Text av Sofia Sivertsdotter:

När man har stannat upp, vilat och tagit hand om sig på djupet en tid, kommer oftast det genuina hoppet och lusten att röra på sig, agera och skapa automatiskt. En inre längtan efter att handla utifrån den man är och skapa och manifestera det man kom för att bidra med på jorden.

Februari månads tema  är hopp. Motsatsen till hopplöshet, oro, stagnation, tvivel och rädsla. Att känna hopp är att vilja leva, känna tillförsikt inför framtiden och att vara tillfreds med det förflutna. Det är att se ljusglimtar i mörkret, att lita på att det goda vinner och att kasta sig ut, trots att man inte ser var hoppet kommer att leda till.

När kände du dig riktigt hoppfull inför något senast? Jag tror att vi är menade att känna hopp varje dag, men att livets omständigheter och samhällets upptrissade tempo får många av oss att sloka titt som tätt. För att vi inte orkar med alla bollar som ska jongleras, pressade scheman eller krav som vi själva eller någon annan ställer på oss.

Jag tror att hopp börjar med vila, reflektion tystnad och stillhet. Tid att smälta alla intryck och gott om utrymme för hoppet att gro. Tid för längtan att vakna, hjärtat att öppna sig och kroppen att slappna av för att kunna både ge och ta emot.

Det sägs inom den kinesiska medicinen att kvinnor, eller snarare den kvinnliga yin-energin, behöver få ta emot först, för att sedan kunna ge. Inte tvärtom, då urholkas hoppet och livslusten i kvinnokroppen. I hoppet vilar en tillit till att man får det man behöver, när man behöver det. Men där vilar också förmågan och gåvan att ta emot, be om hjälp och att göra saker i rätt ordning.

Ta emot först, sedan ge. Och finns det ingen annan människa som kan ge, får man vända sig till sig själv och se till att få ta emot det finaste man är kapabel att ge bort. Fördelen med att ge dig själv: Du vet precis vad du behöver och när och hur du behöver det.

Läs mer av Sofia Sivertsdotter i hennes blogg!