tonsatt och lyftes en dimension. Med den här musiken i hörlurarna och solen silad genom granar och tallar ner på mosskullar, så  förvandlades hundrastningen till en poetisk upplevelse…. Precis som jag vill ha den och helst alla andra vardagsupplevelser. Vill gärna försöka gå från att tycka saker bara är ”Fine”  till att de blir Great eller till ” a piece of Art”.

När jag kom hem, experimenterade jag med rörelser, typ dans typ yogish med raggsockorna på över det bara golvet, ingen matta. Först på köksgolvet sedan på ”kontoret”. Det är skönt. Och kreativt. En rörelse föder en annan och det krävs lyhördhet för att veta åt vilket håll man vill lägga viktöverföring och stretch. Det blir kobror, sadlar, duvor, framåtfällningar och twistar av bara farten inbäddade i spontana övergångar. Bli gärna inspirerad till helgens rörelsepraktik –  ta på dig långärmat och sockor och prova att lägga dig på vilket golv som helst och gör din ”yoga”.
Musik? Samma Sofie Hutchings :)

xc

 

 

Boktips mindfulness Reflektion träning

Självsamhet, boktips, kreativitet och fågelbord

Klockan är nio, jag sitter framför mitt skrivbord och fönster, nyss hemkommen från skolskjutsning och morgonjoggen i skogen med hunden. Det var en minusgrad ute, så nu efter dusch och kaffe så känner jag mig så där skönt kontrastrik och cirkulerad i huden.

Har satt upp ett hemsnickrat fågelbord på min balkong framför mig, så att jag ska få ha domherrar och tagoxar flygandes förbi som sällskap. Tyvärr verkar de lite rädda för att sitta på ett fågelbord utan tak…. Måste snickra om. Det finns något mysigt med att ge någon mat… att någon, i det här fallet fåglar, vill komma och äta hos mig… att de hittar lite gott här när det är kallt ute.

När jag sprang i morse fick jag som vanligt några klara insikter, de kommer alltid efter några sköna hundra meter :)  precis som att de suttit fast någonstans i kroppen och skakas fram av löpstegen och andetagen!  Jag tror att jag har tappat lite av min kreativitet, och jag måste ta tillbaka den! Min främsta naturtillgång och valuta, resurs och tändvätska! Jag har inte värnat om den som jag gjort tidigare, har inte satt mig i förutsättande lägen för att odla den och uttrycka den mer frikostigt den senaste tiden.

Kreativitet kräver både avskildhet och stimuli, och framför allt när den utforskas och är i uttryckande läge – behöver den få obruten tid och ostördhet. Och för mig är det en stor känsla av mening att vara i ett kreativt skapande läge. Att skapa är bästa sättet att lägga uppmärksamheten utanför sig själv och småsaker. Går man in i skapandets natur, känner man av livet i sin egen form. Livet och universums första och mest genomträngande funktion är kreativitet. En idé som manifesteras i något.

För att kunna vara kreativ, måste man in i huvudet på sig själv, eller som Linus Jonkman säger det i sin bok ”Självsamhet” – in i sitt huvudet som sedan tar en ut i kosmos.
Han menar också på att få stora idéer har kläckts av en kommiteé , men däremot av en solitär – dvs, en enskild människa i avskildhet. Och just ordet solitär, känns mer rätt beskrivande av en självvald positiv upplevelse när man är själv, jämfört med ordet ensam.
Fick boktipset av min goda Springtime kollega Annika och har precis börjat lyssna på den här boken och ÄLSKAR den redan. Jag inser hur viktig den kan bli för många – som känt sig missförstådda för att de får sin energi mest när de är själva snarare än i sociala sammananhang, hur vi många gånger i samhället uppmuntrar barn som vuxna till att ta mer plats – snarare än att också uppmuntra till att kunna umgås med sig själv utan yttre stimuli, Försjunka lite i dagdrömmeri, njuta av vad man kan uppleva när det bara är jag och livet så att säga. Linus menar också att självsamhet är grundtillståndet i livet även om vi också är sociala varelser och behöver interagera med andra – vi föds själva och dör också så.

Hursomhelst – jag rekommenderar boken – att lyssna på eller läsa.
Jag rekommenderar också att sätta upp fågelmatare, springa morgonjoggar och yinyoga innan frukost. Jag rekommenderar att ha perioder av egen tid bortom det vanliga småpratet, rastlösa fixet, telefontittandet och städandet, för att få kreativiteten och reflektioner att blomma – och sedan göra något med det som kan bli till bröd för andra.

Ha en trevlig tisdag.

Xc