Förbi det perfekta (ur boken Strimmor av ljus av Sofia Sivertsdotter)

När kvällen kommer och dagen spolas tillbaka är framgången glömd. Kvar finns de innerliga orden eller snälla ögonen från främlingen som blev till medmänniska, medmänniskan som blev till vän. Kanske en vän som aldrig kommer innanför hemmets väggar, men som såg mer i ögonen än kollegorna och de bekantas flyktighet.

Varje liten pojke, varje liten gumma. Varje vuxen karl och varje välklädd kvinna. Längtan efter att bli berörd, sedd, få känna livet genom en annan människa. Möta blick, stanna till och bli till minne.

Skrynklig ömtålig hud, nyfödd skrikighet, stridslystna vuxna ögon. Stå kvar, berör, gör tvärtemot vad flyktigheten vill. Bli den första att smeka en oklappad gammal och belevad kind. Lev det som är större än makt, mer själfullt än solnedgången. Besvara någons längtan.

Berör. Visa att du bryr dig om. Säg det finaste igen och igen och igen, utan slut. Själen kan vara ihålig trots att fasaden är överväldigande vacker. Var inte rädd för skönhet. Själen tar inte hänsyn till yttre paketering, och en vacker framgångssaga kan ha ett stort hål inuti. Men våga också det fula, det smutsiga, det otrevliga.

Våga bortom vädret, närmare det trasiga, förbi det perfekta. Men träng dig aldrig på, pracka inte på någon närhet. Men visa att du finns, dela med dig av din mänsklighet. Förbli en klippa som står kvar när andra ger sig av på nya äventyr. Berör, det är det enda som betyder något innan dagen blir till natt och drömmarna ännu inte lagt sin hand i din.

Tips! Läs mer av Sofia Sivertsdotter i hennes blogg!