Anna-Lena

Det är inte synd om mig!

Idag antog jag en ny approach inför mitt Jakob-pass. Jag brukar kolla på programmeringen i telefonen, tycka hemskt synd om mig och stänga ner telefonen. Sen sitter jag och tycker synd om mig ett tag för att den elaka coachen tvingar mig att göra pullups och sedan kan nu ju tänkta er hur pepp jag är när jag väl börjar träna.

Idag var det INTE synd om mig. Jag blev istället arg för att gymnastiken har känts så tung på senaste tiden, belastade mina viktade pullups med 5 extra kilon istället för 2,5 som jag har haft ett tag och bara körde! Det gick ju – jag tyckte inte ens synd om mig när jag höll på! Bara lite inför sista setet. Sedan var det dags för pressar, vilket idag innebar dips, clapping pushups och armhävningar i ringar. Om någon undrar hur hög en clapping pushup måste vara för att man ska undvika att rasa ner med nosen i marken på vägen ner, så kan jag avslöja: Precis så hög som på bilden. Jag var oerhört nära faceplant ett par gånger när tröttman satte in och jag inte längre var så explosiv.

Testa! Det är en rolig övning! Skjut ifrån från botten och klappa när händerna lämnar golvet. Se sedan till att hinna sätta i händerna i golvet igen. Annars: faceplant (se ovan). Testa först på knä så att du känner hur rörelsen ska vara innan du gör den på tå.

Funkar det inte – bli lite arg så ska du se att det ordnar sig.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply