HEALTHY TRAINING Löpning

Hur känns det att XXX springer snabbare än dig!?

Jag får så himla många frågor i stil med ”hur känns det när XXX springer en jättebra mara?” (och med en följdreflektion som aldrig nämns ”när du inte gjorde det i NYC”). De senaste dagarna är det givetvis Mikaela Larssons prestation i Valencia när hon sprang på 2.38 som framkallar dessa frågetecken hos vissa. Mitt ärliga svar är att mina känslor inombords är desamma innan och efter hennes prestation. Varför skulle de ha förändrats? Att hon springer bra påverkar ju inte mina chanser att prestera eller leva eller må bra eller min vardag över huvud taget. Jag förstår inte ens varför frågan kommer på tal. Tänk efter själv hur det känns inombords när Fredrik Uhrbom, David Nilsson, Lisa Ring, Shalane Flanagan, Geoffrey Kamworor eller kreti och pleti springer snabbare än dig? Är det tungt och du mår dåligt? Tråkigt i så fall.

För att tydliggöra det hela: Jag älskar löpning. Jag springer för att det gör mig glad och får mig att må bra och för att jag älskar att utmana mig själv. Jag delar med mig av min löpning för att jag vill det och för att jag får så otroligt mycket pepp, kärlek, inspiration och motivation av er som följer mig och skriver/säger fina saker. Ibland är löpningen skit och det är när jag underpresterar enligt mina förväntningar, när benen är sega som kola eller tunga som bly, när jag mår allmänt dåligt eller när jag är skadad. Löpningen påverkas inte negativt av att jag kommer 23a på NYC marathon istället för att vinna, eller när Mikaela Larsson eller någon annan springer ett riktigt bra lopp samtidigt som jag sitter och äter en god brunch hemma tillsammans med Pär.

Jag avslutar detta inlägg med att säga GRATTIS till Mikaela Larsson som sprang ett superbra lopp i helgen! Tack för att du bevisar att en helt vanlig tjej med heltidsjobb kan springa så bra som du gjorde i Valencia i helgen! Tack också alla andra som peppar mig så himla mycket! Och tack också till alla som ställer frågor som ”hur känns det att xxx springer snabbare än dig” vilket får mig att reflektera över varför jag verkligen springer <3 Kärlek till er alla! Hej svejs!

PS. Jag hoppas att jag inte låter bitter. Poängen är bara: SLUTA JÄMFÖRA HELA TIDEN. Jag tror att alla skulle må bättre av att fokusera lite mer på sig själva istället för att jämföra sig med andra.

HEALTHY TRAINING Löpning Träningsprogram

Ny mara om 20 veckor!

Det har gått 2 veckor sedan NYC Marathon och jag ser fram emot att avsluta säsongsvilan och börja köra lite hårdare pass igen. Det har varit välbehövligt med lite vila men jag skulle inte trivas långsiktigt med den livsstilen. Men det är väl lite det som är poängen med säsongsvila; dels att kroppen ska få återhämta sig fysiskt men också att man ska hitta tillbaka till suget att träna hårt igen.

Faktum är att jag smög igång lite med löpningen redan i helgen för att jag inte kunde hålla mig. Det blev 12 extremt lugna kilometer i lördags och igår började jag dagen med 8 km morgonjogg + att jag var på gymmet på eftermiddagen och sprang 4 km på bandet. Men det jag har sådan SJUK TRÄNINGSVÄRK från idag är badminton som jag och Pär spelade igår! Jag kan knappt ens lyfta kaffekoppen med höger hand idag för att jag är så trött i både arm och handled. Ändå spelade vi bara i 45 min för att vi inte orkade mer… En påminnelse om att jag inte är vältränad utan grenspecifikt tränad 🙂


Men nu till mitt nästa stora mål! Tusen tack för alla bra tips på marathon som ni skickade! Jag har fått upp ögonen för flera nya marathon som jag inte kände till sedan tidigare. En viktig faktor när jag väljer mitt nästa marathon är när i tiden loppet ligger och jag har nu spanat in helgen 7-8 april som passar bra in i livet. Då finns det att välja mellan; Paris, Rom, Milano och Rotterdam. Förmodligen kommer valet att hamna på någon av de två sistnämnda av den anledningen att: 1) Paris har jag sprungit och jag tänker mig att det är lite mer meckigt att komma in i elitledet (plus svårare för P att hamna i en bra startgrupp givet sen anmälan), 2) Rom är den stad jag helst vill åka till av de fyra nämnda, men det är för mycket kullerstenar på maran, 3) Milano har jag sprungit tidigare och jag gillar både stan och loppet trots att det är några km med kullerstenar, 4) Rotterdam är förmodligen det snabbaste av de fyra loppen och jag har aldrig varit i Nederländerna så det vore kul att åka dit (har dessutom blivit tipsad om att åka till Haag efter loppet då det ska vara en fin stad).

Oavsett vilket lopp jag väljer så är det bara 20 veckor kvar! Det låter inte alls mycket och det är det ju faktiskt inte heller. Fram till det ska jag försöka träna smart, effektivt och disciplinerat. Jag kommer göra en del förändringar i min träning i form av lite mer korta och snabba intervaller. Bra att veta är att alla mina favoritpass och hela mitt träningstänk finns med i de träningsprogram som jag skriver på framatrorelse.se/traningsprogram. Givetvis kommer jag fortsättningsvis även att dela med mig en hel del av min träning här på bloggen.

HEALTHY EATING

Håll-Käften-Middag!

Igår hade jag min absolut bästa middagsupplevelse någonsin. I alla fall vad jag kan minnas. Det är visserligen svårt att jämföra olika upplevelser då det är så mycket mer än bara maten det handlar om. Jag minns t.ex. när jag och Pär var i Malibu Farm och åt hamburgare och blomkålspizza i solen ute på piren…




…eller grillkvällen hemma hos våra vänner Julia och Christian i somras som var helt fantastisk….



…eller alla middagar hemma på vår uteplats den här sommaren med och utan vänner…


…eller när vi var på Bornholm i somras och firade att vi var klara med Etape Bornholm på restaurang Nordlandet som har så sjukt bra mat, utsikt och service!






Jag minns också alla matupplevelser på finkrogar så som Matbaren, Esperanto, Mugaritz, Lilla Ego, Agrikultur m.fl. …

Men jag måste ändå säga att gårdagskvällen var något alldeles extra. Adam/Albin alltså – de levererade. Jag hade bokat bord två dagar innan. Jag hade höga förväntningar då jag har hört gott om restaurangen. Man kan säga att de krossade mina förväntningar då de verkligen överlevererade på alla plan; från första stund när vi klev genom dörrarna tills att det var dags att gå och en servitör stod redo med jackan och hjälpte mig på med den 3 timmar senare. Allt var tipptopp!

Favoriten i matväg var nog ostron och kaviar:


Men den hade hård konkurrens från gulbetstartar med grönkålspurré och svart tryffel:


Och allt annat gott som jag inte har full koll på vad det var så här dagen efter, men det var en smakupplevelse utan dess like:











Även service, miljö och att pins Daniel var på plats 🙂 gjorde ju inte direkt saken sämre!

Nu ska jag spara pengar så jag har råd att gå dit igen! Hej svejs!