Förra månadens tema i det här året för själen av Sofia Sivertsdotter var tystnad. Oktober månad får temat kreativitet, för ur tystnad föds lusten att skapa.

Att vara kreativ kan vara att föda barn, laga mat, tänka fram nya idéer, berätta sagor ur hjärtat, hitta sätt att spendera mindre eller att helt enkelt leva i nuet. Det kan vara ett sätt att leva eller ett uttryck för allt liv där inuti som vill komma ut.

I min bok Tillitens väg – konsten att lita på livet, viger jag en helt kapitel åt kreativiteten, då jag menar att tillit är nära förbundet med kreativitet. För att skapa behöver vi tillit, och för att leva tillitsfullt behöver vi skapa, oavsett vilken form skapandet har. Vad innebär det för dig att leva ett kreativt liv och hur definierar du ordet kreativitet?

Och vad är motsatsen till kreativitet? Är det stagnation, andefattigdom, ouppmärksamhet eller brist på tillit? Bara för att vi har alla förutsättningar i världen att skapa något vackert, behöver det inte betyda att vi gör det. Konstnären och författaren Julia Cameron menar att ”Kreativitet börjar, liksom mänskligt liv, i mörker.”

Vissa menar att depressioner inte är något annat än outlevd kreativitet. Det är en radikal förenkling av ett komplext tillstånd, men min tro är trots allt att om vi släpper ut det som vill ut, kan vi frigöra energi som får tungsinnet att lätta i alla fall lite grann.

Samtidigt finns det de som menar att de skulle förlora sin skaparlust om de var enkom lyckliga. Författaren Karl Ove Knausgård berättar i tv-programmet Skavlan att han vaknar varje morgon nedstämd, röker sina fyrtio cigarretter och skriver på sina verk: ”Vore jag lycklig skulle jag inte skriva.”

När vi finner vad som hindrar ett kreativt flöde, som likt en inflammerad hårsäck växer inåt, är det (om vi vill) lättare att släppa flödet fritt igen. Kreativiteten behöver en kanal för att aktiveras, annars riskerar den att bli destruktiv. Ju renare kanal, desto mer krut i det som kommer genom den. Det viktigaste kommer genom oss, inte ur oss och utan ett kreativt flöde blir det stopp i tillitsmaskineriet.

Det är de små, men dagliga stegen som på sikt gör skillnad. Att passivt vänta öppnar inga nya dörrar. Viktiga böcker behöver skrivas, stora filmer produceras och nya fotbollsspelare födas fram. Tavlor som förenar separerade själar väntar på att få målas, sånger som spränger murar tonsättas och energisnåla och giftfria hus byggas.

Om en sjuttonårig flicka från Indien kunde bli nobelpristagare – vad har vi för ursäkt för att inte följa vår dröm? Om en mörkhyad liten pojke från Honolulu kunde växa upp och bli Amerikas president – vad är vår förevändning för att inte sjunga vår sång?

Vi behöver inte vänta på tillåtelse för att flyga, det är bara att kasta oss ut. Vi behöver inte be om ursäkt för att vi är människor: Vackra, kloka, kreativa, mångbottnade och skimrande. Det är bara att räta på ryggen och börja gå. Det är inte avsaknaden av kärlek vi kanske inte fick när vi var barn som håller oss tillbaka, utan kärleken vi inte ger oss själva – i dag.

Några ord från författaren Marianne Williamson får sammanfatta kärnan av varje människas förmåga att vara kreativ: ”I varje samhälle finns det arbete att utföra. I varje nation finns det sår att läka. I varje hjärta finns styrkan att göra det.” Det är att göra tillitens kreativa väg levande på allra finaste sätt.

Tips! Läs mer av Sofia Sivertsdotter i hennes blogg!