Livet… tiden… träningen… tre ord som inte alltid synkar perfekt. I alla fall inte i chefredaktör Erikas liv.

Och när det inte synkar så dyker det upp en hel armé av ”jag ska bara” som ställer sig mellan mig och de där nyårs-ambitionerna som kändes hetare än hetast för bara några veckor sedan. Inte en chans att den där armén kliver åt sidan för argument som ”men jag vill faktiskt springa milen under en timme”, eller ”fast min mage är putig efter graviditeten”. Faktum är att jag ska bara-armén skrattar sådana argument rakt upp i ansiktet. Och jag tror inte att jag är ensam?!

För ärligt talat – när sötsuget sätter in, när måsten hopas, när soffan viskar förföriskt – då är vi väldigt få som orkar bry oss om hur vi ska se ut eller hur snabba, starka etcetera vi ska vara om x antal veckor. För mig fungerar:

1. Kortsiktiga mål. Långsiktiga mål må vara klokt, men för att må bra kommer vilken typ av rörelse som helst alltid att vinna över inaktivitet. Så jag planerar in tid för daglig rörelse, men skiter i att tänka långsiktigt. Istället stämmer jag av med mig själv: Hur känner jag mig nu. Och hur vill jag känna mig efter träningen? Och sedan, vilken typ av rörelse kan ge mig det? (Hur vi rör oss påverkar våra känslor – testa!)

Jag boxas eller styrketränar om jag behöver fokus och jävlar anamma. Jag yogar för att mjukna och för en energiskjuts sticker jag ut och springer (läs Anders Hansens artikel om vilken kreativitetsboost träning är, på sidan 86). Går tankarna i 180 knyck tänker jag på uttrycket ”Sitt ner och låt själen komma i kapp” och väljer yinyoga. Det blir av. Och belöningen är omedelbar.

2. Inbokade möten. Enkelt. Jag bokar in en träningsdejt. När någon annan står redo med skorna på är det svårare att dra sig ur.

3. Pompöst tänkande. Jag tycker att det är befriande att lyfta blicken från mig själv och inse att jag är en del av något större. Lek med följande tankemönster: ”Från och med i dag ska jag ta hand om mig för att det är mitt förbaskade ansvar – mot mig själv, mot mina nära och världen.” (Världen… jag vet att det låter som att man tar sin egen hälsa på liiiite för stort allvar. Men faktum är att vi bor på en del av planeten där vi har allt. Men lever på ett sätt som tar kål på oss. Inte ok!)

Vad behöver du för att må bättre? Det behöver inte alltid vara träning förstås. Men gör det. Nu! Så att du orkar vara den där mamman, kompisen, dottern, kollegan, partnern, kvinnan du är menad att vara. (Tips: vinn-tid guiden på sidan 60 gör det hela praktiskt möjligt.)

Och du… Det är lättare att vara generös mot andra, när man varit generös mot sig själv. Unna dig, och din omgivning, att må bra.

Kram!

/Erika Kits Gölevik, chefredaktör